Att sprida kunskap om konsekvenserna av sexuella övergrepp

kanal24övergrepp

Bild ur en av Thor-Björn Bergman´s filmer om sexuella övergrepp

Jag är en av flera informatörer för Army of Survivors. Army of Survivors är ett ideellt projekt, som bildas av ett antal personer som har en sak gemensamt: vi har alla blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn.

Jag har skrivit mycket om sexuella övergrepp i min blogg och i andra forum, men att prata om mina egna övergrepp som jag blev utsatt för som barn, har jag försökt att vara mer restriktiv med. Det beror inte på att det är svårt för mig att tala om det. Tvärt om känner jag verkligen att det är något som jag har bearbetat i så många år att jag inte blir särskilt illa berörd av att tala öppet om det.

Trots att jag är van att vara väldigt öppen i min blogg sedan jag började 2005, tog det ändå flera år innan jag öppet berättade om de sexuella övergrepp jag har blivit utsatt för som barn. Anledningen till att jag varit relativt restriktiv med att prata om just den här frågan är som sagt inte för att jag känner att det är svårt, utan i första hand handlar det om att jag inte vill framstå som ett ”offer”.

Det är därför viktigt för mig att poängtera att även om man blivit utsatt för sexuella övergrepp, oavsett om det är som barn eller vuxen, så kan man gå vidare, man kan ha ett bra liv och man kan må bra och faktiskt bli en lycklig människa. Det betyder dock inte att ett sexuellt övergrepp inte ger några konsekvenser. Jag tror att de flesta som har blivit utsatta får någon typ av konsekvenser även i sitt vuxna liv. Ibland hanterbara, men även svårare konsekvenser. Jag tror också att många som har blivit utsatta får svårt på ett eller annat sätt med olika relationer. Jag tror att det är vanligt och att det gör det svårt i relation till vissa människor, kanske kärleksrelationer, kanske vänskapsrelationer, eller i relation till familjemedlemmar.

De känslomässiga skadorna är oftast svårare än de fysiska.

Konsekvenser av sexuella övergrepp handlar om livslånga bearbetningar. Dessa bearbetningar är högst personliga både hur de hanterar en, påverkar en och i vilken takt man bearbetar sina upplevelser. Det finns många som tiger, som aldrig vågar skrapa på den där smärtsamma ytan av rädsla för konsekvenserna som kan vara både smärtsamma och okontrollerbara, men jag tror ändå de är nödvändiga. Jag tror också att det är väldigt svårt att gå vidare och att utvecklas på olika sätt, om man väljer att inte ta upp det till ytan och börja bearbeta, men det är också viktigt att vara medveten om att de flesta behöver hjälp med att bearbeta. De allra flesta behöver någon som vägleder och finns där när man påbörjar en bearbetning av något som är smärtsamt och svårt att hantera. Utifrån är det mycket lättare att se vilken väg man ska gå och vilket stöd som behövs, än när man står där mitt uppe i det.

army of survivors

I somras gjordes en kort dokumentärfilm om mig och min berättelse.

En preview kan du se HÄR!

Min informationssida på Army of Survivors kan du se HÄR!

Army of Survivors facebooksida hittar du HÄR!

Army of survivors hemsida hittar du HÄR!

En krönika jag skrivit för sajten finner du HÄR!

Alla informatörer kan du finna HÄR!

Fler filmade berättelser kan du finna HÄR!

Eldsjälen bakom allt detta är prisbelönade (och även tidigare nominerad till svensk hjälte) författaren till boken Ängeln vid Hovs Hallar, som jag också skrivit om tidigare: Thor-Björn Bergman

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Julkalender Lucka 11

Dagens kalenderlucka handlar om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Du vet, det där jobbiga som vi nästan inte orkar se eller ens tala om. Det där vi önskar att det inte fanns och när det nu finns gör det ibland så ont i oss att vi kokar inombords. Det är ju bra att bli berörd, men sen måste vi också våga och orka gå till handling!

Allt för många barn utsätts i dag för sexuella övergrepp, som om inte ett enda barn vore ett för många.

Jag har skrivit flera gånger tidigare om Thor-Björn och hans arbete med att informera och vägleda när det gäller sexuella övergrepp. Jag har berättat om och länkat till hans fantastiska filmer på Kanal 24!

HÄR kan du läsa om hur DU kan stötta det här fantastiska projektet som gör skillnad!

 

bloglovin

 

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det som är svårt att tala om…

Sexuella övergrepp är en sån sak som det kan vara väldigt svårt att tala om. Av just den anledningen tror jag att det är särskilt viktigt att just prata om det!

Jag vill inte mäta ”grader i helvetet” genom att säga att det är ”värre” för en pojke att bli utsatt än för en flicka, jag tror att upplevelsen är rent personlig och kan inte mätas på en smärtskala.

Däremot tror jag att det är än mer tabu att tala om sexuella övergrepp på pojkar än på flickor. Jag tror också att mörkertalet kan vara större bland pojkar än flickor, just för att det är mer tabubelagt.

Därför vill jag uppmärksamma dig som läser min blogg att minnas och våga tala om pojkar som blir utsatta för sexuella övergrepp. Jag vill också uppmana dig till att inte blunda, utan våga öppna ögonen och tala om det, även om det är smärtsamt, svårt och jobbigt!

Kanal 24 kan du se många klipp som fokuserar specifikt på just pojkar som utsatts för sexuella övergrepp här. Thor-Björn Bergman gör fantastiska, men fruktansvärda filmer som sätter fokus på barnen. Jag har tidigare skrivit om Thor-Björns filmprojekt HÄR!

Patrik Sjöberg har skrivit om sina egna övergrepp och skriver fortfarande mycket om sexuella övergrepp mot pojkar i idrottsvärlden på sin blogg! Läs boken, läs Patrik´s blogg för att sätta dig in i ämnet.

Den här veckan skriver Aftonbladet en artikelserie som handlar om sexuella övergrepp inom idrotten. Läs den gärna här:

Dömd för våldtäkt-då bytte han namn och kom tillbaka igen

15 domar som skakar Sverige

 

video platformvideo managementvideo solutionsvideo player

Ett just nu pågående fall i USA har väckt rätt stor uppmärksamhet när en person uppdagade ett sexuellt övergrepp på en 10-årig pojke och där den som upptäckte det hela, vände på klacken och gick därifrån mitt under pågående övergrepp. Se klippet ovan!

En förälders stora mardröm är att våra barn ska bli utsatta, men problemet försvinner inte för att du blundar! Ta till dig kunskap, lär dig mer om ämnet, blunda inte!! Ju mer kunskap du har, desto större chans att du ska kunna förhindra ett övergrepp och om du ändå inte lyckas med det, så finns det i alla fall större chans att du hanterar katastrofen på ett bra sätt för den utsatte, ju mer information du har.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Våga Skrika Del: 2

Våga Skrika Del: 1

Någon som försöker bryta detta tabu och vars projekt jag följt noga under en längre tid är Thor-Björn Bergman. Thor-Björn slår hål på tabun. Både runt sexuella övergrepp generellt, men även om sexuella övergrepp på pojkar, som jag anser vara ett allt större tabu.

Han är filmare och driver Kanal 24 där han lägger upp sina filmprojekt som rör övergrepp mot barn. Jag har sett alla filmer på Kanal 24 flera gånger. Jag rekommenderar alla som möter barn i sin familj, i sitt yrke, på sin fritid och barn överhuvud taget, att se dessa filmer.

Det finns några filmer som satt djupare spår i mig än andra och det är följande filmer:

Skuggornas Barn-en ny gryning Det är en flicka på 9 år och två unga vuxna killar (jag vet inte säkert om den maskerade pojken är en pojke eller flicka, men jag tror det är en pojke) som berättar om sina övergrepp och varför de vill berätta om det. Det är starka berättelser och särskilt den maskerade pojken är så klok och säger så många viktiga saker att jag verkligen önskar att alla såg den här filmen. Flickan upprepar vid många tillfällen under filmens gång att ”ingen lyssnat på henne”. Det är därför jag menar att man måste uppmuntra barn som blivit utsatta att prata om det. Igen och igen. Det är chockande och obegripligt att hon försökt berätta, men inte blivit lyssnad på. Vi vuxna måste våga lyssna och vi måste våga agera!

Pappa, kom hem Handlar om Erika som adopterades från Colombia till Sverige vid 4 års ålder. I princip genast började hon att utnyttjas sexuellt av sin adoptivfar. Varför den här filmen berör mig väldigt starkt är för att sveken mot Erika är dubbelt. Hon var redan ett trasigt och utsatt barn som skulle få chansen att få trygghet hos en familj som valt henne som barn, men som i stället resulterade i sexuella övergrepp. Sedan tycker jag att likt en maskros som växer även i asfalt och betong, lyckas Erika förmedla en livsglädje, energi och ödmjukhet som är få människor förunnat, trots det hon blivit utsatt för.

Sedan har vi den fantastiska, djupgående serien: Fyra Nyanser av Svart som är i fyra delar:

Del 1: Filmaren

Del 2: Offren

Del 3: Förövaren

Del 4: Psykologen

Denna serie är fantastiskt välgjord och vad som gör den specifik är att man går så djupt in på flera avsnitt. Intervjun med förövaren är i högsta grad intressant! De som medverkar i del 2: offren, finns filmade i egna filmer på Kanal 24, om det är någon av deras historier som känns särskilt intressanta. En av de som medverkar i delen Offren, är Sofia Rapp. Hennes berättelse har jag skrivit om tidigare HÄR!

Den maskerade pojken i den första filmen jag länkar till ovan, säger att sista gången han blev utsatt, var när han var 12 år. Han berättar om den här gången att personen som utsatte honom, även utsatte hans tjejkompis och att då var han tvungen att sätta stopp för det då han i och med att förövaren utsatte någon annan inför honom, inte längre kunde dölja den här hemligheten. Det är en intressant, ologiskt men ändå oerhört logiskt resonemang. I den här galna världen, bland det galna att vara utsatt så finns det en logik som är klockren! Han berättar också att den sista gången förövaren gav sig på honom, så sparkade han ner honom från sin säng med kraft och det blev så högljutt att mamman uppmärksammade att något stod på. Återigen: att göra sig hörd är en förövares största skräck och det är den utsattes största skydd. Det blir jag allt mer övertygad om!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Sexuella övergrepp på barn i världen

Sexhandel och sexuellt utnyttjande av barn sker överallt i världen. Gambia har i vissa fall pekats ut som ett litet mecka för pedofiler. När jag nyligen var i Gambia inledde jag flera diskussioner med boende i landet om just detta. Jag fick berättat för mig att regeringen tar i med ”hårdhandskar” i denna fråga och hänger gärna ut personer i media i Gambia, när det handlar om sexuella övergrepp mot barn. Som jag tidigare skrivit så tror jag inte på detta med att hänga ut. Jag tror helt enkelt inte att det hjälper några barn. Nyligen greps en Norsk, tidigare dömd pedofil i Gambia. Nyheten nådde även västvärlden och den information jag fick i Gambia var att nyheten kablades ut i Gambisk media med både namn och bild. Precis som överallt på jorden tar i stort sett alla man pratar med, mycket starkt avstånd från sexuella övergrepp mot barn. Precis som överallt på jorden är detta ett ämne som rör upp väldigt starka och ibland närmast primitiva känslor. Det hör till vanligheterna att man i diskussioner hör saker som: ”kastrera dem, skär av den på dem, lås in dem och släng nyckeln” etc. Även om jag inte är för ”uthängningar” så är jag förstås glad att man i Gambia tar i med ”hårdhandskarna” i dessa frågor och att man tar dem på allvar!!

Jag brukar oftast lyckas sansa mig något i denna debatt och faktiskt lyckas med något väldigt svårt: en relativt sansad debatt. Det betyder inte att jag inte känner samma ilska, frustration, vanmakt och primitiva känslor som de flesta andra.

I Gambia har organisationer i samarbete med regeringen i Gambia, lyckats införa att barn inte får vistas inom hotellområdet hur som helst. Till exempel får de inte vistas på hotellrum eller sova över där och i många fall får inga minderåriga barn alls vistas inom hotellområden. Det är bra. Visserligen ställer det till med lite praktiska bekymmer för Gambier som åker till hemlandet på semester från annat land och för oss som har släktingar eller barn boende i Gambia som vi vill tillbringa mycket tid med när vi är där. Det är till exempel inte helt ovanligt att en del föräldrar av olika skäl låter sina barn bo kvar med den andra föräldern eller andra släktingar när de flyttar utomlands och då önskar de förstås att spendera så mycket tid det bara går med sina barn när de äntligen ses. Men jag anser fortfarande att det är så relativt små praktiska problem som det går att lösa på andra sätt och om det kan rädda något enskilt barn från att utsättas för sexuella övergrepp, så tycker jag ändå det är värt det. Dessutom tycker jag det är viktigt att man markerar att det inte är okej och att man faktiskt gör något åt problemet!!

Nåja, det är ett steg på vägen, dock ingen problemlösare. I stället skapar det nya problem. Som i fallet med den omtalade Norrmannen, som i stället, liksom många andra turister i Gambia, väljer bort hotellen och väljer i stället att hyra ett hus någonstans i landet, vilket gör att dessa personer helt undangömt kan fortsätta sitt kriminella och skadliga sexuella utövande med små barn. Problemet ”göms undan” och på så sätt blir det svårare att upptäcka, angripa och att göra något åt.

Ett annat problem är förstås att det inte bara är turister som sexuellt utnyttjar barn i Gambia, utan naturligtvis även Gambier själva. Även om regeringen valt att hänga ut även dessa offentligt, så är det inte heller någon problemlösning. Däremot finns det ytterligare problem när Gambier själva begår dessa handlingar och det är att ämnet fortfarande är oerhört tabubelagt i Gambia och i många kretsar talar man inte om det alls. På så sätt tror jag att det försvårar avsevärt för de barn som blir utsatta, att själva våga börja prata om det. Många utsatta inser inte heller att de är så många som de är som blivit utsatta, utan tror att de är ensamma eller i fåtal om att ha skändats!

Det är bara att göra en snabb jämförelse här i Sverige. Fler och fler barn vågar prata öppet om det, ju mindre tabubelagt ämnet är och ju fler barn och vuxna som talar högt om det, desto mindre tabubelagt blir ämnet. Samtidigt, trots alla våra kunskaper i hur det här fungerar, så är det MASSOR av barn och vuxna här i Sverige som aldrig kommer att tala öppet om eller gå vidare rättsligt med personer som utsätter eller har utsatt dem för sexuella övergrepp som barn.

Däremot glädjer det mig att höra att man tar tag i problemet över hela världen. Jag har aldrig med egna ögon sett någon som jag misstänkt utnyttjar ett barn sexuellt. Å andra sidan går man kanske inte runt och misstänker det i första hand. Men om jag såg det så skulle jag utan tvekan kontakta Ecpats Hotline, eller polisens hotline för rapportering.

Här är jag övertygad om att vi alla vuxna måste våga börja se. Vi får ta bort alla ”rosa moln” och inse att det finns många mörka, ödesdigra moln på vår himmel, som vi måste våga uppmärksamma. Den trevliga grannen/läraren/vännen/flickvännen/maken/tränaren etc. kan begå ohyggliga brott mot dem vi tror de visar sig allra varmaste kärlek för. Det innebär inte att vi ska gå runt och misstänkliggöra alla människor vi har omkring oss, men jag är helt övertygad om att i de flesta fall så finns det en massa ”tecken” när saker inte står rätt till och det har inte minst Patrik Sjöberg vittnat om den senaste tiden. Men vi måste våga se vad som sker.

Jag läste igår i Svensk media om de 23(!!) kvinnor som nu står åtalade för barnpornografi och känner mig väldigt bedrövad. Dessa kvinnor är mammor och några har även barnbarn, vars bilder de har sänt vidare i nätverket. Det borde inte vara något skillnad på om brottet utförts av män eller kvinnor, men någonstans inom mig kan jag inte låta bli att undra om inte det känslomässiga sveket känns större om brottet begås av en mamma eller mormor? Det handlar förstås om vad man haft för relation till personerna innan också. Men på något sätt så känns sveket större, när det är en person som ett barn har haft en nära relation till eller om det rent av är en nära anhörig.

Pojkar som utsätts för sexuella övergrepp är troligen färre, men ändå väldigt många fler än vi tror. Tabun runt pojkar som blivit utsatta tror jag också är större idag än för flickor. Om sexuella övergrepp handlar filmerna på Kanal 24 och där hamnar fokus många gånger på pojkar/män som har utsatts och det är viktigt att de också får ett fokus.

Detta är återkommande tankar hos mig i högre grad sedan jag nyligen läst ut boken Tills Skulderbladen Blivit Vingar av Sofia Rapp Johansson. Boken handlar om Fijan som växer upp i en värld fylld av vuxenvärldens svek i kombination med sexuella övergrepp. Den handlar om den totala kärleken till en mamma som även hon är fylld av svek, men som är den enda trygghet som Fijan och hennes syskon känner. Det som gör ondast när jag läser boken är att sveken från vuxenvärlden kommer från precis alla vuxna i Fijans närhet. Den ena fosterfamiljen efter den andra, från mamman, styvpappan o.s.v.

En annan slående insikt när jag läst boken är hur oerhört långt inne våra hemligheter med att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp sitter. Till och med när hjälpen finns inom räckhåll vågar vi inte ta emot den, eller lita på att den faktiskt kan hjälpa oss. Otryggheten och misstron sitter så djupt i oss att den blir obegriplig. Till och med när vi blivit vuxna och kanske trygga i oss själva, så kan den där hemligheten ligga kvar och gro, om vi inte till och med fortsätter förneka den helt även för oss själva.

Jag tror också att det är mycket vanligt att en och samma person blir utsatt för sexuella övergrepp av fler än en person. Vad detta beror på vet jag inte, men jag har en del teorier om att det kan bero på att dessa personer som utsätter barn för sexuella övergrepp kan vara bra på att ”läsa av” barn och jag tror att det sker en stor förändring på ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp, som blir lätt att läsa av för den som vet hur man ska läsa av det. Jag tror också att ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp har svårare att sätta gränser både för sig själv och för andra. Vi har redan ”låtit oss” skändas och har svårt att känna att vi har rätt till våra egna kroppar och att känna att vi har rätt att bestämma över dem helt och fullt.

Jag tror detta är vanligt. Jag tror också att det är skälet till att många av oss antingen blir nästan helt avhållsamma från sex under perioder av våra liv, eller väldigt promiskuösa. Jag tror också att det är vanligt att vi förhåller oss på båda sätten, men kanske under olika perioder av våra liv.

För oss som blivit utsatta för övergrepp av fler än en person tror jag också att skammen sätter sig djupare i oss. Känslan av att själv ha någon skuld i det hela, då det inte bara är en person som utsatt oss för övergreppen, tror jag sitter allt för djupt rotat i oss och jag tror också att det är en av anledningarna till att så få talar om just detta, även om jag upplever att det är många som har denna erfarenhet när man talar enskilt med personer som har blivit utsatta.

Jag är övertygad om att alla barn som har utsatts för sexuella övergrepp tar skada av det på något sätt, fast i olika grad. Däremot tror jag att vi handskas med svårigheterna på olika sätt och jag tror också att det är möjligt att få ett fullgott vuxenliv med framtidshopp och fyllt av tilltro och kärlek. Jag tror också att det är viktigt att få bearbeta sina upplevelser för att kunna gå vidare och skapa sig ett fullgott liv med framtidstro.

Den största skillnaden mellan att ett barn i ett fattigt land som Gambia och ett land rikt med resurser för barn är främst bearbetningen och möjligheterna till både krishantering, stöd, hjälp och bearbetning efter att ha utsatts för ett sexuellt övergrepp.

Det viktigaste för oss vuxna är att öppna våra ögon och våga se. Trots alla starka känslor som det väcker inom oss, så måste vi våga sträcka ut en hand när vi fattar misstankar. Vi måste våga ställa de där obekväma frågorna. Även när svaret gör ont.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,