30 år med Gambia i mitt hjärta

Idag. Precis idag, den 17 mars 2016, är det precis 30 år sedan jag gjorde något som kom att få en väldigt stark betydelse i mitt liv. Jag var ganska nyss fyllda 15 år och jag reste tillsammans med min mamma till Gambia i Västafrika. Det var den 17 mars 1986. Statsminister Olof Palme hade nyss blivit mördad och jag minns att när jag reste från den lilla orten i Mellansverige, Söråker för att resa till Gambia så var mordet på vår statsminister i färskt minne.

Binta 3 år, Bakau, 1992

Binta 3 år, Bakau, 1992

Jag hade ingen aning om vad som väntade mig på vår resa, bara att jag tyckte det skulle bli spännande. Men datumet, den 17 mars 1986 har för alltid präntat sig in i mitt minne.

Jag vet inte hur mycket en resa kan förändra en 15-årings liv, men jag vet att den här resan gjorde det. Jag fick en ny syn på livet på många sätt och resan blev den första av flera och sedan den dagen för precis 30 år sedan så har landet Gambia och människor med ursprung från landet kommit att betyda enormt mycket för mig! Kanske var de positiva intrycken extra starka då jag hade gått igenom en riktigt svår period i mitt liv och denna resa liksom förlöste vissa händelser för mig? Ett annat perspektiv i min enorma sorg?

Kanske var det den känsla av samhörighet från min egen uppfostran och mina egna rötter som gjorde att banden blev så starka? Gästfriheten, enkelheten, livsglädjen, att alla räknas, alla inkluderas. Det är den känsla jag har för Gambia generellt och det är den känsla jag uppfostrats i.

Jag kan inte svara på exakt vad det var, jag vet bara att det nog var den enskilt viktigaste händelsen i mitt liv, förutom mina fyra barns födelser. Den här resan har kommit att påverka hela mitt liv efter den där dagen för 30 år sedan! På både gott och ont, men allra mest på gott.

Några av de vänner vi mötte i mars 1986 räknar jag fortfarande till några av familjens och mina allra närmsta vänner. Många är döda. Jag träffade faktiskt min första make (jag har varit gift 2 gånger) på den resan, även om vi blev tillsammans och gifte oss först många år senare, när han bodde i Norge. (Vila i Frid!)

Det finns så många röda trådar som går genom livet och många av dessa röda trådar som skapades där och då är fortfarande en stor och viktig del i mitt liv.

Jag minns att vi vägrade att åka hem när det var dags. Jag minns att mamma sa att det inte fanns tillräckligt med pengar kvar för att stanna, men när ägaren av hotellet vi bodde på ville byta biljett med oss för att resa hem tidigare och sa att vi fick bo kvar gratis på hotellet, så tvekade vi inte en sekund. Vi bytte och levde snålt den tid vi var kvar. När vi ändå var tvungna att resa hem så grät vi hela vägen hem. Jag minns att jag somnade utmattad av gråt på flygplanet efter flera timmar.

Det var den första resan. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna, men så mycket kan jag säga att Gambia och dess befolkning har fortsatt berika mitt liv på ett sätt som gör mig oerhört tacksam!! Inte minst genom mina nära relationer till folk i Sverige med gambiskt ursprung och som fortsatt fylla mig med kunskap om det här landet, religionen och kulturen. Ni vet vilka ni är: TACK!!

Jag känner tacksamhet för att jag fått så mycket kunskap, jag inte skulle ha fått annars. Jag känner tacksamhet för att jag inte bara bjudits in att se kulturen på håll, utan även bjudits in att vara en del av den. Jag känner tacksamhet för att jag fått känna den tillhörighet som jag känt och fortfarande känner. Jag känner tacksamhet för att jag fått perspektiv på min tillvaro på ett sätt jag inte hade fått utan de fina gemensamma minnen jag har med många från den gambiska gemenskapen. Ledorden är ödmjukhet, tacksamhet, kvinnor och öppenhet. Jag återkommer alltid till kvinnorna.

Jag är helt övertygad att om du som kvinna vill komma nära en kultur, eller människor i en annan kultur, så ska du leva med kvinnorna.

Jag älskar verkligen vardagen i Gambia. Jag är väldigt ointresserad av fest och nattklubbar och det är sällan jag går på dem, men att sitta vid matlagningskärlen och skala lök, prata om livet, stå nedsjunken i tvättbaljor och tvätta kläder för hand. Gå till marknaden på morgonen för att planera dagens matlagning. Sitta med wonjo-juice eller baobabjuice och prata om livet och det som sker där och då. Att prata om förlossningshjälp och nyheter, det är det jag trivs mest med.

Med åren har jag, liksom många med mig, blivit mer bekväm och bor gärna på hotell när tillfälle ges, eller äter på restauranger, men i grund och botten är det fortfarande vardagslivet jag vill åt, det är där jag har min roll och det är där jag har min plats.

Jag tycker mycket om att resa, se nya platser och lära känna olika kulturer, men när jag landar i Gambia då har en del av mig ”kommit hem”. Jag vet att jag kommer möta människor jag älskar och som jag älskar tillbaka och jag vet att jag kommer känna mig hemtam och van vid det jag möter. Jag försöker alltid lära mig mer och ge något tillbaka, men framför allt blir jag lugn i sinnet och får ro.

30 år med ett land, ett folk, en utökad familj. Min tacksamhet känner inga gränser och jag älskar den person jag blir när mina fötter vidrör den röda, varma sanden och jag kan dra in doften av churay (myrra) i mina näsborrar och känna den välbekanta doften, ljuset, ljuden och allt det som omsluter mig. 30 år av genuin kärlek! Tack för den här tiden, jag hoppas den aldrig tar slut…

 

Lite bilder från några av våra resor, även om jag efter källarinbrott, trasiga kameror och annat, inte har bilder från alla resor, så är det här en liten del i alla fall. ♥

Detta bildspel kräver JavaScript.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

9 år som bloggare

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nio år som bloggare. Ja, nio år är verkligen en låååång tid. Inte minst för att jag har bloggat väldigt intensivt under väldigt, väldigt många år. Nu är det ju mer sporadiskt, även om jag verkligen inte vill påstå att jag tröttnat eller ”gett upp” på något sätt!! Tiden och intensiteten är dock inte lika stor och jag bloggar inte heller längre på ”samma sätt” som jag gjort tidigare. Den 8/6 hade jag alltså bloggat i hela nio år. 

Men jag tycker det är ruggigt häftigt att ha bloggat i hela nio år!! Under dessa nio år har jag publicerat drygt 5000 inlägg. Det är i genomsnitt drygt 1,5 blogginlägg per dag, så det är ju en hel del. Alla inlägg är självklart inte av någon högre rang, men ibland när jag ska söka upp ett gammalt inlägg i min egen blogg om ett ämne jag skrivit om, så brukar jag pendla med att bli generad över det jag skrivit och imponerad. Det är liksom väldigt mycket antingen eller och det tycker jag är rätt roande.

Igår hände en lite rolig grej. Min äldsta dotter Binta som just nu bor i New York kom hem, utan att jag visste det. Hon är bara hemma några dagar i Sverige, för att dansa några shower med en artist, sedan åker hon tillbaka till New York igen… Hon, Isa och Mabou överraskade mig verkligen rejält. Jag satt i vardagsrummet och så måste de ha smugglat in henne i köket på något vis, för helt plötsligt kom hon in i vardagsrummet från köket, bärandes på en oboy-burk och sa upprört: ”Är Oboyen slut? Vem har tagit sista oboyen? Varför finns det ingen oboy?” Jag tittade på henne. Blundade. Tittade igen. Blundade. Tappade hakan. Och tittade igen. Jag blev verkligen minst sagt förvånad. Men så snart förvåningen släppte så kunde jag glädjas åt min fina present. 🙂 Så mycket kan jag säga att den doftade grymt gott!!

Väldoftande present från Binta

Väldoftande present från Binta

För övrigt ska den här veckan bli en lugn vecka. Eller lugn och lugn. Det är en vecka med skolavslutning, vi har planerat en familjegrill och så är som sagt Binta tillfälligt hemma. En lugn vecka är sällan en lugn vecka, men den ska definitivt bli lugnare än de senaste veckorna i alla fall.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Jag är i alla fall grymt glad att sommaren verkar ha kommit igång och att jag får chans att tina upp i försommarvärmen. Jag har verkligen svårt för kyla och nu ska det bli skönt med sol, sommar och värme och jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir en fin och bra sommar. För både dig och mig.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Kärleken till Bloggen

Härom dagen passerade jag 100 000 besökare på min blogg. Den här nya räknaren la vi in strax innan jul, så på bra precis ett halvår har jag haft drygt 100 000 besökare och det tycker jag är roligt. Även om det inte är lika mycket besök som för några år sedan, så är det fortfarande väldigt många besök.

Ibland har jag inte riktigt tid att uppdatera den så ofta som jag skulle vilja, men jag ser att när den uppdateras så kommer det också många besökare och det är roligt. Roligast med många besökare tycker jag det är när jag skrivit något viktigt och som jag tycker känns välskrivet som jag gärna vill att många ska läsa. Då är det roligt när det är många som läser. Allt det andra är förstås också kul att man har läsare som tar del av, det ska jag inte förneka, för annars skulle jag inte skriva en öppen blogg, utan en privat dagbok eller stängd blogg. Under sommaren brukar alltid mitt läsarantal sjunka, så det utfår jag ifrån att det gör även denna sommar. Det är helt okej. Man blir dock lite bortskämd med många läsare så om en tredjedel eller upp till hälften försvinner en period så är det lätt att få känslan av att ”ingen” läser, trots att det fortfarande är tusentals i veckan.

Men, som sagt, det är skönt att mina läsare får sol på kinderna under sommaren och förhoppningsvis en massa roliga saker att göra. Ni som blir kvar tackar jag för att ni ändå läser och hoppas och tror att ni ändå har en bra sommar och till er som försvinner över sommaren, önskar jag välkomna tillbaka till hösten. Några nya läsare brukar också droppa in allt eftersom och till er säger jag varmt välkomna och hoppas att ni ska trivas här! Soliga hälsningar från Fatou som kommer att blogga på hela sommaren, i vanlig ordning! 🙂

I början av Juni firade jag sju år som bloggare. (Nåja, fira och fira, jag glömde bort att ens nämna det förrän nu! 😉 ) Jag startade min blogg i början av Juni 2005 och sju år är en lång tid och jag har blivit äldre, min familjesituation har förändrats med åren, jag har vunnit en massa bloggpriser och inte minst det Stora Bloggpriset i Vardag 2008 (delades ut 2009). Jag har debatterat, fått roliga kommentarer och lagt upp en himla massa inlägg. (4671 inlägg för att vara exakt!) Två av fyra barn har flyttat ut och ja, mycket har förändrats på dessa år. Men något som har bestått är min kärlek till bloggandet!! Ibland har det varit starkare och ibland lite svagare, men kärleken till att blogga, att skriva och veta att en massa människor läser, den är näst intill oslagbar! Tack till er som följer bloggen!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Tonårsmorsa fyller sex år!! Firas med Tävling!

Min första visningsbild i min blogg. Lite smalare, lite yngre, lite gladare, lite… rödare?

Ja, det är ju inte JAG personligen som fyller år, jag är liiite äldre än sex år, men min blogg: Tonårsmorsa, fyllde faktiskt sex år igår!

HÄR är mitt första blogginlägg.

Mitt första årsjubileum bloggade jag 8/6 2006 HÄR

HÄR skrev jag den 8/6 2007

Den 8/6 2008 hade vi en fantastisk dag på Gröna Lund. Massor av bilder HÄR!

Den 8/6 2009 firade jag först bloggens 4-års jubileum, för att sedan blogga om när jag flippade ur heeelt!

Den 8/6 2010 var jag så trist att jag bara tipsade om en samåkningssajt.

För att riktigt fira min 6-års dag som bloggare, så har ni chansen att vinna boken ”Som en blomma på månen” där min mamma har skrivit förordet och även skrivit en del av innehållet i boken och målat en del av bilderna. Boken är utgiven på Siwart förlag i samarbete med OffStockholm.

Skriv en kommentar eller ett mail (tonarsmorsa@gmail.com) varför du vill vinna den här boken, så kan den bli din. Du har en vecka på dig. Torsdag den 16/6-2011 är sista tävlingsdagen och vinnaren presenteras efter det!

Du kan också beställa boken av mig direkt, genom att maila mig (tonarsmorsa@gmail.com)

Missa inte den pågående tävlingen om att vinna presentkort på Hemglass för 200 kronor.

Till sist: Ett stort TACK till alla mina läsare! Både de som genom åren hängt kvar och alla nya som ramlar in hela tiden! Eller er som hoppar lite in och ut i perioder! Utan er skulle bloggen bli lite tristare att skriva!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

10 days to go…

Nedräkningen fortsätter. Nu är det 10 dagar kvar tills Uppsala Reggaefestival sätter igång. 10 dagar av förberedelser och förväntan.

Idag bjuder jag på en riktig tunging; nämligen Busy Signal som även han kommer uppträda på Uppsala Reggaefestival i år:

Busy Signals låt ”One More Night” som för övrigt är ett av våra starkaste resminnen från resan till Gambia i December, då låten spelades konstant. Eller som Mabou uttryckte det: ”Låten som följer efter oss”…

Jag fortsätter med mitt löfte: minst en låt om dagen som warm up inför årets 10-års jubileum för URF!

BIG UP!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

14 days to go…

Ja, nu börjar vi närma oss Uppsala Reggaefestivals start. Två veckor kvar… Att festivalen i år firar sitt 10-års jubileum, gör knappast saken sämre!!

Idag bjuder jag på Abyssinians som också ska uppträda på festivalen i år:

Abyssinians

Minst en låt om dagen fram till Uppsala Reggaefestival och i år lovar jag er, som jag redan nämnt, lite utöver tidigare års rapportering… ;-)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Varmt TACK!

Jag vill börja med att tacka så mycket för alla gratulationer till bloggens 4-års jubileum!! Men glöm inte att gratulationerna är lika mycket till er som läser och till er som ger feedback, som till bloggen i sig!!

Så till tävlingen. Jag var lite slarvig med att skriva när tävlingen går ut, så vi gör så här, att ni kan fortsätta kommentera inlägget; Tonårsmorsa 4 år!! till och med Onsdag och därefter drar jag en vinnare av er som kommenterat. Jag funderar på att göra det på en liten video, så ni ser att jag inte fuskar! Haha… Ja, vi får se hur det blir! Tack i alla fall för alla gratulationer och massor av GRATTIS till er som orkar läsa mina texter!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tonårsmorsa 4 år!!

Idag är det precis fyra år sedan jag började blogga. Jag skrev mitt allra första blogginlägg den åttonde Juni 2005. Det var mitt i hysteriska skolavslutningar och jag var så otroligt uppe i varv. När jag läser mina fyra första blogginlägg så inser jag hur mycket energi och sprudlande glädje jag kände över mina tonårsflickors alla upptåg och tokigheter.

Jag ska erkänna att jag har liiite lättare att hålla mig för skratt i dag, när jag har hunnit vara tonårsmamma i några fler år…

Jag är i alla fall väldigt glad över att jag började blogga den där dagen för precis fyra år sedan och jag är också glad över att jag har fortsatt blogga, för i det stora hela så tycker jag nästan alltid att det är fantastiskt roligt!

Några av mina personliga favoritinlägg, finner du i listen ovan, om du klickar på Favoritinlägg. Tack för att ni läser, mailar, kommenterar och håller min blogg levande. Det betyder verkligen mycket för mig!

För att fira jubileumet så lottar jag ut min bok; En Tonårsmorsa mitt i Livet! (OBS!! Det kan ta någon vecka innan boken kommer, då jag precis beställt nya) bland er som kommenterar detta inlägg med precis vad ni vill. Ni får gärna meddela mig vilken typ av inlägg ni uppskattar mest, men det är inget tvång. Ni får kommentera precis som ni vill! Det skulle bara vara lite kul att veta om du mest uppskattar mina personliga inlägg (om mig och familjen), tips om andra nätsidor och bloggar, mina intervjuer, mina humorinlägg, mina vardagsinlägg om det där lilla, lilla, eller mina samhällsdebatter, åsikter som rör nyheter, inläggen som berör Afrika, inläggen med musiktips eller mina bildinlägg? Ja, du vet nog bäst själv vilka inlägg du gillar mest och om du vill skriva till mig i en kommentar och berätta det.

GRATTIS till bloggen på fyraårsdagen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tävlingen avslutad

En Tonårsmorsa mitt i Livet, en bloggbok med ”the best of” från mina snart fyra år som bloggande Tonårsmorsa och så en hel del opublicerat, förstås. Boken kan du beställa HÄR!

På grund av tidsbrist så har jag inte ens hunnit meddela vem som vunnit tävlingen som avslutades igår. Jag tror jag gjorde en liten miss med att tävlingen var lite omständig och att jag dessutom krånglade till det lite genom att lägga in tävlingen i ett lååångt inlägg om en massa saker. Jag fick därför en hel del kommentarer till inlägget som är ett jubileumsinlägg eftersom det är mitt 3000:e blogginlägg, men det var inte så många som var med i själva tävlingen.

Nåja, det blev i alla fall en vinnare och det är Bim HD. GRATTIS!! (Maila mig namn och adress på tonarsmorsa@gmail.com så sänder jag boken!) Tröstpris ska gå till Weirdo. (Maila mig namn och adress du också.)

Lite förvånande är det att endast nya läsare hade gjort nomineringar. Jag hade hoppats på att bli påmind om några gamla bortglömda godingar till inlägg. Haha. Nåja, de inlägg som nominerats är följande:

Det vinnande bidraget är:

Även om jag uppenbarligen har skrivit de båda inläggen så är det kanske andra personer som spelat huvudroll i just dessa inlägg. Men läs gärna om du missade dessa och framför allt, klicka på länken i det första inlägget och kolla in youtube-videon. Jag har skrattat väldigt högt åt den videon!!

Jag hade också lovat att skänka 50 kronor till i insamlingen Rädda Mammorna. Jag satte precis in 100 kronor till och hoppas att fler följer efter och skänker en slant också. Insamlingen håller endast på några dagar till och lite mer pengar hoppas jag att vi kan dra in. Klicka längst ner på loggan nedan och skänk från 25 kronor och uppåt! Tack på förhand!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Mitt 3000 Blogginlägg och en Jubileumtävling

Min första visningsbild i bloggen 2005

Just det här inlägget. Precis det här som du läser just nu, är mitt 3000:e (tretusende) blogginlägg. Jag tycker det känns helt fantastiskt roligt. Aldrig hade jag kunnat ana, när jag började blogga den där allra första dagen, att jag skulle komma att skriva 3000 inlägg, att jag skulle komma att få tusentals läsare eller att jag skulle vinna några bloggpriser.

Jag hade aldrig kunnat ana det. Jag hade heller aldrig kunnat ana att bloggandet skulle ge mig så mycket som människa. Aldrig hade jag kunnat ana att jag genom bloggen skulle lära känna en av mina allra bästa vänner. Jag hade faktiskt aldrig en tanke på att lära känna folk genom bloggen, då mina vänner utanför bloggen räckt gott och väl till mig och jag inte började blogga för att få nya vänner.

Men jag lärde alltså ändå känna en av mina bästa vänner genom bloggen. Det kunde jag aldrig ha anat. Men jag förlorade också samma vän under mitt bloggande. Aldrig kunde jag ha anat att den förlusten skulle vara så svår att bära.

Aldrig trodde jag att bloggen skulle få mig att debattera så ivrigt som jag ibland gjort och aldrig trodde jag att själva bloggen skulle göra mig så glad, bara för att det innebär att jag har möjlighet att uttrycka mig i text. På samma vis som jag en gång i tiden blev glad och varm i hjärtat av att plocka fram min dagbok, så blir jag glad och varm i hjärtat när jag öppnar min blogg, även om det inte innebär att jag skriver lika privat i bloggen som jag gjorde i min dagbok, förstås.

Fortfarande idag. Efter 3000 blogginlägg, så kan jag inte komma på ett enda inlägg som jag ångrar. Inte ett enda. Ibland när jag hamnar på gamla inlägg blir jag förvånad över att jag skrivit om just det ämnet och ibland inser jag att jag har ändrat åsikt med åren eller helt enkelt tänker på ett annat sätt just nu. Det är okej, för jag ångrar inte att jag skrivit på ett annat sätt tidigare.

Jag tycker att det tyder på klokhet och mognad när andra människor byter åsikter för att de antingen fått mer kunskap om ett ämne eller för att de helt enkelt fått en ny infallsvinkel. Jag tycker att det är en människas rättighet att byta åsikt, i stället för att stå fast vid en åsikt bara ”för att”.

Aldrig hade jag kunnat ana att mitt bloggande skulle leda till att jag gav ut en bok som bygger på just bloggen. Jag hade heller aldrig kunnat ana att en person som jag aldrig ens har träffat, skulle komma att betyda så mycket för mig och att jag faktiskt, utan att knappt förstå det själv, vid ett tillfälle räddade en flickas liv. Jag kunde heller aldrig ana att en träff med en bloggare skulle ge mig en känsla av att cirkeln på något sätt var sluten.

Jag kunde aldrig ha anat att ännu en bloggare satt så djupa spår i mig att hon finns i mina tankar nästan varje dag, trots att vi inte träffas särskilt ofta.

Trots att jag vid bloggens början, inte hade en tanke på att lära känna någon på ”riktigt” d.v.s. utanför bloggen, så har jag gjort det och de personerna har satt spår i mig, i mitt dagliga liv, på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag trodde i min enfald att internetvänner var sånt som ensamma, patetiska, halvdesperata människor träffade. Jag kunde inte ha haft mer fel… (jag måste le lite åt min egen, tidigare okunskap)

Jag kunde aldrig ha anat att tre av mina fyra barn skulle börja blogga (och Mabou gråter every now and then över att han inte får skaffa en blogg, men jag tycker det finns en viss poäng med att lära sig skriva innan man skaffar en blogg… elak mamma som jag är).

Jag hade heller aldrig kunnat ana att mina läsare en dag valde att rösta fram mig till Sveriges största Bloggutmärkelse; Stora Bloggpriset. Jag känner mig fortfarande djupt hedrad av det.

Ja, som ni ser av det här inlägget, så är det mycket som hänt under de snart fyra år som jag har bloggat och mycket som skrivits i mina 3000 inlägg. En del fullständigt ointressant, en del inlägg fyllda av skratt, humor och ironi, en del inlägg med sorg och bedrövelser. En del inlägg med ingående beskrivningar av mig och min familj. Andra inlägg om boktips, musikfakta, om min kärlek till Afrika och en hel del debatter, kärlek och i stort sett alla ämnen som ryms i en människas liv. Oftast ur en personlig synvinkel, men ibland också ur en allmän.

För att fira det hela 3000 inläggsjuileumet så utlyser jag en tävling. Tävlingen går ut på att du som läser min blogg ska beskriva eller länka till något av mina inlägg som du tycker särskilt mycket om (för att det är viktigt, roligt, intressant, eller what ever…) som jag sedan kan lägga in på min sida Favoritinlägg (högst upp i listen) Det får alltså inte vara ett inlägg som redan finns där. Skriv gärna en kort motivering också. Svaret skriver du i detta inläggs kommentarer. Tävlingen kommer att pågå tills på Söndag och av de bidrag som kommit in kommer jag att välja en vinnare, för det inlägg jag själv också tycker mest om. Det är möjligt att jag lägger in flera av tipsen på min sida Favoritinlägg.

Vinnaren vinner min bok: En Tonårsmorsa Mitt i Livet. (Kan även beställas HÄR!) och dessutom skänker jag 50 kronor till för insamlingen till Rädda Mammorna som jag har på min blogg (vem som helst får gärna skänka en slant genom att klicka på loggan nedan) Till alla bidrag där jag kan lokalisera vilket inlägg man menar och som verkar vara ett seriöst förslag kommer ett litet hemligt tröstpris.

Tack för att ni läser. Tack för att ni kommenterar och mailar. Det är det som gör min blogg till en glädje för mig! Have a nice weekend!

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,