Jag har haft stressiga dagar och mitt i allt detta så har jag gluttat in lite här och var och försökt följa debatten som återigen har blossat upp om Stina Wirsén´s figur Lilla Hjärtat i Liten skär och alla små brokiga, när det visat sig att det inte bara handlar om en kort barnfilm och barnböcker, utan att det handlar om en stor, välplanerad lansering utomlands med en hel uppsjö prylar som ska säljas.
Att folk lanserar barnfilmer eller saker eller tjänar pengar är inte ett problem i sig! Det som däremot blev uppenbart i och med utlandslanseringen är dock frånvaron av debatt eller ett möte med sina kritiker, som Stina och filmproduktionen har erbjudits, men låtit bli att bemöta. Skälet till det vaga och slingrandet från att bemöta den faktiska kritiken blev mer uppenbart när den stora lanseringen av Liten skär visade sig i den nya uppblossade debatten.
I en intervju i DN säger Stina Wirsén:
”Om några av dem som ägnat all kraft åt att hata Lilla Hjärtat kunde fokusera på att arbeta mot den verkliga rasism som präglar vårt samhälle, skulle mycket vara vunnet.”
Jag häpnar över uttalandet! Av de kritiker jag läst och kommit i kontakt med under den här tiden, så är det en övervägande del som arbetar mot rasism dagligen i sina yrken. Väldigt många av oss kämpar ständigt i det tysta mot rasism som vi själva eller våra barn och övriga familjemedlemmar utsätts för i vår vardag.
Jag är övertygad om att när nidbilder på svarta såsom Lilla hjärtat och i Tintin-albumen och när f.d. sportkommentatorer säger ”svartingar” i direktsänd radio, så sanktioneras dessa uttryck på ett sätt som jag tror breder ut den så kallade ”vardagsrasismen” (för mig är även den rasism och jag tycker inte om ordet ”vardagsrasism, då det lätt ger en uppfattning om att den sortens rasism skulle vara mindre skadlig för de utsatta).
I fredags blev jag intervjuad i P3 angående Stina Wirsén´s lansering i Japan och på andra håll i världen av Liten skär. Av en 10-15 minuter lång intervju valde man att ta med endast en mening av det jag sa. Du kan lyssna på det HÄR!
Jag hade ganska mycket mer att säga som jag tycker är av vikt i debatten.
Jag pratade om lanseringen i Japan och det faktum att man valt att INTE lansera Liten skär och alla små brokiga i Afrika, Nord- och Sydamerika. Jag berättade om att jag som mamma till 4 fina, mörka, afrosvenska barn KRÄVER att mina barn ska ha samma rättigheter i Sverige idag, som till exempel mina bröders blonda, fina barn, utan att bli kallade neger eller bli nedslagna! Jag berättade att saken satts i ett annat ljus när jag och många med mig insåg att Stina Wirsén planerat lanseringen av en hel uppsjö saker i Japan och andra länder. Jag berättade också att jag är förbannat trött på att det finns vissa som vill ”stilla debatten” med att man inte är rasist för att man kräver att få säga ”n-ordet-bollar”, säga ”svarting” i direktsändning, att få lansera rasistiska nidbilder på svarta i barnfilmer och att ha Tintin i Kongo på barnavdelningen och att Stina Wirsén sa i Norrbottenskuriren att det är bättre kritikerna ägnar sig åt att bekämpa ”riktig rasism” när det är PRECIS det vi gör i princip varje dag!!
Jag är trött på att mina barn (sedan TVÅ års ålder) blivit nedslagna, kallade ”n-ordet” och behandlats kränkande på grund av sin hudfärg och jag menar även att dessa två saker hör ihop! Jag menar att det som är grunden för dessa debatter gör att det blir mer ”okej” i samhället att använda n-ordet och att diskriminera våra mörka barn.
Bland annat. Det var en del av det jag sa idag, i alla fall en liten, liten del av det… Jag sa även att jag är upprörd över att Wirsén gör sig själv till ett offer, trots att hon själv inte är utsatt!! Det är jag verkligen förbannad över! Det är mina och våra barn som är de utsatta för den här typen av spridning runt omkring och inte Stina Wirsén!
Jag är upprörd över att Stina Wirsén försöker göra sig själv till offer, trots att hon inte är den som är utsatt. Det är våra barn som blir utsatta för rasism, fördömanden, utanförskap och kränkningar i sitt vardagliga liv och det är de som är de verkligt utsatta, inte Stina Wirsén, för att hon får kritik för den nidbild hon skapat och som med hennes goda minne fortsätter spridas världen över och som det framkommit att hon varit medveten om redan innan att den skulle komma att skapa debatt.
Jag är också upprörd över att Stina Wirsén ger sig själv (som icke utsatt) tolkningsföreträde när hon hävdar att vissa av hennes kritiker har begränsad utblick. Jag skulle vilja påstå att de flesta av oss kritiker som jag kommit i kontakt med har en mycket vidare och mer klarsynt utblick i den här frågan än vad Stina Wirsén någonsin kommer att få!!
Jag är också upprörd över att media (och DN i synnerhet) ger så enormt mycket mediautrymme till Stina Wirsén och hennes försvarare i jämförelse med dem som faktiskt är drabbade av rasism och de nidbilder hon sprider. För mig blir det lite som att låta den som utsätter andra för mobbing eller liknande få mer utrymme och tolkningsföreträde än till de som faktiskt är utsatta.
Alla möjligt märkliga försvar kommer upp såsom yttrandefriheten och konstnärsskapet och så vidare, men att man sprider rasistiska nidbilder av svarta som är en av våra mest utsatta grupper för just rasism i vårt samhälle, tar man föga hänsyn till och jag tror att detta bli än mer uppenbart för oss som faktiskt är vita men har svarta/mörka människor som familjemedlemmar, då det blir uppenbart när vi särbehandlas och vad som ligger till grund för det. Jag undrar när företrädarna för Liten Skär och alla små brokiga råkar ut för den här negativa särbehandlingen själva?
Jag är till sist också upprörd över att det visat sig att både Svenska institutet, Sveriges ambassad i Tokyo och Svensk form är med och lanserar Liten skär och alla små brokiga med alla prylar som lanseras just nu. Att det dessutom delvis finansieras av svenska skattebetalare är helt förkastligt! Det är alla svarta/mörka barn i Sverige som blir måltavlan för detta som och det är inte acceptabelt i ett mångkulturellt och demokratiskt land som Sverige. Gör om. Gör rätt.
Mina tidigare inlägg i debatten:
Barnfilm med rasistisk nidbild av svarta (debattartikel)
Liten skär och en svart Golliwog
Extrem ignorans eller ovilja att förstå
Det handlar inte om att ha avbildat en svart figur i en barnbok
Extrem ignorans eller ovilja att förstå
Med Tintin i fokus på Uppsala stadsbibliotek
I have a dream… (Rekommenderad läsning!!)
Öppet brev till Stellan Skarsgård
Tintins ut- och intåg i barnbokhyllorna
Sveriges Radio p3 (Kort Radioklipp)
Läs även andra bloggares åsikter om rasism, lilla hjärtat, stina wirsén, liten skär och alla små brokiga, japanlansering, nidbild, svarta, rasistisk nidbild, gollywogg, pickaninny, svenska institutet, svensk form, sveriges ambassad i japan, debatt,