Mabous kritik mot Laila Bagge

DSC_3092Mabou: Mamma! Såg du Idol? De sa till en tjej som rappade att hon inte kunde rappa och det tyckte jag var jättetaskigt. Hon blev jätteledsen.

Jag: Ja, jag såg det och jag håller med, det var taskigt sagt!

Mabou: Ja, alltså hon kunde inte rappa så bra, men man behöver ju inte säga så där!

Jag: Mmmm… Det finns ju olika sätt att säga saker på och det där var kanske inte det snällaste. Programmet brukar ju kallas för ”mobbing-tv”.

Mabou: Ja, men sen sa Laila att tjejen försökte vara svart. Jag tycker det var ganska rasistiskt sagt.

Jag: Mmm… Hur tänker du då?

Mabou: Ja, alltså för det första hade hon inte sagt det, att hon ville vara svart, så det kunde de ju inte veta, men sen tycker jag det kändes lite rasistiskt, för vaddå, tror de alla svarta är likadana? Att alla svarta skulle vara på ett visst sätt?

Sedan gick han in på Eniro och skulle ta fram jurymedlemmarna i Idols nummer för att ringa upp Laila och ”kritisera henne” som han sa, men numret han ringde var avstängt…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Hyckleri i Sociala medier

Hela världen har svämmats över av bortgången efter den hyllade sångerskan Whitney Houston. Kvinnan med den fantastiska rösten och med den varma blicken. Kvinnan vars röst har fått många oss att rysa av välbehag.

Som den storstjärna hon var, så överöses sociala medier med kondoleanser, saknad, sorgliga texter och hyllningar till den avlidna Whitney och hennes sörjande familj under hela dagen och gissningsvis under några av de kommande dagarna.

Det finns en del som ifrågasätter den sorg människor känner för en person som de aldrig träffat. Särskilt kan man se i sociala medier att en del verkar riktigt irriterade över det hela. Jo det är klart man kan förstå att det blir lite upprepningar med alla ”RIP Whitney” i sitt flöde på Twitter, Facebook, som rubriker på bloggar och som förstasides på medialöpen. Samtidigt kan jag känna att alla som blivit berörda av Whitney och hennes musik, måste få rätt att uttrycka det på sitt sätt.

Lite av samma fenomen kunde man se när en annan storstjärna, nämligen Michael Jackson gick bort. En annan likhet man kan se med dessa två stora världsstjärnor är att både blivit riktigt stora, riktigt hyllade i början och under lång tid av sina karriärer, samtidigt som de under livets sista år har varit negativt omtalade. Michael Jackson för spekulationer runt pedofili och sexuella övergrepp på barn och Whitney för sitt missbruk och spekulationer om att vara ekonomiskt utblottad.

Av de som kritiserar sörjande fans, har flera även kritiserat folk i allmänhet för att ha haft negativa åsikter, eller i alla fall inget positivt att säga om Whitney de senaste åren, men att de nu kommer och vill visa sin sorg och sitt stöd. Det finns förstås en poäng i det, när det gäller att hylla artister, samtidigt som jag tänker att det inte är så konstigt. Dels för att till exempel då Whitney i det här fallet, har mycket i sin historia som är värt att hyllas och som vi har delat med henne och som vi har rörts och berörts av det hon har delat med till sin publik. Samtidigt som det de senaste åren har gått utför för Whitney. Missbruket har satt djupa spår, både utseendemässigt och på hennes sångröst. Den Whitney som var en fantastisk musikalisk begåvning, blev en spillra av sig själv. Kan man fortsätta hylla en spillra? Självklart har många fortsatt lyssna på hennes musik, men då inga nya, stora framgångar sköljt över världen, så har hennes musikaliska förmåga kanske inte fallit i glömska, men i alla fall tonat ner lite med tiden, som det mesta gör med tiden… Det i sig är inte så konstigt. Det skulle nog vara mer konstigt om vi fortsatt att lyssna på I will always love you dagligen, 15 år efter dess storhetstid. Kanske inte bara konstigt, men VÄLDIGT uttjatat också!! 😉

Så frågan är då: KAN man sörja en person man aldrig träffat? KAN man älska någon som man aldrig lärt känna? Kan man känna sig ledsen för att en känd person dör, som man aldrig har mött eller blivit en del av personens liv? Jag tror inte man sörja en artist som man inte känner personligen, på samma sätt som du kan sörja en närstående. Självklart sörjer man en närstående mer och mycket djupare än en känd person.

Men med detta inte sagt att jag tror att man inte kan sörja en känd person som man inte träffat personligen. Jag tror absolut att man kan sörja en förlust av en stor stjärna som har betytt något för en. För mig känns det självklart att många känner sorg idag. Att man sörjer en artist vars musik och filmer har berört oss och rört oss. Det finns de som känner ett behov av att vara ironiska över detta:

Ta Astrid Lindgren, till exempel! Självklart kände många av oss att det var en djup förlust när hon gick bort. Hon har delat med sig av massor av sagor som på något sätt har berört de flesta av oss jättemycket. Alla kan förhålla sig till någon eller några av hennes sagor och de har betytt något för oss. På samma sätt har de flesta av oss på något sätt blivit berörda av både Michael Jackson och Whitney Houston. Vi har relaterat deras musiktexter till oss själva och saker som har skett i våra liv. Kanske en förlorad kärlek, en lycklig kärlek, en betydelsefull vänskap eller satt ord på svårigheter vi har upplevt i våra egna liv. En text kan helt enkelt ha hjälpt oss att bearbeta en egen sorg vi har burit på.

Eller som någon skrev på Twitter idag:

Det finns de som ifrågasätter att man sörjer en artist men inte en soldat som dör och den typen av diskussion läser jag ofta. Till exempel under 9/11 var det många som menade att oskyldiga dör i både svält och krig, världen över, i massor varje dag, men att de inte sörjs och hyllas världen över. Och på ett sätt håller jag med. Ett liv blir inte mer värdefullt än något annat för att en person mött döden på ett spektakulärt sätt. Samtidigt så är det ju så att vissa personer har berört oss mer än andra. Det är svårt att sörja en person man inte ens vet att den funnits eller än mindre som man inte vet att den är död.

En annan sanning är också den att om vi skulle sitta och sörja varje människa som dör, så skulle vi själva inte hinna leva!

Så det är nog så, att vissa personer kommer att sörjas av fler än andra. Vissa kommer att bli ihågkomna mer än andra. Det innebär ändå att de som står oss närmast, är de människor vi personligen kommer att sörja mest. Oavsett om det är en känd person eller ej.

Sen tycker inte jag att man behöver välja! Man kan faktiskt sörja de barn som dör av svält i vissa länder, samtidigt som man sörjer en idol, eller en känd person som har kommit att betyda något för en själv eller en närstående som man känner personligen.

Jag kan också tycka att det är hyckleri att säga att det är hyckleri att någon sörjer Whitney bara för att man inte skrivit en massa positivia saker om henne den senaste tiden. Det verkar vara svårt för många att skilja på sak och person. Jag är till exempel en av de som tror att Michael Jackson inte utsattes för en utpressande komplott, utan att han faktiskt var skyldig i alla fall till en del av det han anklagades för under sin levnadstid. Detta gör ändå att jag tycker han var en helt fantastisk artist. Hans musik var nyskapande, originell och så var även hans dans! Han var en fantastisk artist, men om man skriver detta om en nu levande artist, så kommer oftast mycket kritik mot skribenten för att personen har ett missbruk eller för att man stöttar våldsbrott etc. Där har jag flera klockrena exempel i min blogg där jag skrivit något om en artist och det h*n gjort i musikvägen och genast fått kritik för att jag stöttar en ”misstänkt våldtäktsman”/ någon som ”förespråkar droger” etc.

Jag tror att man kan vara en fantastisk vän, men helt värdelös inom sitt yrkesområde. Man kan vara en omsorgsfull och kärleksfull son, samtidigt som man slår på sin fru där hemma. Man kan också vara en fantastisk artist, samtidigt som man är en idiot i andra sammanhang. Eller som Whitney. En missbrukare som lider svårt av sin sjukdom.

Att vi idag sörjer en röst som har berört oss, tycker jag därför inte är något konstigt eller underligt. Det är en naturlig process för någon som är död och har berört oss på djupet. Att Whitney var en starkt lysande stjärna som lyckades med något som de flesta artister aldrig kommer att komma i närheten av, tror jag ingen kan förneka. Inte ens hennes största kritiker!

Whitney´s life in pictures

Dolly Parton´s uttalande: HÄR!

Whitneys kropp lämnar hotellet The Beverly Hilton

Whitney´s dotter Bobbi Kristina till sjukhus och HÄR!

Uppaterat: Dödsorsaken klar, de första obduktionsresultaten pekat mot att Whitney var död redan när kroppen sjönk ned under vattnet i badkaret.

”När polisen genomsökte svit 434 på Beverly Hilton hittade de flera receptbelagda preparat. Enligt TMZ fanns bland annat Lorazepam, Valium och Xanax, tillsammans med starka sömnmedel.

Och tabletterna, i kombination med alkohol, verkar vara det som blev 48-åriga Whitney Houstons död.”

Mitt tidigare inlägg om Whitney´s bortgång: En stjärna har slocknat

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Min husgud Susanna Alakoski

Jag är verkligen löjligt förtjust i Susanna Alakoski. Av nu levande människor är det nog hon och Nelson Mandela som kan betecknas som mina största ”idoler”, om en kvinna på 40 år nu kan ha idoler.

Hennes förmåga att slå en människa rakt i magen med en stark höger, så man fullständigt tappar andan och det med endast ord som vapen, det kräver en fenomenal förmåga! Jag anser att hon besitter den. Jag blir alltid fascinerad av Susannàs ord, både i text och i tal.

Igår var hon på TV angående sitt program Sommar, då hon var med i Sommarpratarna i somras, tillsammans med bland annat Nanne Grönvall, som jag skrev om i somras när Sommar gick.

Susannas träffsäkerhet när hon talar om fattigdom, utanförskap och politik är slående. Hon återkommer till dessa två ting, fattigdom och utanförskap oavsett om hon diskuterar missbruk, medberoende, bostadspolitik, invandring, klasser eller kriminalitet. Hon återkommer till dessa två ämnen som en viktig faktor för fortsatt utanförskap av olika slag och jag är övertygad om att hon satt fingret på något viktigt, som de flesta av oss missar.

I radions Sommar, sa Susanna:

”Pengar. Den största skillnaden är PENGAR. Jag kan inte med ord beskriva skillnaden på att ha råd och på att inte ha råd. På att behöva vända på varje krona. Varje dag man ska handla. Och på att inte behöva göra det. Att alltid vara hänvisad till det billigaste. Inte kunna välja köttbiten utan tvingas ta färsen. Att inte kunna köpa riktiga skor, gå till tandläkaren, ha råd till en dator, åka på semester, äga en bil, köpa något fint till barnen.”

Ett annat citat som jag fastnade för som Susanna sa i gårdagens Sommarpratarna i SVT var:

”Fattigdom luktar illa. Det smakar illa. Det tär på psyket. Det sätter sig som värk i kroppen. Det är sömnlöshet och det är oro och det är en mängd såna saker och att ALDRIG ta paus från det, det tär ju på familjerna och det tär på barnens skolgång.”

Susanna får mig alltid djupt försjunken i tankar närhelst jag lyssnat på henne. Hon väcker något inom mig som är viktigt. Något jag vill plocka fram. Ord jag vill tillägga, begrepp jag vill lära mig mer om och framför allt ord jag vill höra mer och mer om, igen och igen…

HÄR kan du se Sommarpratarna på svt play. HÄR kan du lyssna på Susanna Alakoski ´s Sommar från Sommarpratarna i somras.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Farsan har lackat ur…

Min pappa och Mabou i vintras

Jag har skrivit förut om min pappa som är väldigt blyg. Han är också väldigt, väldigt rädd för uppmärksamhet! Jag har också skrivit om att det finns ett tillfälle som han inte är blyg på och det är när han kör bil. Då är han väldigt arg. Och underhållande.

Igår hade jag bjudit pappa på middag, men strax innan middagen upptäckte jag att det saknades en del, så vi åkte tillsammans och handlade i Gränby Centrum. När vi går där genom centrumet går vi förbi några löpsedlar från Aftonbladet och Expressen. På båda löpsedlarna står det med stora, svarta bokstäver, något i stil med: ”Alice hoppar av idol

Pappa: Det är helt otroligt! Vad är det för människor som driver Sveriges största nyhetstidningar? I Malmö har 15 personer skjutits. Folk har dött i en gruva i Kina och några gruvarbetare i Ecuador har dött i veckan. Flera ökända mördare har i veckan sökt om tidsbestämda straff.

(Här höjer min pappa rösten, trots att vi är mitt i ett centrum och han, som sagt, normalt sett inte är förtjust i uppmärksamhet)

Men två av Sveriges ledande nyhetstidningar skriver om att Alice har lämnat idol. Vad braaa och viiiktigt att de klistrar hela löpsedlarna med det!

(Här vänder sig pappa till mig.)

Gå hem och skriv om det här nu! Och skriv till och med att det är jag som tycker det. Du får till och med lägga ut mitt namn nu!

Jag: Och bild? Undrar jag hoppfullt.

Pappa: Nej, ingen bild, men det här måste du skriva om, för jag blir så förbannad på sån här skit! Jag känner två personer som hellre skulle lockas att läsa om idol än om viktiga världsnyheter!! De är åtta och 13 år gamla och köper inte kvällstidningar oavsett!! (Här syftar han på två av syrrans döttrar.)

Mabou: Jag brukar också se på idol, morfar!

Pappa: Ja, precis och du är också åtta år. Då kan vi konstatera att idol är ett barnprogram…

För husfridens skull så har jag nu skrivit om det, men handen på hjärtat så måste jag nog hålla med min pappa! 🙂

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Min nya idol

Vardagshjältar är mina favoriter. Som kassabiträdet på ICA. Inte nog med att hon har ett relativt enformigt jobb, som i många lägen känns väldigt otacksamt (jo, jag har själv suttit i kassan på ICA för många år sedan) utan man ska också vara glad och trevlig mot sina kunder, nästan till vilket pris som helst.

Jag har många gånger gett ”ris och ros” till ”min” ICA. Ris när det gällde köttfärsen och cocacolan. Ros när jag berättat om vardagshändelser där min ICA haft huvudrollen. Ibland har jag också gett lite tips till min ICA! Nu vill jag rosa ICA för att igår när jag kom in där och handlat klart för dagen, så gick jag fram till tipskassan och köpte en trisslott. Killen i kassan avbröt mig när jag bad om en trisslott:

Killen i kassan: Snälla! Handla inte nu…

Jag: Eeeh, va?

Killen i kassan: Ja, men jag har haft det så stressigt idag och det har varit fullt hus, så nu vill jag bara prata en liten stund!

Jag: *S* Ja, det märktes i stan också att det är lönedag idag.

De där få, små orden fick mig verkligen på gott humör. Ett leende, några ord om något helt annat… tänk vad lite som kan göra så mycket.

Idag när jag kom in på ICA så kom en i personalen förbi mig och log glatt med ett; ”hej”. Jag tänkte för mig själv: ”vad glad jag är att personalen här alltid är glada och trevliga. Alltid har de ett litet, vänligt ord till övers, så man känner sig välkommen till deras butik.

När jag kom fram till kassan sa kassörskan: ”Vad bra kåserier du har i radion!”

Jag: Jaha. Tack!

Kassörskan: Ja, vi brukar ha så lugnt i butiken på Tisdag-förmiddagar, så då passar vi på att lyssna.

Jag beklagade mig lite igår för min gångna, tunga vecka. Den här kassörskan berömde mig verkligen vid rätt tidpunkt! She just MADE MY DAY!! Ibland vill jag ta hela världen i hand och om jag gillat ICA tidigare, så är det ingenting mot vad jag gör nu! Dessutom är denna kassörska min idol från och med nu! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ken Ring gripen och släppt

Enligt GD och Flashback och SvD (den sistnämnda har dock valt att inte gå ut med namnet) greps bl.a. Ken Ring igår för våldtäkt och sexuellt tvång igår i Gävle. Enligt de nyheter som finns att tillgå, ska Ken Ring också ha blivit släppt redan i natt, men att misstanke kvarstår. Ken Ring själv tycks inte vilja kommentera det hela ännu.

Vi får se se vad som händer, men jag vet en som kommer att bli väldigt besviken, oavsett om han är skyldig till anklagelsen eller inte. Det är min dotter Isatou (15), som är väldigt förtjust i hans musik och som till och med lyckats smitta mig med vissa låtar. Hon har ännu inte vaknat, men dagen idag blir nog ingen rolig dag för henne och en massa andra små tjejer och killar som har Ken som idol.

Tidigare inlägg om Ken Ring: Ken Ring – igår och idag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,