Oskyddat sex

oskyddat sexI Expressen idag undrar en orolig tjej om hon kan ha fått klamydia efter att ha haft oskyddat sex. Sexrådgivaren Katerina Janouch ger ett långt och tålmodigt svar. Mitt är betydligt kortare:

Svar: Ja, du kan ha fått både klamydia, gonoreé, hiv och vara gravid.

Just saying…

Och då är jag varken expert eller rådgivare!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En vardag med platt fall

Om ni undrar vad jag har gjorde igår, så behöver ni inte fundera så mycket längre utan bara fortsätta läsa nu! Jag kan säga att jag hade årets hittills sugigaste dag. Ja, jag vet att jag klagade på helgen som gick för att jag blev så sjuk, men den här dagen var alltså sugig för att precis ALLT gick fel!

2013-04-18 13.57.56Först började dagen med en massa dåliga nyheter, sedan åkte jag på ett möte som blev inställt när jag nästan var framme. Efter att ha mött upp med mamma i stan och hade tur att bli bjuden på lite lunch, så var det dags att åka på nästa möte. Det mötet blev riktigt bra och det var typ det enda braiga som hände igår! Det mötet var på Bloggbyrån och där slog jag ihjäl några trevliga timmar av min i övrigt sugiga dag, med en superhärlig Mats! Tack för den energiboosten, mitt i den dagen som för övrigt sög mer energi från mig än den gav! 🙂

2013-04-18 18.07.42Så här vackert och vårlikt var det i alla fall på Skeppsbron igår

Sedan åkte jag hem. Jag hade förberett att jag skulle handla mat på vägen hem och tagit med cykeln och parkerat den vid T-banan, för att kunna dra hem matvarorna på cykeln. Jag tog cykeln, gick till affären, handlade, packade kassarna på cykeln och skulle börja cykla hem. Det gick bra. I typ 10 meter. Sedan kände jag att jag liksom cyklade direkt på fälgen… Jag klev av och mycket riktigt så hängde gummidäcket där och dinglade. Jag började leda cykeln hemåt, men kom inte så många meter till, innan det tog tvärstopp!! Ja, innerslangen hade helt enkelt tittat ut utanför däcket och virat in sig i kedjan och stoppade nu upp hela cykeln.

I stället för att enkelt dra hem mina matvaror på cykeln fick jag nu bära matkassarna, handväskan och bakdelen på cykeln till ett bra cykelställ för att sedan bära hem maten.

Väl hemma fick jag i alla fall möjlighet att häva ur mig hur totalt värdelös dagen varit och jag öste på och öste på tills jag avbröts av en telefonsignal och ja, det värdelösa var liksom inte slut där. Fick telefonsamtalet som lyckades förstöra resten av kvällen tillsammans med samtal med ena barnet. Ja, just nu är livet tungt, så tungt och jag vet, det blir ljusare och jag vet att det blir bättre och jag vet att allting har en ände, men korven den har två och pannkakan den har ingen, men den är glad ändå…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Just sayin…

bag3.ashxOm jag skulle gå till jobbet en dag och lämna mitt rum i TOTALT KAOS. Då menar jag KAOS. Typ att det ligger så mycket saker över hela golvet att man inte kan gå på det utan att kliva på saker.

Och så kommer jag hem från jobbet. Och ”någon” (typ en person) har:

  • Bäddat sängarna
  • Vikt ihop rena kläder och lagt undan
  • Lagt smutsiga kläder i tvätten
  • Rensat hela bokhyllan, det vill säga in i minsta detalj, såsom till exempel ställt in alla böcker i storleksordning, torkat av varje hylla, rensat, plockat etc.
  • Plockat av och rensat och gjort fint på byråer och alla andra ytor
  • Rensat bort tomma eller meningslösa kartonger
  • Dammsugit
  • Tömt papperskorgen
  • Skurat
  • Ställt in fina ljus

Då skulle jag:

  • Bli väldigt glad
  • Hålla ordning och göra fint i mitt rum mycket längre än två dagar
  • Inte kasta saker på golvet
  • Jag skulle absolut bädda sängen när jag sovit i den

Så tänker jag.

Så tänker inte mina barn.

Varken litet barn eller vuxet barn.

Det är synd…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Använd fantasin…

58325_1208844559Så här pigg har jag i alla fall inte varit den här helgen! Sanningen att säga så har det här varit årets sugigaste helg hittills.

Inte sugigast för att jag sugit mycket saft från sugrör, utan sugit som i att den sugit musten ur mig.

Inte nog med att jag blev vrålförkyld så där lite lagom till helgen, jag åkte dessutom på en rejäl magsjuka. Också. Samtidigt, liksom.

Jag ska bespara er detaljerna, för de är inte najsa alls, så där får ni allt använda fantasin… 😉

Jag visste nog inte ens att man kunde ha de typerna av sjukdomar samtidigt. Å andra sidan är det kanske lika bra att göra klart alla sjukdomar på en och samma gång, så får jag förhoppningsvis vara frisk ett tag sen.

Idag ska jag fortsätta vila. Jag vågar inte gå på Mabou´s basketmatch, så jag hoppas hans pappa gör det, så han får lite support!

Jag får sitta hemma och småjobba lite i lugn takt, för på måndag måste jag vara kry igen, för då ska jag sätta igång med en massa viktiga saker under veckan och har inte alls tid för vare sig magsjuka eller förkylning…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hur fel ett otydligt ord kan bli…

Ibland gäller det att läsa på nära håll och noga, så man inte råkar läsa fel…2013-03-08 19.23.42En otydlig bokstav och lite livlig fantasi, kan göra att ett ord lätt kan få en helt annan innebörd…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om att spela UNO i familjen

UNOJust nu, sedan ett tag tillbaka så spelar vi väldigt ofta UNO hemma hos oss. Ganska ofta spelar vi om disken eller något annat trist som ingen vill göra. Det är roligare att spela om något än att inte spela alls, har vi upptäckt, så ibland hittar vi på något att spela om. Om vi är många kan UNO ta ett par timmar, så det kan verka orimligt att spela UNO i två och en halv timme om att diska upp tre muggar och ett glas som tar kanske fem minuter, men det är liksom inte det som är grejen.

När Jai och hennes sambo kommer till Stockholm och hälsar på ibland, så tvingar Jai oss typ att spela UNO hela nätterna, nåde den som försöker övertala Jai om att få gå och sova framåt nattkröken…

För det mesta när vi spelar UNO så vinner förstås jag! När jag inte vinner så är jag väldigt nära att vinna i alla fall och när jag inte är nära att vinna så har jag i alla fall haft en bra plan som någon av mina motspelare krossar genom att till exempel ge mig kort jag inte räknat med eller vad värre är, lägger en nolla så vi måste byta kort med varann. Visst, det är lite det som är tjusningen med UNO, att allt är så oförberett och att allt kan hända under en match, men ändå…

Så nu vet ni vem som är UNO-experten i familjen! 🙂 Här hemma kallar de mig oftast för THE UNO-CHAMPION!! (Och om någon av mina familjemedlemmar mot förmodan protesterar nu, så är det bara för att de är avundsjuka och rädda att sanningen ska komma ut!)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Africa for Norway

Jag har skrivit om det så oändligt många gånger tidigare, hur Afrika alltid pekas ut med en massa negativa skildringar. Svält, fattigdom, sjukdomar, torka, inbördeskrig… You name it!

Självklart finns dessa delar men den ensidiga rapporteringen är inte bara tröttsam, utan även ensidig vilket gör den sammantagna bilden av Afrika orättvis och enkelspårig. Den här bilden stämmer inte ens överens med min egen bild eller de flesta jag känner som besökt eller kommer från någon del av Afrika.

Den bild som starkast omtalas av de jag känner som besökt Afrika och som är mest omtalat är kärleken, omsorgen, gästfriheten, livsglädjen och styrkan som befolkningen besitter. Nu talar jag ganska generellt, förstås, för att tydliggöra min poäng. Förändringen och utvecklingen i många afrikanska länder är helt enorm, vilket sällan kommer fram i media.

För några dagar sedan skickade en bloggvän; Erkstam en video till mig som jag bara älskar! Dels har den humor, men i mina ögon finns det också en stor portion allvar i det hela. Sanningen är att även om vi i västvärlden (läs Skandinavien, generalisering igen) har mat för dagen och inte lever i samma ekonomiska fattigdom som många människor gör i Afrika och andra delar av världen, men efter att ha varit i Afrika många gånger och i bland i långa perioder, så måste jag säga att det finns annat som vi lider brist på. Dels den faktiska solen och värmen från den, men inte bara det. Några av de saker som vi här i Sverige skulle kunna lära oss av många afrikanska länder är levnadsglädje, gästfriheten, empati för våra medmänniskor, hjälpsamhet och förmågan att leva i nuet.

Vi är snabba att framställa Afrikanska folk som offer, men det kan vara nyttigt för oss att se hur det kan se ut om vi vänder fokus.

Här är videon:

RADI-AID Africa for Norway (Facebook)

Africa for Norway (hemsida)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Slösa inte alla pengar

Yngsta dottern (Isa, 19) ber mig överföra tjugo (20) kronor till hennes konto. Jag för över pengarna och meddelar henne det, samtidigt som jag förtydligar att jag ”hoppas hon inte festar upp alla pengarna direkt…”

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Faktum är…

…att jag verkligen avskydde batik och aldrig hade ett batikplagg på mig, förrän den dag jag hamnade i en dispyt med en jävligt rasistisk bloggare, som kallade mig för ”batikhäxa”. Sedan den dagen har jag verkligen ÄLSKAT batik och idag äger jag (minst) fyra plagg som ser ut som eller är batik.

Inget ont som inte bär nå´t gott med sig, alltså! 😀

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hur en blåbärspaj räddade mitt liv

Ni vet när man ligger där under täcket. Snörvlande. Med sängbordet uppladdat med snytpapper, dryck och Alvedon och känner sig så ynklig och svag så man måste stöna när man är tvungen att vända på sig. När man känner sig så ynklig att man nästan vill vara den där mannen som tycker det är värre att vara förkyld än att föda barn…

När det är en kraftansträngning när man måste gå på toaletten, eller fylla på vattenglaset. När man börjar fundera på om man verkligen, helt säkert kommer att överleva det här? När man känner sig så ynklig och bortglömd, när det gör så ont i varje led i kroppen att man tror att man alltid kommer att må så här dåligt.

Och så kommer den vuxna dottern, 19-åringen in till dig. Hon som börjar jobba sent idag. Hon frågar: ”Vill du ha lite paj, mamma?” Och du tänker att du tycker ju egentligen inte om paj, men what-the-heck, du kommer säkert inte känna smaken ändå eftersom du är så täppt i näsan och eftersom du nästan blir tårögd över att det finns någon i den här vida världen som inte glömt bort dig helt, trots att du ligger dödssjuk eller okej då, med en skitjobbig influensa, så svarar du ”jaaa, tack”, med lite lagom darr på rösten. Så hon verkligen, verkligen ska förstå att hon precis troligen räddade livet på sin svårt sjuka mamma, bara genom att tilltala henne. Så säger hon: ”Jag har gjort hallonpaj och blåbärspaj, vilken vill du ha, eller vill du ha båda?” Och du vet ju helt säkert att du inte gillar hallonpaj eller blåbärspaj, men att blåbärspaj lät godast, så du säger: ”Blåbärspaj, tack” och tillägger: ”…med mycket vaniljsås, tack…!” Och dottern svarar skrattande: ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*

Så kommer hon in med ett fat med en rejält tilltagen bit varm blåbärspaj och vaniljsås på kanna som hon häller över pajen tills den inte längre syns och du kan säga ”stopp”. Så stoppar du in en bit och inser att du känner jättemycket smak, eller i alla fall tillräckligt mycket för att konstatera att blåbärspaj nog inte är så tokigt i alla fall.

Det är inte heller så tokigt att barnen växer upp och klarar av att göra egna husliga saker som inte kräver detaljerade instruktioner från dig. Att barnen är så stora att de kan baka två pajer, bjuda morsan på dem och få in i hennes 41-åriga tröga skalle att blåbärspaj är jättegott. (Men hallonpajen går inte att äta. Det är jag övertygad om, även om jag inte har testat. 😉 )

Nej, livet är inte så tokigt ändå. Inte ens om man ligger hemma med hög feber och har en superjobbig influensa. Ibland inser jag vad mycket det finns att vara tacksam för! (Vilket påminner mig om en tid när jag var sjuk och hade tre små mer eller mindre vilda flickor som jag var för sjuk för att ens orka ta hand om just då. Men den historien sparar jag till en annan gång.)

Tack finaste Isa för att du är PRECIS den du är!!

*) ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*” = I vår familj äter alla VÄLDIGT MYCKET SÅS!! Vad än det handlar om där sås kan tillämpas!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,