Väl värt att lyssna på

Sommar med Anja Pärson sändes igår och jag har naturligtvis inte kunnat undgå alla hyllningar i media och sociala medier för programmet. Själv hade jag inte möjlighet att lyssna på det förrän nyss, men jag blev verkligen inte besviken. Programmet berörde mig djupt och för er som ännu inte lyssnat, vill jag bara säga: Lyssna nu!!

Anja ger mig uppfattningen om en person som verkligen är nere på jorden och inte svävar runt på några moln, trots att hon med all säkerhet har haft alla chanser till det.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gambia 2011 Del: 5

Resan till Kunta Kinteh Island (tidigare James Island)

For English, click HERE!

Den här dagen var viktig för mig. Jag skulle åka ut till ön som tidigare hette James Island men nu bytt namn till Kunta Kinteh island, sedan Februari i år (2011) då man ansåg att ön fortfarande var ockuperad av de forna slavägarna med det gamla slavägarnamnet.

Nåja, ni som läste min tidigare reseberättelse, från vår förra resa i December 2009 (går att finna under fliken ”Om Gambia” för den som missat den) vet att ett av mina mål med den resan var att resa ut till dåvarande James Island, men att det inte blev så av en massa randiga och rutiga skäl.

Men nu var resan ett måste! Vår vän Musa kom och hämtade oss redan kl. 6 på morgonen och så åkte vi in till Banjul (huvudstaden). Därifrån skulle vi ta färjan över till Barra. Vid färjan så blev vi dock stoppade av polis och hotade med att bli slängda i fängelse i tre månader, för att vi rökte (jo, jag har återfall just nu, men bara tillfälligt 🙂 )   och det var tydligen förbjudet. Han gav oss alternativet att få böta 500 Dalasi (=125 skr). Det fanns inga skyltar, vilket det gjorde utanför polisens kontor och där noterade pappa att det måste finnas minst 200 fimpar…

Nåja, efter lite diskussioner slapp vi fängelse i tre månader i alla fall… 😉

Färjan från Banjul till Barra var lite större än denna och inte riktigt lika trång…

Väl framme i Barra så väntade en chaufför på oss för att ta oss vidare till byn Albreda/Juffureh, där filmen Roots med Kunta Kinteh spelades in.

Det var trångt, men inte så farligt ändå…

Bilfärden ut till Juffureh/Albreda var både skumpig, lång och gick i hög fart. Som de flesta bilar i Gambia, saknade även denna en hastighetsmätare, så jag vet inte hur snabbt det gick, men chauffören saktade inte ens in för alla djur, förutom åsnorna och kossorna som hade en förkärlek att vistas ute på gatorna…

Väl framme i byn var det en guide som guidade oss runt och berättade om slavfortet och historien…

Kanonen är en trist men kunskapsgivande kvarlämning…

Ett monument som rests som minne över historien och slavtidens hemska förflutna. Att monumentet gjorts i svart/vitt är som en påminnelse om människans lika värde, oavsett hudfärg.

Sedan gav vi oss av ut till Kunta Kinteh island (tidigare alltså James island) i en lite mindre båt.

Vår vän Musa tillsammans med guiden och båtkillarna som styrde båten rätt.

Så här har slavfortet sett ut (detta är en miniatyr) och idag ligger stora delar av ön och fortet under vatten, men en del ligger fortfarande kvar än så länge…

Kunta Kinteh Island är skyddat av UNESCO

Här står det om att ön har bytt namn från och med i år.

Ruinerna av det som varit fortet som många slavar hölls fångna i, blev våldtagna i och dog i. Guiden berättade om att de som var ”svagast” inte köptes upp och togs med av båtarna, men i stället för att då skeppa dem tillbaka till fastlandet, så lämnade man kvar dem på ön att dö eller kastade dem i vattnet, där de ändå gick döden till mötes… Det är förstås oerhört grymt…

I det här lilla rummet hölls de allra starkaste fångarna inlåsta. De var så många att de bara kunde stå. Det sägs dock att Kunta Kinteh var här inne ensam, då han var oerhört stark och man var rädd att han skulle starta uppror.

För övrigt så har jag sett filmen Roots MASSOR av gånger (trots att den är hela nio timmar lång). Jag har också läst boken ett par gånger, men jag tror att guiden hade fel på en punkt. Han sa att när Kunta Kinteh blev såld i USA så träffades han och Fanta igen och då hade slavägarna bytt namn på henne till Mama Bell. Jag minns inte vad som stod i boken, men i filmen är jag helt säker på att Mama Bell var en helt annan kvinna. Hon var född i USA och hade inte bott i Afrika, utan var ”född som slav”. Han (Kunta) träffade visserligen Fanta igen och jag tror hennes slavägare hade bytt namn på henne till Margreth, eller något liknande, men Mama Bell var definitivt en annan kvinna. Är det någon som minns boken? Är filmen omgjord, eller hade guiden fel? (Och jag rätt 🙂 )

Gambia ´s flagga och Frihetsflaggan

Sedan åkte vi tillbaka till land för att gå på museet i Albreda/Juffureh.

Statyn utanför museet är smärtsamt talande…

Likaså väggmålningarna…

Jag blev tagen av en del av texterna inne på museet

Binta Kinteh lever fortfarande och sägs vara Kunta Kinteh ´s barnbarn, hon ska visst vara mycket gammal idag.(I hur många led vet jag inte, men i Gambia benämns hon som ”grandchild of Kunta Kinteh”.

Ett kortare avsnitt ur filmen Roots om Kunta Kinteh!

Sedan började vi vår långa resa tillbaka. Först den långa bilfärden igen…

Därefter med färjan över från Barra till Banjul och därefter ännu en bilresa från Banjul till Kololi…

Vi var ganska trötta efter den långa färden. Dels för att det var mycket resande, men också för att det var ganska mentalt påfrestande att ha gjort dessa erfarenheter och tagit in den kunskap som vi fått under dagen.

På ett sätt var det bra att hemresan tog lite tid, för då fick man tid att smälta alla intryck och de historiska kunskaper man fått under dagen.

Sent på kvällen gick vi upp till Senegambia och käkade på Chosaan.

Det blev jätteräkor i vitlök

Och en bananasplit, sen var det dags att kyssa kudden!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Om Afrika – Myter och Fördomar

Mycket intressant om Afrika söder om Sahara med Ellen Hillbom. Se programmet HÄR!

Boken kan köpas HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

En tjej med driv

Ida Backlund

Unga entreprenörer med stort driv är alltid engagerande. Löshår är något som mer än något annat är en del av min vardag, med tre döttrar som oftast har löshår insatt i sitt hår. Inte minst när jag ska rensa avloppet i badrummet och duschsilen… När jag fick höra om Ida, som liksom mig dessutom är Norrlänning, var saken klar. Jag bara måste skriva om henne.

Ida är bara 25 år, men har redan drivit sitt företag: Rapunzel of Sweden i tre år. Hon har under den tiden fått företaget att omsätta över 36 miljoner kronor.

Ida Backlund utnämndes även i veckan till Årets kvinnliga stjärnskott i tävlingen Ernst & Young Entrepreneur Of The Year, region norr.

Ida Backlund om sin vision för företaget:  ”Om 5 år har vi en halv miljard i omsättning. Då ska vi fira stort! 2015 är vi i 10 ytterligare länder och ca 50 anställda. Vi är det självklara valet när man behöver våra produkter. Sverige och Umeå sätts på kartan!”

Mer om Ida och hennes företag:
Ida har alltid älskat hår. Under tiden hon var arbetslös kom hon på idén att starta ett företag som säljer löshår. Banken nekade henne lån så det fick bli hennes kompanjon som fick sälja en jordbruksfastighet för att de skulle få råd att bygga lager och dra igång företaget. Idag omsätter företaget över 36 miljoner på att sälja löshår till kunder över hela världen, och dit har hon nått på bara 3 år. Ida visar att ett Norrlandsbaserat företag på allvar kan ta upp kampen med företag i modemetropoler som New York, Paris och Milano.

Idas bolag, IS International AB äger och driver verksamheten genom varumärket Rapunzel of Sweden. Företaget har som mål att bli ett av världens största varumärken inom löshår och hårförlängning som säljs via egen fabrik, direkt hem till privatkund eller frisör. Rapunzel går ut mot hela världen och de bygger en ”postorderstad” i Umeå. Ida har alltid velat bli företagare, ända sedan hon var liten, både hennes föräldrar och syskon är egna företagare. I gymnasiet drev hon ett UF-företag och vann pris för bästa tjänst. Företaget ordnade klassresor för åk 4-6.

Visst är det fantastiskt med en tjej som är så framåt och duktig?

Lite om löshårets betydelse i mitt eget liv:

Hår, hår, hår…

Tipp, tapp…

kopia-av-binta-jai-o-isa-som-sma.jpg

Mina tre döttrar som små och redan då var våra liv rätt fyllda av löshår…

Binta är väl den i familjen som oftast använder löshår idag i alla former och utföranden…

S6301125

…även om Isa och Jai också är väl förtrogna med allt vad löshår heter…

S6301108

…och inte så ofta, men ibland flätar jag också håret med löshår. (Bredvid mig; Fatou, barnens kusin med insytt löshår.)

Till Ida önskar jag fortsatta framgångar med sitt företag!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bra inlägg om SD

Någon som skriver bra inlägg om SD just nu, tycker jag är Svava Valkyrie. Vi har nog inte så lika politiska åsikter generellt, men våra åsikter om SD tror jag är väldigt samstämmiga.
Varför jag gillar hennes bloggar om SD särskilt är för att hon inte bara häver ur sig, utan går djupt i diskussioner, söker information och fakta och försöker förklara så vem som helst kan förstå!

Läs gärna Svava ´s blogg HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vivalla-Gate

För er som följt debatten om brf Vivalla, vill jag uppdatera det som hänt de senaste dagarna och hur vi har tänkt i den här debatten, jag och theWitch.

För dig som inte hängt med eller vet vad detta handlar om, kan du läsa våra tidigare inlägg, som en sammanfattning:

theWitch:

Organiserad stigmatisering och pennalism
Styrelsen för brf Vivalla börjar få kalla fötter?

Tonårsmorsa:

Är det möjligt att det ens är tillåtet?
Oerhört olämpligt av brf Vivalla

Efter vårt grävande i detta, har media till slut uppmärksammat detta och i går sändes det i radio, både lokalt och Rikstäckande, då Lotta Bromé också tog upp detta.

Vår allra första reaktion när theWitch av en tillfällighet hittade det här med att brf Vivalla har valt att hänga ut de lägenheter som ägs av kommunen och där den boende då har ett bostadssocialt kontrakt, var förvåning och avsmak.

Vi pratade en del om detta, då vi även hittade några av våra barns kompisar boende i dessa lägenheter, att det var mer information än vi önskade.

Vi är också väl medvetna om att det finns oerhört mycket fördomar just runt bostadssociala lägenheter, trots att vi känner flera personer som av olika skäl har en sådan lägenhet. Det är också anledningen till att vi valde att börja ”rota” lite i det här. Att folk har bostadssociala kontrakt kan bero på att det finns viss problematik i en familj, men de allra flesta med en sådan lägenhet som vi känner, är personer som kanske har gamla skulder, för låg inkomst för att få en ”vanlig” hyresrätt. Det kan också bero på att kvinnor och barn har flytt från en våldsam man etc. Ja, skälen kan vara många…

När vi i början ifrågasatte detta med att märka upp dörrarna, så möttes vi av tystnad från alla håll. När vi inte gav upp, utan fortsatte ifrågasätta, så kom det lite halvtaskiga svar, som vi uppfattade som ganska nonchalanta. Sedan svarade man i sin Gästbok att:

Denna fråga har varigt på tapeten tidigare och har även prövats i rätten där BRF Vivalla fick rätt att göra på detta vis.”

Vi kontaktade därför Förvaltningsdomstolen som började leta efter domen i detta ärende. Hon var mycket hjälpsam med detta, men fann ingen dom i ärendet, men lovade fortsätta leta. När vi upprepade gånger från brf Vivalla begärde ett målnummer, för att hjälpa kvinnan på Förvaltningsdomstolen, kom till slut ett första mail från Jonas Holmberg på styrelsens vägnar, med följande besked:

”Jag skulle först och främst vilja be om ursäkt. Eftersom jag ny i styrelsen och inte var med när beslutets tog är jag inte heller helt insatt. Jag fick höra av en annan medläm att detta hade gått upp i rätten, men tydligen var inte så fallet utan det var tydligen så att Uppsala kommun var på oss men de gav oss ”rätt” (i brist på bättre ord) att märka ägarna (i dagga fall ägaren, Uppsala kommun) till dessa lägenheter. Jag hoppas detta inte har gett er allt för mycket extra jobb med att leta efter rättens protokoll.”

Så hade vi alltså letat förgäves. Några svar på våra övriga frågor, fick vi inte. Då bad vi helt enkelt om att få ett namn på personen på kommunen som gett brf Vivalla ”rätt” att hänga ut dessa lägenheter.

Så sent som den 6:e September fick jag följande svar från Jonas Holmberg, på uppdrag av styrelsen:

Eftersom ordförande är på semester för tillfället vet jag inte om jag kan fram namnet på den personen på kommunen denna vecka, samt att jag är bortrest nästa vecka, men jag ska försöka se om jag kan få fram det namnet på något sätt och återkommer när jag lyckats.

I samma stund som detta mail damp ned, kom en reporter från Radio Uppland hit efter att vi avtalad tid och gjorde en intervju med mig och theWitch i detta ärende. Det var på Måndag förmiddag.

Det lustiga är att reportaget i Radio Uppland sedan sändes på Onsdag morgon. I reportaget berättar reportern att ordföranden: Bernt Jonsson avböjt en intervju, men att han hävdar att det här inte gäller bara de lägenheter som kommunen äger, utan att alla andra hands hyresgäster markeras. Reportern uppger att Bernt lägger på luren innan han får chans att ställa fler frågor och det finns två problem, som jag ser det med det här uttalandet.

När jag och theWitch skriver om och gräver i detta ärende under tre veckors tid, så är man inte särskilt intresserad av att lämna ett seriöst svar till oss på våra frågor. Faktum är att vi upplever att det här inte alls tas på allvar. Man är inte ens särskilt intresserad av att tala om vem som gett ”rätt” att hänga upp dessa märkningar av bostadssociala lägenheter.

En ordinarie i styrelsen som svarar på styrelsens vägnar, kan inte ens få tag på ordföranden för ett svar på två veckor. När så media söker ordföranden, inom 1 ½ dygn så får man tag på honom…

Det andra problemet med det här samtalet är att Bernt hävdar att man gör så här med andra hands lägenheter. Vad vi förstår så är de bostadssociala lägenheterna som ägs av Uppsala Kommun, INTE andra hands lägenheter, utan man hyr lägenheterna i FÖRSTA HAND, med första hands kontrakt!! Det är förstås en väsentlig skillnad!!

På samma sätt som man skriver på ett första hands kontrakt när man hyr en lägenhet någon annanstans, så är man naturligtvis tvungen att följa vissa regler och förhållningssätt. På samma sätt är man också ansvarig för sitt boende. Vad då poängen med att hänga ut dessa personer, då det ändå står hyresgästens namn på, är helt obegripligt för mig.

Även Riksbyggen försökte vi få svar på frågor från, under dessa tre veckor. Först skickade vi meddelande via deras hemsida. Sedan sökte vi hon som skulle vara ansvarig: Susanne Lindh per telefon, utan att lyckas få tag på henne och sedan fick vi till slut tag på hennes egen mail. När vi fick tag på den, sände vi frågor till henne.

Efter 1 ½ dygn svarar Susanne att hon önskar kvitto/kopia på det tidigare mail vi skickat, utan att besvara en enda av de frågor som vi bifogat. Vi finner det först inte, då vi skickat detta mail via deras kontaktsida och svarar det. Vi får ingen respons på det. Så småningom hittar theWitch ett kvitto i sin spaminkorg, som hon skickar till Susanne Lindh. Vi får ingen respons.

Men så sändes detta i radion i går morse. Jag tror första sändningen gick kl. 06.30. Klockan 8.10 får vi följande mail från Susanne Lindh:

”Jag vill bara meddela att detta är inget som Riksbyggen står bakom eller förespråkar. Vi har också uppmanat föreningen att ta bort noteringen om Uppsala kommun bakom den boendes namn.
Susanne Lindh”

Jag kan ju tycka att det är rätt dåligt av ett så stort företag att först inte ens besvara ett meddelande via deras kontaktsida och sedan när vi väl fick direkt mailkontakt att det tog hela FEM dagar att komma fram till det svaret!! Framför allt så känner jag att det finns lite människoförakt från alla inblandade parter att man väljer att ignorera (jag kan inte se det på något annat sätt) när några privatpersoner ifrågasätter saker, men så snart ”gammelmedia” nämner det, så svarar man snabbt och konkret, utan någon nonchalans. (Ja, förutom Bernt då, vars uttalanden kanske inte känns helt seriösa, särskilt då han la på luren i örat på reportern, men då gick det i alla fall att få tag på honom, till skillnad mot vad vi lyckats med…!)

Hur svårt kan det vara, liksom?

Men, det viktiga i sak är att Riksbyggen, genom Susanne Lindh helt och hållet tar avstånd från uthängningen av bostadssociala lägenheter.

OBS! Tillägg en kvart efter att inlägget publicerades, så fick theWitch en ny kommentar i sin blogg, som är intressant i sammanhanget. Nämligen följande:

”Boende i brf vivalla
September 9th, 2010 @ 10:28

Hej,

Måste bara få kommentera Susanne Lindhs inlägg:

Hej,
Jag vill bara meddela att detta är inget som Riksbyggen står bakom eller förespråkar. Vi har också uppmanat föreningen att ta bort noteringen om Uppsala kommun bakom den boendes namn.
Mvh
Susanne Lindh

Detta stämmer inte då riksbyggen har med en representant på varje styrelsemöte. Protokoll finns att hämta då detta styrelsebeslut togs!”

Ja, det här blir ett långt inlägg, då det varit många turer hit och dit, men det här var lite av en personlig sammanfattning.

Våra kontakter med Jonas Holmberg i brf Vivalla ´s styrelse påminner en del om ovan nämnda kontakt. Lite kort sammanfattat har jag upplevt det så här:

Första meddelandet från Jonas kom i Gästboken:

”Men frågan från theWitch har ännu inte lösts vilket även är anledningen till varför den fortfarande är kvar. Denna fråga har varigt på tapeten tidigare och har även prövats i rätten där BRF Vivalla fick rätt att göra på detta vis. Anledningen till varför vi markerar ägarna till lägenheterna är för att inte bara visa vem som för tillfället innehar besittningsrätten utan även vem som har ansvaret för eventuella problem.”

Det var inte en förklaring vi kunde acceptera, då den personliga integriteten och sekretessbelagda uppgifter borde komma i första hand. Nästa meddelande från Jonas, från samma sida, löd:

”Om ni anser att detta är en felaktigt märkning rekommenderar jag att ni samlar in namn till ett majoritetsbeslut av föreningens medlemmar så vet vi att majoriteten av de boende inte vill ha en märkning av både lägenhetens ägare samt lägenhetens hyresgäst.”

Här reagerade jag och theWitch åter ganska starkt. Det var som att begära att dessa hyresgäster ska gå runt med ”mössan i handen”… Detta påtalade vi också för Jonas i ett mail:

”En styrelserepresentant från er har i er gästbok föreslagit att de som vill ha bort märkningarna, kan gå runt med namnlistor för att samla en majoritet. Anser ni verkligen att det är ett rimligt förslag? Inte nog med att man uppger i trappuppgångarna vilka som innehar bostadssociala kontrakt, utan nu hänvisar man även dessa personer att gå runt med ”mössan i handen” för att tigga namnunderskrifter! De har ju själva ingen talan i bostadsrättsföreningen, utan är helt hänvisade till bostadsrättsinnehavarnas godtycke.

Tycker ni inte själva att detta känns lite magstarkt?”

Jonas i sin tur hävdade att detta ju bara var ett förslag:

”Om vi anser att det är rätt att gå runt med ”mössan i handen” och tigga? Detta var ett förslag för hur ni kan göra för att skynda på beslutet om denna märkning ska finnas kvar eller inte, detta kommer i vilket fall som helst att tas upp på nästa årsmöte för att se vad föreningens medlämmar tycker.”

Nåja vi verkade ha fastnat, men skam den som ger sig! Det här var inget vi kände att vi kunde ge upp. Framför allt var det en kommentar hos theWitch som drev oss hårdare än något annat. Den löd:

”boende
September 2nd, 2010 @ 13:03

TACK!!!!!
TACK för att du skriver om det här!!! Det kändes som att en stor sten lossade från mitt hjärta när jag läste det här och jag började storgråta av lättnad.

Jag bor i en av soclägenheterna i det område som det handlar om. Och jag mår jättedåligt att att dom pekar ut mig och dom andra på det här sättet. Jag förstår inte varför dom gör det. Jag har inte stört eller gjort dom något ont på något sätt. Trotts det har jag både blivit kallad “knarkare” och SPOTTAD I ANSIKTET av grannar (som inte bor i soclägenheter). Så det är ju “bra” att styrelsen pekar ut oss så här så att dom vet vem dom ska spotta på!!!

Jag är inget “socfall”. Anledningen till att jag bor i den här lägenheten var att jag tvingades fly från en pojkvän som höll på att slå ihjäl mig. Det var akut och bostadsköerna är långa. Jag jobbar men har så dålig lön så jag kan inte ta lån och köpa lägenhet. Det här var enda sättet att få tak över huvudet. Att jag inte spelar hög musik (har ingen stereo)inte duschar efter kl 19.00 ,inte väsnas eller stör spelar tydligen ingen roll. Det som är viktigt för dom andra som bor här är att jag bor i en soclägenhet och styrelsen pekar ut vilka dom ska spotta på.

Dessutom så betalar jag mer än 1000 kr MER i hyra än dom som har köpt likadana lägenheter som den jag hyr. Trotts att dom betalar hyra + lån så betalar jag alltså mer än 1000 kr mer!!!!! Ja såna överhyror tar kommunen från samhällets utsatta!!!

Även om styrelsen inte har tagit bort dom här utpekandena (ÄN) så är jag så GLAD så jag fortfarande gråter av lättnad! TACK för att du skriver om det här så att andra får veta hur det är. Jag själv har ju ingen talan här i området.

Jag vill inte skriva här vad jag heter men jag kan skriva ett mejl så att du får veta vem jag är. TACK till tonårsmorsan ochså.”

Till skillnad från styrelsen i brf Vivalla, kände vi inget behov av att ”hänga ut” en person som ville vara anonym. Däremot kändes det som en ytterligare hint om klimatet bland de boende, framför allt för de personer och familjer som är boende i Kommunens Bostadssociala lägenheter…

I ”sjunde timmen” upptäckte vi också, när vi begrundade bilden vi tagit i det ena trapphuset, omaskerad, att man inte bara hängde ut lägenhetsinnehavare, utan i ett fall som vi känner personerna, så har man även hängt ut ett barn mellan 7-10 år… Med andra ord. Det står den ena förälderns namn, ett barn och efter detta U-a K. (Uppsala Kommun).

Men så sändes alltså detta inslag till en början av Radio Uppland igår under flera sändningar. Man skrev också två artiklar om det hela på nätet under gårdagen:

Förening pekar ut bostadssociala lägenheter (intressanta kommentarer i artikeln)

Bostadsrättsförening ändrar sig

Ja, ni läste rätt. De ändrar sig!

Innan de gjorde det, togs detta även upp i en Rikstäckande radiokanal, nämligen P4 Extra, med Lotta Bromé:

Bostadssociala lägenheter pekas ut av förening (OBS! Man kan där rösta om hur man tycker föreningen har skött detta!)

Under dagen fick vi ett mail från Jonas:

”Hej jag vill bara nämna att det finns ett nytt inlägg på hemsidan som ni kanske vill läsa.
Märkningarna av dessa lägenheter kommer att tas bort i väntan på ett beslut från hela styrelsen. Ett mer utförligt uttalande kommer efter det extrainsatta styrelsemötet onsdagen den 15/9 då det beslutas om hur föreningen kommer att göra i fortsättningen.”Jag har även beställt nya namnskyltar som kommer att komma upp snarast,  troligtvis  under morgondagen.MVH Jonas

Vi är förstås väldigt glada för det här, då vårat mål i den här kampanjen var just att skyltarna tas bort samt att de boende får en ursäkt både offentligt och personligen, till exempel i ett meddelande, när man ändå plockar bort skyltar och ändå måste gå runt till varje dörr.

Det ena av målet är nästan uppnått. Vi kommer naturligtvis att följa upp detta…!

Så här långt får vi hoppas att styrelsen kommer att stå vid sitt ord och att de aldrig mer kommer på tanken att sätta upp dessa eller liknande förkastliga skyltar igen. Vi är glada och nöjda att vi kunnat påverka till en förändring, särskilt för de boende i brf Vivalla. Vi vill också passa på att påpeka att av Gästboken att döma, så verkar det ”pyra” under ytan mot styrelsens agerande, både gällande detta och annat. Kanske är det dags att byta ut styrelsen för föreningen, men det lämnar jag över till styrelsens medlemmar att avgöra… Men man kan i alla fall säga att förtroendet inte verkar allt för stort för styrelsen och det kan jag ha förståelse för. Dock finns det en sak som gör mig mycket glad: Av medlemmarnas kritik att döma, så finns det stort hopp för att brf Vivalla ´s boende är medmänskliga, kloka och omtänksamma människor! Allt gott önskas er!!

Jag hoppas också att andra som följer denna debatt inser vikten av att agera, i stort eller smått, när man ser något som man tycker är felaktigt. Att man vågar agera. Om man inte gör det, då man själv kan bli utsatt för repressalier så kanske man kan få hjälp av någon annan?

Det finns ett gammalt talesätt som säger: ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!” Men också: ”Det finns två sorters människor: de som gör något och de som står bredvid och kritiserar!”

Min favorit i detta sammanhang är ändå:

”When I do good – I feel good

When I do bad – I feel bad

And that ´s my religion”

-Abraham Lincoln

Vi gjorde inte detta för att få ”cred”, även om vi fått både ris och ros för det vi har grävt i och även om jag ska erkänna att mitt hjärta slår med en större glöd och lätthet idag! Vi gjorde det helt enkelt för att vi kände att vi måste. Ibland kan man inte vara tyst och ibland ska man inte vara tyst!

Det finns många sätt att kränka människor och det är bra att lyfta fram det i ljuset och syna kränkningarna i sömmarna, för väldigt ofta faller det tillbaka på den som kränker själv, vilket jag tycker detta är ett strålande exempel på!

Tack för att ni läst trots att detta är ett av mina längsta inlägg genom åren!!

Andra som uppmärksammat och lyft denna debatt:

Svarten

Mer Vänster i Uppsala

Britta

editor@OurComments.org

(Tack för att ni uppmärksammade detta!!)

theWitch ´s senaste inlägg i ämnet:

Nu har brf Vivalla kommit halvvägs

OBS! Vi har nu även uppmärksammat att det finns fler bostadsrättsföreningar i Sverige som hänger ut lägenheter med bostadssociala kontrakt på liknande sätt. Vi har en del material för att gå vidare med detta, men om du känner till liknande märkningar, så kontakta mig eller theWitch på:

tonarsmorsa@gmail.com

thebitch@thewitch.se

Bifoga gärna foto på uthängningarna! Du har naturligtvis full rätt att vara helt anonym!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Bloggtips i SD-debatten och antirasistuppropet

Jag måste bara tipsa om några bloggare som har skrivit så bra om detta med debatten om främlingsfientlighet, SD etc.

Det första är Trollhare som skrivit. Jag tycker mycket om det, för att det är skrivet ur en helt annan synvinkel än något annat inlägg jag har läst i debatten:

Det finns annan mat än fläskkött, Jimmie Ã…kesson

Det andra tipset jag vill ge, är skrivet av Emm Aminah. Hennes bidrag är i tre delar, till det här blogguppropet:

1: Mångfald i familjen och samhället. Första inlägget i Internetkampen mot rasism

2: Palestina, integration och invandrare. Andra inlägget i internetkampen mot rasism

3: Tattare, blattar och reinfeldt. Del tre i internetkampen mot rasism

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag är bra och dålig på en massa saker…

Jag är både bra och dålig

Karin Friberg skrev ett blogginlägg om att Kvinnor behöver fler dåliga förebilder. Ett intressant blogginlägg, som Christina spinner vidare på och gör en stafett av. Även Wheelforcemedia gör ett inlägg i debatten. Mymlan känner sig tveksam till att kvinnor ska lyfta fram negativa saker om sig själva, eftersom vi ofta är så bra på att göra det ändå. Jag kände nog först samma tveksamhet som Mymlan, men eftersom hon gjorde en ”fortsättning” på stafetten, så väljer jag att anta båda utmaningarna.

I korthet handlade alltså stafetten om att vi ska kunna se att kvinnliga förebilder inte är några ”perfekta, ouppnåeliga” förebilder, utan att vi alla kan göra gott ifrån oss, även om vi har fel och brister.

Mymlans tilläggsblogg handlar om att lyfta fram våra bra sidor också och visa vad vi faktiskt är duktiga på, eftersom de flesta kvinnor ändå är väldigt duktiga på att söka fel och brister på sig själva. Jag tycker att stafetten är rolig, men jag håller nog med Mymlan om att vi behöver bli bättre på att se våra positiva sidor, för min erfarenhet är också att vi kvinnor är väldigt duktiga på att slå oss själva i huvudet för allt negativt som sker i våra liv.

Sammantaget tycker jag att dessa två utmaningar är toppen och att vi som kvinnor kan se våra för- och nackdelar.

14 saker jag inte är bra på:

  • Jag är väldigt dålig på det här med att laga vardagsmat. Jag saknar total inspiration till vardagsmat och tycker det är riktigt trist att laga då oftast någon är missnöjd med maten, eller när jag lagar mat till 4 personer och när maten är klar ska helt plötsligt ingen äta hemma…
  • Jag är dålig på att ”hålla efter” hemma och det krävs att det blir ett litet bombnedslag innan jag tar tag i städningen ordentligt.
  • Ibland är jag dålig på att säga ifrån till folk som står mig nära.
  • Jag är dålig på att uppdatera mig på modet.
  • Jag är fullständigt inkompetent när det gäller teknik.
  • Jag är riktigt usel på matematik. Efter mellanstadiet har mina barn inte haft minsta hjälp av mig i matematik när de fått läxor…
  • Jag är dålig på att gå ut och leka med mina barn.
  • Jag är dålig på att planera långsiktigt.
  • Jag är dålig på fysisk träning.
  • Jag har dålig karaktär (godis, cola… etc.)
  • Jag är (tro det eller ej) en väldigt blyg person när jag träffar människor första gången/gångerna och kan då vara dålig på att ge en bra respons, även om jag vill det.
  • Jag har väldigt svårt för människor som saknar ödmjukhet och är väldigt dålig på att dölja det, även om jag ibland borde det för mitt eget bästa.
  • Jag är dålig på att tycka att jag duger som jag är.
  • Jag tror jag har ett ganska stort bekräftelsebehov.

14 saker jag är bra på:

  • Att se mina barn som individer och deras olika behov.
  • Jag är bra på att lyssna.
  • Jag är bra på att inte ta livet på för blodigt allvar.
  • Jag är bra på att laga mat till fest och gäster.
  • Jag är bra på att ge av mig själv.
  • Jag är bra på att lyssna på mina barn och ge goda råd, när de behöver.
  • Till skillnad från de flesta kvinnor jag känner så har jag ett extremt bra lokalsinne.
  • Jag är i likhet med de flesta kvinnor jag känner bra på att hålla flera bollar i luften samtidigt.
  • Jag är rätt bra på att stava och skriva och har ingen ”skolning” i det.
  • Jag är bra på att anpassa mig till olika situationer och kan trivas med väldigt olika typer av människor.
  • Jag är bra på att visa när jag bryr mig om andra människor.
  • Jag är duktig på att tvätta kläder.
  • Jag tror jag är en bra partner, då mina ex brukar vilja att vi ska bli tillsammans igen, oavsett vem som brutit relationen… 🙂
  • Jag tror att jag är ganska bra på att blogga (för det mesta i alla fall)

Nu hoppas jag verkligen att alla kvinnor som läser detta skriver en egen lista, för dig själv, i mina kommentarer, eller i din egen blogg! Stafettpinnen är din!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Tonåringars filosofi är mycket intressant…

Det är oerhört intressant det här. Min mellandotter Jai, 18, skriver i sin blogg;

”Ska snart damsuga här nere i huset annars får mamma DAMP imorgon när hon vaknar & det vill jag gärna inte vara med om …”

Hon är alltså rädd att jag ska få ett slags anfall. Ingen rädsla alls utläser jag om att behöva bo i en svinstia, inte heller minsta lilla oro över att kanske inte finna sina saker, för att hemmet är för rörigt. Inte minsta lilla äckelkänsla över att behöva bo i ett hem som är rörigt/stökigt/smutsigt.

Bara det. Att mamma kommer att få typ damp… Men så snart de själva (tonåringarna) går utanför dörren är de fixade till tänderna. Även om de bara ska ner på ICA och köpa typ ett paket tamponger. De har fina kläder, höga skor och sminkad som bara den. Att de sedan vänder ryggen åt ett hem som ser ut som ett bombnedslag, när de går ut genom ytterdörren, det rör dem inte ens i ryggen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sveriges hem för Afro/Karibisk kultur

Jag tittade in på Aminatas sida och hittade en sida på nätet som jag vill tipsa om: Urbanlife. Där finns en massa tips och nyheter, men också en intressant sida som handlar om Afro/Carib Historia i Sverige.

Sidan profilerar sig som Sveriges hem för Afro/Karibisk kultur. Låter som något för mig att kika in på ibland i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,