Ett TV program som smärtar och glädjer på samma gång

olburk-i-naturen1Det är inte ofta jag tittar på TV och när det händer är det oftast debattprogram. Ibland kollar jag på Play när jag själv har tid, om det är något program jag blir nyfiken på som redan sänts. Serier är ännu mindre ”min grej”. Jag tycker de flesta serier är rätt trista och även om jag ibland följer några avsnitt, så tappar jag oftast intresset efter ett tag. Men just nu finns det en serie som jag i alla fall ser de flesta avsnitt av och det är Nybyggarna som sänds på Kanal 5.

Jag vet att serien har fått kritik och jag förstår poängen med den och till viss del kan jag även instämma i kritiken, men samtidigt känner jag att den faktiskt ger en hel del inblick i trasiga människors liv och därmed också ger en viss förståelse för att människor hamnar i situationer som de gör och att de sedan blir kvar där under en väldigt lång tid. Jag tycker också att det är bra att man tillsammans med kunnig personal får möjlighet att starta ett nytt liv utan den hopplöshet, förnedring som ett långvarigt missbruk och lång hemlöshet innebär.

Igår såg jag programmet med Anders. Anders som förlorat all självkänsla. Som inte tyckte att han hade något värde och som inte riktigt kunde tro på det beröm han fick för att han tapetserat ett rum bra. Anders som inte haft ett hem på 20 år och som levt i en husvagnspark utan vatten och el, när han inte suttit inne.

Anders som bar på skuld och skam för att han inte varit en bra far till sina barn eller förmått upprätthålla en relation till dem. Hans barn som man inte fick se i bild, men som jublade över det där samtalet han äntligen ringde. En dotter som säkert i sin tur bär på stora sår för att hon har växt upp utan en närvarande far.

All denna skuld, skam, förnedring och ett helt liv i ovärdighet. Alla trasiga familjer, alla barn som inte kan växa upp med så mycket trygghet som ett barn behöver.

Två av de tidigare deltagarna som var med förra säsongen, har jag träffat på tunnelbanan. Det var uppenbart att de inte var kvar på Basta, där programmet spelats in, utan återvänt till ett liv i missbruk och uppenbarligen en hel del misär. Det gjorde ont i mitt hjärta att se de båda vid två olika tillfällen. Särskilt kvinnan gjorde extra ont att se då det var uppenbart att hon var väldigt djupt inne i sitt missbruk och troligen i hemlöshet igen.

Jag tänker på hur mycket sorg och smärta ett missbruk drar ned så många människor i. Då menar jag inte bara de som missbrukar, utan även dess anhöriga. Det är en djup sorg att bevittna. Jag känner inte ”Den arga snickaren” Anders personligen, men av det jag sett av honom i TV-programmen så är jag övertygad om att han gör sitt allra bästa och är ytterst engagerad i sitt projekt för att kunna få människor på fötter igen och ge dem en ny chans. Ibland kan jag uppleva att han är något naiv, men framför allt glädjer det mig att se hans entusiasm och sin till synes uppriktiga tro på människor han möter. Även om program som Nybyggarna tenderar att bli lite socialporr, så kan jag ändå tycka att det är till största delen en positiv inlaga i samhällsdebatten och ett glädjande program.

briisa gubbar1Briisa, den organisation som min mamma har startat upp med en väninna och som vänder sig till kvinnor och barn i dysfunktionella familjer är en viktig organisation där jag gärna lägger kraft och energi för att stötta. Följ gärna bloggen också som är en blandning av beskrivning av vad som fått initiativtagarna att starta organisationen, med en beskrivning av hur arbetet utvecklas och personliga berättelser och samhällsdebatten. Briisa finns självklart på Facebook också.

Som anhörig kan jag särskilt se behovet av att det finns hjälp och stöd när livet väl rasar ihop. Hur viktigt det är med vård och tillfrisknande för både den beroende och dess anhöriga, för man får inte glömma att de flesta nära anhöriga också vi utvecklar beroenden, ofta omnämnt som medberoende. För barn till missbrukare är det särskilt viktigt att få stöd när man lever eller har levt i en dysfunktionell familj, för att inte föra dessa dysfunktionella mönster vidare till nästa generation. Allt handlar i slutänden om att leva ett liv där vi kan respektera oss själva, älska oss själva och våra närstående. Det handlar om att kunna leva ett liv utan skam, skuld och sorg. Det handlar om att leva sitt liv med värdighet, med medmänsklighet och att känna att vi har ett människovärde som är lika stort som någon annans människovärde.

Om du har sett nybyggarna, vad tycker du om programmet? 

bloglovin

Konsekvenserna av en ensidig rapportering om Gambia som Sexturistland

Igår sändes programmet Outsiders i Kanal 5. Det handlade om Sexturism i Gambia. Vi är många Gambiaresenärer som tröttnat på den ensidiga rapporteringen i media om detta och vi har därför skrivit en debattartikel tillsammans som publiceras i Aftonbladet idag HÄR! Det är förkortad version och den fullständiga versionen kan du i stället läsa här nedan:

Kanal 5 flaggar för att veckans Outsiders kommer att handla om sexturismen i Gambia. På trailern kan man se tre systrar som glatt berättar om att ”Gambia är ett gyllene land för oss gamla kärringar för att komma och söka älskare här!”

Vi är många Gambiaresenärer som följt denna ”sexrapportering” i svensk media genom åren om Gambia och som har tröttnat på det! Vi nekar inte till att dessa kvinnor existerar och vi tycker även att det är bra att debatten finns och uppmärksammas. Problemet är att det är en oerhört ensidig rapportering om ett turistland som för många européer handlar om helt andra saker än att köpa sex eller finna unga killar att utnyttja sexuellt.

I dagens globaliserade samhälle har världen blivit mycket mindre. Att gifta sig och skaffa barn över landsgränser är knappast något nytt. Många svenskar gifter sig med folk från alla möjliga länder och kulturer. Det är inget konstigt och det är relativt accepterat i vårt samhälle. De flesta gifter sig fortfarande av kärlek och inte för att en person kommer från ett specifikt land eller för att de vill ha sex med yngre män eller kvinnor eller för att kunna ”härska” över en partner som haft sämre förutsättningar i livet. Men om man har valt en partner med ursprung från Gambia, så blir reaktionerna ofta att man ”hämtat en prostituerad ung kille i Gambia”, oavsett hur det verkligen förhåller sig, var man träffats eller vilken ålder man har.

Vi är många Gambiaresenärer som aldrig över huvud taget haft en kärleksrelation med en Gambier, men bara att man tycker om att resa dit, gör att man snabbt blir stämplad som en sexturist. Sanningen är sällan intressant för den som vill göda fördomar. Svensk media har knappast hjälpt till att sprida bilden av Gambia som ett underbart turistland för många svenskar, utan att blanda in sexturismen. Sex säljer och särskilt de udda personer som vill utnyttja fattiga människor i ett afrikanskt land, är spännande att läsa om eller se på tv. Ett annat ord för det är också sensationsjournalistik.

Vi älskar att resa till Gambia av olika skäl. Några av oss älskar maten, andra dansen, någon trummorna, andra att få bada i havet, men det som är gemensamt för oss och vår reslust till just Gambia handlar om klimatet, de vänskapsband vi skapat till det oerhört gästvänliga folket i Gambia. Men även atmosfären och kulturen som vi får vara en del av när vi besöker landet. Den omsorg över sina medmänniskor som vi möter i Gambia och som vi tycker så mycket om, kan vi inte finna i Sverige och har inte heller lyckats finna i något annat land, trots att många av oss har rest i många andra länder. Vissa av oss har nyligen skaffat dessa vänskapsband och börjat resa till Gambia, men det finns också några av oss som har skaffat dessa vänskapsband sedan generationer tillbaka!! Ingen av oss reser dit för att bara njuta av sol och bad, utan även för att hjälpa till ekonomiskt för några av de som har allra minst, när det gäller skolgång till barn, bygga upp hus till en del familjer som blivit hemlösa då deras tidigare hus brunnit ned. Till de som inte har något arbete, då arbetslösheten är enorm i Gambia och utbildningsmöjligheterna få. Ingen av oss reser någonsin ner med bara våra semesterkläder utan att ha laddat väskorna med saker och kläder som kan komma väl till pass för människor som saknar allt när det gäller materiella saker, men i stället ger oss en fantastisk semester, genom att låta oss vara en del av deras vardag och fest!

Thailand har kämpat mot ett liknande sexrykte i många år, men vi kan se hur det sakta blir en allt mindre del av rapporteringen om Thailand och numera har endast en proportionerlig rapportering om sexturismen i Thailand och i stället rapporterar man, helt rätt, framför allt om väder, kultur, mat, speciella öar värda att besöka, att det är ett bra semestermål för barnfamiljer etc.

Det som oroar oss mest, är dock inte att vi kan bli stämplade som ”Sexuellt frustrerade medelålders kvinnor som reser till Gambia för att köpa sex av unga killar”. Det som oroar oss är att all denna negativa medierapportering gör att turismen i Gambia, som är Afrikas minsta land, sjunker. Gambia är ett land där Svenskar har semestrat sedan 70-talet och eftersom Gambia är ett litet land, så har turismen en avgörande betydelse för landet, befolkningen och dess överlevnad. Det oroar oss att den snedvridna rapporteringen gör att turismen sjunker än mer, då människor som ännu inte besökt Gambia, knappast blir lockade av de negativa rapporteringarna om Gambia som turistmål. Framför allt barnfamiljer blir lätt bortskrämda, trots att vi som besökt Gambia många gånger, vet att det är ett exemplariskt turistmål för en barnfamilj, där man både kan slappna av och ha semester, men även får möjlighet att ta del av en helt annorlunda kultur, musikliv och gästvänlighet vars like vi aldrig skådat i vårt avlånga land! Inte minst är Gambia känt för sitt fågelskådande och många svenskar och andra turister reser till landet för att fågelskåda, då Gambia är ett av världens fågelrikaste land med sina över 550 olika fågelarter.

Nu under våren har det kommit många larmrapporter, bland annat från Röda Korset om att en akut svältkatastrof råder i Västafrika och där Gambia räknas in som ett av de länder där det förväntas bli en akut situation. Där blir naturligtvis turismen som varit Gambias största inkomstkälla än mer viktig och faktiskt livsavgörande för många familjer och även för landet generellt.

Denna typ av rapportering får naturligtvis även negativa konsekvenser för gambier här i Sverige och deras barn, när man klassas som prostituerad Afrikan.

Vi uppmanar nu därför Sveriges journalister att ta sitt ansvar och ge en mer rättvis bild av Gambia, att ge en mer verklighetsbaserad och nyanserad bild av Gambia som turistmål och att för en gångs skull hoppa över, eller i alla fall ge minimalt utrymme för just sexturismen, som är en skrämmande, men väldigt liten del av turismen och turisterna i Gambia.

Fatou Touray, Uppsala, Anna Wedin, Sundsvall, Tina Jensen Bah, Skövde, Liselotte Billing Jeng, Stockholm, Lena Wallgren Wedin, Sundsvall, Maria Lööf, Stockholm, Monica Ceesay, Nyköping, Madelene Sundberg, Piteå, Britta H. Jobe, Stockholm, Göran Wedin, Sundsvall, Helena Svensson, Stockholm, Petri Säisä, Umeå, Tatjana Säisä, Umeå,Sollan Eriksson, Kramfors, Britt Dahlgren, Byske, Jane Horndahl, Stockholm, Veronica Månsson, Stockholm, Knut Johansen, Karlstad, Gullan Johansen, Karlstad, Kenneth Karlsson, Karskoga, Astrid Karlsson, Karlskoga, Roland Eriksson, Brottby, Micke Cedendahl-Nilsson, Gävle, Leine Cedendahl-Nilsson, Gävle, Yvonne Alfström-Lönnblad, Stockholm, Leif Alfström-Lönnblad, Stockholm, Binta Coker, Uppsala, Elizabeth Asplund, Tumba, Monica Wasstesson, Västervik, Weine Wasstesson, Västervik, Arne  Fahlen, Jönköping, Britt-Marie Fahlen, Jönköping, Susanne Appelquist, Hägersten, Annika Forsberg, Norrköping, Anna Thyr, Gävle och Jilly Kanteh, Kungsbacka.

Tidigare bloggat i detta ämne:

Gambia – så mycket mer än sexturism (2011)

Sexturism i Gambia (2008)

Läs mer om Gambia på min specialsida: Om Gambia

Andra som bloggat detta nu:

Kucke-li-lo: Nöjer mig

 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,