Bilduppdatering från Bloggalan


Det är inte så lätt att göra en stor sammanfattning av en stor kväll. Som säkert ingen har missat så vann jag alltså Stora Bloggpriset i kategorin Vardag. Jag är stolt och glad och överväldigad över att vinna priset, men allra mest är jag tacksam mot alla er som röstade fram mig. Jag är tacksam över att ni trodde på mig, när jag inte vågade tro på mig själv och det betyder oerhört mycket för mig personligen!!

Att jag vann priset är som sagt väldigt glädjande, samtidigt som jag inte ska förneka att jag lagt ner oerhört mycket tid och jobb på bloggen och på det sättet känner jag verkligen att jag har förtjänat priset, samtidigt som jag är medveten om att de flesta bloggare som uppdaterar ofta, lägger ner mycket tid på sina bloggar.

Hur det än är, så känns det fantastiskt att få något slags erkännande för att det jag skriver är läst och uppskattat!!

Lite om gårdagen:

Först kom jag till hotellet och det var verkligen fint där. Eftersom jag varit vaken sedan 04.00 på morgonen så var jag ganska trött. Men eftersom klockan var mycket, fanns ingen tid att förlora. Binta (19) och hennes kompis Vendela (som dansar med Binta i Zumbas) och min svägerska (Kamelens mamma) kom till hotellet ganska snart. De hjälpte mig att göra mig i ordning inför kvällen:

Det kändes lite extra lyxigt att ha två som fixade, sminkade, lockade och donade.

Jag lånade Binta ´s superhöga dojjer och även om jag trivdes i dem, kan jag säga att jag hade jäääkligt ont i fötterna innan kvällen var slut. Hade inte Binta stoppat mig så hade jag definitivt tagit av mig dem och gått barfota sista timmen…

Jag och Binta på väg till Bloggalan.

När vi kom fram till Bloggalan så hade de hängt upp små tavlor på alla oss som var nominerade.

Mina supporter-tjejer: Vendela, Binta och Karin (Kamelens mamma)

Vi fick gott käk och välkomstdrinkar (för mig blev det pommac och den var uuutsökt 😉 )

Så började själva prisutdelningen.

Det var Jenny Östergren

som var konferensier.

En massa bra bloggare fick ta emot priser.

…och tänk att de hade ett pris till mig också!

Binta på röda mattan… Vi minglade runt en stund och träffade på en hel del bloggare som jag känner till och det var trevligt (jag vågar dock inte lägga ut bilder på dem, utan lov.)

Jag tror mina supportrar var lika glada som mig!

Vinnartavlan.

Alla vinnarbloggar samlades på scenen…

Här är alla som både blev nominerade och de som vann:

Nöje & Kultur:
Vinnare:
Bokhora
Nominerad: Kulturbloggen
Nominerad: Weird Science
Nominerad: En man med ett skägg.
Nominerad: Vassa eggen
Mode

Vinnare: Style by Kling
Nominerad: Hotspot
Nominerad: Manolo
Nominerad: Stockholm Streetstyle
Nominerad: Hanna Fridén

Sport & Fritid

Vinnare: Marcus Birro
Nominerad: Bara ben på Glenn Hysén
Nominerad: Robert Lauls blogg
Nominerad: Henrik Rydström
Nominerad: Sportbloggen


Livsstil

Vinnare: Husmusen
Nominerad: Gynning
Nominerad: Johanna Sjödin
Nominerad: Matälskaren
Nominerad: Niotillfem

Prylar & Teknik

Vinnare: Moderskeppet
Nominerad: Beta Alfa
Nominerad: Lilla gumman
Nominerad: Prylfeber
Nominerad: Tommy k Johansson

Vardag

Vinnare: Tonårsmorsa
Nominerad: Att vara Alex Schulman
Nominerad: Bloggfrossa & mannen som blev trött
Nominerad: Stationsvakt
Nominerad: The Real Mymlan


Politik & Samhälle

Vinnare: Opassande.se
Nominerad: Alla dessa dagar
Nominerad: Blogge Bloggelito
Nominerad: Henrik Alexandersson
Nominerad: Oscar Swartz :: Texplorer

Jag måste säga att även om det känns helt fantastiskt att vinna och jag är glad och tacksam och allt, så är egentligen alla nominerade vinnare. Alla har gjort ett grymt jobb och alla är ändå uttagna för att väldigt många uppskattar dessa bloggar!!

Även en vinnare behöver lite sömn…

Till sist: TACK igen till alla som kommenterat, röstat, stöttat, mailat, ringt, smsat och allt ni har gjort för att heja på mig och för att gratulera mig. Jag är säker på att ni inte ens kan föreställa er den glädje jag känner!!

Det kommer mera…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har i alla fall höga odds i Stora Bloggpriset…

Fick en lustig länk mailad till mig igår. Den gäller nu Stora Bloggpriset. Enligt den ligger mina odds högt. Det innebär att sannolikheten att jag ska vinna är obefintlig, haha. Nej, inte obefintlig, men näst intill. Enligt oddsen ligger jag sämst till i kategorin Vardag.   Jag har ju sagt att jag kommer bli glad även om jag hamnar näst sist. Hmmm… Det verkar som om jag får nöja mig med sistaplatsen, om oddsen stämmer.

Då får jag väl helt enkelt nöja mig med att jag är nominerad i alla fall. Att vara en av fem bloggare som är nominerad i kategori vardag i hela Sverige, är ju inte fy skam det heller. Ã… andra sidan trodde jag att Alex skulle hamna på första plats, men enligt oddsen så ligger han tvåa efter Mymlan. Nåja, time will tell!

Det ska i alla fall bli skitkul att gå på bloggalan!

För er som fortfarande vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR!
(Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress
längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post
under en veckas tid.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intervju med Aminata.se

För ett tag sedan skrev jag om att jag var i behov av någon som kan hjälpa mig med kodning och annat tekniskt på min blogg, då jag har noll koll på allt bakom kulisserna. Jag fick några erbjudanden av några personer som jag alla tackar för erbjudandet. Till slut valde jag i alla fall Aminata. Det föll sig ganska naturligt, inte minst för att vi delar en hel del intressen, både vad gäller musik, Afrika, religion och även politik. Vi har säkert inte samma åsikter i allt, men jag tror mig ha sett att vi delar många huvudståndpunkter i dessa delar och därför blev jag naturligtvis intresserad av ett samarbete.

Här kommer därför en intervju med Aminata, så får ni också lite koll på vem hon är:

Du har ju en egen sida: aminata.se Vad handlar din blogg om?

Från början bloggande jag enbart om artister som gjorde spelningar här i Sverige – artister från framför allt Västafrika. Då skrev jag för artistbolaget Kinti productions. Men så för ganska exakt två år sen hände det saker i västafrikanska Guinea, som många av mina vänner och artistkompisar kommer ifrån. Många människor dog i stora våldsamma demonstrationer mot regeringen. Det kändes omöjligt att inte börja blogga om det. Och det var då jag startade en egen bloggsida. När jag väl hade kommit igång med skrivandet blev det fler och fler inlägg, också om vardagsliv och samhällsfrågor. Det finns mycket att säga om Svenska relationer till Afrika. Och om Afrika. Så nu är min blogg en salig blandning av personliga texter, nyheter med anknytning till Afrika, presentationer av artister, tips om konserter, debatt om hur vi använder olika ord, länkar till låttexter och videoklipp och lite annat.

Tror du att du lyckas hålla ordning på min blogg (http://fatou.se) eller verkar det mest vara ett enda stort virrvarr av det du hittills sett bakom kulisserna?

Jag tycker att du har en jättefin blogg. Det finns några småsaker
som man kan förändra tekniskt kanske, men framför allt hoppas jag kunna
leva upp till förtroendet!!!

Berätta lite om dig själv.

Jag är en fyrabarnsmamma precis som du. Min äldsta är 23 och den yngsta 5 år. Jag är gift med en man från Västafrika och bor i en ghettoklassad Stockholmsförort där en minoritet av invånarna är etniska svenskar. Och jag har släktingar på nästan alla kontinenter. Min pappa kom från en internationell familj, han var själv uppvuxen i Sydostasien och hamnade i Sverige under andra världskriget. Men varje sommar, från det att jag och mina syskon var små, tillbringade vi med pappa på Gotland. Utan tv, med böcker, spel, långa middagar, utflykter och kompisar som största nöje. Så om jag ska nämna de platser i världen som jag bär med mig starkast i mitt hjärta, så är det framför allt Gotland, sedan Guinea och Senegal och Danmark, i nämnd ordning. Jag har både jobbanknytning och familjeanknytning till de här ställena och många minnen förknippade med dem.

Sedan jag var 16 och började arbeta har jag jobbat med en massa olika saker. Allt ifrån städning, fiske, byggnadssnickeri, lantarbete och konsthantverk till journalistik, layout och webbproduktion. Jag har också brutit upp flera gånger från till synes stabila livssituationer och ändrat riktning, som när jag lämnade journalistiken, flyttade till Stockholm och började arbeta med musik och scenproduktion för ungefär tolv år sen. Och nu senast när jag bestämde mig för att börja läsa på juristlinjen. Jag gör alltså saker och ting i annorlunda ordning, som en kompis sa. Ska man inte plugga först och skaffa sig en karriär och SEN gifta sig och skaffa barn? Och får man verkligen som jag vara muslim om man är en modern kvinna? Men det bekymrar jag mig inte så mycket om. Jag har gjort allt så som det passar mig, inte så som det passar någon annan. En del tycker jag är konstig. Men jag är ju bara som jag är. En summa av alla de små händelser som ledde till att jag föddes och blev den jag är. En liten virvel i livets stora ström.

Du skriver mycket om Afrikanska musiker, i synnerhet om västafrikanska musiker. Men vem är din favorit?

Jag letar hela tiden efter ny musik, så jag lyssnar jämt på olika sorters låtar. Mest från franskspråkiga länder. Mina största favoriter är alla de unga, fantastiskt kreativa artisterna som experimenterar och blandar stilar. Och jag tycker allra bäst om de som har ett samhällsengagemang, och de som gör sin egen grej som de verkligen tror på. En artist som är värd att nämna i det sammanhanget är hiphop-pionjären i Senegal, Didier Awadi, han har ett politiskt engagemang som är intressant och han hjälper fram yngre musiker. Intressanta är också grupperna kring Foniké, ett ungdomsgäng från Guinea som gör streetmusik och videor. Foniké har producerat en hiphopfilm som fick väldigt mycket uppmärksamhet i Paris för ett tag sedan och deras medlemmar gör mycket nytt material hela tiden.
Vackraste nu levande Västafrikanska rösterna, de har nog Salif Keita och Oumou Sangaré, i konkurrens med guineas store artist Sekouba Bambino och Senegalesiske Youssou N’Dour. Men jag lyssnar inte så mycket på dem just nu.
På iPoden rullar i dagsläget mest följande: Paret Sousou och Maher Cissokos platta Adouna – ett intressant svenskt skivsläpp 2008; En ung nigeriansk tjej som kallar sig Asa och är nominerad till 2009 års Kora Awards (länk till Myspace: http://www.myspace.com/asaofficial); Daby Touré från Mauretanien; Bil Aka Kora (Burkina Faso); Minyeshu (Etiopien); Ardeì (en belgisk grupp); Zap Mama (Kongo/Frankrike); Massor av musik i stilen Decalé Coupé, från Elfenbenskusten, exempelvis med Magic System; Alioune Mbaye Nder (Senegal); Och Tiken Jah Fakoly (Burkina Faso/Elfenbenskusten), som gör reggae och är otroligt populär i Västafrika för sina frispråkiga texter. Plus en massa demos från en massa olika nya grupper.
Du får följa min blogg – det finns massor av länkar där och jag kommer att presentera fler favoriter under våren!

Vad vill du uppnå med ditt bloggande?

Jag vet inte riktigt. Jag skriver för att det är kul eller intressant. Jag tipsar om artister jag och mina kompisar gillar. Och jag skriver om det som händer i Västafrika för att många av de som är intresserade av nyheter därifrån inte kan franska och saknar det materialet i svenska media. Jag experimenterar med nya webbverktyg också som är länkade till bloggen, en videosamling via vodpod.com, två flöden via Delicious.com där jag delar med mig av intressanta länkar på nätet och ett Twitter-flöde med nyheter i korthet. Och jag tänker att om något av det jag skriver kan ge någon en aha-upplevelse, ge dem något i form av tips om en artist de aldrig har hört eller en bok de aldrig har läst men som de känner sig sugna på efter att ha läst min blogg, då är ju det väldigt kul. Och framför allt tycker jag det har varit roligt med debattinläggen på bloggen om hur vi använder ord – hittills har det varit en väldigt intressant debatt med många inlägg.

Till sist: finns det någon eller några sidor på nätet som du särskilt vill rekommendera?

Kolla gärna in Kora Awards sida (http://www.koraawards.org). Efter många års törnrosasömn så arrangeras snart den här stora prisutdelningen igen 2009. Det tycker jag är på tiden. På hemsidan kan man se alla de artister som nominerats till de olika priserna och det säger något om vad som är aktuellt just nu i afrikansk musik.

En annan sajt som är otroligt intressant är TED. http://www.ted.com. Där kan man se inspirerande videofilmade föreläsningar med några av världens främsta forskare och nytänkare. Sök på ordet Africa för att hitta det som handlar direkt om Afrika på olika sätt. Den fraktalforskande matematikern Ron Eglash till exempel som hälsade folk i Mali med orden ”hej jag är professor kan jag få sitta på ert tak” och har visat att den Afrikanska förhistoriska matematiken var oerhört avancerad (http://www.ted.com/index.php/talks/ron_eglash_on_african_fractals.html).

Tack Aminata för intervjun och för att du vill hålla ett öga på min sida. (Du har redan hunnit ge mig ovärderlig hjälp! TACK!)

Påminnelse: Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR!
(Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress
längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post
under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Dagens i-landsproblem

Kan ni fatta? Jag har bitit av varenda långa, välmanikyrerade nagel jag hade. På båda mina händer…Varenda en. Det var någon vecka sedan och jag har inte hämtat mig än…!

En annan sak, som är superviktig: Idag fyller Kribban, min bonus brorsson år! Kribban, ni vet ”Kamelens” storebror! Skriv gärna ”hurra” i mina kommentarer till honom, så han vet! 😉

Och HALLÃ…Ã…Ã…! Ni glömmer väl inte att rösta på min blogg, en gång om dagen i några dagar till?

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mäns våld mot kvinnor

Jag har tidigare bloggat om boken Mia-Sanningen om Gömda. Boken som väckt ramaskri i media och i bloggvärlden. Jag har skrivit om detta ämne i följande två bloggar, utan att gå in närmare i sakfrågorna:

Sent om sider vaknade även de större medierna, såsom Aftonbladet och Expressen upp i denna debatt och började skriva. Debatten har dock urartat vid ett flertal tillfällen på nätet, kanske framför allt i bloggen som författaren till boken Mia-Sanningen om Gömda, Monika Antonsson har.

theWitch har i sin blogg skrivit en del om hur debatten just lyckas urarta vid ett flertal tillfällen. Eftersom jag har i flera delar samma åsikter i denna fråga, så tycker jag också att hennes sammanfattning om denna gömda-historia är målande och välskriven. Slutligen tycker jag också att hon har sammanfattat en bra länksamling för hela denna debatt, där man kan bilda sig en egen uppfattning. Den kan du läsa HÄR!

Tyvärr tror jag dock inte att denna debatt gagnar de som huvudhistorien fick världen att rikta sina blickar mot. Några som väldigt väl behöver uppmärksamhet, nämligen de kvinnor som är utsatta för våld, förtryck och hot i nära relationer. Jag tycker dock inte att man ska ”skjuta budbäraren”. D.v.s. om Monika Antonssons bok stämmer, vilket jag tycker hon har debatterat väl för och lagt fram tillräckligt med sakliga bevis, för att jag i alla fall ska tro på huvuddelarna i hennes kritik. Däremot så tycker jag att debatten vid flera tillfällen har urartat på författaren Monika Antonssons blogg, särskilt bland kommentarerna. En del av kritiken har jag också sett som allt annat än saklig eller ens relevant.

Men i huvuddelarna så anser jag ändå, efter att ha läst och sett Liza Marklund ´s uttalanden och Monika Antonsson ´s uttalanden. Där måste jag säga att Monika varit väldigt saklig och kunnat lägga fram sina åsikter och sammanfattning av boken väl.

Hur som helst så är det trista i denna historia att många fick upp ögonen för kvinnor utsatta för våld i det här landet, tack vara boken Gömda. Rädslan finns nu förstås för många kvinnor som lever just i det gömda, det vill säga med olika typer av skyddade personuppgifter.

Ska det nu bli svårare för dessa kvinnor att bli trodda av myndigheter och andra i deras omgivning? Ska det nu bli ännu svårare än det redan är, att få hjälp och stöd från samhället? Den hjälp och det stöd som redan nu är så svårt att få.

I bloggvärlden är vi många som känner till Vendettanbettan och hennes bakgrund. Vi är många som läst hennes historia, samtidigt som kalla kårar har runnit längs våra ryggrader. Hennes direkta sätt, hennes ord utan krusiduller.Ursäkta uttrycket, men ibland närjag läst hennes historia har det känts som att få en kniv i magen.

Jag tror dock, att de flesta av oss människor är fullt medvetna om att det lever en massa kvinnor och barn i skräck för sina banemän. Jag tror de flesta av oss inser att det finns en massa kvinnor som verkligen berättart hela sin sanning, som beskriver den rädsla de faktiskt känner, även om vi också inser att det finns en och annan som ”skarvar”.

Det är klart att det inte är vanligt att kvinnor väljer att leva på flykt, för att hämnas en före detta make eller för att de vill ha personlig uppmärksamhet. Men de finns. Det finns kvinnor som är beredda att gå genom eld och vatten med osanning och nu tänker jag inte på de personer som kretsar kring boken gömda, utan jag menar att generellt så finns det kvinnor som pekar ut män oskyldigt för både de ena och de andra brotten, för att det på något sätt gagnar dem själva.

På samma sätt som jag känner förakt mot män som utsätter kvinnor för våld, så känner jag förakt mot de kvinnor som faktiskt ljuger för att det ska gagna dem själva, i vårdnadstvister, för hämnd eller av andra orsaker. Jag föraktar dem inte bara för vad de utsätter dessa män för, utan för att de underminerar trovärdigheten hos de kvinnor som faktiskt blir utsatta. Det gör det svårare för kvinnor att bli trodda i de fall som de blivit utsatta för våld i olika former.

Mäns våld mot kvinnor ska aldrig accepteras. Däremot så tror jag att det för alla parters skull är viktigt att ta bort tabustämpeln i dessa fall och diskutera och debattera tills tungorna, tangenterna och pennorna blir trötta. Dels för att kvinnor som faktiskt blir utsatta ska våga söka hjälp, för att de ska våga anmäla och för att de ska våga visa sin verklighet innan det är för sent.

Många kvinnor i Sverige i dag blir misshandlade till döds. Sedan finns det alltså allt för många som klarat sig med nöd och näppe men som lider allvarliga men av fysiska eller psykiska skador efter ett våldsdåd. HÄR (pdf-länk, rekommenderas!!) kan du läsa en utförligare text om mäns våld mot kvinnor.

Ett annat skäl till att det är viktigt att tala öppet om detta med mäns väld mot kvinnor är att de män som faktiskt utövar våldet och inser att de behöver hjälp också ska kunna söka den.

I denna veckas nummer av Uppsalatidningen finns ett intressant reportage med Mansmottagningens Hans Ã…berg, som jag var på en föreläsning med i fjol, tror jag det var. För att våga komma vidare och söka hjälp för sina problem, så är det naturligtvis viktigt att inte tabubelägga ämnet, för då gör vi både kvinnor, män och barn en björntjänst.

Att växa upp med våld i hemmet sätter naturligtvis sina spår. För dessa barns skull är det oerhört viktigt att antingen mamma eller pappa söker hjälp. Ju tidigare, desto bättre.

Inget våld är acceptabelt, förstås, men som Hans Ã…berg nämner i reportaget: ”Mäns våld mot kvinnor är farligare och får värre konsekvenser än kvinnors våld”.

Med detta inte sagt att något annat våld, varken mot kvinnor, män eller barn, av kvinnor, män eller barn är acceptabelt!

Två relaterade, klickbara länkar:

Varje människa borde få känna sig trygg i sitt eget hem, eller som Tracy Chapman sjunger: ”Why is a woman still not safe, when shes in her home?”

Eller denna, som handlar om just kvinnomisshandel i nära relation, texten till videon kan du finna HÄR!

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Idag ramlade mamma-glorian ner i huvudet och gav mig en kraftig hjärnskakning

Det händer ibland att Fantomen vandrar omkring på gatorna som en alldeles vanlig man. (Gammalt djungelordspråk)

Det händer ibland att jag tror att jag är en alldeles vanlig, duktig morsa, som klarar av att hålla alla bollar i luften. (Gammalt Tonårsmorsaordspråk)

I går var en sådan dag. Jag kände mig som en god kompis. Jag hade lite kvalitetstid med mellandottern (Jai, 17). Eftersom jag var ledig från mitt jobb, så kunde jag hämta Mabou från fritids och han var inte ens sist, det var mååånga barn kvar på fritids när jag hämtade. Jag blev visserligen lite stressad över att jag trodde jag tappat cykelnyckeln, men det visade sig att jag hade låst cykeln omsorgsfullt och sedan lämnat kvar nyckeln i låset… (vaddå för många bollar i luften?)

Sedan åkte jag och Mabou (6) och handlade och han fick välja precis vilken mat han ville. Det blev, inte helt otippat hamburgare. Jag hade sådant tålamod att så snart jag stekt färdigt hamburgarna, fick han själv montera sina hamburgare, vilket gjorde honom så här stolt och glad:

Sedan spelade Mabou och jag Monopol och jag kände mig som en nästan normal och duktig mamma. En sådan där mamma man önskar man kunde vara varje dag.

Isatou (15) gick och la sig riktigt tidigt, så tidigt att jag blev riktigt stolt och tänkte att jag är kanske inte en så jäkla misslyckad morsa som jag brukar inbilla mig. När jag slutligen gick och la mig så hade jag så extremt många blogginlägg i huvudet, så det var bara att ta med min minilaptop i sängen och börja skriva. Jag skrev och skrev. Jag hade så mycket i huvudet som jag inte ens kunde lägga in i bloggen på en gång, så nu har jag flera inlägg som jag är jättenöjd med, sparade, att lägga in när jag inte har lika mycket tid att skriva. När jag slutligen la huvudet på kudden så somnade jag nöjd och glad och började nästan känna att en liten silverfärgad gloria växte ovanför mitt huvud. Ganska gedigen och tung, men den svävade ovanför mitt huvud hela natten.

Men säg den lycka som varar?

Med all denna energi, kärlek, kvalitétstid och tålamod, så bad jag Mabou igår kväll om att han skulle cykla hem själv från skolan idag, så jag skulle hinna skriva lite nya krönikor och städa undan här hemma. Han tyckte det var okej, trots att jag brukar försöka hämta honom när jag väl är ledig och har möjlighet.

När han slutat skolan så dröjde det en stund innan han kom. Inte så länge att jag hann bli orolig, men tillräckligt länge för att jag skulle börja undra vart han hade tagit vägen.

Så flög dörren upp och Mabou ropade ”hej”. Några sekunder senare hörde jag en okänd röst i hallen som också ropade ”hej”. Jag gick dit och mötte Mabou med en okänd dam som genast tittade anklagande på mig och sa att han kunde naturligtvis inte ta sig hem helt själv med en så stor och tung väska (fan, jag hade glömt säga till Mabou att han kunde lämna skridsko-och hjälm-väskan i skolan) Vidare hade Mabou bytt byxor i skolan, då han blivit blöt när han åkte skridskor och damen förklarade anklagande att man kan ju inte gå ända hem med byxor utan resår. (Byxorna har dragsko, men det hade blivit en knut på snöret, så därför hasade de ner).

Hon förklarade med lika anklagande ögon att det var ju TUR att hon gått till skolan för att möta sina barnbarn och sprungit på honom på vägen…

Naturligtvis blir man oerhört tacksam över att någon hjälper ens barn när man själv misslyckas i sitt föräldraskap. Samtidigt som den där tunga, gedigna mamma-glorian ramlade rakt ner i mitt huvud. *KAAADANG-BOOOM* Jag kände direkt hur jag fick en kraftig hjärnskakning. Ã… ena sidan tackade jag minst fem gånger för hjälpen och kände äkta tacksamhet för att hon hjälpt mitt barn där jag brustit. Ã… andra sidan ville jag ta den där förbannade silverglorian och slå den snälla damen i huvudet med, för att hon gav mig så förbannat dåligt samvete!!

Samtidigt är jag glad att jag ändå var hemma när allt blev som det blev, så Mabou kunde få en stor kopp med varmt the och smörgåsar, som tröst för att jag är en riktig skitmamma!

Och själv har jag lärt min läxa och kommer inte slå mig för bröstet nästa gång jag tycker att jag haft en dag som en bra mamma. Jag vet ju ändå att de snabbt åtföljs av de sämre dagarna ändå…

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu kan du rösta

Idag har omröstningen i stora bloggpriset påbörjat. Nu kan vem som helst gå in och rösta med sin mailadress. Man klickar helt enkelt i en nominerad i varje kategori (man måste inte rösta i alla kategorier) och sedan skriver man i sitt namn och mailadress längst ner. Tydligen kan man rösta en gång per dag med sin mailadress.

Jag blir förstås jätteglad om någon vill rösta på mig. Inte för att jag har någon föreställning om att vinna, men det skulle helt enkelt vara kul att få några röster!

Klicka HÄR för att rösta!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jantelagen och Stora Bloggpriset

Som jag skrev i föregående inlägg så är jag nominerad till stora bloggpriset i kategorin Vardag tillsammans med följande fyra bloggare:

Detta gör mig inte bara glad och sprallig, men jag är också stolt över att min blogg och och det arbete jag faktiskt lagt ner på den, uppmärksammas. Mina små ynkliga åsikter räknas någonstans hos några personer. Naturligtvis ska jag inte sticka under stolen med att den här bloggen har blivit ett av mina allra största intressen, eftersom jag själv har fått ut väldigt mycket av att skriva i den. Först och främst vill jag tacka alla er bloggare som har nominerat min blogg. Jag anser att just kategorin vardag är den kategori med störst konkurrens.

Det finns så oerhört många bra bloggar i Sverige som passar in under den kategorin, så jag känner mig verkligen hedrad över den här utnämningen. Jag har fortfarande svårt att tro och förstå att jag verkligen har fått denna nominering!

Mymlan är en annan av de bloggare som blivit nominerad i denna kategori. Jag läser hennes inlägg om Jante och tänker ”hon är allt lite tokig den där Mymlan, som tror att hon inte har en chans att vinna hela kategorin”. Hon är min favorit av de alternativ som finns att välja på. Annat är det med mig. Jag har liksom ingen chans. Jag skriver förvisso om en massa ”viktiga” ämnen, men i grunden bygger min blogg på lättsamhet, vardag och enkelhet och förstås allra mest; mina egna intressen. Jag skriver bara om ämnen som intresserar mig och som jag vill dela med mig av. ”Inte ska väl jag…” tänker jag. Jag är absolut inte förmer än någon annan. Jag kan ingenting som ingen annan kan bättre, som Mymlan också är inne på i sitt inlägg…

Jo, kanske en enda sak då. Jag är bäst på att vara JAG, Jag är bäst på att vara Fatou. DET blir det svårt att ta ifrån mig i alla fall. Men för övrigt. Jag skriver ju bara en blogg, om det som finns i mitt hjärta och mitt huvud för stunden. Ibland är det ytliga inlägg, ibland musikaliska, ibland avhandlar jag en del samhällsfrågor och ibland är de fyllda av sorg. Precis så som jag vill ha min blogg.

Men att någon annan skulle… att min blogg, mina skrivna ord faktiskt skulle betyda något för någon annan, det kan jag inte riktigt ta på allvar… ”Inte ska väl jag…”

Jag tror inte att jag är bättre än någon annan, jag tror inte att någon bryr sig om mig, jag tror inte att jag är någon… Jag vet bara att Jante har satt sig på min axel och han liksom VÄGRAR att kliva av. Bloggfrossa skriver också att han inte har en chans i vår kategori. Du ser, han inser liksom inte att har man kommit så långt, så handlar det mest om slumpen sedan. Vilka som röstar och vilken blogg de kanske känner till innan, eller vilken blogg de faller för just då…

Jag inser att Jante sitter där på var och en av våra axlar och skriker i våra öron: ”Du ska inte tro att du är någon!!” Och vi sitter här och lyssnar med våra öron på helspänn och bara VET att vi inte har en chans att vinna, men vi sitter här och myser över att vi i blev nominerade och nöjer oss väldigt gott med det.

Men jag tycker faktiskt att både den där tokiga Mymlan och den där lika tokiga Bloggfrossan, de får ju ändå se till att knuffa ner Jante från axeln och fatta att de har superstor chans att vinna båda två. Egentligen är det ju bara Tonårsmorsa som inte har en sportslig chans… (men jag är jätteglad och nöjd med nomineringen ändå!!) 😀

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Yippie!! Jag är nominerad!!

Så säger säkert alla, men jag MENAR verkligen att det kunde jag ALDRIG tro!! Jag är en av fem nominerade i STORA BLOGGPRISET i kategori vardag! Jag är verkligen SÃ… GLAD för det!! De andra nominerade är jättebra bloggar, särskilt Mymlan, som jag hoppas ska vinna, så även om jag är chanslös till någon vinst så är jag oerhört glad över min nominering!! Det här är ju bloggvärldens Oscar.

Jag är OERHÖRT tacksam!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,