I mitt inlägg Uppmaning mot Rasism, hamnar vi lite ur spår. Det som var skrivet som en uppmaning, blev även en diskussion om främlingsfientlighet och rasism. En av kommentarerna var på gränsen att ens komma med, men det kom en annan kommentar, som jag i stället väljer att lyfta fram i ett inlägg för att besvara, då kommentaren är viktig, saklig och intressant. Det är SolGuru som skriver:

Det man ibland tycks glömma är att det inte BARA är så att vi hemska rasister grundar våra åsikter på ideologi – det är faktiskt så att invandringsförespråkare och teoretiker förefaller vara emot svenskar som sådana – antingen finns vi inte (vem är egentligen svensk?) eller så är vi, trots att vi inte finns, rasister. De av oss som vuxit upp med den attityden – kampdagar mot icke-existerande svensk rasism samtidigt som araberna och afrikanerna levde rövare och tjejer måste färga håret svart för att inte bli fysiskt antastade – har som inget val. Vi kan inte köpa den barnsliga föreställningen att alla tredje världens folk är offer, att vi är skurkar och ska skämmas, och att alla människor har någon sorts gudagiven rätt att bosätta sig här och uppföra sig som de vill.

Vi har ledsnat på att bli svartmålade och bespottade (för att nu inte tala om misshandlade och rånade), och den ideologi som ligger till grund för mångkulturen är tydligt fientlig mot allt vad svensk kultur heter, och för exakt vad som helst som på något sätt underminerar den. Skulle jag sitta och säga att det inte finns kurder eller ingen kan säga vem som är somalier och inte skulle folk tycka att jag vore idiot eller rasist – säger jag detsamma om svenskar tycker folk att jag är imponerande. Det är ohållbart och idiotiskt.

Frågan är inte om invandrare gör saker eller inte -kollektiv skuldbeläggning är förstås för jävla dumt (och exakt det vi vänder oss emot). Frågan är vad utomeuropeisk invandring gör med Sverige, och för de av oss som inte har turen, eller råd, att kunna flytta ifrån problemen och sedan låtsas som om det regnar brinner det i knutarna. Bokstavligt talat.

Mitt svar till SolGuru blir detta:

Först och främst vill jag tacka för en saklig kommentar, vilket tyvärr tycks vara en bristvara när man diskuterar rasism och främlingsfientlighet.

Först och främst håller jag med dig om att rasism och främlingsfientlighet finns även bland invandrare. Senast för ett par dagar sedan pågick den diskussionen på en av mina döttrars bloggar, då hon, för att göra en lång historia kort, inte ansågs vara ”tillräckligt svart” för att få dansa dancehall och reggaeton, trots att hon vann SM förra helgen. Så visst vet jag att det finns. Som jag skrev i en kommentar inne hos henne: ”Rasism luktar lika illa oavsett varifrån den kommer!”

Samtidigt. Här i Sverige så behöver inte ett barn med ursprung från både Sverige och Afrika känna sig ”utstött” för att d*n är för ljus, utan risken är större att h*n känner sig utstött för att h*n är ”för mörk”. Men det är en annan grej… Som jag skrev så anser jag att ALL typ av främlingsfientlighet ska bemötas och jag önskar helt enkelt att den inte fanns.

Du skriver: ”Vi har ledsnat på att bli svartmålade och bespottade (för att nu inte tala om misshandlade och rånade), och den ideologi som ligger till grund för mångkulturen är tydligt fientlig mot allt vad svensk kultur heter” Där håller jag inte alls med dig. Jag bemöter mångkultur med stor glädje och entusiasm, samtidigt som jag tycker att vi har en massa Svenska traditioner som jag hyllar och håller fast vid, samt introducerar bland mina invandrade vänner/släktingar. Jag tror det största problemet som finns är när både Svenskar och invandrare delar upp oss i ”vi” och ”dom”.

När man ser samhället på det viset så kommer främlingsfientlighet och rasism att öka och det kommer av naturliga skäl att bli motsättningar. Det blir helt enkelt en ”tävling” i vem som har det bästa synsättet/kulturen/religionen etc.

Det fantastiska i mångkultur är inte att slopa svenska traditioner, utan det är helt enkelt att utöka våra traditioner, vårt sätt att tänka och bli mer vidsynta generellt.

Vi är ju inte bara en massa olika folkslag, utan vi är alla människor som delar jorden.

I min värld är det så att det mest fantastiska vi har i Sverige är vår valmöjlighet. Vi har faktiskt möjlighet att välja hur vi vill leva våra liv. I alla kulturer på jorden finns det positiva och negativa delar. I Sverige är en av de delar jag tycker är väldigt positiv att vi har ett socialt skyddsnät. Jag tycker det är viktigt att vi bevarar det och fortsätter kämpa för att kunna behålla det. Jag tycker också att det är en väldigt fin tradition att de flesta svenskar runt jul, träffar och firar jul med sina släktingar, som man kanske inte träffar så ofta p.g.a. geografiska skillnader eller av andra skäl.

Nästan varje jul brukar jag bjuda in vänner från olika håll i världen som aldrig tidigare har firat jul på det vis vi firar. Jag vet också att det finns de som tycker det är lite tråkigt. De är vana att träffa sina släktingar ändå och är vara att fira jul med fest och dans och annat. De tycker inte våran jul är så mycket att hurra för, även om alla är tacksamma för att de fått vara med och fira en ”svensk jul”. Sedan finns det en del som jag vet faktiskt har skapat egna, nya jultraditioner, delvis byggt på de jular de firat hos mig. De vill ha julgran och Kalle Anka och knäck och julmust. En del av dessa personer är muslimer och tycker att det är härligt att kunna fira på sitt eget sätt, utan det kristna, men med vissa svenska traditioner, då de menar att ”hela sverige stannar över julhelgen i alla fall” och då är det trevligt att ha skapat egna traditioner. De har gjort dessa traditioner till sina egna, blandat med svenska traditioner.

Sedan finns det saker i den svenska kulturen som jag tycker mindre om. En sådan sak är att jag anser att många ungdomar är väldigt respektlösa mot sina föräldrar i Sverige. Att man till och med kan stå och skrika könsord och svordomar.   Det tycker jag är helt oacceptabelt. Det tycker nog ganska många vuxna i Sverige, ändå sker det ganska ofta. I en del kulturer uppfostrar man barn så att de har sådan stor respekt för sina föräldrar att de inte ens vågar säga sin mening om de är av annan uppfattning. Där har jag försökt att finna ett mellanläge.

Jag vill att mina barn ska växa upp som individer som vågar säga vad de tycker och kunna ”tänka själva”. Samtidigt så vill jag att de ska visa mig som mamma en viss respekt.

Det här är alltså ett försök till att tydliggöra konkreta exempel på hur man kan använda sig av mångkultur i vardagen.

Mina erfarenheter av främlingsfientlighet handlar ofta om okunskap och rädsla. Man är rädd för det man inte förstår eller känner till.

Naturligtvis finns det en stor problematik runt både invandring och mångkultur, det är viktigt att inte sätta på skygglappar. Men samtidigt så tror jag aldrig att vi kommer till rätta med problemen om vi bara bygger upp barriärer och hat ”mot varandra”. Jag tror att en stor del av samförstånd handlar om att ”bjuda in” och att själv vara öppen och mottaglig för sin omgivning.

Jag tror i slutänden att vi är mer lika varandra än vi tror och i de saker vi inte förstår olikheterna, så finns det en förklaring om man frågar. Precis som jag tror att många svenskar som är främlingsfientliga är rädda för det som är okänt och det man inte förstår, så tror jag att även många invandrare är det.

Ett problem till exempel är ju att det finns många invandrare som inte kan språket och inte visar något större intresse för att lära sig det. I det ligger också rädsla. Många äldre som flyttat hit i vuxen ålder, vågar sig inte på, dels för att man är rädd för att det blir ”pinsamt” inför barn/barnbarn att säga fel, att bli utskrattade, men också för att många har svårt för att lära sig språk och helt enkelt inte tror att de kommer att klara det. Inte blir det heller bättre av att det finns de som är analfabeter och vår undervisning här i Sverige för vuxna, bygger oftast på läsförmåga och skrivförmåga. Man förstår inte språket och man är rädd för det man inte förstår och känner till.

På samma sätt som det finns många Svenskar som bor utomlands i många år, utan att lära sig språket. Inte minst Svenska pensionärer på Spanska solkusten.

Det här ställer krav. Det ställer krav på både oss Svenskar och de invandrare som kommer till vårt land. Men vi kommer aldrig att komma tillrätta med dessa problem så länge man sätter in oss i fack som ”vi” och ”dom”.

Du skriver ”tjejer måste färga håret svart för att inte bli fysiskt antastade”

Trots att jag bott i och rört mig mycket i invandrartäta områden såsom Bredsand, Stenhagen, Gottsunda, Rinkeby, Tensta, Alby etc. så har jag varken sett det eller hört talas om detta. Då är jag ändå blond. Om så skett är det naturligtvis inte acceptabelt. Det är ju olagligt att antasta tjejer, oavsett hårfärg och det enda vapen jag ser mot detta är naturligtvis att anmäla dessa personer, som jag gissar måste vara relativt få.

Avslutningsvis skriver du:

”Frågan är inte om invandrare gör saker eller inte -kollektiv skuldbeläggning är förstås för jävla dumt (och exakt det vi vänder oss emot). Frågan är vad utomeuropeisk invandring gör med Sverige, och för de av oss som inte har turen, eller råd, att kunna flytta ifrån problemen och sedan låtsas som om det regnar brinner det i knutarna. Bokstavligt talat.”

När det gäller det som sker i invandrartäta områden, så är min uppfattning om att det här är ett problem som inte handlar om invandrare i sig, utan om en helt annan problematik, såsom just att det dels är en generationsfråga (eller har du hört talas om någon 30-årig invandrare som är inblandad i dessa stenkastningar?), men även en fråga om just ett förortsproblem. Jag har skrivit mer om min uppfattning om detta i ett annat inlägg: Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar och även i ett annat inlägg: Dans, stenkastning och polisvåld.

Det är min uppfattning. Alla har naturligtvis rätt till sin, men jag tror inte vi kommer någon vart med några problem över huvudtaget om man bara ställer sig som fienden till varandra i ett land som trots allt räcker till för oss alla och som även borde ha möjligheten att låta många människor, svenskar som invandrare, ta del av det positiva Sverige besitter. Men för att komma dit krävs naturligtvis en massa god vilja!

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, främlingsfientlighet, debatt, invandrare, mångkultur,