Eldsjälar som gör Sverige och världen lite, lite bättre

Publicerat 10 juli, 2015 av Fatou Lusi

Härom dagen lyssnade jag på Sommar i P1 med Malmökillen Siavosh Derakhti. Hittills är jag inte allt för imponerad, varken av namnen på de som kommer vara sommarvärdar i P1 2015, eller av de jag hittills lyssnat på, vilket är cirka 9-10 stycken, so far…

Men just detta avsnitt av Siavosh Deakhti vill jag verkligen rekommendera. För er som missat vem han är så beskrivs han på följande sätt på SR:

”Om Siavosh Derakhti

Social entreprenör, föreläsare. Född i Umeå, uppväxt och bosatt i Malmö/Stockholm.

Grundare av nätverket Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet. Mottagare av det allra första Raoul Wallenbergpriset 2013. Fick efter ett personligt önskemål från Barack Obama ett enskilt möte med den amerikanske presidenten under Sverigebesöket 2014. Har föreläst både i Riksdagen och EU-parlamentet men gör det framför allt i svenska skolor och i näringslivet. Mottagare av Elsa-priset 2012 från Svenska kommittén mot antisemitism. Har tidigare tränat fotboll och thaiboxning. Siktar på att bli skådespelare eller svensk statsminister, men saknar partifärg.”

Dels blev jag mycket starkt berörd av hela hans program av olika skäl, som jag inte vill avslöja då jag hoppas fler kommer lyssna på programmet, men så blev jag också starkt berörd av hans engagemang för samarbeten. Att lyfta fram frågor tillsammans med andra människor som lever som minoriteter där man riskerar bli utsatta för olika typer av diskriminering. Bildade och utbildade människor i all sin ära, med all den kunskap de besitter, men min fascination över drivna människor som för olika kamper för ett bättre samhälle, landar nästan uteslutande på eldsjälar. Med eldsjälar menar jag människor som uppoffrar mycket i sitt liv och av sin fritid för en kamp för något som kan påverka många människor att förbättra sina liv på olika sätt. Att en muslimsk ung kille arbetar för att stoppa antisemitism (och annan typ av diskriminering och utsatthet) tror jag kan göra en stark påverkan i vårt samhälle.

Jag vet att debatten går rätt het på många platser just nu om att minoriteter bör föra sin egen kamp. Jag håller inte riktigt med där. Självklart ska de minoriteter som kämpar i sin kamp föra den, men jag tror att för att få verkliga förändringar i vårt samhälle och i synnerhet strukturella förändringar, så måste vi alla stå upp och driva dessa kamper gemensamt. Självklart med lyhördhet och med att lämna tolkningsföreträde, men jag tror sanningen att säga att vi alla måste hjälpas åt att sätta stopp för all form av diskriminering och i stället driva dessa kamper gemensamt.

Jag tror (tyvärr) inte den svarta, Sydafrikanska befolkningen kunnat nå den frigörelse de gjorde, genom att stå själva i sin kamp, jag tror inte att HBTQ-rörelsen hade kunnat finna ett så pass stort ”erkännande” genom att ensamma stå upp i sin kamp. Nej, det betyder INTE att jag inte inser att det är dessa personer som fått betala de höga priserna av frihet och ”erkännande”. Jag tror inte heller att någon annan kan ta över dessa kamper, eller att jag vill ge ”cred” till de som står utanför dessa grupper, men jag tror att vi måste arbeta tillsammans, gemensamt för att nå de högre målen. Vi måste stå enade mot förtryck för att finna styrka, kraft och medel att förbättra vår framtid, tillsammans.

Den samiska flaggan

Jag med samiskt ursprung stödjer den samiska kampen för urbefolkningens rättigheter på olika sätt. Jag lyfter gärna fram kampen, jag hyllar den. Men. Jag brinner inte för den i ett eget engagemang. Jag kan sörja det ibland. Jag kan också sörja att jag inte har mer kunskap än jag har om den, men jag försöker bilda mig mer. En av de kamper jag brinner starkast för är afrofobi. Min kamp mot afrofobi, kommer sig givetvis inte av att jag själv skulle vara utsatt, den beror inte heller på det faktum att jag indirekt är utsatt, utan helt enkelt för att de som står mig allra, allra närmast här på jorden, mina fyra barn är drabbade av den i olika former och i olika grader och i olika perioder av sina liv. Ibland diffust i vardagen, ibland på de mest brutala sätt, som jag flera gånger tidigare har skrivit om. Som deras mamma känner jag att det är min plikt att försöka göra mitt allra yttersta för att göra det lilla jag kan för att förbättra deras liv, deras släktingars liv och deras framtida barns liv. Även om det bara är en än så liten droppe i havet…

Att stå och se på och hoppas på bättre tider, utan att ens försöka dra mitt lilla, lilla strå till stacken, ligger inte för mig.

Som jag skrivit många gånger tidigare, så finns det så många viktiga kamper i världen och jag tycker det är bra att vi alla inte engagerar oss i precis samma kamp, utan att vi faktiskt har olika intressen, olika engagemang och olika kamper vi för. På så sätt så går det att göra världen lite, lite bättre på många olika fronter.

Den senaste tiden har många visat sitt stöd för den lagändring som skett i USA i HBTQ-frågor, genom att ändra sin profilbild i sociala medier till en regnbågsfärgad profilbild. Jag är en av de som gjort det och nej, jag tror inte att min bild kommer att göra att personer helt plötsligt slutar vara homofober. Men jag tror att de flesta i den berörda gruppen kan känna ett visst stöd över att inte stå ensamma i sin kamp. Jag tror också att när man visar sitt stöd för denna grupp av människor och att vi är väldigt, väldigt många som visar detta stöd, så kan kanske någon av alla dessa som har homofoba åsikter se att vi är många som tycker något annat. Kanske kan någon enstaka till och med börja tänka till och ändra sina åsikter när de ser den enorma uppslutning som Pride-paraden får av inte bara den berörda gruppen, utan även av tusentals människor som inte berörs direkt.

I den feministiska kampen, det vill säga kampen för jämställdhet mellan könen, tror jag också det krävs att männen blir en större del av kampen. Inte att de ska ta över den, ställa villkoren eller tala om vad vi behöver och vill ha, utan just att vi låter männen bli en del av kampen, så de kan stå upp för kvinnors rättigheter. Jag tror inte att vi på annat sätt kan nå ett jämställt samhälle.

Pride 2014

Härom året anordnades ett separatistiskt möte under Pridefestivalen. Mötet skulle bli en fristad för rasifierade (icke vita i detta fall) HBTQ-personer, men det blev ett stort ståhej då två SD:are deltog i mötet (dessa var av allt att döma inte en del av den separatistiska agendan.) Jag tycker det är bra att det finns separatistiska forum för berörda grupperingar som är i minoritet. Att vara utsatt för diskriminering, rasism, förtryck, antifeminism och liknande kan orsaka stora problem för individer och många har svårt att känna sig delaktiga i samhället och uteslutna ur sociala sammanhang. Då tror jag det är mycket viktigt att kunna ha plattformar där man känner sig trygg med personer med liknade erfarenheter, det tror jag är bra av många olika skäl som jag inte tänker gå in på här.

Att jag är för stängda, separatistiska rum, innebär dock inte att jag inte tror på samarbeten, att ge stöd till varandra och gemensamt arbeta för ett bättre samhälle.

Jag, under hijabuppropet

Under hijabupproret som drogs igång härom året av ett antal kvinnor: Bilan Osman, Fatima Doubakil, Foujan Rouzbeh, Nabila Abdul Fattah och Nachla Libre, var jag en av många kvinnor som visade mitt stöd. Även om jag är muslim, så bär jag inte hijab, men i det här fallet var det en självklarhet för mig att visa mitt stöd för de kvinnor som har valt att bära hijab och blir attackerade på olika sätt för sitt beslut. Inte för att jag var direkt utsatt själv, men jag såg det som en solidarisk handling mot mina muslimska systrar. Jag läste den kritik som uppkom vid uppropet, men min uppfattning var ändå att det var denna typ av solidarisk handling som de utsatta önskade av oss kvinnor som inte bär hijab till vardags.

Ida Dzanovic är en annan person som jag betecknar som eldsjäl och som arbetar mot rasism på olika sätt. Ida är en av grundarna till 11 juli-priset ”för kampen mot muslimhat och annan rasism”.

Ytterligare en eldsjäl som jag tycker gör ett grymt arbete idag mot rasism och afrofobi är Malmös Vänsterpolitiker Momodou Jallow. Momodous engagemang stannar inte i politiken, utan även genom antirasistiska organisationer, såsom bland annat den organisation han startat: Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Att bryta rådande samhällsstrukturer, vithetsnormer och kämpa aktivt för ett bättre samhälle är några av de inriktningar som Momodou Jallow tycks brinna för i sitt arbete.

Sverige kryllar av eldsjälar och många som delat med sig av kunskaper, erfarenheter och hårt arbete, i många fall helt ideellt, det vill säga utan någon som helst ersättning och om jag skulle nämna alla skulle det här inlägget aldrig ta slut. Jag tror som sagt att dessa eldsjälar är en viktig grund för allt arbete i alla de kamper som bedrivs i Sverige idag av dessa olika människor, särskilt som jag tror att det skänker stor inspiration och drivkraft hos fler. Jag tror det lätt bildar ringar på vattnet, samtidigt som jag också är övertygad om att det inte räcker med en massa eldsjälar, vi behöver också en stor massa av stöd, kamp, meningsutbyten, erfarenheter, kunskap och att känna en styrka av att vi alla strävar mot samma mål.

Vad är då en eldsjäl? I wikipedia kan vi läsa följande beskrivning:

”Eldsjäl är en person som brinner för något. Eldsjälen jobbar ofta ideellt för en ideell förening eller för en egen sak och anser att något är såpass viktigt att det är värt att lägga ner sin tid och sitt liv för att förbättra eller jobba med det.”

Det stämmer ganska väl överens med min syn på eldsjäl. Glöm bara inte lyssna på Siavosh Derakhti i Sommar nu!

Kvinnors rätt att få bära de kläder hon vill

Publicerat 27 augusti, 2013 av Fatou Lusi

Svara

Debatten om #hijabuppropet fortsatte i samma styrka i flera dagar men börjar nu att mattas av något och jag tycker det är så positivt och bra, för den här debatten behövdes nog mer än de flesta av oss insett. Som jag skrivit om tidigare, så stödjer jag uppropet helt och hållet, men jag har också läst mycket kritik mot det från flera håll och med olika ståndpunkter och utgångspunkter. Eftersom det handlar om upplevelser, så tycker jag inte man kan säga att någon har ”rätt” och att någon annan har ”fel”. Vi bär alla på olika erfarenheter och olika typer av ryggsäckar, som självklart påverkar vår uppfattning i sakfrågan.

Av de som normalt bär slöja som jag känner har många uttryckt sin glädje över att det var så många som visade sitt stöd och att den här kampanjen fick en sådan spridning. Jag har till och med fått samtal från vänner och mail från både folk jag känner och de jag inte känner som tackat för mitt stöd. Det känns förstås roligt, även om det inte var något jag hade funderat på eller anledningen till att jag stöttade uppropet. I media och på nätet har jag sett en del både som brukar bära slöja och de som inte gör det, som kritiserar uppropet och det har de förstås sin fulla rätt att göra.

Som sagt handlar det om egna referensramar och erfarenheter, men också om egna uppfattningar.

Av de som kritiserat har jag sett följande kritik:

Några tycker att det blev ”plojigt” eller uppfattade det till och med som att vi som bar slöja för en dag eller två skulle påstå att ”vi vet hur det är” efter att ha burit slöjan bara någon enstaka dag.
Några tycker att slöjan är en symbol för förtryck och kan därmed inte förstå hur kvinnor som inte tvingas bära dem, kan göra det frivilligt och för att det fastställer en acceptans av en förtryckande symbol.

Jag kan förstå dessa ståndpunkter, men jag tror de flesta som bar slöjan, inte gjorde det för att det var en så stor erfarenhet, utan snarare för att visa sitt stöd. Det var i alla fall skälet till att jag tog på mig slöjan i två dagar och de flesta av dem som jag hörde hade burit den, var det av samma skäl.

När det gäller slöjan som symbol för förtryck, så måste vi komma ihåg här att det verkligen är en uppfattning som skiljer sig både från olika länder, olika kulturer, olika inriktningar av Islam, bakgrund, men framför allt skiljer sig för olika personer beroende på vilken individ man är.

Idag finns det endast tre länder i världen som har slöjtvång enligt lag. Dessa länder är Sudan, Saudi-arabien och Iran. Sedan finns det tre länder som förbjuder burka i skolan och det är: Turkiet, Tunisien och Syrien. Sedan finns det ett antal länder som förbjuder eller är på väg att förbjuda burka på allmän plats och det är följande länder: Italien, Nederländerna, Spanien, Belgien, Tyskland och Frankrike.

Jag är emot både förbudet och tvånget, av precis samma skäl.

I övriga länder där Islam är utbrett finns det en uppsjö av olika uppfattningar för hur man ser på slöjan. I västvärlden är synen ofta att slöjan är en symbol för förtryck och det tycks den även vara av kvinnor som burit slöjan som lagligt tvång i länder med slöjtvång, medan många andra, särskilt av de som bär slöjan av egen fri vilja, att slöjan är en symbol för frihet och frigörelse. Här är det omöjligt att sätta sig till doms över eller tala om hur någon annan ska uppfatta slöjan, det handlar helt enkelt om erfarenheter och uppfattningar och den omgivning man är uppväxt i.

Det finns de som säger att även om man inte blir tvingad att bära slöja, så finns det många som påverkas av sin omgivning och indirekt känner sig tvingade att bära slöja, eller påverkas till att börja bära den och det kan man förstås inte heller säga något om. Självklart blir vi alla påverkade av vår omgivning. Men om man väljer att ta på sig en slöja för att man har en positiv uppfattning av den, genom sina vänner, släktingar och andra i ens omgivning, men det ändå är ens fria val att ta på sig slöja, då vet jag inte varför det skulle vara så negativt?

Vi blir ju alla påverkade till våra klädval av vårt samhälle, familjemedlemmar, vänner etc. När jag åker kommunalt in till stan, så ser jag oräkneliga annonser med lättklädda kvinnor. De bär bikini, korta kjolar, urringade toppar och baddräkter som ingen lämnar särskilt mycket över till fantasin. Självklart är det så att unga människor i synnerhet påverkas av dessa reklampelare! Jag minns själv som ung, slank tjej hur obekväm jag kände mig när jag gick ”lättklädd”, men samtidigt ville ”se ut som alla andra” i min ålder. Jag var inte alls bekväm i detta, samtidigt som jag var för osäker för att låta bli. Idag skulle inget i världen kunna tvinga på mig dessa korvskinnstajta kort-korta klänningar med djupa urringningar mot min vilja. Inget i världen skulle heller kunna tvinga på mig en burka mot min vilja.

Idag tar jag mycket hellre på mig en slöja när jag går till arbetet, än att jag sätter på mig en kort kjol och urringad topp, men helt bekväm känner jag mig inte i något av dem.

Idag är jag 42 år och helt övertygad om att varje kvinna måste få bestämma över vad hon vill sätta på sig. Varje kvinna i världen måste ha rätt att sätta på sig en bikini eller en burka, utan att bli dömd som ”hora” eller ”förtryckt”. Jag är medveten om att långt ifrån alla har dessa rättigheter. Men jag är också medveten om att i Sverige idag, 2013, i ett land med religionsfrihet och med den fokus på kvinnans självständighet och rättigheter som människa, borde ha rätt att klä sig som hon vill!

Efter att ha talat med mina slöjbärande vänner och familjemedlemmar och följt debatten, så är jag idag övertygad om att de flesta kvinnor i Sverige idag bär slöja för att de själva vill det! Det finns säkert kvinnor som bär den för att de känner tvång och dessa kvinnor ska vi även fortsättningsvis försöka ge det stöd och hjälp som de är i behov av för att få ett självständigt liv!! Men jag har också pratat med kvinnor som vill bära slöja, men inte vågar för att det skulle sticka ut på arbetsplatsen, för att deras vänner inte bär slöja, för att de är rädda att bli dömda på förhand eller för att deras familjer inte vill att de ska bära slöja. Oavsett skäl, så måste vi även stötta dessa kvinnor i rätten att få bära de kläder de själva vill!

Den här frågan är inte svart-vit, den har många nyanser och det gäller att inte fastna i sina egna uppfattningar om slöjan och vad man själv tycker att den representerar utan fundera i lite större perspektiv ur andra människors synvinkel.

Jag har burit slöja (hijab) vid många tillfällen tidigare, men det här var första gången jag gjorde det för någon annans skull, men det gjorde jag så gärna då det var en symbolisk handling för någon som farit illa på grund av att hon bar slöja. En systerlig handling.

Lästips: Hatbrott begås inte i ett vakuum

Blogg: Här kan du läsa flera berättelser från de som bar hijab för en dag

Tidigare bloggat i ämnet:

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

#hijabuppropet

Läs även andra bloggares åsikter om #hijabuppropet, #hijab, debatt, feminism, religion, islam, muslimer, symbol, kvinnor, frihet, kvinnlig frigörelse,

Autism, Islam, Pride, rasism, jämställdhet, det är samma grundprinciper

Publicerat 2 augusti, 2013 av Fatou Lusi

Svara

Mänskliga rättigheter, pratar vi ofta om, samtidigt som vi inte alltid är beredda att låta alla människor i vårt samhälle leva med mänskliga rättigheter. Alla människor har samma värde, säger vi också, samtidigt som vi är beredda att göra vissa undantag från vissa människor vars levnadssätt inte riktigt passar in i vår egen världsbild.

Vi talar gärna med fina ord och omtänksamhet till våra medmänniskor, men när det handlar om att det kommer till oss själva, vår egen vardag, vår eget liv, Nimby (Not In My Back Yard) då låter det på annat sätt.

Romer som är en starkt utsatt grupp både här i Sverige och i övriga Europa, är ett tydligt exempel. Om man pratar om att alla människor är lika mycket värda och att alla har rätt att leva med mänskliga rättigheter, så vill alla skriva under på det. I de mänskliga rättigheterna ingår bland annat att ha rätt till ett drägligt boende, men när romska familjer ska bli våra grannar, då är det många som är beredda att tumma på detta med lika värde och mänskliga rättigheter.

Vi ömmar gärna för autistiska barn eller barn med andra funktionsnedsättningar, men vi vill inte ha dem som grannar… Vad är det för människovärde dessa som protesterar har? Det är nästan på gränsen till att deras föräldraskap borde utredas, eller i alla fall tycker jag synd om de barn som växer upp med föräldrar som har dessa värderingar och denna människosyn!

När vi talat om rasistiska strukturer, håller i princip alla med om att det är något vi bör försöka komma tillrätta med, men när någon anklagas för att skapa och sprida dessa strukturer, då är vi beredda på att göra avbön, för att personen i fråga ”inte menade något illa, egentligen”, oavsett om människor blir drabbade av denna spridning eller hur de mottagit budskapet.

När vi talar om jämställdhet så är alla med på alla människors lika värde, att kvinnor har samma värde som män, men lik förbaskat håller vi andan när en kvinna hävdar sina rättigheter, blir upprörd över att hon blir illa behandlad eller kräver att få säga sin mening och många försöker helt enkelt att tysta henne eller ”lugna ner henne”, eller i värsta fall förminskar henne och hennes reaktion.

Vi går gärna och tittar på Pride-paraden, men när våra barn ”kommer ut”, då hoppas vi att ”det ska växa bort”…

Vi är stolta över vår religionsfrihet, men när kvinnor väljer att frivilligt bära burka, tycker vi att vi har rätt att förlöjliga henne eller till och med öppet kritisera och ifrågasätta hennes val.

Ja, världen är full av fördomar på olika nivåer och i olika grader. Vi är alla fulla av diverse fördomar och även om vi gör vårt bästa för att behandla våra medmänniskor med respekt och med samma människovärde som vi själva vill bli bemötta och behandlade, så blir det uppenbarligen väldigt fel ibland. Det är ofrånkomligt, men jag tror det är viktigt att ibland rannsaka sig själv, sina egna ideér och hur man uppfattar andras ideér. Det gör att man omvärderar och ofta kommer fram till helt nya insikter. Det här inlägget kan tyckas ganska deprimerande och negativt, men det finns enormt många ljuspunkter också. Eldsjälar som verkligen kämpar mot alla odds, människor som står upp för det de tror på, människor som varje dag kämpar för mänskliga rättigheter, sina egna och andras.

Trots allt finns det en massa ljusglimtar. När jag ser kurdiska män klä sig i kvinnokläder för att protestera mot förminskning av kvinnors rättigheter, blir jag varm inombords

När jag får tackmail och privata facebookmeddelanden som antingen bara tackar för mitt försök att ge min syn på saken i Lilla Hjärtat-debatten, en syn som de kanske själva delar, eller för att någon helt enkelt fått en ”aha-upplevelse” om vad debatten faktiskt handlar om. (Nämligen att komma till rätta med rasistiska strukturer och hur vi alla kan göra något för att förbättra vår värld i det avseendet.)

När människor ställer sig upp och säger ifrån och tar ställning även när det är obekvämt, så glädjes jag och blir styrkt av dessa människor. Dessutom är jag övertygad om att världen faktiskt blir bättre och bättre. Jag är övertygad om att människan generellt blir allt mer vidsynt och förstående över att världen är en plats där vi alla får plats.

Jag vill varmt rekommendera DENNA artikel!

Läs även andra bloggares åsikter om autism, kränkande, mänskliga rättigheter, hbtq, jämställdhet, rasism, islam, nimby, funktionsnedsättningar, förakt, människoförakt, romer, medmänniskor, rasistiska strukturer, protester,

Akta er för vita eller muslimska män

Publicerat 7 augusti, 2012 av Fatou Lusi

Det varnas mycket och ofta för muslimska män. Särskilt från folk med rasistiska, främlingsfientliga eller antiislamistiska åsikter. Dessa personer syns och hörs väldigt ofta, särskilt på nätet och de är ofta väldigt högljudda också.

För att sanktionera sina åsikter använder man sig ofta av argument som:

* 9/11-dådet

* Stockholmsbombaren i Stockholm 2010

Det är fakta som inte är motsagd. Men sedan har vi en massa andra typer av dåd från den ”andra sidan”. Det vill säga vita män med rasistiska åsikter som gett sig på människor med vad man trott varit folk med invandrarbakgrund, eller människor med skilda politiska åsikter. Där har vi några exempel:

* Lasermannen

* Peter Mangs

* Breivik

* Winsconsin-skytten

Ingenstans varnas man dock för ”vita män”. Om man slår ihop dessa vansinnesdåd så borde man egentligen gå ut och varna för ”alla män”. ”Ut med alla män, för de begår fler brott än kvinnor”, hör vi aldrig.

Naturligtvis är det helt rätt. De alla flesta muslimer skulle aldrig drömma om att mörda människor. De allra flesta vita män skulle aldrig drömma om att mörda människor och framför allt: de allra flesta MÄN skulle aldrig drömma om att mörda människor och därför vore det inte rätt att varna för alla män. Eller vita män och därför är det inte rätt att varna för muslimer heller.

Men det finns likheter mellan ovan nämnda exempel. Det finns punkter som gör att man skulle kunna gå ut med en allmän varning och det är: Akta er för personer med tendenser till extremism.

Akta er för människor med tendenser till extremism. Akta er för människor som är gränslösa nog, för att tro att de har rätt att ta andra människors liv på grund av sin övertygelse! Akta er för människor som tror på konspirationsteorier typ: ”muslimer vill överta världen och de tänker börja med ditt land” eller ”akta er för de otrogna, de vill ta död på alla muslimer” etc. Akta er för de som verkligen tror att världen skulle bli en bättre plats utan invandrare/muslimer/vita/europeér/kvinnor/män/mångkultur/eller-vem-du-vill! När tankar och visioner övergår till extrema tankar på att utrota människor, att ta andra människors liv, då är man verkligt farlig för sina medmänniskor. Oavsett ursprung, politisk eller religiös övertygelse.

Världen är en. Vi behöver varandra. Vi behöver mångfald och vi behöver olika personligheter. Det enda vi inte behöver är människor som anser sig övermäktiga alla andra och som anser sig ha rätt att ta andra människors liv för att de inte ser ut som de eller tror på samma sak. De är de verkliga varningssignalerna som vi måste akta oss för! Vi ska förstås inte utrota dem, men vi ska akta oss noga för att ta tillvara på deras åsikter och galna tankar.

Låt oss andra fortsätta värna om våra medmänniskor och sprida kärlek och fakta i stället för hat och nidbilder! Vi är tack och lov så många, många fler!!

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, antiislamist, islam, terrordåd, politik, politiska dåd, vansinnesdåd, lasermannen, 9/11, breivik, stockholmsbombaren, män,

Tolkningar av Islam och kritik mot Svenska moskeér

Publicerat 20 maj, 2012 av Fatou Lusi

Mitt i debatten om Gambia så missade jag en annan het debatt. Det är svårt att hänge sig djupt i två debatter samtidigt, som båda engagerar en starkt. Då är det bra med sammanfattningar på bloggar och att kunna ”läsa igen sig” i artiklar etc.

I Onsdags visade Uppdrag Granskning ett program där de i vanlig UG-anda utrustade sig med kameror och mikrofoner för att möta representanter från tio olika moskeér i Sverige. Det var två kvinnor, varav en muslimsk kvinna och en tidigare muslimsk kvinna som ställde frågor till Imamer och familjerådgivare och andra representanter för dessa moskeér på olika håll i Sverige.

Debatt följde upp UG´s avslöjanden med en debatt.

Det som upprört både mig och många andra är dessa representanters svar när det gäller kvinnovåld, bigami och även att ha sex med sin man mot sin vilja. I motsats till Sveriges lag svarade åtta av dessa tio representanter på ett sätt som är emot svensk lag. Nu var det här fejkade fall, men det är naturligtvis oerhört olyckligt om det varit en kvinna som bett om rådgivning i just dessa frågor och blivit bemött med de svar man kunde se i UG.

Jag tycker att debatten är mycket viktig och att dessa frågor och dess problematik blir noga belysta och debatterade öppet i vårt samhälle. Det är naturligtvis inte okej på något sätt att kvinnor i vårt land ska leva efter andra lagar än vårt lands lagar. Oavsett religion, ursprung, kultur och sexuell läggning anser jag att det är viktigt att mänskliga rättigheter följs och att alla människor har rätt att välja sina liv. Det som upprörde mig personligen mest var när en av dessa representanter svarade en av kvinnorna att hon inte skulle gå till polisen för då ”kunde de ta barnen”. Denna typ av förtäckta hot är rent ut sagt fullständigt galet och helt oacceptabelt i vårt samhälle. Jag har aldrig trott på religion som ett hot för hur människor ska leva eller att begränsa oss i vår utveckling.

För mig är religion ett stöd, en tröst och tro på något som är större än oss själva. Det ska fungera som en vägledning och inte som en begränsning.

Jag tror att min tro skiljer sig från många som syns och hörs i debatten om religion, men jag tror att den är väldigt lik merparten av människor som lever med någon form av gudstro.

Nåja, debatten har berört och upprört många människor och det finns många som från olika håll har velat göra sig hörda i många olika åsikter i debatten. På Twitter utbröt något av en minst sagt het debatt i förrgår. Jag missade den också, men har lyckats läsa igen mig på lite olika sammanfattningar även där. HÄR är en av dem! HÄR är en annan!

Bahareh Mohammadi Andersson, människorättsaktivist och kvinnofridssamordnare går ett steg längre och undrar: Varför har Moderaterna en medeltidsprofet i riksdagen? Som sagt, åsikterna är många.

Själv är jag enig med professor Mohammad Fazlhashemi som talar bland annat från 09.20-10.42 in i Uppdrag Granskning och där säger mycket kloka saker. Jag har i många, många år hävdat att Islam från början var en mycket modern religion men som måste följa tidens och utvecklingens gång, vilket jag tycker många tolkare och förespråkare för Islam har missat helt. Men det är min tolkning. Och uppenbarligen Mohammad Fazlhashemi´s också.

Läs GÄRNA Cherin Awads syn på debatten HÄR!

Det viktigaste trots allt, tror jag är att respektera varandra, oavsett olikheter i åsikter och oavsett vilken religion man bekänner sig till. Eller låter bli att bekänna sig till. Alla har rätt att bli accepterade för den de är.

Läs även andra bloggares åsikter om muslim, debatt, uppdrag granskning, moskeér, islam, Bahareh Mohammadi Andersson, Mohammad Fazlhashemi, ug, twitter, sociala medier, imam, familjerådgivare,

Muslimskt julbord

Publicerat 29 december, 2011 av Fatou Lusi

Svensk jul i antågande

Jag läste på Svartens blogg om muslimer om julfirande. Svarten berättar också:

”På rasistbloggen Avpixlat skrev någon, som uppgav sig vara muslim, en kommentar och passade även på att önska God Jul. En timme senare postades denna svarskommentar: Vilket svammel, tror inte en sekund på att du är muslim. Finns inte på kartan att en muslim skulle önska god jul!”

Här bekräftar kommentatorn det jag ofta misstänker. Nämligen att de som har så mycket åsikter om muslimer, sällan har någon kontakt med någon. Man låter alltså fördomar och gissningar få styra ”hur en muslim är”.

Islam utövas på många olika sätt beroende på grundlära, traditioner och vilket land man kommer ifrån. Det islam jag känner har jag lärt mig tolka genom muslimska afrikaner och s.k. ”svenska muslimer” i kombination med Koranen. Vad jag menar med ”svenska muslimer” är inte i första hand konvertiter, utan personer från olika länder som är uppvuxna i Sverige och har gjort sina egna tolkningar av religionen. Jag är medveten om att det islam jag tolkat inte stämmer överens med det islam som många andra tolkar, men det är jag som lever med det och ingen annan och jag behöver inte heller redogöra för min tro eller vad den bygger på.

Att jag firar jul och tycker om julen har jag skrivit om tidigare HÄR!

Det stämmer fortfarande att de flesta muslimer jag känner, firar jul på ett eller annat sätt, något som blev väldigt uppenbart på facebook i år. Det var många som fotade och la upp sina bilder på julbordet. Bland annat tjejen jag skrev om, som firade sin första jul med mig. Idag är hon gift, har två barn och firar jul där kalkonen är huvudrätten på julbordet. Det känns roligt att få ha varit med och skapat traditioner för de som flyttar in i vårt land. Jag såg att hon också utökat det hela nu med grillade lammkotletter och en massa annat gott.

Hon var inte den enda. Många varianter på muslimska julbord såg jag på facebook och andra varianter på julbord med, för den delen. Många julhälsningar från både muslimer, kristna, ateister och andra med för den delen.

En sak som gör mig väldigt glad med religionen i Gambia är att trots att landet är till 90% muslimer, ca: 9% kristna (merparten är katoliker av dessa) så har jag aldrig upplevt någon osämja i landet på grund av religion. När muslimerna firar Eid (tobasci) så grillar man även kött som man går och lämnar som presenter till sina grannar som är katoliker och på samma sätt gör katolikerna när de firar sina högtider, man går och lämnar bitar kött och annan mat till sina muslimska grannar och bjuder även gärna in varandra och firar tillsammans.

Det finns säkert de som stör sig på det också. Som tycker att man bara borde fira jul om man är kristen. Eller andra religiösa traditioner om man har just den tron. Jag håller inte med!

Det ger mig hopp. Det ger mig tron på att vi människor verkligen kan leva tillsammans, oavsett religion, tradition, ursprung eller något annat skäl när man kan glädjas med och fira varandras högtider. Om det fungerar för vissa borde det kunna fungera för fler.

Jultider i Gambia 2009

Läs även andra bloggares åsikter om muslim firar jul, julen, muslim, islam, kristendom, kristna, katolik,

Sluta dalta med rasismen

Publicerat 28 december, 2011 av Fatou Lusi

Det finns de som tror att rasismen nästan är utdöd från vårt samhälle. Jag önskar så att de hade rätt. I vissa falanger tycks den dock frodas mer än någonsin. Jag bär en (naiv?) förhoppning om att vi alla människor ska kunna leva tillsammans i någon slags ömsesidig respekt. Jag menar inte att alla måste älska varandra eller ens stå ut med varandra, men att vi ska klara av att leva tillsammans på jorden i en slags ömsesidig respekt.

Låta det okränkbara människovärdet stå i fokus. Oavsett ursprung, utseende, kultur, religion, sexualitet eller politiska uppfattning.

Det är en förhoppning jag ibland lyckas intala mig själv att vi kan vara på väg till. I andra tillfällen så tappar jag nästan hoppet helt. Men jag tycker nog att jag lever i ett samhälle, i en värld där jag ser en större tolerans och acceptans mot människors olikheter. En öppnare värld där fler kan se att människovärdet inte har att göra med ursprung eller vilken hudfärg människor har.

När jag läser artiklar som dessa. Då känner jag en avgrundsdjup förtvivlan. Inte bara för den person som vägrade låta sig betjänas av en mörkhyad person, utan en än djupare förtvivlan över att vårt s.k. rättssamhälle i och med den friande domen, understöder dessa farliga och människoskadliga beteenden. Jag är övertygad om att varje enskild individ i de rättssalar där detta togs upp, skulle ha känt sig oerhört förolämpade och diskriminerade över en sådan behandling. Ändå väljer man att inte tolka det som förolämpande.

Det är verkligen dags att sluta dalta med rasister och även med rasismen mer generellt!! Alla människor måste kunna förvänta sig att bemötas med respekt. Idag finns det flera extrema grupper och jag anser att de understöds av att vi inte sätter ner foten ordentligt för den rasism vi möter i vardagen och som kränker och förolämpar en massa människor i samhället.

De flesta av oss chockades av Anders Breivik´s vansinnesdåd i Norge i Juli. I dag vill i princip inte några ställa sig bakom honom. Inte ens högerextremistiska organisationer. Man pratar nu om att Anders Breivik anses som psykiskt sjuk, samtidigt som jag på många sätt anser att Anders Breivik praktiserat den politik som många av dessa högerextrema grupper talat om i teori.

Bloggaren Svarten, som även gjort detta klipp, har skrivit bra HÄR om Ali Esbati´s kommetarer och årskrönika.

Samtidigt rapporteras även om hur hatet i den antimuslimska världen sprids och hur fler högerextrema grupper går från ord till handling när det gäller att ta till våld och till och med noga planlägga mord i större omfattning, mot personer som dessa grupper inte anser ”passa in” i vårt samhälle.

Vi matas ofta med skrämselpropaganda mot islamska extremgrupper och det är bra att det riktas uppmärksamhet mot dessa, som med alla extremgrupper. Men när det gäller det verkliga hotet mot ”vanliga människor på gatan” så ser, med facit i handen, efter de senaste årens handlingar, onekligen ut som att högerextrema grupper och personer de vi har större anledning att känna oro för våra liv för.

Det är dags att detta visar sig även i mindre skalor, i våra rättssalar att det inte är okej att diskriminera människor för hudfärg, religion eller av andra skäl, utan vi måste sätta ner foten för kränkande behandling av våra medmänniskor som bor och lever och verkar för att få leva med mänsklig respekt! Vi måste kräva även av rasister och högerextrema människor att de behandlar övrig befolkning med respekt. Om de gillar det eller ej! Svarta, bruna, homosexuella, muslimer, katoliker, asiater, kristna, bisexuella är här för att stanna! Vi är alla en del av vårt samhälle och det finns inga vi och dom! Det finns bara oss!

Sluta dalta med rasisterna!

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, människovärdet, högerextremism, expo, media, mångkultur, samhälle, anders breivik, islam, förolämpning, kränkt, rättsväsendet,

Bland twittringar och terrordåd

Publicerat 23 juli, 2011 av Fatou Lusi

I går kväll kom jag ”hem” till mammas lägenhet och fick det hemska beskedet som knappast undgått någon (förutom möjligen Gunde Svan då) om händelsen i Norge. Jag känner verkligen en djup sympati för det som skett och hoppas det är rätt person de nu har gripit för ett snabbt uppklarande. Jag följde hela händelseförloppet mycket uppmärksamt via både facebook, nyheter i olika medier, bloggar men framför allt på twitter.

En sak som jag uppmärksammade var att många i början utgick från att det var en islamistisk grupp som kunde ligga bakom dåden. Även i de fall man hade sympati med att det kunde vara en muslimsk grupp som låg bakom dåden och som man var rädd att sedan ”alla muslimer” skulle få skit för, så spekulerades det endast om muslimer som tänkbara gärningsmän. På ett sätt kan det vara logiskt, då de flesta bomber och attacker som blivit uppmärksammade i Svenska medier de senaste 10 åren har handlat om dåd utförda av islamistiska grupper. (Statistik och en förklaring till den går att finna HÄR!)

Det jag reflekterade över är dock att så länge man spekulerade om muslimer som gärningsmän så följdes uppdateringar ganska mycket av ”Fy fan, vilka idioter”, eller ”Hoppas de tar fast dem”, ”Jag blir så jävla förbannad” men framför allt såg jag flera uppdateringar som: ”Ut med alla som inte kan följa Svensk lag”, eller ”Ut med de alla våldsamma invandrare” etc. Inte så många nämnde då de omnämnda offren. Redan tidigt i rapporteringen gick media ut med att det rörde sig om minst 2 döda. Snart följdes det av minst 3 döda… o.s.v.

När sedan media gick ut med att de gripit en Norsk man i 32-års åldern med ”Nordiskt utseende” så ändrades många personers ilska mot gärningsman/män mot att sörja och visa empati med de döda, men framför allt med Norge som nation.

Jag måste säga att jag tycker det blir lite underligt.

En annan sak jag noterade var att man gärna kallade dådet för ”terrordåd” när man fortfarande spekulerade i om det var någon muslim/er som utfört dådet, men nu kallar man det rätt och slätt tragedierna på Utöya och Oslobomben eller vansinnesdåd.

Oavsett vem som ställer till med eländet, om det är en muslim som gömmer sig bakom islam för att utföra sitt dåd eller om det är en Nationalist som gömmer sig bakom politik, så är det ett vansinnesdåd och en terrorhandling mot det folk som drabbas!

OM det nu visar sig vara en Norsk ”Nationalist”, vart ska vi skicka honom då? Eller för all del alla ”våldsamma nationalister”?

Nu vet vi ännu inte vem eller vilka som är skyldiga till de hemska, föraktade dåden som utfördes i Norge i går. Det kan visa sig vara den gripna mannen, han kanske i så fall till och med tillber en Gud, eller så kanske det visar sig vara en islamistisk grupp, eller kanske en Asiat eller en Afrikan, en Svensk eller en Amerikan. Det kan också visa sig att en kristen eller en ateist står bakom dåden. Oavsett vad eller vem så är jag övertygad om att de allra flesta av oss: Muslimer, Kristna, Norrmän, Unga, Gamla, Sydamerikaner, Rasister, Antirasister, arbetslösa, studerande och Restaurangägare fördömer attentaten. Att vi fylls av smärta, sorg och oro inför det som hänt. De allra, allra flesta av oss, oavsett religion och ursprung blir rejält omskakade av de dåd som skett.

Kan vi inte bara enas i det?

Läs även andra bloggares åsikter om oslo, norge, oslobomb, utöya, terror, vansinnesdåd, politik, terrordåd, religion, nationalism, muslimer, islam, högerextremism, sociala medier, twitter, facebook, sympati, empati, nyheter, gärninsman,

Film, film, film…

Publicerat 8 januari, 2011 av Fatou Lusi

Det har blivit en hel del filmer för mig under dessa helgdagar. I grunden är jag väldigt förtjust i film, men mitt dataintresse är större och därför har jag lagt mycket filmtittande åt sidan sedan jag skaffade min första dator, vilket inte är allt för många år sedan. (Typ sex år sedan, i samma veva som jag började blogga.)

Men nu har jag hunnit se en hel del filmer. Först var det jag och min mamma som var och såg bion Svinalängorna, som jag nämnde i ett inlägg. Filmen var riktigt, riktigt bra!!

Jag väljer att inte recensera filmerna jag har sett, utan låter trailers från filmerna tala sitt språk. Däremot så väljer jag att betygsätta dessa filmer, då jag tycker mycket om de flesta av dem. Denna film, Svinalängorna är jag mest tveksam till hur jag ska betygsätta. Jag pendlar mellan en svag femma och en stark fyra:

När det gäller filmen utifrån samhällsproblematik så får den en femma helt klart och även när det gäller ämnet i sig. Däremot så blev jag lite besviken av att den andra brodern från boken, inte alls gestaltades, då jag tycker hans person är mycket viktig och intressant i sammanhanget och det är också avsaknaden av den skildringen som drar ner mitt betyg något. Men filmen är oerhört sevärd och jag tycker att alla verkligen borde se den!!

Den andra filmen jag såg var Australia, som jag även skrev om HÄR! Filmen var spännande och finstämd på samma gång, samtidigt som den gav vissa historiska kunskaper och jag blev väldigt förtjust i denna film. De helt fantastiska naturbilderna gör att betyget för denna film blir extra högt, även om jag även tyckte om historien i sig. Denna får betyget fyra av fem:

Den tredje filmen jag såg var Walk the Line som handlar om musikern Johnny Cash och hans liv och kärlek till June Carter. Om man är väldigt förtjust i Johnny Cash så kan jag förstå att man tycker om den här filmen, men sanningen att säga så var det inte riktigt min typ av film. Man fick se hans svårigheter med missbruk och olycklig kärlek, men den gav liksom varken hopp eller något kraftfyllt. Jag tyckte inte heller att den gav mig några djupare insikter. Jag får en känsla av att Johnny Cash var en större personlighet än man lyckas lyfta fram i filmen. Filmen får bara två av fem möjliga i betyg:

Därefter såg jag filmen My name is Khan! Det var min dotter Isatou som tipsade mig om den och jag ska erkänna att mina förväntningar inte var särskilt stora då hon och jag sällan har samma smak när det gäller film. Men där tog jag verkligen fel!! Filmen var helt jäkla fantastisk!! Filmen får utan minsta tvekan en femma i betyg och det är en stark femma, det vill jag lova!! Filmen berörde mig mycket djupt och är både känslosam och finstämd på många vis, särskilt när den belyser Aspergers Syndrom på ett fint sätt. Khan ´s barndom i Indien skildras på ett fantastiskt sätt. Sedan är det kärlek och lycka för Khan och en helt fantastisk humor mitt i allt och slutligen visar filmen vilken katastrof 9/11 var för många muslimer och för deras närstående i USA när tvillingtornen rasade efter att ha blivit kraschade av planen. Filmen är en samtidsskildring med flera aspekter på problematik som är verklig på många ställen i vårt samhälle och belyser särskilt att ”annorlunda” inte är detsamma som ”negativ” eller ”dålig”. SE den här filmen!! Alltså en stark FEMMA av fem möjliga i betyg:

Kanske kan betygen verka höga, men jag känner verkligen att jag haft tur med de filmer jag sett de senaste veckorna och kanske är det mycket för att det är närstående som tipsat mig om dessa filmer som gör att de blev en sådan fullträff för mig? Men om du vill se film så vill jag verkligen lyfta fram den första och sista filmen mest, för de är verkligen sevärda!! Har du en film du vill tipsa om? Kommentera gärna!

Läs även andra bloggares åsikter om film, betyg, tips, filmtips, australia, walk the line, my name is khan, 9/11, aspergers syndrom, islam, missbruk, olycklig kärlek, johnny cash, june carter, susanna alakoski, bio,

Terror i Stockholm

Publicerat 12 december, 2010 av Fatou Lusi

Skärmdump från Aftonbladet

Bomber som sprängs i Stockholm mitt i julhandeln. Kan det finnas någon bättre tid för uppmärksamhet och publicitet? SÄPO betraktar det som ett terrordåd.

Ett terrordåd är förstås inte till gagn för någon. Allra minst för muslimer. Av någon anledning har jag lite svårt att förstå att man kritiserar en hel religion för vansinnesdåd som dessa, då jag anser att det handlar om individer som begår dem och även om de säger sig göra det i islams namn, så tycker jag att om man är lite insatt i religionen, inser att det här inte är något som islam eller någon annan för mig känd religion förordar på något sätt, utan som man tvärt om tar avstånd från.

På samma sätt som jag inte tycker att man kan ge kristendomen skulden för de galenskaper som utspelade sig i Knutby för några år sedan. Galna personers vansinnesdåd. Det är så jag ser dem.

På samma sätt som om en man slår sin hustru och hävdar att det är ”en mans rättighet”, så dömer man inte alla män efter det. Tack och lov.

Vi vet inte ännu om det här bombdådet är en galnings verk eller flera galningars verk. Jag ser inte heller någon anledning att spekulera runt det i nuläget. Däremot så är jag inte särskilt förvånad över att det sker just nu, med den islamofobi och det islam-hat jag tycker mig se i vårt samhälle. På samma vis som den senaste ”Lasermannen” är en endaste galnings verk, men som jag inte heller tror är en tillfällighet att de skedde precis när de skedde.

När vi människor upplever oss ”trängda” eller ”utsatta” blir vi desperata på olika sätt. Om man dessutom inte har alla hästar hemma av olika skäl, så tror jag det är lättare att det ”slår över” på det sätt som det tycks ha gjort för enskilda personer i ovan nämnda fall. För dessa gärningar kan ingen skuld läggas på någon annan än individerna själva!

Sedan tycker jag det är ganska intressant att när Lasermannen mejar ner och skjuter en massa personer omkring sig i Malmö så kallas det vid sitt rätta namn: ”en galnings verk”. När en man spränger sig själv i bitar i Stockholm, så kallas det ”terrorism”.

Det är intressant, tycker jag. För övrigt så hoppas jag förstås att det här var ett tillfälligt dåd som skedde av en ”galning” och inget som var organiserat i ett större sammanhang.

Vi kan inte förändra andra människor, men vi kan alltid börja med oss själva. Att möta sina medmänniskor med frid i sinnet är en bra början. Frid önskas därför er alla, oavsett religion, ursprung, sexualitet, intelligens, fysik etc.

Bara frid. Frid till er alla!

Svava har också skrivit om detta: Islamfientlighet i Full Blom

Läs även andra bloggares åsikter om bombdåd, självmordsbombare, islam, kristendomen, lasermannen, vansinnesdåd, terror, terrorism, muslimer, frid,

Fatou.se

Etikettarkiv: islam