Reseberättelse Del 12

Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Reseberättelse Del 6

Reseberättelse Del 7

Reseberättelse Del 8

Reseberättelse Del 9

Reseberättelse Del 10

Reseberättelse Del 11

Ur min privata resedagbok:

”Det är ofrånkomligt att tänka en del på hemresan och det är tur vi kommer hem precis innan jul, eftersom jag tycker om julen och dessutom glädjes över att fira den med mamma och pappa. Annars hade det varit ännu mycket svårare att resa härifrån.

Jag kommer sakna alla ljud här; prasslet från palmbladen, uppvaknaden av tuppar som gal och böneutropen. Syrsorna som spelar på kvällarna, fågelkvittret, dånet från vågorna som slår, bilarnas tutande…

Den konstanta doften av Churay (rökelse) kommer jag också att sakna.

Ska sanningen fram så är det nog bara duschar, toaletter, moskitos och småkryp jag inte kommer att sakna, men till och med det har sin charm när man älskar ett land så mycket som jag älskar Gambia.”

Den kommande dagen var jag och Isa hemma hela dagen, då vi fick håren flätade. De andra var iväg till Banjul och sedan var de på stranden under dagen.

Bild 1277

F ´s kompis Ndeý flätade mig och F flätade Isatou

Bild 1278

Det tog ca: 10 timmar…

Bild 1283

Bild 1238

Vi fick lunchen tillagad åt oss medan vi flätade, så vi tog bara en kort paus för att äta… Jag har för mig att vi åt Benachin, men minns inte säkert…

Bild 1239

Bild 1286

Så småningom kom tjejerna hem från stranden och duschade och började fixa sig…

Bild 1276

Mabou passade på att spela lite fotboll på gården med vakten, som också var en av hans två bästa kompisar i Gambia: Badou (fast han och Mabou kallade varandra för ”smallboy”) och med en annan kille: Yosupha

Bild 1291

Till slut var vi färdiga…

Bild 1292

Isa fick hjälpa F lite med hennes hår också…

Bild 1293

Ndeý pustar ut, för så snart jag blev klar, så satte hon igång med Binta ´s hår och det tog nästan hela natten och då blev de ändå inte klara utan fick slutföra det ett halvt dygn senare…

Bild 1295

Mabou, jag och Musa

Vi andra stack iväg till Mabou ´s namne / toma ”stora” Mabou för att hälsa på honom, hans fru och deras sex månader gamla dotter; Isha.

Bild 1296

Tyvärr tog batteriet i kameran slut när vi var där, så det här var den enda bild jag fick där

Något hände dock med Mabou den här kvällen. Han hade visserligen varit ganska rädd de gånger vi sett Kankuran och han frågade i stort sett alla vi träffade om Kankuran, men den här kvällen fick han verkligen någon slags överdriven skräck för Kankuran. Redan på väg till stora Mabou pratade han om Kankuran och att han inte skulle kliva ur bilen när vi kom fram till Mabou. När vi väl var framme och knackade på hon stora Mabou, så satt lilla Mabou kvar i bilen.

När stora Mabou öppnar dörren, så tar lilla Mabou sats och springer allt vad han har mot dörren. Stora Mabou tror att han ska få en jättekram av lilla Mabou och håller ut armarna för att ta emot honom, varpå lilla Mabou springer förbi stora Mabou, rundar honom och ställer sig och håller i stora Mabou ´s ben och skriker: ”Mabou! Stäng dörren! Och lås den nu!!”

Stora Mabou stänger och låser dörren och sedan frågar han lilla Mabou: ”Vad är det? Varför måste dörren vara låst?” Mabou säger, helt uppskakad: ”Kankuran kan komma annars!”

Sedan går han och kontrollerar att dörren verkligen är låst.

Medan vi hälsar på hos stora Mabou så pratar lilla Mabou konstant om Kankuran. Vi försöker gång på gång att byta samtalsämne, men lilla Mabou återkommer konstant till Kankuran.

Plötsligt hörs det ljud utifrån hallen. Lilla Mabou spärrar upp sina ögon och klamrar sig fast vid mig och skriker: ”Vem är det som kommer?”

Stora Mabou svarar lugnt: ”Det är mina gäster från Senegal!”

Lilla Mabou ser fortfarande skräckslagen ut när han frågar: ”Men hur kom de in?”

Stora Mabou svarar tålmodigt: ”De har en nyckel…”

Det var svårt att hålla sig för skratt, för varje fråga som Mabou frågade, så verkade han tro att han skulle få ett övernaturligt svar och han såg lika förvånad ut varje gång stora Mabou gav honom ett helt självklart och ofarligt svar.

Till slut blev det dags att åka vidare. Vi skulle också åka och besöka Stora Jai och Fansu.

När vi skulle säga hej då, ville först inte lilla Mabou åka. Sedan vägrade han lämna huset förrän vi alla hade satt oss i bilen och då kom han springande och kastade sig in i bilen, varpå han skrek till sin kompis och vår chaufför Musa: ”Drive the car and drive it fast!” Sedan kastade han sig ner på golvet i bilen.

Eftersom det är sand på alla små gator så är det omöjligt att köra snabbt och dessutom är vägarna så dåliga att man inte kan köra snabbt för att inte förstöra bilarna. Mabou var mycket upprörd över att Musa körde så sakta…

När han sedan insåg att vi inte skulle hem, utan åka vidare till andra släktingar så var han mycket upprörd. Han genomgick ungefär samma procedur när vi kom hem till stora Jai och Fansu.

Alla vi träffade denna kväll försökte lugna Mabou och säga att Kankuran inte är så farlig och att han ändå inte får ge sig på turister eller pojkar, men inget någon sa kunde stilla Mabou ´s skräck denna natt.

Jag vet inte varför det här kom upp just denna kväll eller varför det kom upp så här starkt, för det var bara den här kvällen som han visade sig oerhört rädd för Kankuran…

På vägen hem blev vi stoppade av polisen för någon påhittade lagöverträdelse. Kanske polisens fru fyllde år nästa dag och han inte hade råd till någon present?

Vi köpte med oss afra chicken (grillad kyckling) på väg hem.

22160_245171851479_605716479_4748813_2174100_n

Men även den här dagen tog slut och det var nog Mabou evigt tacksam för!

Binta har uppdaterat med några av hennes videobloggar från resan!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Reseberättelse Del 11

Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Reseberättelse Del 6

Reseberättelse Del 7

Reseberättelse Del 8

Reseberättelse Del 9

Reseberättelse Del 10

Den här dagen började vi med att hämta upp F i hennes hem i Bakau. Som jag skrivit tidigare så retade tjejerna henne väldigt mycket för att hon valt att tillbringa natten med sin man… Därefter mötte vi upp farbror Siaka som också befann sig i Bakau.

Efter att ha förlorat numret till min toma/namne, lilla Fatou, så hade jag äntligen fått tag på det igen. Vi åkte till Kanifing och besökte henne och därefter tog vi med henne till stranden. Hon var lite blyg i början, men inte så mycket. Hon var mest blyg för att visa sina framtänder, eller framför allt avsaknaden av framtänder… Hon hade nämligen tappat dem och vågade inte skratta med öppen mun, för att gluggen skulle synas.

Bild 1152

Lilla Fatou och Binta

Bild 1155

Här ser man tydligt hur lilla Fatou kämpar för att inte gluggen ska synas, trots att hon är full av skratt…

Nåja, på väg från Kanifing, så passerade vi en sandig väg som det var rätt mycket snår runt omkring. Vad får vi syn på mellan snåren om inte Kankuran igen…

CIMG7196

Kankuran på museet var mindre skräckinjagande än den riktiga…

Den här gången blev barnen ännu räddare, tror jag, eftersom de nu fått reda på att Kankuran verkligen kan skada någon med sina machetes, trots att det var dagtid och vi satt i en bil.

Vi satt i en sån här stor jeep med tre säten. Jag hörde först hur Mabou skrek: ”Kankuran”.

Eftersom han skrikit det ganska många gånger vid det här laget, så tog nog ingen honom på riktigt allvar. Men när vi tittade ut bland buskaget så var det verkligen Kankuran.

Någon i bilen bad chauffören backa och det gjorde han.

Han kom rakt emot oss…

Jag tog fram kameran, för jag kände mig rätt skyddad där i bilen, men jag vet ju att man inte får fota Kankuran, så jag vågade inte fota, utan ångrade mig och la ner kameran.

Kankuran kom emot oss och några i bilen började skrika: ”Drive! Drive the car! Go! Go now!”

Men vår chaufför stod kvar. Binta och Mabou började gråta i baksätet och jag tror även någon annan gjorde det…

Jag tittade på lilla Fatou och såg på hennes ögon att hon var helt livrädd. Jag försökte få de andra att lugna ner sig, men det var helt omöjligt och alla skrek nu helt hysteriskt.

Till slut var Kankuran riktigt nära bilen. Bara någon meter i från. Då skrek Hareg, halvt hysteriskt: ”DRIVE THE FUCKING CAAAR!!” och äntligen, äntligen satte chauffören foten på gaspedalen och körde iväg.

Alla fortsatte gråta och skrika en stund till i bilen. När vi kört ett bra tag, typ 40 meter vände jag mig om och kollade ut och såg att Kankuran faktiskt fortfarande sprang efter bilen, viftandes med sina machetes…

Lite lätt chockade åkte vi så till hotell Senegambia. Det är ganska praktiskt att bada där då man enkelt kan bada både pool och i havet.

Bild 1161

Framme på hotell Senegambia

Bild 1166

En liten apa kom också på besök till oss

Bild 1167

Bild 1168

Lilla Fatou och Mabou busar i duschen

Bild 1165

Mabou och lilla Fatou i barnpoolen

Bild 1176

Demba, F och en kille till körde lite pingisturnering. Musa och Jai tittar på.

Bild 1177

F har åkt ur turneringen och kollar nu, tillsammans med Isa, vem som ska vinna?

Bild 1178

Barnen fick göra sandtavlor med sina namn på

Bild 1189

Hareg och lilla Fatou i havet. De andra i bakgrunden.

Bild 1198

F med Babucarr som kom och höll oss sällskap en stund.

Bild 1208

Tomten var på besök på hotellet. Ganska märkligt att se juldekorationer i 40 graders värme…

Vi var ganska länge på hotell Senegambia, med undantag för ett litet avbrott när vi gick till Yasmina ´s och käkade.

Bild 1214

Bröderna Sam och Siaka på Yasminas

Bild 1217

Lilla Fatou visar sin sandtavla för Sam.

Medan vi käkade så blev lilla Fatou och Mabou ovänner. Efter det gjorde han allt för att inte acceptera henne, trots att det ju också är hans kusin.

Bild 1220

Tillbaka på hotellet. En färsk ananasdrink tackar man inte nej till i värmen…

Bild 1225

Lilla F sitter och käkar upp lite av maten hon fick med sig från restaurangen, som hon inte orkade äta upp där…

Bild 1228

Lilla F ”fajtas” med Hareg. Hon fick syn på Hareg ´s tung-piercing och började kasta skor och tofflor på henne…

Därefter skjutsade vi hem min namne igen och sedan åkte vi till ett Internetcafé i Senegambia. Det var andra gången jag satte mig vid en dator i Gambia, men första gången jag medvetet sökte upp en. Internet kändes inte särskilt prioriterat på vår resa och det var rätt skönt att vara nästan helt ”nedkopplad” från nätet under två veckor.

När vi ganska sent åkte hem så åkte Hareg och Binta med Siaka till Banjul. De skulle fixa med körkortsgrejer till Binta och sedan skulle de ut, så Hareg och Binta skulle sova på Easy Time.

Ännu en dag var till ända.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Reseberättelse Del 6

Länkar till hela berättelsen:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Ur min privata resedagbok:

Det är verkligen fullt ös här nere hela tiden och allt går i ett. I morse skickade Siaka över bil och chaufför för att vi skulle åka till Banjul och åka vattenscooter. Jag backade dock, då jag känner att jag hellre ville försöka fixa kamerorna och posta vykorten. Barnen åkte iväg med Siaka och jag åkte först med F till Yasminas och åt frukost. Vi hade ett väldigt långt och fint samtal.

Därefter kom Musa och hämtade oss och vi åkte till Pipeline. Några vykort blev inte postade och kamerorna gick inte att fixa, så jag och Binta köpte en ny gemensamt. Det var ju inte inräknat i resebudgeten, vilket få saker här är, i och för sig…

Bild 575

Musa och F fick stå modeller när jag testade nya kameran

Bild 576

Medan vi väntade på att Siaka och barnen skulle komma och möta upp vid Pipeline, så gick vi och hälsade på en av F ´s vänner i en affär. Åh, titta där, en dator med uppkoppling. Min första ”datakontakt” sedan jag kom till Gambia…

Det fanns ju internetcafeér men jag sökte bara upp det vid ett tillfälle, då jag ville ta tillvara på tiden vi hade där.

Bild 580

Till slut kom Siaka och tjejerna och vi kunde dra vidare…

Bild 582

Fast först lite syskonkärlek… Den flödade det rätt gott om i Gambia för det allra mesta.

Därefter drog vi till hotell Senegambia, där det är lätt att bada i både pool och havet…

Bild 617

Isa, Jai, Binta och Hareg på hotell Senegambia

Bild 619

Mer familjekärlek. Jag får en jättekram av Jai

Bild 622

Isa på hotell Senegambia, strålande som en sol

Bild 634

Tjejerna hittar en bar med barstolar mitt i poolen

Bild 643

En jätteödla. Det kan vara samma som på denna youtube-film?

Bild 644

Jag är ju lite fascinerad av kräldjur, så jag tyckte den var rätt cool

Bild 651

Tjejerna njuter av sol och bad

Bild 659

Isa kikar fram…

Bild 662

Kusin F föredrar att chilla i skuggan under ett parasoll. Hon har för övrigt jobbat på det här hotellet tidigare, som dansare

Bild 664

Som jag nämnt tidigare, det fanns en anledning till att jag gick under smeknamnet ”tomaten” under några dagar…

Bild 677

Mabou fick sig en smaskig semesterdrink av färska frukter, då det visade sig att servitören bodde granne med oss…

Bild 689

Sen var det dags att dra hem och byta om. Vi var bjudna på Sabarr i Bakau och nu skulle vi få se om Binta ´s halvtimmes lektion givit någon utdelning.

Det finns ju ”dresscode” i Gambia också. På nattklubbar går man till exempel inte med Afrikansk dress. Det anses opassande, då den afrikanska dressen ska ”bäras med respekt”. Men sedan finns det andra tillfällen då man bör ha just Afrikansk dress. Sådana tillfällen är till exempel barndop, Sabarr och andra tillställningar.

Bild 692

Killarna blev nog ganska vana att få vänta på oss… Här är Bamba, en av våra två favorit-chaufförer (den andra var vår vän Musa), Farbror Siaka som gav vår resa en extra guldkant och vår vän Babucarr, även kallad ”Gangster”. De sitter utanför vår gård och väntar på att vi ska bli klara.

Bild 690Bild 693

Till slut bar det iväg. Först skulle vi förbi hos Farbror Fansu och hans fru Jai och hämta grejer…

Bild 695

När vi precis kommit fram till Jai och Fansu, så blev det lite bråk. De hade precis tagit en tjuv som hade snott en stol av dem, som han sedan gått och sålt, för att kunna köpa kana (en slags hembränd sprit). Man höll fast ”tjuven” och tänkte kalla på polis, men så kom farmors syster Fatou (ja, en till Fatou, haha) utfarande och örfilade ”tjuven”. Då rann all ilska av alla och vi började skratta åt den roliga tanten i stället. Till och med ”tjuven” föll i skratt. Så de släppte honom och struntade i att tillkalla polis. Han hade fått sitt straff ändå…

Bild 694

Jai och F, med F ´s äldsta son Maas, som var Jai ´s favoritkille i Gambia

Bild 701

Binta, ”stora” Jai, Maas, ”lilla” Jai och Mabou

En film på den Sabarr vi var på i Bakau. När Binta dansade, ställde sig alla upp och skrek och applåderade och flera kvinnor kom fram och ville dansa med henne. Hon fick stående ovationer, trots att hon bara hunnit lära sig grunderna under en ½-timme flera dagar innan… Det var jättekul! Hon gjorde verkligen succé!

Jai, Binta Isatou med Maas i knät och Mabou i förgrunden på Sabarr i Bakau

Tyvärr är det väldigt svårt att se bra på filmerna, då det var allt för mörkt och väldigt trångt, filmerna skakar dessutom mycket och det berodde på att alla som stod omkring mig dansade och rörde på sig, så jag hade svårt att hålla kameran stilla, men ni får hålla till godo av det vi fick med:

Nåja, mitt uppe i denna Sabarr-dans, så börjar det gå ett rykte om att Kankuran är i Bakau. (Kankuran, som jag skrev om i Del 2.) Barnen som var väldigt nyfikna på denna Kankuran bad några barn ta dem med in i det bäcksvarta Bakau för att hitta Kankuran. Det var Mabou, Binta, Hareg och Jai ´s kompis Emma som stack iväg.

Efter en stund när de inte kommit tillbaka gick F in i Bakau för att leta efter dem. Precis när hon hittat dem och sagt att det bara var påhitt och att det inte fanns någon Kankuran, för att få med sig dem tillbaka till belysta gator, så dök han upp.

Han slog sina två machetes så det blixtrade om dem och barnen försökte komma undan. F knackade på en massa portar, men ingen vill öppna när man har Kankuran efter sig…

Alla hade varit livrädda.

Hareg försökte ta sig undan, men ramlade ner i ett hål i marken, som används för att få undan sopor och avförning. Hon hade avföring upp till knäna och tappade sina skor i sörjan.

S6300854

Ett liknande dikeshål som Hareg ramlade ner i…

S6300855

Till slut lyckades F förklara genom porten till en gård att hon hade främlingar med sig från annat land och att de var jagade av Kankuran. De blev till slut insläppta. Hareg fick skölja av benen det värsta och F sprang och köpte ett par nya flipflop till henne.

Ja, mitt smeknamn ”tomaten” var inte det värsta på resan, Hareg blev upprepade gånger kallad för ”Bajs-Hareg” efter det som skedde… 😉

Efter det var det sluttjatat om att tjejerna och Mabou ville se Kankuran. Däremot var det inte sista gången vi såg honom…

Efter det var tjejerna ganska ”mätta” på upplevelser för den dagen. Vi gick tillbaka till Sabarr och Binta dansade lite till, sen gick vi och käkade lite och sen var det bara sängen som lockade…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Reseberättelse Del 2

Här kommer nu del 2 av min reseberättelse. Del 1 kan du läsa HÄR!

Bild 133

Mabou, första morgonen i Gambia

Bild 128

Första morgonen hade vi en liten hyresgäst i badrummet, vilket gjorde att bara jag, Mabou och Hareg vågade duscha

Bild 178

På morgonen åkte vi och hälsade på Fansu och Jai som stod i sin lilla affär och därefter tog Jai med oss till sin kompis, vars dotter hade fått tvilling-barn en vecka tidigare och denna morgon hade de barndop för dessa små tvillingdöttrar:

Bild 179

Därefter åkte vi in till Banjul, som är huvudstaden. Eftersom vi var så många så åkte vi alltid i 2-3 bilar. Vi växlade först pengar i Serekunda och sedan bar det då av till Banjul.

På väg in till Banjul så körde en stor militärbil in i bilen som tjejerna satt i. Sidorutan exploderade och Isatou (16) fick en skur av glassplitter över sig och skar upp små rispor i händerna. Tack och lov blev det inte så farligt med personskador. Lätt chockade och uppskakade fortsatte vi färden till Banjul med den bil jag satt i och en taxi.

Bild 192

I denna rondell blev tjejernas bil påkörda av en stor militärbil så sidorutan exploderade i bilen

Inne i Banjul, på marknaden, handlade vi tyger som vi skulle sy upp både till ”vanliga” kläder och Afrikanska dräkter. Det är väldigt jobbigt att gå på marknaden, då det är trångt, mycket lukter, ljud, trängsel, många som vill ha in en i sina stånd och affärer och ett evigt prutande på priser. Man blir helt slut efter bara några timmar.

Vi köpte också löshår då flera av oss planerade att fixa håret redan i början av resan. Det blev dock inte så… Vi fixade inte håret förrän det var bara fyra dagar kvar.

CIMG7140

Hareg i shoppartagen i tygaffären

CIMG7144

Man kan hitta det mesta på marknaden

CIMG7145

Jai och hennes kompis på Albert Market i Banjul

CIMG7146

Isa kollar in halsband

Efter shoppingturen i Banjul åkte vi in till Bakau och lämnade in tygerna hos en skräddare och valde modeller som våra kläder skulle sys upp i, samt lät oss mätas så kläderna ska passa. Därefter gick vi och käkade då vi var ganska trötta och hungriga vid det laget.

CIMG7157

Isa och Jai på Saffie ´s i Bakau

CIMG7161

Fatou (jag) och Fatou (kusinen) på Saffie ´s

Därefter skulle vi åka till krokodilpoolen och museet i Bakau; Kachikally, när vi ändå var i krokarna.

CIMG7173

Klappa krokodiler är nästan ett måste i Gambia

CIMG7187

Hela tjocka släkten får plats i det stora trädet

CIMG7198

Inne på museet fick vi lära oss en del om Kankuran.

Kankuran är en kulturell grej. Olika stammar har olika slags kankuran/ifang bundi/hunting.

Det handlar om utklädda personer som har kontakt med andar. Ingen vet vem eller vilka som är kankuran och ”den onda” får slå kvinnor men inte män. Han kommer då med två stora machetes och skrämmer folk. Det finns en massa olika sägner om detta och jag vet inte säkert vad som stämmer och vad som inte gör det. Det kanske finns någon läsare som kan fylla i kunskaperna om Kankuran?

CIMG7199

CIMG7201

Det finns inte bara onda kankuran, utan även dansande kankuran som man ska lämna pengar till. Klart är att dessa berättelser om Kankuran väckte starkt intresse och nyfikenhet hos Mabou och tjejerna och de sa flera gånger att de önskar att få se kankuran. Jag kommer att återkomma till det i min reseberättelse…

På kvällen åkte vi tillbaka till Fansu och Jai för att dels dela ut lite små presenter vi haft med oss från Sverige, men också för att äta Gambiansk mat som tjejerna hade beställt.

Det var alldeles mörkt ute. I Gambia blir det mörkt redan vid klockan 19. Vi satt alla samlade i vardagsrummet. Fansu och Jai, deras yngsta son, Demba och Fatou som jag berättat om tidigare, en annan farbror från Gunjur som bara är 14 år, Fatou ´s två barn Maas och Adou, Farmors syster; Fatou, några andra småkillar och Binta, 12 år m.fl.

Mitt i allt prat så börjar Fansu att berätta om hur mycket han saknar sin bror Lamin och hur glad han är över familjernas återförening efter hela sjutton år. Han berättar väldigt känslosamt och fint och jag berättade också om hur mycket den här resan betydde för mig. Att jag drömt om detta i 17 år och inte kunde fatta att vi nu var här, samlade, allihop!

Jag lovar att inte ett öga var torrt.

Utdrag ur min personliga resedagbok:

Det har varit mycket känslomässigt sedan vi kom och många tårar. Igår grät vi flera gånger. Men det är blandade tårar och mest glädjetårar. Min dröm att få besöka Gambia med alla mina barn samtidigt har gått i uppfyllelse! Jag är i mitt paradis på jorden och jag vet att jag kommit hem nu.

Det är här mitt hjärta finns och det är så oerhört rörande att vara här. Jag vaknar av galande tuppar och njuter av varje sekund. Jag ville visa mina barn det Gambia jag älskar och det har jag nu möjlighet till. Jag är tacksam. Jag är tacksam över att ges denna möjlighet!

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag är hela tiden nära att börja gråta av ren lycka.

Jag känner ödmjukhet över att få uppleva detta. Ödmjukhet inför livet.

Jag är lycklig. Jag är tacksam. Och oerhört ödmjuk inför livet.

TACK!!

Kvällen slutade ungefär där för mig och Mabou, medan den fortsatte ett tag till för tjejernas del. Det ska jag berätta om i nästa del av min Reseberättelse… Fler återföreningar i familjen är att vänta…

Binta ´s videoblogg från dag 2:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,