jimmy cliff | Fatou.se

Det finns konserter och så finns det KONSERTER!! Det finns artister och så finns det ARTISTER!! Fattar ni vad jag menar?

Jag kan villigt erkänna att även om jag inser Jimmy Cliff´s storhet för reggaen som en av de allra första stora utanför Jamaica och även om jag kan sjunga med i flera av hans låtar och även om jag inser det stora genombrottet för reggaemusiken i och med filmen The harder they come med just Jimmy Cliff, så har han inte varit en av mina största favoriter.

Men LORD HAVE MERCY, vilken röst den mannen fortfarande besitter och vilken enorm scennärvaro, vilken show han bjöd på och vad han bjöd på sig själv!! Inte nog med det, han ”lekte” med publiken och han lyckades med något jag aldrig sett en artist lyckas med under en show: han visade på stor intelligens och hela konserten genomströmmades av en stor portion humor.

Han höll igång i nära på två timmar och det var verkligen ös och högt tempo hela tiden och det blev aldrig tråkigt.

Låter jag helt lyrisk? Det kan bero på att jag är det! Jag har sett så enormt många reggaekonserter genom åren och de senaste åren har jag sett många av de ”avdankade gubbarna”. Jodå, de flesta håller måttet skapligt och ger en härlig stund av nostalgi och glädje över den härliga musiken, men den här konserten skiljer sig åt markant. På hans energi kunde man tro att det är hans allra första konsert, även om hans erfarenhet och rutin avslöjade att han hållit på i många år och kan sin sak. Att gå in med den energin med så många år bakom sig och med den aktningsvärda åldern 64 år, tog verkligen konserten ett steg högre än de flesta artister han skulle kunna jämföras med.

Scennärvaron var verkligen slående och på det sättet kan man inte tro att han mött så många människor från olika scener runt om i världen, som han har. Jimmy Cliff visade i går kväll att han är en legend som man fortfarande kan räkna med och om jag vore reggaearrangör så vet jag vem min första bokning skulle vara… Vem behöver se andra stjärnor, när Jimmy med band lyser klarast av dem alla?

Självklart spelade han Many rivers to cross, You can get it if you really want, I can se clearly now, The harder they come och alla andra klassiska låtar vi förknippar Jimmy Cliff med och han hade en fin blandning. Han gjorde ett uppskattat och humoristiskt ”avslut” med låten ”One more” där han drog med publiken, vilket innebar att när han klev av scenen så låg orden redan i våra munnar: ”One more” och han gav en till… och klev av och kom tillbaka och gav en till… och en till… Jag tror han blev inropad fyra eller fem gånger och jag har aldrig varit på en konsert där inropen varit så många och artisten faktiskt kom tillbaka igen och igen och igen… Absolut sista låten var en härlig flirt till publiken med Wonderful world Beautiful people, en låt han sägs ha skrivit efter att ha inspirerats av en turné i Brasilien i slutet av 60-talet.

Extra plus för oss ”moralmorsor” som inte är så förtjusta i många reggaeartisters uppmaning om att ”röka på” eller någon låt med förskönande drogpropaganda. Inte ett ord om detta hörde jag och det är jag tacksam för! Big up to Jimmy Cliff for that!

Två korta, skakiga klipp var allt jag fick ihop, då jag glömt ladda kameran, så batterierna nästan tog slut.

Behöver jag säga att mitt betyg på gårdagens konsert var en klockren högsta poängare? Det blir, utan minsta tvekan fem Afrika av fem möjliga! Om alla konserter och artister lyckades hålla denna kvalité, så skulle det vara ett sant nöje att alltid gå på konsert!!

Kvällen var slut, Grönan är ett härligt ställe att gå på konsert på. Jag älskar utomhusscener i den svenska sommaren och på Gröna Lund blir stämningen lätt familjär och trevlig då många barnfamiljer brukar komma till konserterna.

På väg ut från Gröna Lund lyckades vi springa på flera gamla vänner från Gambia som jag inte träffat på riktigt många år. Det blev många glada skratt och vi stannade en bra stund och pratade och jag fick en väldigt fin och vänskaplig komplimang av en gammal god vän. Jag frågade om han hade haft trevligt på konserten och njutit av den och han svarade: ”Ja, det var jättetrevligt, men ännu roligare att äntligen träffa dig igen!” Det blev några minnen, glada skratt, utväxlande av telefonnummer och prat om gemensamma vänner, innan vi gick åt varsitt håll.

Isabelle och mamma efter konserten

Min dag började riktigt kass. Allt gick emot mig igår, men avslutet slår allt och jag kunde gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna. Tacksamhet!