Intervju i Accent

accent1Förra veckan var ju jag och min mamma med i Efter Tio på TV4, som jag ju skrev om och la upp klippet från HÄR! För ytterligare någon vecka sedan så var jag också med i nykterhetstidningen Accent, fast i själva pappersupplagan.

Även om detta ämne är något jag tycker är viktigt att lyfta fram och prata om, då missbruk och kriminalitet är så utbrett i vårt samhälle och jag även ser tydligt vilken familjesjukdom missbruket faktiskt är, så finns det fortfarande ett visst mått av skam och smärta kvar inom mig. Det är frågor som jag hela tiden försöker att jobba med själv för att komma vidare och i stället hämta kraft och styrka från.

Jag ser ju inte min mamma idag som f.d. kriminell och missbrukare i första hand, utan i första hand är hon min mamma, i andra hand är hon en mycket nära vän, men samtidigt så får också delen som f.d. missbrukare plats inom ramen av en människas liv, just i min mammas liv. Det är nog någon form av acceptans, gissar jag.

Det tog ju väldigt lång tid för mig och krävdes rätt mycket för mig att acceptera att min mamma varit missbrukare. Jag har ju också ett medberoende som inte i första hand är kopplat till min mamma, men som i många delar ändå är något jag får arbeta en hel del med för att inte falla tillbaka på gällande mitt vardagliga liv. Jag försöker att se till mina egna behov och välbefinnande, även om det ibland sitter lite längre inne.

accent2

Som när det gäller många tunga saker, så tror jag det är bra att prata om det, men att prata om det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att man pratar om det i media och inför okända människor, utan själva pratandet ligger ju i att hela och att hela sig kan man göra på många andra sätt än att vara berätta om det för okända människor.

Men människor är olika. För mig är det inte ett problem att prata om starka känslor och händelser som jag bearbetat, därför har jag vid många tillfällen valt att tacka ja till att uttala mig i olika mediala forum, såsom TV, tidningar, radio etc. Det finns säkert en exhibitionistisk ådra i mig, vilket jag tror det finns i de flesta människor, mer eller mindre, men sanningen är också att jag faktiskt tackar nej till ganska många inbjudningar i media. Jag ställer däremot upp när jag tror att jag har något att tillföra och jag har något att säga och det passar mig i tid och rum. Eller när det är en fråga där jag har kunskaper eller erfarenheter av något jag tycker är viktigt att belysa och jag vet att det är svårt att få andra att ställa upp.

För att anhöriga till frihetsberövade ska kunna få det fokus som jag tycker krävs för att ta bort tabustämpeln och för att man ska kunna prata öppet om problematiken utan att stigmatiseras eller stängas ute ur samhället med den skam och skuld som ofta fyller både den som är frihetsberövad och dess anhöriga, tror jag det är viktigt att det finns personer som är beredda att stå upp för dessa personer. Det är okej för mig att vara ett sånt ansikte utåt, både för andra vuxna anhöriga, men också för alla de 10 000 barn som har en eller två föräldrar som sitter frihetsberövade och därmed även är brottsoffer, trots att skamstämpeln sitter så djupt att de ofta inte vågar tala om sina problem, sina behov och ofta också sin kärlek och oro för den anhöriga som sitter frihetsberövad.

Det innebär inte att jag inbillar mig att jag kan tala för alla i dessa grupper, utan jag tror att varje person har sin unika historia och berättelse, men det finns också gemensamma nämnare där jag tror att många upplevt samma sak i samma eller liknande situationer.

accent3

Självklart har även jag på olika sätt stigmatiserats och på olika sätt blivit utsatt av människor omkring mig som har fördomar och saknar insikt och möjlighet till empati för andra människors svårigheter i livet. När folk har åsikter, så är det inte så mycket man kan göra åt saken, vi är alla olika, men ibland drabbar det även på andra sätt, i arbetslivet eller bland människor man möter i olika situationer. Det är då viktigt att komma ihåg vad man har och vad man strävar efter i livet, vem man är som person och vem man vill vara. Att komma ihåg att vardagen är där man eftersträvar trygghet och eftertanke, arbete och acceptans för den man är.

Jag försöker då också att tänka på att dessa frågor är större än mig personligen. Dessa frågor är något som jag driver på för att försöka skapa ett bättre samhälle, inte bara för mig själv och min egen familj, utan också för de som tiger, de som inte vågar lyfta dessa frågor, för alla barn som saknar en röst. För alla barn som känner skam och skuld för något de inte kan påverka eller förändra.

Om det är rätt eller fel vet jag inte, men så länge det känns rätt och jag känner att jag har något att tillföra, så kommer jag nog att fortsätta göra det när jag ges möjligheten.

Om du vill prenumerera på Accent, så klicka HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Blackout Twinz i radio Metropol i morse

I morse var Binta och Vendela med på radio Metropol. Ni kan lyssna på vad de hade att säga i klippet ovan. Dra fram tidsvisaren till 1:26:36 om du inte vill lyssna på hela programmet. De bjöd även på ett kort dansklipp för radion, det kan du se HÄR!

Idag började också deras summercamp, det första av två som ska vara denna sommar. Mer om de båda campen kan du läsa HÄR!

Så här är Blackout uppbyggt, för dig som inte vet:

blackout family1

Och det här är vad Blackout sysslar med:

blackoutposter9

För dig som gärna vill vara med i en ny grupp, så kommer audition att ske inom kort, läs mer om det HÄR!

Mer om Blackout hittar du HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

It´s nice to be nice

Igår blev jag intervjuad. För en bok som kommer ut så småningom… (vågar inte avslöja mer här) Det blev en väldigt intressant intervju och jag kände verkligen att jag hade något att komma med. Mina synpunkter och åsikter togs också emot på ett fint sätt och det uppskattar jag.

När intervjun var klar gick jag och handlade mat på affären. När jag vandrat runt en stund så ringde hon som intervjuat mig upp igen. Jag blev lite förvånad, men tänkte att hon kanske hade glömt någon viktig del i vårt samtal som hon behövde komplettera direkt. Men i stället sa hon väldigt fina saker om mig och en familjemedlem (som vi pratat om) och hon sa att hon bara känt detta och ville förmedla det. Jag blev glad men lite förvånad.

Sedan gick jag runt där med ett litet leende och kände mig både glad, nöjd och tacksam. Livet tar, men rätt vad det är så ger det också tillbaka. Jag blev väldigt glad över vad den här kvinnans sa om mig och det fick mig att tänka på vad lite som behövs egentligen för att glädja en annan människa. Jag ska försöka komma ihåg att göra det själv lite oftare. Det är så ofta jag möter människor som jag tycker känns så trevliga, snälla, varma, insiktsfulla, kärleksfulla, intelligenta, ödmjuka, energiska eller explosiva, men mitt i vårt vardagssnurr så är det så lätt att glömma bort att berätta det för varandra.

Jag ska försöka lägga det på minnet lite oftare. Att berätta när man tycker om en människa för att h*n är så bra och får andra i omgivningen att må bra.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annika Östberg delar med sig av sin rikedom

Jag har skrivit om Annika Östberg många gånger. Jag känner djup ödmjukhet och beundran för hennes personlighet, historia och styrka. Jag är djupt ledsen för de mord hon varit inblandad i, men känner absolut att hon har suttit av sitt straff och bevisat att hon har förändrats som människa på djupet och därför har rätt att gå vidare med sitt liv. Jag är övertygad om att hennes erfarenheter och hennes förmågor kan sprida ringar på vattnet på ett positivt sätt och hjälpa andra i svåra situationer, genom det sätt hon delar med sig av sina egna erfarenheter.

Jag hittade nu DENNA intervju med henne av Robert Aschberg. Intervjun är intressant. Särskilt på slutet när folk får ställa frågor som inte känns helt lätta, men där tycker jag än mer att det kommer fram vilken stor människa hon är och hur viktig förlåtelse är i våra liv. För vår egen skull och andra.

Och till er som ännu inte läst hennes bok: Ögonblick som förändrar livet. Gör det!! Den är på väg att komma ut i pocket nu!

Det är fantastiskt hur en människa kan dela med sig av så mycket själslig rikedom

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Blackout-intervju i UNT

Den här bloggen handlar inte bara om Blackout, även om man kan tro det just nu! 😉 Ja, det har varit mycket Blackout i min blogg här den sista tiden. Det beror helt enkelt på att det är mycket som händer runt Blackout just nu. Jag ber inte om ursäkt för det, men lovar att det kommer annat också! 🙂

Idag skriver Arig Idris på UNT om Blackout efter en intervju hon hade med tjejerna under deras senaste Jamaica-resa. Hela intervjun kan du finna HÄR!

Uppdatering: Arig har tidigare bloggat om intervjun med Blackout på Jamaica. HÄR kan du hitta inlägget!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Videointervju med Blackout

Dance JA intervjuar Blackout! Missa inte slutet!! 😀

Glöm inte och missa inte att ni fortfarande kan rösta på Blackout HÄR! (VARJE röst räknas, Blackout är nominerade i kategori 28)

INTERNATIONAL REGGAE AND WORLD MUSIC AWARDS (IRAWMA) NOMINEES 2012

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jamaicaintervju med Blackout

Binta och Vendela i videointervju på Jamaica

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

10 snabba med Tonårsmorsan

Bättre sent än aldrig…!

I somras blev jag intervjuad på Barnshopping, men jag såg inte intervjun själv förrän nu. Nåja, bättre sent än aldrig, för den som vill läsa:10 snabba med Tonårsmorsan

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En tur till Stockholm

I måndags kväll efter jobbet, åkte jag till Stockholm. Dels för att spana in min mammas nya, fina lägenhet, men också för att hinna träffa henne lite och även för att vi skulle bli intervjuade på Tisdag morgon hemma hos henne.

Tanken var att jag skulle ha åkt tidigare, men under dagen fick vi besked om att jag och mina två väninnor som jag nyligen har startat företag tillsammans med, skulle få kolla en lokal. Faktum är att trots att vi startade företaget för drygt en månad sedan, så går det redan över alla förväntningar och vi är redan i behov av att utöka. Både med personal och utrymme. Jag ska berätta lite mer om det framöver…

Jag ville naturligtvis titta på lokalen jag också, så jag åkte senare än planerat. Mamma som också jobbade, åkte hem från sitt jobb, strax innan jag kom, så det diffade inte så mycket i tid heller.

Mammas lägenhet var väldigt, väldigt fin, även om hon inte hunnit med så mycket inredning än, eftersom hon precis har flyttat in. Jag räknar med att lägenheten kommer att inredas väldigt personligt framöver, om jag känner min mamma rätt. Den var stor och rymlig. Vi åt varma mackor och sallad och pratade oss trötta.

Intervjun på Tisdag morgon gick jättebra. Däremot hade vi inte räknat med att det skulle ta så på krafterna. Vissa intervjuer tömmer huvudet på ett sätt som gör att det känns som om man gått igenom ett maratonlopp efteråt… Det här var en sån intervju. Efter intervjun gjorde vi jättegod mat tillsammans. Det var rostbiff med grönpepparsås, hemgjord klyftpotatis och en jättegod sallad. Det blev en sån där lunch när man tar mer och mer mat, trots att man är helt mätt. Bara för att det är så vansinnigt gott! Min mamma är verkligen en jäkel i köket!!

Helst hade jag stannat kvar hos mamma ett tag till, men var tvungen att åka hem. Sedan var jag väldigt nyfiken också, då mina kompanjoner hade varit iväg och tittat på ännu en lokal som var om möjligt ännu mer lämplig för oss, än den vi tittade på dagen innan.

På vägen hem träffade jag den här söta, busiga, lilla killen och hans mamma. (Mabou ´s faster och kusin) Han ville absolut inte sitta stilla i tåget, så jag försökte underhålla honom med papper och penna och sedan med att sjunga barnvisor, vilket funkade riktigt bra! Här på bilden ovan, sjunger vi ”imse vimse spindel” som var en riktig favorit för den lilla spralliga killen!

Ibland är livet bara vardag och ändå så helt okej! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter