Världens bästa kassabiträde

Nov 2012 727I fredags hade vi bjudit min kusin och hennes dotter på middag. De bor egentligen i Norrbotten men var på Stockholmsbesök. Inför middagen var jag och mamma och handlade. Binta hade för en gångs skull en riktig ”rensar-dag” där hon höll på att sortera och gå igenom sina kläder och saker, så det var rätt rörigt när vi gick. Jag sa till Binta, Isa och Mabou att de skulle röja lite här hemma medan vi var borta.

När jag så står i kön på ICA och packar upp mina varor på rullbandet och mamma står längst ned och packar i varorna i påsar, så ringer Isa:

Isa: Mamma! Nu får du snacka med Mabou! Han sitter bara och håller på med annat och hjälper inte till med någon städning eller nåt… Jag orkar inte tjata mer.

Jag (stressad): Säg bara att om han inte städar så kan han glömma att han få gå på sin träning sen.

Jag lägger på luren och fortsätter plocka upp varor på bandet, samtidigt som jag säger till mamma: ”Ja, nu är det typ krig hemma, Mabou vägrar städa, men han kommer göra det nu, för annars får han inte gå på träningen…!”

Den unga, manliga kassören (20+, gissningsvis): Jag lägger två chokladkakor här som ni får, så ni hinner lugna ned er lite innan ni kommer hem till det där kriget…

…och så ler han stort. Det måste vara det som kallas för fokus på kunden och att göra det där lilla extra för sina kunder! 🙂

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dagens ICA

Är på ICA med Mabou (och nej, jag är inte sponsrad av ICA, även om jag tycker att jag borde bli det snart 😉 ).

I kväll ska jag och Mabou fira att jag har inte mindre än SJU veckors semester (det känns som jag har ett helt liv framför mig!) och dessutom har jag fått tag på en biljett till Isa till Gambia, så nu kan HELA familjen göra sitt livs första utlandssemester(!!) och vi har bestämt oss för att fira med chips, läsk och dip. Ungefär när vi är vid läsken kommer Läskansvarige fram till oss:

Läskansvarige: Jag läste din blogg!

Jag: Ja och jag läste din kommentar!

Läskansvarige *pekar mot läskhyllan*: Kolla! Det kommer ny cola i morgon!

Jag (noterar att det står tre paket kvar): Ja, men det är ju inte slut än och det har det inte varit sedan du blev läskansvarig.

Läskansvarig: Nej, men de som var ansvariga för läsken tidigare hade så många andra ansvar och just de här måste man beställa manuellt…

Mabou väljer en läsk (pommac) och och vi går mot dippen.

Jag (högt för mig själv): Det är synd att de inte har dippen Ranch här, som de har på Gränby, för den dippen är mycket godare än de som de har här… Det är nästan så de borde ha en dipansvarig.

Mabou: Men det kanske de har?

Jag: Njae, det tror jag inte…

Nästan vid kassorna springer vi på Läskansvarige igen.

Mabou: Ursäkta! Vet du vem som är dippansvarig här?

Läskansvarige *skrattande*: Nej, det vet jag inte…

Mabou: För mamma undrar, för det vore bra om ni köpte in dippen som heter Ranch, den är mycket godare än de som ni har!

Läskansvarige börjar genast anteckna (trots att han står med jackan på och uppenbart har slutat jobbet och är på väg hem!). Det skulle inte förvåna mig om jag hittar dipen Ranch på ”min” ICA snart.

P.S. Härom veckan frågade Mabou en annan som jobbar på ”min” ICA efter tomtebloss, men de hade inte fått in dem än. Medan vi stod och diskuterade läsk idag, så kom han fram till Mabou med tomtebloss i handen: ”Var det inte du som ville ha tomtebloss?” Mabou ´s lycka är gjord. Så nu ska vi fira med tomtebloss, chips och dip! Vad ska man med karlar till, när ens ICA-handlare kan göra en salig av lycka? D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ny läskansvarig på ICA som förtjänar löneförhöjning

Jag har skrivit om ”min” ICA tidigare. Det är verkligen min favvo-butik. De är så trevliga där i personalen att jag blir glad bara av att komma in där och strosa runt. Jag har också skrivit vad jag tycker om att de ofta har slut på coca-cola i storpack. Det är väl ingen fara på taket, kanske någon tänker, men det är ju just det det är!

Fara på taket.

Ställ frågan till den som inte blir på riktigt bra humör förrän h*n fått i sig dagens första kaffekopp. Nu dricker inte jag kaffe, men cola, det dricker jag.

Jag kan nog säga att jag är beroende, trots att jag drog ner på mitt cola-drickande rejält i somras. Det borde jag göra nu också. Jag ska. Jag ska, jag ska, jag ska. Dra ner på mitt cola-drickande. Igen.

Men just nu går det inte. För nu har de gett en annan cola-fanatiker som jobbar på ICA, (han är faktiskt något mer av en finsmakare än mig, eftersom han inte ens vill dricka Pepsi, som substitut, vilket jag gör) den fantastiskt viktiga uppgiften att vara läskansvarig. Hur vet jag det? Jo, det ska jag tala om! Killen, som läste min klago-blogg härom året, över att colan ofta var slut, kom fram till mig för några veckor sedan när jag var på ICA och handlade och berättade glatt att nu var det slut på de tider när colan var slut på hyllorna. Nu skulle han minsann se till att det alltid fanns, eftersom han nu blivit läskansvarig! Jag har aldrig sett läskhyllorna så välfyllda, som de varit sedan han blev läskansvarig. Snacka om rätt kille på rätt plats!

Jag är övertygad om att de säljer mycket mer läsk nu och även mat, för nu slipper man liksom åka på andra ställen och handla, för att man inte vet om de har den läsk man vill ha på den ICA man egentligen vill handla på.

Jag röstar för att ICA-SAM-KÖP ´s nya läskansvarige förtjänar en rejäl löneförhöjning med omedelbar verkan! Nu är det liksom ICA-killen och jag-mot världen!

I-landsproblem? Inte en chans! I min blogg avhandlar jag ENDAST viktiga världsproblem. P-U-N-K-T! 😉

PS. Ett extra plus för att ICA Sam-köp nu har bättre öppen-tider. D.S.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Konsten att dupera sin morsa

Min pappa är på besök i stan. Han, jag och Mabou var precis på Gränby Centrum. Inne på ICA handlade vi en massa mat. Jag hade lite svårt att koncentrera mig och tänkte på helt andra saker.

Mabou: Mamma! Kan vi köpa det här?

Jag: Mmmm…

Mabou: JAAA!

Mabou: Titta mamma! Kaaan vi inte köööpa den häääär? Snäääälla?

Jag: Mmmm… Aaaa…

Mabou: Mamma! Kan jag få den här?

Jag: Aaaa…

Jag stoppar ner ett stort ekonomipack med tepåsar i vagnen.

Mabou: Mamma! Kan vi inte köpa det här lilla paketet med jordgubbste i stället?

Jag plockar ur det stora, billiga ekonomipaketet med the och lägger i det lilla dyra jordgubbste ´t i stället.

Mabou: YES!! Tack, mamma!

Till slut har vi hunnit igenom mer än halva affären.

Mabou (säger förvånat till min pappa): Morfar! Ser du? Allt jag pekar på till mamma har jag fått! Hon lägger bara i allt i vagnen!

Jag hörde det där! Jag hörde vart enda ord. Jag tittar ner i vagnen och inser att det är mer Mabou ´s val av varor än mina egna val. Inser att grejerna i vagnen kommer att kosta ungefär dubbelt än om jag hade handlat själv, eller sagt ifrån till Mabou. Jag inser också att det inte är någon idé att bli arg på Mabou, det är trots allt jag som sagt ”Aaaa” och ”Mmmm” och ”Lägg den i vagnen bara”.

Mabou: Mamma! Snäääälla, kan jag få den här?

Jag: NEJ!

Mabou: Va?

Jag: NEJ, du kan INTE få den!

Mabou (förvånad igen): Varför då?

Jag: För att om du till och med själv är förvånad över att du fått allt du frågat efter genom halva affären, då har jag släppt alla spärrar. Nu är spärrarna tillbaka och från och med nu, tills vi är ute genom kassorna så är mitt svar NEJ. Till allt!

Mabou, med hundögon…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Klappat och Klart…

Allt var uppgjort och klart! Det var liksom redan färdigt och klart. Vinsten var min och jag behövde egentligen knappt skrapa rutorna.

Härom dagen skrapade jag alltså en trisslott. Naturligtvis vann jag på den. 75 spänn. För vinsten tog jag tre nya lotter. På dessa tre nya lotter vann jag sammanlagt 50 spänn. För dessa 50 spänn så tog jag två nya lotter. På dem vann jag två nya lotter igen. Idag tog jag med dem till jobbet för att gå och byta in dem på lunchen. Nu glömde jag att byta in dem på lunchen, så jag gick bara runt med dem och tänkte att jag ska byta in dem efter jobbet.

Mitt i allt så började det tok-klia i handflatan. ”Haha” sa jag till kollegan, ”idag kommer det rulla in pengar, det kliar som bara den i handflatan…” Han tittade lite skeptiskt på mig och nickade uppmuntrande.

På eftermiddagen kom nästa solklara tecken. Det började klia som bara den under foten. Det vet ju alla att det är ett solklart tecken på att man ska ut och resa. Eftersom det kliade VÄLDIGT MYCKET, trots att jag försökte klia tillbaka, så förstod jag genast att det handlar om en väldigt lång resa, så jag var helt övertygad om att vinsten skulle bli MYCKET stor på Triss, så jag skulle kunna resa långt och mycket den närmsta tiden.

På väg hem från jobbet, sprang jag in på ICA och bytte min lotter. På väg hem började det klia så vansinnigt mycket igen, att jag fick stanna cykeln för att klia tillbaka. Nu visste jag. Det var helt solklart att min storvinst kommer att smälla till idag. Så snart jag kom hem skrapade jag lotterna. Döm om min förvåning när de inte innehöll minsta lilla 25-kronors vinst.

Snopet känns det. Jag var så säker den här gången. Jag kände verkligen på mig hur det skulle bli. Jag såg redan framför mig hur jag skulle springa ut i regnet och vråla, dansa och skratta så alla grannar skulle komma ut och undra vad som stod på. Så blev det inte minsta segerdans alls… Bara en massa onödig klåda i handen och under foten…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Min nya idol

Vardagshjältar är mina favoriter. Som kassabiträdet på ICA. Inte nog med att hon har ett relativt enformigt jobb, som i många lägen känns väldigt otacksamt (jo, jag har själv suttit i kassan på ICA för många år sedan) utan man ska också vara glad och trevlig mot sina kunder, nästan till vilket pris som helst.

Jag har många gånger gett ”ris och ros” till ”min” ICA. Ris när det gällde köttfärsen och cocacolan. Ros när jag berättat om vardagshändelser där min ICA haft huvudrollen. Ibland har jag också gett lite tips till min ICA! Nu vill jag rosa ICA för att igår när jag kom in där och handlat klart för dagen, så gick jag fram till tipskassan och köpte en trisslott. Killen i kassan avbröt mig när jag bad om en trisslott:

Killen i kassan: Snälla! Handla inte nu…

Jag: Eeeh, va?

Killen i kassan: Ja, men jag har haft det så stressigt idag och det har varit fullt hus, så nu vill jag bara prata en liten stund!

Jag: *S* Ja, det märktes i stan också att det är lönedag idag.

De där få, små orden fick mig verkligen på gott humör. Ett leende, några ord om något helt annat… tänk vad lite som kan göra så mycket.

Idag när jag kom in på ICA så kom en i personalen förbi mig och log glatt med ett; ”hej”. Jag tänkte för mig själv: ”vad glad jag är att personalen här alltid är glada och trevliga. Alltid har de ett litet, vänligt ord till övers, så man känner sig välkommen till deras butik.

När jag kom fram till kassan sa kassörskan: ”Vad bra kåserier du har i radion!”

Jag: Jaha. Tack!

Kassörskan: Ja, vi brukar ha så lugnt i butiken på Tisdag-förmiddagar, så då passar vi på att lyssna.

Jag beklagade mig lite igår för min gångna, tunga vecka. Den här kassörskan berömde mig verkligen vid rätt tidpunkt! She just MADE MY DAY!! Ibland vill jag ta hela världen i hand och om jag gillat ICA tidigare, så är det ingenting mot vad jag gör nu! Dessutom är denna kassörska min idol från och med nu! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,