Jag och Mabou mot världen…

Höstkastanj

Kallt, kallare, kallast. Ni vet ju vad jag tycker om kylan. Den är på väg nu. Jag känner hur den kommer och försöker erövra mitt liv igen… Brrr… I helgen jobbar jag och jobbar, jobbar, jobbar… Det är kanske inte världens roligast helger när man jobbar och det är kyligt och mörkt…

Men den här gången har jag i alla fall en härlig resa och en lång semester att se fram emot. Det är nästan sex år sedan jag var där senast och då var det inte direkt en ”nöjesresa” utan det fanns andra skäl till att jag reste. Det var dessutom en mycket kort resa på bara en vecka och jag reste då utan något av barnen. Jag har lite svårt att räkna den som en vanlig resa…

Men nu ska jag resa med flera av barnen och även om det inte bara är semester den här gången heller, så är det ändå något som jag verkligen ska försöka mig på. Att ha semester. Också. Senast innan dess, jag reste till Gambia med barnen (då var det bara Binta, 20 och Jai, 18 som var födda), var för hela 17 år sedan. Sjutton år!!

I sjutton år (!!) har jag drömt om att få resa med mina barn till Gambia. I 17 år har jag velat visa mina barn det Gambia som jag älskar, det Gambia som har format en stor del av mitt liv   och som gör att jag kan känna ”hemlängtan” till ett land som aldrig varit mitt land på riktigt!

Det är en månad kvar nu ungefär. En månad och jag kan egentligen inte riktigt tro att jag verkligen är på väg. Jag tror inte jag kommer tro det förrän jag sätter ner mina fötter på Afrikas mark. Tills jag känner dofterna jag känner så väl. Tills jag känner värmen   och solens strålar i mitt ansikte.

Isatou 16

Den enda ”smolken i bägaren” är att jag inte har möjlighet att ta med mig min yngsta dotter Isa. Men jag har inte riktigt gett upp ännu. Vi har hittat billigare biljetter nu och om de sjunker ännu lite till och om de inte tar slut, så kanske, kanske, vi kan skramla, jag och döttrarna…

Nåja, vi får se, jag hoppas fortfarande, även om jag känner mig väldigt tveksam till att vi får till det. För övrigt är jag säker på att vi kommer att ha en fantastisk resa. Flera av barnens kompisar ska också följa med så vi blir ganska många. Alla förberedelser är så roliga för att man vet att det kommer att komma något gott ut av det hela!

Binta 20

Härom dagen var Binta hemma på besök och vi höll på att prata:

Binta: Var är Jai?

Jag: Jag tror hon är med Emma.

Binta: Vilken Emma?

Jag: Alltså Emma som ska följa med till Gambia.

Mabou: Ja, alltså blondinen…

Ibland har han så roliga inflikningar i samtal och uttryck att det är svårt att hålla sig för skratt. Han blir för övrigt den enda killen som hänger med på resan, men jag gissar att han dels inte har så mycket emot det och dels att vi kommer att träffa killar på resan. Mitt och Mabou ´s problem blir nog snarare hur vi ska lyckas hålla alla killar på avstånd, med så många unga, snygga tjejer med oss. Blondiner och brunetter, lugna tjejer och vilda, glada tjejer och ledsna…

Mabou kanske blir min bästa vapendragare på den här resan? Jag och Mabou mot världen, liksom…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Trött, frusen och aggressiv

Så mycket som jag har frusit idag, har jag nog inte frusit sedan jag var tonåring och fikade upp sista slantarna så man fick gå hem, i stället för att ta bussen.

Jag avskyr verkligen kyla. När det gäller i stort sett allt annat så kan jag gilla läget och anpassa mig, men kyla gör mig så otroligt kall, frustrerad och aggressiv.

Jag känner mig som en gnällig, trotsig och jobbig 5-åring när jag fryser. Jag vill gråta och gnälla. Orkade inte ens ta bussen hem från tåget, tog en taxi trots att jag inte egentligen har råd…

Nu är jag i alla fall äntligen hemma, ensam. Alla barnen är i Stockholm på en dopfest hos en släkting. Själv sparkade jag av mig skorna, klädde av mig, tvättade mig och borstade tänderna för att sedan dyka ner i sängen med min laptop och värme-elementet på högsta volym. Jag ska upp tidigt i morgon, men tills dess ska jag ligga här i min säng och njuta av värme, ensamhet och lugnet!

I morgon är det fredag och tänk att fredagar alltid är lika sköna när man vet att man är ledig…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Desperat Tonårsmorsa bloggar från iskall altan i Stockholm

Jag tror knappt själv att det är sant, men jag sitter ute i kylan och bloggar från brorsans balkong. Det kan ju verka ganska desperat, men eftersom jag inte hunnit blogga på hela dagen och nu sitter och väntar på brorsan så jag kan lämna Mabou här, eftersom han ska spendera helgen hos brorsan och hans familj så tänkte  jag att lika väl som att sitta här och bara frysa, så kan jag ju lika väl sitta här och blogga och frysa.

Eftersom Mabou ska hit till Stockholm över helgen och jag ändå går min utbildning och vi för en gångs skull kunde sluta i rimlig tid, så tyckte jag det passade bra att han fick följa med mig på utbildningen. Det har gått jättebra och han har skött sig exemplariskt, även om han hade lite myror i rumpan de sista 20 minuterna.

Tanken är att jag ska vara barnfri denna helg och ägna mig åt andra trevligheter än barnen. Men jag vågart inte riktigt tro det ändå, för mina senaste barnfria helger har av olika anledningar inte riktigt blivit som jag har tänkt. Antingen har det blivit allt annat än barnfritt, eller så har de lyckats hålla sig hemifrån i max ett dygn.

Nåja, man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa.

En trevlig helg önskar jag alla i alla fall, inklusive mig själv!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Snacka om kallt om rumpan…

Det här skulle ingen få mig till. Inte i första hand för att jag är särskilt pryd, utan helt enkelt för att jag skulle frysa ihjäl och som ni vet så HATAR jag kyla! Men jag skulle bli bra paff om jag stötte på dessa människor…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dagen i bilder

Dagen började med att jag satt och filade på en massa texter hemma. Sedan hade jag möte på radion. Eftersom Mabou (6) är ledig från skolan och fritids så fick han hänga med. Han satt och spelade radioapan medan jag hade möte och han verkade väldigt nöjd med det. Därefter gick vi till spelaffären GAME där Mabou handlade spel för julklappspengar som han fått av sin pappa.

Därefter var vi ute och cyklade i den där förbaskade kylan och ni vet ju vad som händer med mig när det är riktigt kallt…!!

Jag trampade och frös, trampade och frös… Sedan åkte vi hem till min kompis och hon har tack och lov väldigt varmt, så vi hann tina upp rejält innan det var dags att ta sig hemåt igen.

Hemma väntade varm choklad med vispgrädde. För när jag och Mabou kommit hem igen var vi så genomfrusna att vi kunnat gå av på mitten, om vi hade böjt oss ner…

Som grädde på moset tände vi ljus, värmde oss, värmde oss och värmde oss! (Ljuset är jättestort och doftar härligt av kanel och äpple, från IKEA)

Jag blir vansinnig på den här kylan, men försöker att intala mig att ”allt som inte förgör oss, gör oss starkare…”

Tyvärr är min intalningsförmåga inte på topp just nu, för det verkar inte funka alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Söndag den 4:e Januari 2009

Eeeh, spana in läget. Jag har varit ute i naturen idag. Eller naturen och naturen… Jag var i alla fall ut en sväng. Till affären sådär. Kollade in lite skoavtryck och snötäcke över buskar och sånt…

Det var i alla fall jäääkligt kallt. Det kan jag lova. Om du inte har varit ute idag, så gå inte ut nu heller. Det är ändå snorkallt och läskigt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Trött på att åka cab…

Jag är så himla trött på att åka cab. Jag behöver ett tak till Gamla Bettan. Ett tak och lite värme. Typ infravärme i taket… Nej, jag klagar inte på min älskade cykel. Jag klagar på att det snöar, regnar, är kallt och att jag FRYSER!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,