Slopa Preskriberingstid för Sexuella övergrepp

Jag missade Patrik Sjöberg i Nyhetsmorgon förra helgen. (Tack TV4 för att ni lägger upp klippen på webben.) Jag har nu sett programmet och jag måste säga att Patrik har många viktiga saker att framföra i debatten om sexuella övergrepp. Inte minst för att han är man och därmed hjälper till att bryta ytterligare tabun i ämnet. Att sexuella övergrepp debatteras är viktigt för oss alla som har blivit utsatta, men jag är övertygad om att ämnet fortfarande är än mer tabubelagt bland killar/män och därför fyller det en extra funktion när män som blivit utsatta går ut med det.Om du också missat programmet så kan du se det här:

Patrik%20Sj%C3%B6berg%20om%20tiden%20efter%20boksl%C3%A4ppet

Patrik nämner även det här med preskriptionstid. Jag har vetat länge att preskriberingen för sexuella övergrepp inträder efter 10 år om brottet är att anse som relativt grovt. Nu har jag fått besked av en polis jag varit i kontakt med att det inte gäller 10 år från när man blev utsatt, utan 10 år från när man blivit myndig!

Det här är viktigt och jag tror det är fler än jag som har missat det. 10 år kan låta som en lång tid, men det tycker jag inte att det är! Brottets art gör att det kan ta väldigt många år att våga prata om det och det gäller både flickor och pojkar, även om jag tror att det kan vara än svårare för pojkar. Patrik nämner att han börjat prata om det här först efter han blev 30 år. Jag vet många personer som börjat prata om det först efter 40, 50 eller 60 år.

Nyligen togs preskriptionstiden bort för mord och jag menar att det bör göras även när det gäller sexuella övergrepp på barn.

När det gäller sexuella handlingar mot barn så är det ALLTID den vuxnas ansvar. Jag har träffat flera personer som känt skuld för att de kanske inte sagt ifrån ordentligt, för att de kanske till och med varit aktiva i de sexuella handlingarna, men ett barn ska aldrig behöva ta ansvar för sexuella handlingar med en vuxen. Det ska ALLTID vara den vuxnas ansvar. Sexuella handlingar med barn måste alltid betraktas som brottsliga och felaktiga från den vuxnas sida! Den här problematiken är en av anledningarna till att ännu fler barn har svårt att anmäla, då egna eventuella handlingar eller brist på handlingar (passivitet) gör att det blir än svårare att anmäla och känslan av skuld är mycket djupare.

Känslan av egen skuld sätter ofta käppar i hjulen för att göra en anmälan, oavsett om man varit ”delaktig” under de sexuella handlingarna eller ej.

I dagarna läser jag också att den s.k. Alexandramannen eventuellt kommer att släppas på Fri fot i Sverige, trots att han fått livstids utvisning i sin dom. När jag var med i TV3´s Insider för några år sedan, handlade programmet även om den s.k. Alexandramannen. Här är det TV-programmet:

Jag tror inte någon är så glad över att se den s.k. Alexandramannen gå omkring på våra gator, när man ser den arrogans och brist på insikt han visade i det programmet, men för mig är det egentligen ingen större skillnad på om han vandrar på Sveriges gator, eller något annat lands gator. OM han kommer att fortsätta sin bana med våldtäkter mot barn och vuxna, så tycker jag att det kvittar i vilket land han kommer att begå brotten i. Att barn kommer att bli utsatta är det centrala och det som gör mig mest illa berörd!

Det viktigaste när det gäller sexuella övergrepp mot barn är att färre barn drabbas och att när de drabbas så ska det finnas möjlighet till rättslig upprättelse och även stöd för att kunna leva ett värdigt liv, trots det man har blivit utsatt för!

Det rättsliga efterspelet har allt mer börjat engagera mig och jag har därför startat en namninsamling för att upphäva preskriptionstiden för just sexuella övergrepp av barn. HÄR kan du både läsa om insamlingen och skriva under.

Jag inser förstås att det är oerhört mycket svårare att fälla någon för just sexuella övergrepp när det gått lång tid, men jag tror att för de flesta som väntat så länge med att göra en anmälan, inser det svåra i att få en fällande dom, men jag är övertygad om att det skulle kännas väldigt mycket bättre att kunna göra en anmälan som man vet att den person/de personer som har begått övergreppen kommer att bli underrättade om. Att man startat en process hos förövaren som man själv har levt med i många år. Även att anmälan tas upp och att det där det finns bevis, finns MÖJLIGHET att få en upprättelse i våra domstolar!

Om du tycker att preskriptionstiden ska slopas när det gäller sexuella övergrepp mot barn, om du tycker att barn ska få chansen till upprättelse så skriv på min namninsamling och sprid den gärna vidare på bloggar, twitter, facebook och mail!

HÄR är alltså länken!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Fatou ´s Nyårskrönika del: 2

Fortsättningen på min Nyårskrönika för 2008 kan du läsa här:


Juli. ANC ´s terroriststämpel försvann. Uppsaladebatt om Romer är aktuell. En Bloggbebis såg dagsljus! Ofrivillig barnlöshet diskuterades. Jag tillägnade denna video till Birsen, som vi ber för just nu…

Jag klippte av mitt långa hår. (Bilder) Alter Ego kom på sitt sedavanliga sommarbesök. Hon gjorde också ett sedvanligt gästinägg i min blogg. Vi hade en Afrikansk afton hemma hos mig. Alla läste En halv gul sol. Det var mycket skriverier om Blondinbella. Träskon blev inne igen.

Augusti. Det var Pridefestival. Jag flätade håret på Isatou som jag skjutit så länge på… Jag åkte på ett rejält ryggskott och blev drogad med morfin. Sedan blir det mycket bloggande om Reggaefestivalen:

Fidel Castor började blogga… Jag var också ute på liten tjuvlyssning. Mabou serverar mig sin egen lilla sanning. Och en till… Jag la upp en personlig guide på bloggen. Mabou ´s första skoldag. Jag visade upp en lite primitivare sida… Siamesiska tvillingar föddes i Gambia. Bloggstafettens pinne till mig handlade om mobbning. Jag gjorde en intervju med Andreas om Rwanda.

September. Jag körde ett varv till i ”Negerdebatten”. Debatten om bitterfittor var igång. Binta åkte på bröllop på Gotland. Vi roade oss på Kulturnatten i Uppsala som fyllde 20 år i år. Mer om Kulturnatten. Jag tipsade om Mia Törnbloms bok Så dumt! som jag ännu en gång vill slå ett slag för. Jai började jobba ihop egna pengar! Vi besökte Pelle Svanslös hus och jag blev smärtsamt påmind om hur det är att vara ute med flera små barn samtidigt. Mabou vägrar prata med okänd tant. I September fick vi besked om två anhöriga som hade cancer, så det blev en hel del bloggar om det resten av året. Men beskedet kom i September och då skrev jag bloggen Sorg.
Oktober. Alfons Ã…berg kommer på besök. Jag ska bara… Jag skrev om vikten av att bekräfta alla barn.

En hel del om döden som kommit nära oss:

Jag skrev också om romska barn som lever i misär.

November. November fortsatte med väldigt dystra inlägg om döden:

Lite andra saker hände också världen i November. Obama vann valet i USA. Inför sitt boksläpp i December startar författaren Monika Antonsson en blogg där man diskuterar hennes bok. Mia-sanningen om gömda. Boken väcker stor uppmärksamhet då den sägs avslöja en annan sanning om Liza Marklunds böcker Gömda, Asyl etc. En bloggvän; Bigga går bort. Binta dansar i en video som är på MTV. Isatou reser till Gambia! Jag var med i Insider på TV3 och där diskuterade vi pedofiler:

Isatou kommer hem från Gambia. Jag publicerar den första delen av tre av min bloggbok: En Tonårsmorsa mitt i Livet. Godbitarna från mina tre första bloggår är sammanställt i tre böcker + lite nytt material, förstås och allt helt omskrivet för att passa bokform.

December. Det var inte heller någon trevlig månad för mig.

Binta är med på Uppsala-TV med sin dansgrupp Zumbas. Jag publicerar ett utdrag från min bok: En Tonårsmorsa mitt i Livet. Om våra fördomar för förorten och miljonprogrammen. Mabou avslöjar att tomten inte finns.

En av mina allra närmsta vänner och tillika bloggvän, Helené / Alter Ego, Hulda Norrköping, Alma Mater går bort i sin cancer:

Aftonbladet i samarbete med Bloggportalen bestämmer sig för att starta Stora Bloggpriset som ska avslutas med en gala i Februari! Jag ”firade” en märklig jul.

Nu är ÄNTLIGEN denna nyårskrönika klar och hade jag vetat att den skulle ta så här lång tid att skriva, så hade jag nog inte skrivit den ens…! Hahaha…

Till sist: SE TILL ATT NI FÃ…R ETT RIKTIGT GOTT NYTT Ã…R 2009!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fatou´s Nyårskrönika del: 1

Eftersom jag skrev en Nyårskrönika för 2007 förra året på Nyårsaftonen, så vill jag ju inte vara sämre i år. Dessutom tror jag att det kan vara ganska bra att sammanfatta bloggåret. Om inte annat för mig själv. Man glömmer ju så lätt…

Januari. Ã…ret började med att The Real Mymlan gjorde en rolig musikutmaning. I Kenya rådde det våldsamheter och oroliga tider. Jai hade svårt att skilja på ”ditt” och ”mitt”. Mabou funderade på om det finns Bolibompa i Gambia. Två av barnen testade slöja. Mabou körde lite Afrikansk modevisning inför sin kommande Gambiaresa. Alter Ego blev mormor. Jag skrev inlägget Ken Ring – igår och idag, som för övrigt blev 2008 ´s mest lästa inlägg. Binta och Jai tyckte att jag överdrev ett NEJ!

Februari. Jag läste den bästa bok jag någonsin har läst. Jag blev radiokrönikör/radiokåsör, vilket jag fortfarande är och tycker är riktigt roligt! Det är en fantastiskt rolig utmaning! Jag kärleksbloggade om Gamla Bettan. Igen. Jag fick ett härligt mail från en bloggläsare som jag fick lägga ut i bloggen. Mabou kommer ÄNTLIGEN hem från Gambia. Jag läste ännu en fantastisk bok!! Jai tyckte inte att eget beröm luktade illa… Jag fick goda nyheter från flickan som inte ville leva. Mabou var på shoppinghumör! Mabou fyllde sex och jag missade Mabou ´s sexårskalas. Jag hade ett av de bästa utvecklingssamtalen. Ever! JAg letade guldkorn i vardagen! Jag fick ämnet Fördomar i Bloggstafetten.

Mars. Binta fyllde nitton år. Bloggläsare fick önska bloggar av mig:

Mera utvecklingssamtal blev det i Mars. Jag bloggade om alkoholism. Och nykterhet. Vi diskuterade barns rätt till båda sina föräldrar på bloggen. Vi beskrev vårat liv med sex ord. Jag bevisade för Binta och Jai att mammor alltid har rätt!! Min kamera kom äntligen hem från Gambia. Thank ´s to Binta. NOT!!

April. Mabou hade förlossningsfrågor. Det var 40 år sedan Martin Luther King blev mördad. Min bästa väninna (som nu flyttat hem igen) kom på Sverige-besök. Lilla Engla miste sitt liv i ett vansinnesdåd. Bildbevis på att jag får hem otroligt mycket på min cykel Gamla Bettan när jag är ute och shoppar!! Binta och jag hade fred och frid (kors i taket!!) Jag upptäckte att jag kunde trolla. Den fruktansvärda historien med familjefadern Fritzl uppdagades. Binta börjar blogga.

Maj: Jag fick Grekiska känslor. Jag bloggar om Stockholms utslagna medmänniskor. Binta ´s student närmar sig! Vi diskuterade mångkultur på bloggen. Och ”Svenskhet”. Mabou var glad över att få följa med Binta och vara med i en musikvideo:

Mabou tycker att livet är orättvist och Alter Ego ´s son uppträder i musikvideo. Jai fyllde 17 år! Jacob, Mabou ´s groda kilar vidare. R.I.P.

Juni. Jag reste till Riga en helg. Man är inte mer pinsam än man gör sig. Studentplanerna håller på att knäcka mig fullständigt. Bintas student i bilder. (Vi hade jäkligt roligt!!) Vi hade också en toppen heldag på Gröna Lund. (Bildblogg) Vi firade treårs-jubileum med min blogg. Binta vinner Swedish National Dancehall Queen 2008. Vi diskuterade rasistiska bloggar. Jag skrev en av de mest personliga bloggar jag någonsin skrivit. Jag fann Ludmilla ´s blogg och den grep mig starkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Skvaller om Aschberg…

Nu har jag skrivit flera inlägg om så tunga saker som pedofili, så nu känner jag att jag måste lyfta upp bloggen till en annan nivå. Skvaller-Fatou ska berätta något om Aschberg. Det kan väl sitta fint? Jag tror han bjuder på det! Jag har ju redan berättat att han var väldigt trevlig, så nu kan jag väl få vända lite på det hela också?! Sanningen är att även om det inte syns i tv, så har Aschberg minst lika stor mage som jag har! Så det så! (Men jag tycker han är snygg ändå, eftersom jag gillar hans karisma.)

Lite annat smått och gott, Mabou (6) avslöjade att Jai (17) inte tyckte jag var så snygg i tv, för när jag väckte honom på morgonen berättade han att han tittat kort på mig, men sedan somnat om:

Mabou: Mamma! Jag tyckte i alla fall att du var jättefin på tv. Jai sa att hon inte tyckte det…

Hur var nu det där med golare och polare? Men man säger ju ofta att från barn får man höra sanningen. Frågan är om sanningen var att jag var fin eller om sanningen är att Jai inte tyckte att jag var det? 😀

Äsch, det är strunt samma, Aschberg har kanske till och med större mage än mig, och det vill banne mig inte säga lite…! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Lite hysteriskt sista veckan…

Ja, det blev en ganska hysterisk vecka. Det är väl typiskt det där att allting alltid sker samtidigt! Jag antar att ingen missat att jag var med i Insider i Onsdags, även om det inte blev många sekunder.På Torsdag var jag med på fackliga möten i en annan stad, för att sedan stressa hem och träffa en fotograf, som var här för att fota oss. Jag och Binta fastnade förhoppningsvis på någon bild. Fick också reda på igår att jag och några av barnen är med i detta nummer av tidningen Mama. Jag hittade det i papperstidningen, men hittade det inte på nätupplagan. Reportaget handlar om kärnfamiljen och det är en kortare notis om mina åsikter i den frågan tillsammans med en pytte, pyttebild! 😉

I morse ringde en reporter enligt överenskommelse och gjorde en intervju. Ja, det har verkligen varit fullt ös. Nu har vi kommit till veckans enda lediga dag för mig, från mitt huvudjobb. Jag och Mabou (6) ska njuta. Först ska vi åka på Fyrishov och bada och jag behöver väl knappast nämna att det finsn en viss person här hemma, som hoppar jämfota och är allmänt glad.

Rapporterna från Isatou (15) från Gambia är positiva och glada och jag önskar så att hon kommer att ha det riktigt toppen roligt där! Jag har redan börjat räkna ner för hennes hemkomst, även om hon själv inte alls verkar så sugen på att komma tillbaka till kyla och snö…

Ja, sammanfattat kan man säga att det varit en ganska stressig vecka, men ibland njuter jag bara av att få lite fart på livet och just nu behövde jag det, för jag har verkligen gått på lågvarv ett tag och känt som att inget roligt alls händer…! Nu låter det kanske som jag ”hoppar på” alla erbjudanden som kommer, men så är det inte. Sanningen är att jag har fått fem erbjudanden denna vecka som jag tackat nej till. Man hinner inte allt. Jag är ju en liten ”linslus”, i likhet med min dotter Binta (19), men det känns ju viktigt att ha något att komma med också och inte bara hänga på vad som helst.

Nu är det inte alltid så här, men av någon anledning så verkar alltid saker och ting ske på en gång, när de väl sker. Men, som sagt, ibland är det kul när det händer något. Jag behöver lite mer glamour i min grå vardag, ibland…! 😉 Sedan kan man ju diskutera hur glamouröst det är att diskutera pedofili i 20 sekunder i tv haha… Well, jag kan i alla fall avslöja att Aschberg var riktigt trevlig och att det kändes liiite glamouröst att få åka en stor taxi själv till Stockholm och sedan hem igen… 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur kan vi skydda våra barn?

Det jag skrev i ett av inläggen att jag efterlyser var följande:

  • Det jag efterlyser i debatten är dels hur kan vi skydda våra barn och ungdomar?
  • Finns det behandlingar som visar sig fungera bra på just sexualbrottslingar?
  • Alternativ till “lås in dem och släng nyckeln” utan att själv bli kallad “pedofilkramare” eller till och med pedofil.

Eftersom jag inte tror på uthängning av pedofiler eller andra sexuella förövare, utan hellre försöker att se nya vägar att gå för att förhindra att våra barn blir utsatta, så efterlyser jag andra lösningar, som alternativ. Jag tror det är viktigt att prata med sina barn och upplysa dem om de faror som faktiskt finns. Däremot tror jag det är viktigt att inte framställa dessa personer som ”fula gubbar” som jag också skrivit om tidigare. Jag tror dock inte att det räcker. Jag efterlyser verkligen andra förslag för att kunna skydda våra barn. Förslag som inte går ut på lemlästning av förövarna eller att låsa in våra barn. Lite tror jag att detta är en del ”skrämselpropaganda” som en vän till mig uttryckte det nyligen. Man diskuterar och pratar om en massa extrema pedofiler eller andra förövare, vilket leder till att man skrämmer häcken av alla föräldrar och barn. Jag tycker det är viktigt att ändå hantera detta ämne med viss sans.

Jag tror inte att det är en god idé att skrämma upp våra barn för mycket. Man kan informera, tala om för barnet att det finns människor som gör sådana saker med barn och hur man vill att de ska hantera situationen i dessa fall. Man kan också vara förutseende och tala om hur man vill att barnet ska agera om de trots allt blir utsatta för ett övergrepp. Man kan ha koll på barnen, men ibland räcker ju inte heller det. Men att inskränka ett barns utveckling och frihet av rädsla för förövare tror jag inte heller är rätt väg att gå.

Vi kan skydda våra barn mot mycket, men faktiskt inte allt, hur gärna vi än vill det. Jag tror det finns en stor fara med att se en förövare i varje vuxen människa också och jag tror att om vi överför det på våra barn, så blir det otroligt svårt för våra barn att få en naturlig och positiv utveckling. Vi får inte låta våra rädslor gå ut över våra barns utveckling. Trots allt så är det så att de flesta barn blir INTE utsatta för sexuella övergrepp, även om det är allt för många som blir det.

En annan sak som slår mig är att det känns viktigt att vi INTE hamnar i något sorts accepterande av förövares handlingar. Det får aldrig bli okej att utsätta barn för övergrepp!! I den debatt som råder just nu verkar det finnas mycket rädsla för just ett accepterande av pedofili, själv har jag svårt att tro att det någonsin kommer att bli accepterat och jag tror det är oerhört viktigt att vi aldrig hamnar i det ”accepterandet”. Samtidigt tror jag att det är viktigt att de som faktiskt vill få hjälp, verkligen får det! För vad jag förstår av det jag läser mig till, är att det inte alltid är så!

Jag läser en visserligen gammal artikel, men som är väl värd att läsa. Du kan finna den HÄR! En ännu äldre artikel som handlar om att hänga ut kan du finna HÄR!

Björn som var med i Insider i tv3 i Onsdags , som satt i debattpanelen med mig, sa något som jag inte håller med om heller. Han säger mot slutet i programmet att det är värre att leva med att ha varit utsatt för sexuella övergrepp än att ha blivit mördad. Jag håller, som sagt, inte alls med om detta. Dels för att jag inte alls känner mig som ett ”livslångt offer”, dels för att jag menar att man visst kan känna sig som en fullvärdig människa och leva ett fullvärdigt liv, även om man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Är man mördad, så behöver man förvisso inte leva med det, men å andra sidan så har man ju helt och hållet, totalt oåterkalleligt förlorat hela sitt liv och det ska alltså de anhöriga leva med.

Jag tycker att sexuella övergrepp är fruktansvärda, men jag tycker ändå inte de kan jämställas med mord, eller anses värre. Samtidigt som man inte kan förneka eller bör förringa att ett sexuellt övergrepp oftast får katastrofala följder, med åratal av bearbetning. Själva övergreppet är nog ofta inte det som ligger djupast och längst kvar, det är nog bland det första man bearbetar. Men det finns andra konsekvenser som ofta sitter mycket djupare, såsom självkänsla, förtroende och över huvud taget hur man förhåller sig i relationer. Helt klart är att det sätter djupare spår än själva övergreppets konsekvens.

Debatten är viktig på många vis, samtidigt som jag tror att det är viktigt att vi försöker finna lösningar som är hållbara i ett civiliserat samhälle och inte bara försöker tänka på hämnd för det som skett. Jag tror inte på hämnd som lösning, utan jag tror i stället det är mer förödande för känslolivet och mer förödande för att kunna gå vidare med sitt liv. Dessa känslor måste i första hand bearbetas, så man kan gå vidare och leva som en fullgod människa! Det är min uppfattning! Vilken är din?

Andra bloggar i samma ämne:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Häng ut dom jävlarna, så ska dom få se på förnedring…

Jag fortsätter, som utlovat att ge min personliga inställning till att hänga ut pedofiler på nätet, något som diskuterats hett på nätet, men som också nämndes i Insiders program i Onsdags om nätpedofiler. Det finns många skäl till att jag inte anser att det är rätt att hänga ut pedofiler, på det sätt man bland annat gör i USA. Mitt främsta skäl till det hela är att jag inte kan se något gott komma ur det hela. Tvärt om kan jag bara se negativa konsekvenser av det:

  • Det fungerar uppenbarligen (enligt de undersökningar som gjorts, går att finna på nätet) inte som ”skrämselpropaganda” eftersom sexuella övergrepp mot barn inte sjunker i de länder eller områden som man bedriver detta med att hänga ut pedofiler. (Eller andra som begår sexuella övergrepp)
  • Jag anser att det skulle kunna leda till allvarliga, negativa konsekvenser för andra än förövaren. Bland annat så tänker jag så här: eftersom de flesta förövare som begår sexuella övergrepp och våldtäkter ofta är en person som ”offret” känner och har en relation till, så tänker jag så här: låt oss säga att lilla Anna 8 år blir utsatt för sexuella övergrepp av sin far, som hon verkligen älskar, men som alltså utsätter henne för detta. Relationen blir av naturliga skäl komplex då lilla Anna älskar sin pappa, men samtidigt mår oerhört dåligt över de övergrepp hon har utsatts för. Pappan blir dömd och det visar sig till och med att han tidigare varit dömd för sexuella övergrepp på barn. När pappan så småningom kommer ut från sitt straff, så flyttar han in i ett område nära lilla Anna. Då upptäcker 3-barns mamman Emma att det flyttat in en återfalls-sexualbrottsling i hennes bostadsområde och bestämmer sig för att varna både sina egna barn och alla andra grannars. Man visar en bild på förövaren och namnet till alla som är intresserade. Barnen känner ganska snart igen lilla Anna ´s pappa och i sitt barnsliga oförstånd tisslas det mycket om Anna och hennes pappa bakom deras ryggar. Anna blir på så sätt dömd på flera sätt. Dels har hon blivit utsatt för sexuella övergrepp. Dessutom så har hon förlorat kontakten med sin pappa, som hon, även om han begått ett hemskt brott mot henne, även varit en mycket älskad pappa. I tillägg ”vet” alla kompisar vad som skett Anna, trots att hon inte valt att själv berätta om det. Kanske finns det några barn som helt enkelt börjar reta Anna för detta, eller helt enkelt visar henne bilden på pappan, som sprids runt i skolan…
  • Ett annat skäl är att lilla Anna kanske inte blivit utsatt för några sexuella övergrepp, men hennes pappa har utsatt andra personer för detta. Anna växer upp i god tro med sin pappa, som döms till fängelse för sexuella, kriminella handlingar och när Anna är vuxen och själv får barn, så börjar hon arbeta som lärare på skolan i området. När hennes pappa kommer ut från ett fängelsestraff och bosätter sig i ett närbeläget område, så bestämmer sig en granne som hittat info om att pappan är dömd upprepade gånger för sexuella övergrepp, för att trycka upp en bild och namn på honom och dela ut i skolan, för att varna andra barn. I skolan jobbar alltså Anna och hennes barn går där. Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att föreställa sig vad konsekvenserna kan bli för alla familjemedlemmar, då deras pappa /morfar, naturligtvis blir igenkänd av barnen och personalen i skolan…
  • Ett annat exempel skulle kunna vara att man delar ut dessa lappar i området bland barnfamiljer och det visar sig att en annan man, helt oskyldig är väldigt lik denna förövare.
  • Ytterligare ett exempel skulle kunna vara att Annas mamma och pappa skiljer sig när Anna är liten. Pappan är INTE en förövare. Skilsmässan blir väldigt ”smutsig” och en vårdnadstvist uppstår. Annas mamma är väldigt bitter på Annas pappa, eftersom hon anser att han svikit familjen när han lämnat henne. Av ren hämnd och svartsjuka, blandad med rädsla över att förlora vårdnaden, anklagar hon Annas pappa för att ha utsatt Anna för sexuella övergrepp. Eftersom det ofta står ”ord mot ord” i dessa mål, så finns det inga konkreta bevis för att detta skett, mer än att Anna och hennes mamma verkar mycket trovärdiga i målet. Psykologer har vittnat om att Anna mått mycket dåligt under denna period (vilket egentligen har med skilsmässan och föräldrarnas osämja att göra, men så tolkas det inte) Så pappan döms för detta och när han kommer ut och flyttar in i samma bostadsområde (eller något område i närheten) så sätts det upp varningslappar eller finns på Internet att se både namn och bild på Annas pappa, som varnande exempel. Problemet är att Annas pappa varken är en sexualbrottsling eller har utsatt någon för sexuella övergrepp…
  • Ett annat scenario skulle kunna vara att Annas pappa kommer ut från avtjänat straff, i detta exempel har han utsatt barn för sexuella övergrepp, oväsentligt om det är mot Anna eller någon/några andra, i detta fall. Man varnar de barn som bor i området och deras föräldrar för denna förövare. Han flyttar därifrån, men ryktet hinner ikapp honom och han bestämmer sig för att gå under jorden. Han hyr en källarlokal där han säger sig utföra cykelreparationer, men sanningen är att han både bor där och lockar med sig barn ner i källaren där han utsätter dem för sexuella övergrepp. När det börjar komma in polisanmälningar, så har polisen ingen aning om vart de ska börja leta, eftersom han hyr källaren svart och ingen har en aning om att det ens bor någon i denna källare.
  • Ännu ett scenario skulle kunna vara att Annas pappa kommer ut från en anstalt efter att ha avtjänat ett straff efter att ha begått sexuella övergrepp mot barn. Annas pappa visar sig vara pedofil. Alla grannar är redan varnade, så han har ingen möjlighet att få kontakt med några barn i sitt närområde. Kommer då Annas pappa att upphöra med att vara pedofil? Nja, sanningen är kanske inte fullt så enkel. Han börjar ta bilen till andra områden i staden, där barnen ännu inte är varnade för Annas pappa. På så sätt kan han fortsätta begå övergreppen relativt ostört, eftersom polisen i första hand väljer att söka efter en förövare i närområdet där övergreppen har begåtts och där bor inte Anna ´s pappa…
  • Ett annat scenario är att Annas pappa kommer ut efter avtjänat straff. Han har fått en gedigen behandling. Visserligen är han fortfarande pedofil, men han har nu lärt sig att ta kontroll över sig själv och han kommer inte begå något nytt brott. Men så snart han flyttat in i sin nya lägenhet för att påbörja sitt icke kriminella liv, så upptäcker han att alla grannarna fått vetskap om hans tidigare brott via en sajt på Internet, som hänger ut just pedofiler och det finns flera i området som skyr detta brott så mycket att man börjar trakassera honom. Man slår sönder hans bil, hans fönster. Man häller hundbajs i brevlådan, man ringer och lägger på luren. Det trappas upp, steg för steg och snart får Annas pappa ta emot ständiga dödshot. Han vågar inte längre gå ut, eftersom han blivit nedslagen ett par gånger på väg till affären. Ingen som känner Annas pappa vågar heller besöka honom eller ha kontakt med honom längre, då de är rädda för repressalier…
  • Ytterligare en konsekvens av det hela kan vara att vi nu kanske bestämmer oss för att hänga ut sexualbrottslingar för att vi vill skydda våra barn, men efter några år, när vi blivit vana vid detta förfarande, så bestämmer vi oss för att börja hänga ut alla narkotikabrottslingar också, eftersom vi vill skydda våra barn från missbruk. Efter ytterligare en tid så blir det väldigt mycket bilstölder i vårt närområde under en period, så vi bestämmer oss för att börja hänga ut alla biltjuvar också. Vi måste ju skydda vår egendom! Det blir en uppmärksammad mediacirkus då ett barn på ett spektakulärt vis blir överkört av er fortkörare, så vi bestämmer oss även för att hänga ut alla som har kört för fort också… Ja, listan kommer bli lång om vi ska fortsätta in på denna bara…

Jag är övertygad om att det är viktigt att vi på alla vis försöker skydda våra barn, det är ju vi som har ansvaret för att de får en trygg, kärleksfull och fin uppväxt, men jag tror inte alls på att hänga ut förövare, på något vis skulle vara till gagn för barnen.

Jag kommer att skriva fler inlägg i ämnet, men jag kommer att försöka ge konkreta förslag till hur vi kan skydda våra barn, på olika vis.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lås in dem och släng nyckeln…

Efter gårdagens program på Insider, känner jag att jag vill förtydliga vissa saker, eftersom man i den typen av program knappt får möjlighet att säga något, så känns det lite konstigt att man slänger ur sig en kommentar, men som man sedan inte får möjlighet att förtydliga. Jag hade nog inte någon förhoppning innan om att få hinna säga mer än så i Insider eftersom jag sett det många gånger och vet att debatten efteråt är oerhört kort. Men eftersom jag anser ämnet vara viktigt, så valde jag ändå att delta, för att senare eventuellt fortsätta debatten här på min blogg, om det skulle visa sig nödvändigt.

Just nu känner jag att jag vill både förtydliga vissa saker och även lägga ut ett lite vidare perspektiv i ämnet.

Först och främst så vill jag klargöra att jag NATURLIGTVIS inte på något sätt ger mitt stöd till sexuella övergrepp, oavsett om det skett på barn, eller ej, oavsett om det skett av en pedofil eller ej! Jag tycker att det är ett förkastligt brott och jag tycker att det är bra att de som begår brottsliga handlingar, blir dömda för dem.

Jag inser också att det finns de förövare som är ”svårare” än andra. Det finns de som den s.k. ”Alexandramannen” som man tar upp i reportaget jag har länkat till ovan. Jag skulle gissa att han klassas som ett svårare fall, utan att vara någon expert i ämnet.

Jag ska erkänna att det kändes ganska märkligt att bli presenterad som ett ”offer” igår i tv3. Inte för att jag har svårt att tala om det, för dels var det väldigt många år sedan (23 år sedan, närmare bestämt) jag blev utsatt och dels så har jag verkligen bearbetat denna händelse professionellt. Jag har lagt det långt bakom mig och gått vidare med mitt liv. Dessutom ser jag mig verkligen inte som ett ”offer”. Jag har inte svårt att prata om det, men känner inte heller något större behov av att göra det, ämnet om mig personligen känns ganska slutpratat. Man kommer till en gräns då det finns risk att i stället för att prata för att bearbeta, har en tendens att man bara ältar gammalt skit. Lite så känns det för mig. Däremot anser jag att ämnet i sig är viktigt! Jag var naturligtvis medveten om att Insider skulle ta upp det (att jag varit utsatt, alltså) igår i sitt TV-program och jag hade okejat det, däremot så hade jag hoppats kunna leda diskussionen bort från min person till ett större perspektiv, men tyvärr blev det inte tillfälle till det.

Jag brukar kalla mig själv för en ”obotlig optimist”, men jag skulle vilja förtydliga det uttrycket i denna debatt och i stället säga att jag gillar att se lösningar mer än problemen. Med detta inte sagt att jag inte vill se problemen.

Jag tror att detta ämne omringar sig av en hel del olika typer av problematik. Ett av problemen jag upplever är att man gärna ”monsterförklarar” dessa utövare. Jag tror på det sättet att man gör många barn en björntjänst. Vi vuxna målar gärna upp en bild för barnet om att ”akta sig för fula gubbar”. I själva verket så är ofta dessa utövare någon som barnet känner och kanske till och med älskar och har förtroende för. På så sätt kan det blir svårt för ett barn att man faktiskt blivit utsatt för övergrepp av pappa/mamma/styvfar/fotbollstränaren/morbror/farfar etc. Dessa personer är ju oftast inte alls någon ”ful gubbe” i barnets ögon. Det är ju den där personen som barnet kanske älskar att leka med, äta glass och mata fåglar med etc. Jag tror att det blir svårare för barn när vi ”monsterförklarar” dessa män (eller kvinnor, men jag skriver män i detta inlägg för att förenkla, dels för att det var en man jag blev utsatt för och dels för att programmet utgick från och handlade om manliga förövare, med detta inte sagt att alla män är förövare!!) att berätta om de blir utsatta.

Jag vet att rubriken på mitt gamla inlägg: Skjut inte min pedofil! är provocerande och jag skrev rubriken fullt medveten av att den är det. Anledningen till detta var att jag var trött på en relativt ensidig debatt i detta ämne på nätet som i stort sett gick ut på de ”fantasifulla” åsikterna: ”lås in dem och kasta nyckeln” eller: ”de ska ha dödsstraff”.

Jag är medveten om att just detta ämne är väldigt känsligt och upprör många människor. Det tycker jag är bra, för det innebär att vi människor bryr oss.

  • Det jag efterlyser i debatten är dels hur kan vi skydda våra barn och ungdomar?
  • Finns det behandlingar som visar sig fungera bra på just sexualbrottslingar?
  • Alternativ till ”lås in dem och släng nyckeln” utan att själv bli kallad ”pedofilkramare” eller till och med pedofil.

Jag anser att livet sällan är svart eller vitt, utan i stället fyllt av gråzoner som vi måste bli bättre på att hantera.

Jag kommer att skriva fler inlägg i detta ämne och där kommer jag att ta upp detta med att hänga ut pedofiler i offentligheten för att skydda våra barn. Vad jag anser om det och varför.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Insider igår

Ja, jag förstår att Insider är ett program som väldigt många tittar på, eftersom responsen jag fick på den korta stunden igår, efter att jag la ut inlägget om att jag skulle vara med i Insider. Nu är det svårt att få sagt det man vill i ett program där diskussionen begränsas till några enstaka minuter. Jag hade väl inte heller riktigt föreställningen om att Insider var ett forum där jag skulle hinna få fram precis det jag velat, men därför tänker jag också fortsätta diskussionen här på min blogg vid tillfälle.

Jag tackar så mycket för den respons jag fått via kommentarer och mail under natten!

HÄR kan du se programmet igen! Jag har tidigare skrivit om denna debatt i detta inlägg: Skjut inte min pedofil! Diskussionen kommer att fortsätta…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Pedofildebatt på Insider

I sista stund bestämdes det att jag ska vara med i en studiodebatt ikväll på TV 3 Insider. Det kommer att handla om nätpedofiler. Vi får väl se hur det går… Häng me ´! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,