Gråhårig

Det sägs att man blir gråhårig av sorg. Det sägs också att det är ens barn som gör en gråhårig. Jag vet inte om det där stämmer, eftersom båda mina föräldrar började bli gråhåriga som ganska unga… 😉 Själv hittade jag ett par gråa strån härom året.

Jag har alltid sett yngre ut än vad jag är, men det är inte alltid jag har uppskattat det! När jag var 17 år och gravid med min äldsta dotter Binta, så var det inte särskilt kul att se ut som 12 år, med en enorm mage. Gissa om folk vände sig om på stan? Desto roligare har det blivit på senare år. Det är klart att jag tagit det som en komplimang att se yngre ut än de snart 38 år jag är.

Men, efter den senaste tidens sorger, så i morse när jag tittade mig i spegeln så såg jag en mycket äldre kvinna som mötte min blick, än jag såg för två veckor sedan. Jag såg en, inte bara morgontrött, men en trött kvinna, som börjar närma sig 40 med försiktighet…!

Jag är glad att jag har lite toning i håret och därför inte kan räkna om jag fått några fler gråa strån…

Visst, grått hår kan vara både karismatiskt och snyggt. På andra. Själv vill jag fortsätta tro att 37 år inte är någon ålder… Och jag vill definitivt tro att man inte är gråhårig då! Med snälla eller vilda barn…! 😀

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,