Hur en blåbärspaj räddade mitt liv

Ni vet när man ligger där under täcket. Snörvlande. Med sängbordet uppladdat med snytpapper, dryck och Alvedon och känner sig så ynklig och svag så man måste stöna när man är tvungen att vända på sig. När man känner sig så ynklig att man nästan vill vara den där mannen som tycker det är värre att vara förkyld än att föda barn…

När det är en kraftansträngning när man måste gå på toaletten, eller fylla på vattenglaset. När man börjar fundera på om man verkligen, helt säkert kommer att överleva det här? När man känner sig så ynklig och bortglömd, när det gör så ont i varje led i kroppen att man tror att man alltid kommer att må så här dåligt.

Och så kommer den vuxna dottern, 19-åringen in till dig. Hon som börjar jobba sent idag. Hon frågar: ”Vill du ha lite paj, mamma?” Och du tänker att du tycker ju egentligen inte om paj, men what-the-heck, du kommer säkert inte känna smaken ändå eftersom du är så täppt i näsan och eftersom du nästan blir tårögd över att det finns någon i den här vida världen som inte glömt bort dig helt, trots att du ligger dödssjuk eller okej då, med en skitjobbig influensa, så svarar du ”jaaa, tack”, med lite lagom darr på rösten. Så hon verkligen, verkligen ska förstå att hon precis troligen räddade livet på sin svårt sjuka mamma, bara genom att tilltala henne. Så säger hon: ”Jag har gjort hallonpaj och blåbärspaj, vilken vill du ha, eller vill du ha båda?” Och du vet ju helt säkert att du inte gillar hallonpaj eller blåbärspaj, men att blåbärspaj lät godast, så du säger: ”Blåbärspaj, tack” och tillägger: ”…med mycket vaniljsås, tack…!” Och dottern svarar skrattande: ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*

Så kommer hon in med ett fat med en rejält tilltagen bit varm blåbärspaj och vaniljsås på kanna som hon häller över pajen tills den inte längre syns och du kan säga ”stopp”. Så stoppar du in en bit och inser att du känner jättemycket smak, eller i alla fall tillräckligt mycket för att konstatera att blåbärspaj nog inte är så tokigt i alla fall.

Det är inte heller så tokigt att barnen växer upp och klarar av att göra egna husliga saker som inte kräver detaljerade instruktioner från dig. Att barnen är så stora att de kan baka två pajer, bjuda morsan på dem och få in i hennes 41-åriga tröga skalle att blåbärspaj är jättegott. (Men hallonpajen går inte att äta. Det är jag övertygad om, även om jag inte har testat. 😉 )

Nej, livet är inte så tokigt ändå. Inte ens om man ligger hemma med hög feber och har en superjobbig influensa. Ibland inser jag vad mycket det finns att vara tacksam för! (Vilket påminner mig om en tid när jag var sjuk och hade tre små mer eller mindre vilda flickor som jag var för sjuk för att ens orka ta hand om just då. Men den historien sparar jag till en annan gång.)

Tack finaste Isa för att du är PRECIS den du är!!

*) ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*” = I vår familj äter alla VÄLDIGT MYCKET SÅS!! Vad än det handlar om där sås kan tillämpas!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag har Svininfluensan och JAG LEVER!!

Nu börjar jag lacka ur, på all jäkla skräckpropaganda om Svininfluensan. Jag har troligen precis haft den. Eftersom man inte tillät mig att komma till sjukhuset och testa mig (p.g.a. smittrisken) så finns jag inte med i statistiken och jag har inte heller fått det bekräftat. Ã… andra sidan höll en av alla jag samtalat med på sjukvårdsupplysningen med om att det lät ganska troligt att det var just Svininfluensan jag hade.

Jag hade feber, näsan rann, väldigt mycket hosta, otroligt trött, blev dålig i magen, kissade i massor och fick andningssvårigheter.

Jag har haft influensor många gånger tidigare, men det här med dålig i magen och andningssvårigheter har jag aldrig fått när jag haft influensa.

För mig började det med ont i halsen och en enorm trötthet. En del hävdade att det var ett tydligt tecken på Svininfluensan och andra hävdade att det var det inte. Jag skiter i vilket.

Jag har varit ganska rejält sjuk och om du vill kalla det vanlig influensa eller svininfluensa är upp till varje person att göra sin egen medicinska bedömning av mig genom min blogg… Haha…

Själv tror jag, som sagt att jag haft den. Jag har nu varit feberfri i flera dagar, men hostar fortfarande och känner mig rätt trött. (Efter samtal idag med myndigheternas telefontjänst så är vi överens om att jag inte längre kan smitta, en gång för alla, men att jag för säkerhets skulle ska hosta i armvecket och inte på folk, som om jag brukade göra det…)

Några av barnen hade ett litet släng av det. En släng av det, skriver jag, för det blev inte mer än så. Den som var mest sjuk hade hög feber i EN dag och var sedan rätt pigg. Den andra fick inte ens en rejäl feber, utan bara något av alla mina symptom.

Problemet är att i och med att media driver på det här så stort (trots att Sverige inte haft ett enda dödsfall och de flesta som kan ha fått influensan, inte ens blivit testade eller behövt sjukhusvård) är den hysteri som utbryter.

Jag har grannar som mailat mig sin oro, efter att jag nämnde det här på bloggen, min morsa ringer flera gånger om dagen och undrar om jag fortfarande andas…

Själv tycker jag det känns lite trist att hosta så mycket och att jag inte velat vara bland folk (dels i första hand för att jag naturligtvis inte vill smitta ner någon, men senare också för folks hysteri) men en influensa är trots allt inte hela världen. Däremot tyckte jag det var väldigt jobbigt att ha andningssvårigheter under en natt. Men till och med det gick…!

Snälla, kan vi inte sansa oss nu. Det är så här att svininfluensan kommer antagligen att spridas runt en hel del. Vad jag förstått så är den största ”faran” med svininfluensan (som egentligen heter: influensa A (H1N1)) är att väldigt många i samhället kan bli sjuka samtidigt, vilket innebär att det kan bli problem med sjukvårdspersonal, skolpersonal och andra ställen som är personalkrävande, då man kommer få personalbrist.

I vissa länder har den tydligen tagit kål på folk och det är ju fruktansvärt, men vad jag förstår så kommer nästan alla av oss som åker på den här influensan, ha just bara en influensa. En del kommer bli lite sjukare än normalt och en del lite mindre sjuka än normalt.

För de flesta av oss så kommer livet fortsätta precis likadant som efter en eventuell svininfluensa.

Är man gravid, eller har svår astma, eller av andra skäl har nedsatt immunförsvar, eller har nyfödda barn, då förstår jag att man ska vara mer försiktig. Med mer försiktig menar jag dock inte att man ska hoppa ner i första bästa skyddsrum om man ser en person hosta till på gatan. Utan jag menar just att man kan vara lite mer försiktig. Rådgör gärna med sjukvården eller myndigheternas telefontjänst.

Jag hoppas nu inte att hela planeten går under, så jag får ångra detta inlägg, men å andra sidan så om hela jorden går under, så kan ingen heller ge mig skulden för att ha avdramatiserat svininfluensan i min blogg.

Vad jag menar är inte att bagatellisera influensan, men det känns som det är dags att ge debatten en liten vågskål, som inte helt slår över ända.

Fakta (inte skrämselpropaganda) om Svininfluensan kan du finna här:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hemmahelg och trevliga besökare

Hemmahelg

Influensan börjar sakta men säkert ge med sig. Det är mest den här hostan som inte verkar vilja ge upp, men annars så känner jag mig som om jag börjar friskna till, äntligen. Mabou är också mycket piggare. Eller pigg är ju han, även när han är sjuk, men hostan och snorigheten börjar ge med sig i alla fall.

Men fyyy så trist att skriva om sjukdomar. Nåja. lite trevligt har jag ändå haft i helgen. Jag har haft trevligt sällskap, som säkert hjälpt till att göra mig piggare…

Ett annat trevligt sällskap dök också upp idag på kvällskvisten, nämligen min lilla, älskade brorsdotter Kornelia (3). Hon är söt som socker och rolig är hon också. Hon bara bestämde sig för att komma idag och vem kan säga nej till ett så pass trevligt sällskap? Inte jag i alla fall. Hennes mamma ligger hemma med min gamla polare; Lumbago (klickbar länk) Inget trevligt sällskap, så det är bara att hoppas på att hon också slipper den polaren, så småningom.

Nåja, helgen har varit lagom lugn och jag känner att jag håller på att bli återställd, även om det tar längre och längre tid att bli frisk, ju äldre man blir. (Och med det vill jag INTE ha sagt att jag håller på att bli gammal!!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Familjen gris

Just nu tänker jag bara på en grisfarm när jag tänker på min familj. Dels ser det ut som en svinstia här hemma då alla är så krassliga att ingen orkar städa. Bara Jai (17) är inte sjuk, men henne ser vi knappt röken av eftersom hon är rädd att bli smittad av oss.

Inte nog med att det ser ut som en svinstia, alla snorar och fräser, hostar och nyser i kapp och snorandet gör att vi låter som ett gäng små grisar.

Binta (19) åkte ändå ner till Musikens hus, där hon ska göra ett dansuppträdande.

Jag: Men ska du verkligen åka och dansa nu, fast du är så sjuk?

Binta tittar på mig med en blick som undrar om jag är helt tom i bollen:

Ja, det är klart! Det är ju ett uppträdande!

För mig är det det slutgiltiga beviset på att hon är 19 och inte 37. Inget i världen skulle kunna få mig att göra ett dansuppträdande i det här tillståndet! (Haha, som om jag skulle göra det ändå!)

När hon väl sminkat sig och fixat sig lite, så måste jag erkänna att det är svårt att se att hon är sjuk, om man stänger av ljudet på henne och bortser från snorandet…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dagens navelskåderi

Dagens och gårdagens stora upptäckt för mig var att det är lättare att handla på apoteket om det är öppet än när det är stängt! Upptäckt nummer två är att influensamediciner är svindyrt. (Ja, det är sällan jag köper den typen av mediciner, men med hela familjen riktigt sjuk, orkar jag inte riktigt med att chansa utan)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Måste få beklaga mig lite till

Nu är det inte bara hostattacker och ont i halsen här hemma, nu rinner våra näsor också konstant och huvudvärk som spränger! Inte är det längre bara jag och Mabou som är sjuka heller, Isatou har också blivit smittad. Ville bara säga det, så jag kan bada en stund i självömkan och krasslighet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,