Premiären av Filmen Taikon

Det var länge sedan jag var på en biopremiär. Men i fredags var det dags. Jag var på premiären av filmen Taikon tillsammans med tre av mina fyra barn och min mamma. 

Rosa Taikon Foto: Statens kulturråd/Jonas Hallqvist

Rosa Taikon Foto: Statens kulturråd/Jonas Hallqvist Uppladdare: Josve05a

Filmen var väldigt intressant!! Jag tyckte verkligen det kom fram vilka starka, karismatiska och kloka kvinnor både Katarina Taikon och hennes syster Rosa Taikon är och var.

Filmen fick mig att gå tillbaka i minnet till en tid som borde ha varit passerad. När romerna växte upp i tältläger i Sverige, barnen inte hade möjlighet till skolgång, när de blev jagade bort från de tillfälliga tältplatserna efter tre veckor. När de inte betraktades som medmänniskor.

Jag önskar jag kunde oja mig, skaka på huvudet och fråga hur i hela världen vi kunde låta det pågå. Men med tanke på hur de många romer lever på våra gator i dag, lever ur hand till mun. Hur gravida kvinnor lever på våra gator utan möjlighet till varken god vård eller omvårdnad. Med tanke på detta kan jag inte säga att vi lärt oss något av historien. På grund av det kan jag inte uppriktigt säga att idag behandlar vi alla människor lika eller med respekt eller medmänskligt. Det är en skam så stor att den blir svår att sätta ord på.

I början av 1960-talet inledde Katarina sin långa och enorma kamp för romernas rättigheter i Sverige. Hon debuterade som författare med boken Zigenerska 1963, vilken gjorde henne välkänd i samhällsdebatten och som en mycket stark kämpe för romers rättigheter. Katarina Taikon var aktiv debattör i media, ordnade demonstrationer och var med och ställde krav på dåvarande statsministrarna Tage Erlander och senare även Olof Palme. Katarina Taikon var vid utgivningen av debutboken Zigenerska 31 år och hade nyligen lärt sig att läsa och skriva och hon blev över en natt talesperson för romernas kamp för lika rättigheter i Sverige.

Barnboksserien Katitzi har varit en oerhört viktig litteratur i Sverige, både då, men som även läses flitigt fortfarande. Böckerna om Katitzi rekommenderas starkt till alla barn boende i Sverige. Katarina Taikon skrev 13 böcker i Katitzi-serien, med början 1969 och den blev en omedelbar succé. I februari 2015 återutgavs hela Katitzi-serien av Natur & Kultur. 

Staty på biografen Victoria Foto: Fatou Touray

Staty på biografen Victoria Foto: Fatou Touray

Filmen är ju ganska speciell och även om jag anser att historien om hur romer missaktats och behandlas med fullständig respektlöshet, bör berättas även för våra barn, så tycker jag inte att denna film är särskilt anpassad för just barn. Min 13-åriga son sov en stor del under filmen. Om det berodde på en tuff skolvecka och många basketträningar, inklusive en träning precis innan filmen, eller att han inte fick ut så mycket av filmen, låter jag vara osagt. Men våra efterföljande diskussioner på vägen hem, om filmen, tror jag även han kunde ta till sig. Mina två vuxna döttrar och min mamma hade självklart behållning av filmen och min mamma var nog den som uppskattade den mest av alla.

Gudrun Schyman Foto: Fatou Touray, Afropé

Gudrun Schyman Foto: Fatou Touray, Afropé

Dessvärre var vi inte så många biobesökare på den biograf, Victoria, som visade filmen i fredags och det tycker jag är väldigt, väldigt synd. Men Gudrun Schyman såg i alla fall filmen samtidigt som oss! 🙂

Jag hoppas nu bara att fler ser denna historiska och intressanta film och tar del av en berättelse som är väl värd att berättas.

Systrarna Taikon är personer som kan dela med sig av många erfarenheter och mycket inspiration, både den syster som ännu är i livet och den syster som inte längre finns bland oss. 

Hemsida: Taikon

Facebook: Katarina Taikon – Filmen

Kultur & Natur: Katarina Taikon

 

Film: Lawen Mohtadi, Gellert Tamas. Med Katarina Taikon, Rosa Taikon, Olof Palme med flera. 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Vem minns inte Katitzi?

katitzi.jpg

Romer. Zigenare. Resande folk.

DSC_9400Jag är en person som vägrar tro att något folkslag på jorden föds till kriminella eller att man skulle vara en ”sämre människa” för att man föds inom en viss folkgrupp. Däremot tror jag att människor inom olika ”utstötta grupper” kan drivas in i kriminalitet eller på annat sätt ett ”moraliskt orätt levene”.

Folk som har gott om pengar brukar säga att pengar inte betyder så mycket. Jag brukar säga att dessa människor har alltid haft tak över huvudet och mat att ställa fram på bordet. När man inte har det kan människor drivas till tokiga och galna beslut. Med detta inte sagt att det är en ursäkt till att begå brott, men ibland kan det faktiskt vara en förklaring.

Att Romer har ett sådant rykte om sig, har knappast undgått någon av oss som lever här i Sverige. Naturligtvis är långt ifrån alla Zigenare kriminella.

Jag har i mitt liv umgåtts med folk från alla jordens hörn. Europeer från alla kanter, Amerikaner, Latinamerikaner, Asiater, Afrikaner etc. I vår släkt samsas vi trots olika tro, i släkten finns ateister, muslimer, kristna och katoliker. Jag skulle våga säga att religion eller kultur aldrig varit ett problem mellan oss!

Men med denna kunskap så tycker jag mig också se att bland den sortering vi gör av våra medmänniskor, så tror jag att just Romer står på den ”lägsta skalan” som folkgrupp. Alla måste ha en försörjning, en inkomst för att klara sitt uppehälle. Men hur lätt är det för en Romer i dag att få ett jobb? Jag vet att det inte är så lätt för t.ex. en invandrad Afrikan. Jag föreställer mig att det är än svårare för en Romer. Om du startade ett företag, handen på hjärtat nu, skulle du anställa en Romer?

För några dagar sedan läste jag om Singoalla i Aftonbladet. Jag måste säga att hennes historia kramar min medmänskliga del av mitt hjärta! Jag har haft några få bekanta i mitt umgänge med Romer, jag har några familjemedlemmar som umgås till viss del med Romer, men av någon anledning har jag inte sökt så mycket information om deras kultur.
Alla har vi väl läst något om den lilla flickan Katitzi av Katarina Taikon. Jag, liksom många med mig, älskade den lilla flickan som barn. Men när jag tänker efter så har jag knappt hört något positivt om detta folk, sedan tiden med Katitzi.

Efter att under en längre tid intresserat mig för just Romska traditioner och insett att jag vet väldigt lite, så utmanar jag er nu, som läser min blogg, ge mig lite kunskap! Jag vill ha positiv och neutral info. Den negativa har jag hört mig fruktansvärt less på. Berätta gärna också om du har positiva erfarenheter av att ha kommit i kontakt med Romer.

Jag är väldigt partisk i min bedömning, eftersom jag bara vill ha positiv respons, men jag tycker, som sagt, att jag hört mig trött på allt det negativa!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,