Ett klargörande en gång för alla

Jag skriver om det mesta. Samhället, nyheter, problem, glädje, sorg, humor, familjeliv… och jag skriver om det mesta ur ett personligt perspektiv.

Jag har tillsammans med mina barn kommit överens om vad som känns okej att lämna ut och vilka delar som är för personliga.

För ett tag sedan fick jag en kommentar av en anonym person som ganska påstridigt talade om för mig vad jag ”borde kunna skriva om, eftersom jag var så öppen med så mycket annat”. Jag blev ganska irriterad då jag inte tycker att någon ska tala om för mig vad jag ska skriva om. Jag svarade personen bland annat detta:

Till dig som skrivit den anonyma kommentaren här, som jag inte tänker lägga ut: Någon anonym person som kommenterar min blogg och ingen annan person heller, för den delen kan bestämma eller försöka “tvinga fram” vad mina inlägg ska handla om. Även om jag lämnar ut en hel del, så betyder det inte att jag måste lägga ut allt. Dessutom: varför i hela världen skulle jag välja att lämna ut personer som varken har med min blogg att göra eller som valt att vara en del av den? Jag försöker att alltid ta hänsyn till mina barn och vi har en öppen dialog om vad som ska lämnas ut i bloggen och inte. Jag har inga problem med det, tvärt om. Vi är rörande överens om hur mycket av våra liv som känns okej att lämna ut och vad som inte känns okej. Varför i hela världen skulle jag välja att lämna ut deras fäder, dessutom? Jag tycker det är en relation mellan dem och mina barn som inte ens jag bör lägga mig i annat än rent praktiskt. Jag har inga problem med barnens fäder!

Idag kom en ny kommentar från samma person (som nu kallar sig ”jag”, men inte vill lämna någon hänvisning, såsom blogg, mail eller annat). Mitt svar är följande:

”Jag: Jag skulle gärna svara dig personligt om du hade lämnat en mailadress, men svarar dig kort här i stället:

Jag har valt att blogga om det mesta i mitt liv, mina barn bloggar om en hel del i sina liv. Deras fäder har valt att INTE figurera i min blogg, annat än i svepande ordalag.

Det finns tre konkreta saker jag valt att INTE blogga om:

1. Mitt huvudyrke.
2. Barnens fäder.
3. Mitt kärleksliv.

Mina barn har god kontakt med sina fäder, jag har god kontakt med deras fäder (kanske delvis just för att jag inte lämnar ut någon i min blogg, mot deras vilja). Jag är glad om det respekteras.

Jag har för övrigt inga problem med att svara på frågor och liknande, men jag kommer alltså inte att besvara frågor som rör dessa tre ämnen, annat än i mycket svepande ordalag. Jag hoppas det inte är svårt att respektera detta.

”Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger!”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,