Senaste tiden i Ord och Bilder

Brorsan visade sig vara fenomenal på både tårtor med olika fyllningar och dekorationer och han lyckades även med en kanongod glasstårta.

Det har varit mycket den senaste tiden. Först fyllde brorsdottern hela sju år. Ja, tänk vad tiden går, som gamlingar som mig brukar säga.

Extradottern och jag hann avnjuta några ensamma timmar på Mariatorget i solskenet härom dagen.

Sedan hade vi ju flytten och jobbsök för min del och allt annat som hänt den senaste tiden. Jag har haft extradottern på besök för några dagar sedan och nu är hon tillbaka på besök under semestern och hon är verkligen en källa till glädje i mitt liv!! Det är roligt när det rullar på, men onekligen blir man ganska trött också.

Mamma slipar och putsar, grejar och donar.

I förrgår fick jag besked om nytt jobb och det firade jag genom att åka till mamma i stugan och grilla. Igår var vi bjudna på grillavslutning till Carina och KA och deras barn och barnbarn. De uppfyller sin dröm nu i veckan och reser till Afrika. Carina är uppväxt i Liberia och Ghana sedan sex månaders ålder fram till mitten av tonåren och det här blir en resa hon drömt om länge. För KA blir det en helt ny upplevelse och jag önskar dem så innerligt att de får en riktigt toppen resa, för det är de verkligen värda, båda två!! Inte nog med att vi hade en trevlig kväll och trevligt sällskap, maten var helt underbar!! Det var grillat lamm, grillad kyckling, grillat nötkött och massor av goda tillbehör. Jag skulle göra tsatsiki, men den KRÄVDE Mabou att få göra och så fick det bli!

Några bra bilder lyckades jag inte få till, men vi hade det gott, trevligt och en härlig kväll i alla fall!

En nöjd, men väldigt trött mamma på väg hem från trevligheterna.

Jag ser verkligen fram emot deras hemkomst och att få höra hur de haft det på sin resa!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Jag ska måla hela världen, lilla mamma…

Igår var vi och shoppade till de nya lokalerna, i stort sett hela dagen, precis som i förrgår. När vi på kvällen kom tillbaka till lokalen för att börja fixa och bygga ihop stolar, bord, hyllor, etc. skulle vi även måla väggarna i vissa kontor.

Jag tog på mig målningen. Brorsan som kommit dit för att hjälpa till att bära en soffa satte sig i rummet med mig och den ena kompanjonen och Isa:

Jag: Jag börjar måla väggarna!

Kompanjonen: Men kan du måla, Fatou?

Jag: JAG? Självklart!! Min farfar var ju målare!!

Brorsan: Ja, det är kanske inget biologiskt arv direkt…

Kompanjonen: Men Fatou, har du ens målat nån gång?

Jag: Ja, jag hjälpte farfar att måla om några element en gång när jag var i 8-årsåldern…

K: Okej… Hur gick det då?

Jag: Först tyckte farfar att jag var jätteduktig, men sen tyckte han att jag kladdade lite väl mycket… Men jag var i alla fall jätteduktig att sätta gem på hans papper, på kontoret, det sa alltid farfar…

Alla skrattar gott (åt mig)!

Brorsan instruerar hur jag ska göra med rollern. Sedan går det av bara farten! Jag SA ju att jag kunde måla!! (OBS!! Om väggarna fortfarande är flammiga i dag när jag kommer till lokalen, så gills inte det här inlägget!)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fredagen kan börja

Vi är tre kompanjoner i det nystartade företaget. Det första sms:et från ena kompanjonen:

”Blir lite sen, men de om väntar på något gott…”

Sms från andra kompanjonen:

”Jag är på väg fick bensinstopp fan oxå”

Fredagen kan börja.

Vi fick ett väldigt glädjande besked i går som fick oss att hoppa av lycka och glädje. Ett besked vi väntat på länge och väl och till slut fick ett positivt besked om. Det innebär en massa jobb under den kommande helgen och veckan, men det är roligt jobb som jag ser enormt mycket fram emot. Vi har så enormt många lysande ideér att vi knappt hinner med allt vi vill. Det är roligt och inspirerande.

Kvällen kommer att avslutas med julbord med några gamla kollegor som jag ser fram emot. Ibland har man flyt. Som sagt:

Fredagen kan börja!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När livet rullar på…


Livet rullar på… Jag har ett bloggutkast som legat sedan typ 3-4 dagar tillbaka, som jag vill skriva klart, men bara hinner bakgrundskolla och skriva några meningar i taget på, så frågan är om det någonsin blir ett färdigt inlägg? (Jag är lite frustrerad över det.)

Livet rullar på och det är mycket, mycket som händer just nu. Jobb till långt in på nätterna. Dagarna går åt till jobb, planering, frustration (när saker inte funkar som jag vill) och däremellan lite familjeliv. En sak kan jag i alla fall konstatera efter de senaste dagarna: Teknik är definitivt inget för mig!! Det har jag i och för sig varit medveten om i många år, men det har liksom blivit än mer bevisat nu!

Mitt vardagsrum är just nu kontor på dagtid och ungdomsgård till sent på nätterna. I kväll har vi kombinerat dessa två. Det funkade skapligt, men ungdomarna valde att gå hem/gå och sova ofantligt tidigt för en gångs skull. Vilket säkert bara var nyttigt för dem!

Hann med lite storhandling i dag också och det behövdes då råttorna satt i kylskåpet och grät. Det blev massa shampo, balsam, toapapper och en del mat. Vilket säger lite om både konstellationen i min familj och vad vi ägnar oss åt:

Äta, skita och tvätta håret. Typ.

Jai 19

Jag har tagit mig friheten att ”låna tillbaka” min mellandotter Jai lite från hennes sambo och det är jag inte sen att utnyttja. Jag tycker jag får allt för lite chans att umgås med henne, men det ser ut att bli lite ändring på det nu.

Ibland när jag ser på henne, är det svårt att förstå att hon blivit så stor. När jag själv var i hennes ålder, så väntade jag barn nummer två, det vill säga just Jai. Jag tyckte själv att jag var så stor och vuxen då, medan jag idag när jag ser henne, inser att jag faktiskt var rätt liten själv i den åldern.

Livet rullar på…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett tack till mina kollegor!

Idag var en speciell dag för mig. Jag jobbade mitt sista arbetspass på det arbete jag haft i fyra år. Jag har spenderat mer vaken tid med en del av mina kollegor, än jag spenderat med min familj. Så klart att det är en speciell känsla att sluta.

Jag arbetade idag med personer som jag aldrig eller nästan aldrig arbetat med tidigare, så det kändes inte ens sentimentalt, bara underligt. Tills vid 15-tiden när jag bjöd på fika (nåja, det var Isatou, 17 som hade bakat och inte jag själv) till hela arbetsplatsen.

Där träffade jag flera av de kollegor som jag arbetat med nästan dagligen i flera år. När jag gick tillbaka till min avdelning var det svårt att hålla tårarna tillbaka…

Nu ska jag ju ”bara” vara tjänstledig de närmsta sex månaderna och vem vet, kanske kommer jag under den tiden på att jag vill fortsätta med just det yrket? Det kanske bara blir ett gästspel på annan arbetsplats?

Fast just nu känner jag mig rätt ”mätt” på det yrke jag haft de senaste åren och jag kan inte idag se att jag verkligen vill gå tillbaka dit. Men vem vet? Jag utesluter inte möjligheten…!

Men lite sentimentalt känns det allt. Jag vet att oavsett om jag kommer tillbaka eller ej, så blir det en ny situation och den konstellation jag har arbetat i som jag trivdes allra bäst i, den är redan passé och kommer aldrig att komma igen.

En och annan kommer jag att hålla kontakten med, men de flesta gissar jag att vi bara går vidare åt varsitt håll… Det känns lite trist, samtidigt som jag inte kan låta bli att känna ett nytt hopp, en ny energi, en ny förhoppning spira i mitt inre om min framtida utveckling i mitt arbetsliv.

Tack för den tid som varit, kära kollegor! Tack för alla situationer vi tagit oss igenom tillsammans, tack för att ni utför ett viktigt och fantastiskt arbete som ofta är väldigt otacksamt och tack för alla härliga, goda skratt vi delat! Allt gott på vägen önskar jag er och allt gott önskar jag faktiskt också mig själv! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Byte av jobb och Livet tillbaka

Fredag. Vi har haft öppet hus på min ena arbetsplats idag. Jag fick med mig en stor familj som var nyfikna att kolla läget på mitt jobb. Mycket var nedtaget och urplockat och det var en märklig känsla att se arbetsplatsen så annorlunda än den varit varje gång jag kommit dit och gjort mina arbetspass under flera års tid. (Den stängde officiellt i början av sommaren och då har jag arbetat på andra arbetsplatser i samma företag.)

Ikväll ska vi ha ”utflyttningsfest” därifrån. Det ska bli trevligt. Faktum är att det blir ett särskilt sorts avslut för mig, då jag har fått erbjudande om ett helt annat yrke och därför nyligen blev beviljad sex månaders tjänstledighet från mitt nuvarande arbete för att kunna prova det nya. Jag har drygt två veckor kvar, sedan kommer jag att gå till nya spännande arbetslivserfarenheter.

Så just det här avslutet på den arbetsplats jag spenderat det mesta av min arbetstid de senaste åren, kommer att kännas som ett avslut i en särskild era av mitt arbetsliv. Den största delen av tiden har jag trivts verkligt bra och tills rätt nyligen kände jag verkligen att jag brann för mitt yrke och flera av mina arbetsuppgifter. Jag har funnit verkligt goda vänner också på min arbetsplats och jag har känt särskilt gott samarbete och gemenskap med flera av mina kollegor.

Min goa mamma

Nu är det snart helg. Jag ska jobba den största delen av helgen, så min mamma ska komma och passa Mabou. Det är även Kulturnatten i Uppsala i helgen, så Isa var inte så sugen på att vara barnvakt, utan föredrar att vara med kompisar. Det där är ju en annan grej. På grund av mina obekväma arbetstider, så har jag varit väldigt beroende av hjälp och stöd med passning av Mabou från min omgivning och mitt sociala nätverk, vilket har varit ett nog så svårt puzzel att få ihop dessa år. På mitt nya jobb är det bara kontorstider som gäller!! 🙂

Hej Livet! Här kommer jag och jag ska bli sambo med dig nu!

Nåja, i kväll är det middag och fest. I morgon jobb och sedan hoppas jag på lite trevligt umgänge med min fina, härliga mamma däremellan!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En natt i paradiset (bildinlägg)

Igår skrev jag om att jag var långt borta. Så långt var det inte. Bara en timme från Uppsala, men det var i alla fall för långt borta för en kram till barnen. Allt är relativt. Vi var på Söderfors Herrgård med jobbet och hade planeringsdagar.

Det var mycket jobb. Snacka jobb, föreläsningar, grupparbeten. Det roliga med att ha det på det här viset, när man åker i väg är att man hinner prata klart och inte är mitt uppe i en massa andra saker och det är också skönt att kunna diskutera jobbgrejer med de som vet vad man pratar om.

Det andra trevliga är att man inte är inne i yrkesrollen när man åker iväg utan kan vara en blandning av privat och kollega på samma gång. Sedan är det väl aldrig helt fel med god mat och att komma hemifrån någon dag…

Jag bjuder på lite bilder, även om de kanske inte är jätteintressanta för er som inte varit med…

Utsikten var toppen

Herrgårdsbyggnaden

Här var min säng och jag kan lova att jag sov ruggigt gott i natt. Faktiskt bättre än jag sovit på länge.

Jag älskar såna små flaskor man får när man sover på hotell och liknande…

Jag…

…på väg till…

…trerättersmiddagen i herrgården

Efterrätten

På kvällen satt vi vid öppna spisen och berättade spökhistorier och festade loss lite. Det var helt rätt miljö och årstid för spökisar kan jag lova… (Alla sov tydligen inte lika gott och ostört som mig)

Sedan var det bara att knalla iväg till rummet. Jag hade turen att få bo i huset som hette Paradiset.

Efter att ha spenderat en natt i paradiset, så var det här den första synen som mötte mig på morgonen, på väg till frukostbuffén. Snö, snö, snö…

Vackert men kyligt

Dagen fortsatte med mer jobbgrejer och en svanfamilj gled förbi i det kalla vattnet

Jag hade riktigt trevligt och skönt, men sticker inte under stolen med att det var riktigt mysigt att få komma hem igen också. Borta bra men hemma bäst…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dagens Mabou

Mabou är en finurlig liten sexåring. Han är så finurlig att jag ibland inte alls hänger med på vad han menar…

Mabou sitter och målar i sin målarbok:

Mabou: Mamma! Hur gör man färg?

Jag: Hmmm… jag vet faktiskt inte.

Mabou: Men finns det någon som sitter och gör färg?

Jag: Ja, det måste det ju nästan finnas…

Mabou: Då ska jag göra det när jag blir stor.

Jag: Ja, det låter som en rolig plan.

Mabou: Vad mycket saker jag ska jobba med när jag blir stor.

Jag: Okej. Vilka saker då?

Mabou: Jag ska vara polis och jobba i ambulans och sedan ska jag göra färg.

Jag: Om du ska ha så många jobb, så kanske du blir trött och får svårt att hinna allt.

Mabou: Nejdå, jag ska bara sitta vid datorn när jag har rast…

Jag: Ööööh, okej…

Mabou: Men jag måste ha så många jobb, för jag ska ha en laptop och en bil och det kostar mycket pengar.

Jag: Mmmm… Men du kommer nog bli väldigt trött.

Mabou: Men jag ska bara jobba på dagarna och när jag kommer hem så går jag direkt och lägger mig, så jag hinner sova mycket så jag orkar jobba mycket.

Ja, det låter onekligen som han kommer att bli alla arbetsgivares dröm och alla fruars/sambos mardröm. Det låter helt klart som en blivande arbetsnarkoman. Tur att man brukar hinna omvärdera och ändra sig med tiden…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,