Posts Tagged ‘Ken Ring’

När jag inte hade nåt…

books
Boken om Ison Glasgow: När jag inte hade nåt

Boken om Ison Glasgow: När jag inte hade nåt

Ibland har jag perioder när jag har svårt att läsa böcker. Jag kan inte ta mig igenom en enda bok. Det är ju lite märkligt eftersom jag för det mesta läser massor av böcker och verkligen, verkligen älskar det!!

Jag har haft en sån period nu i över ett år och jag brukar till och med skämmas när jag har dessa perioder. Det är så inte jag. Samtidigt så är det ju just så jag är. Jag köper/lånar helt fantastiska böcker som jag velat läsa jättemycket och jättelänge och sen håller jag på med samma kapitel i flera månader. Då vet jag att det här kommer inte att funka.

Dessa perioder brukar hålla i sig rätt länge. Det hann samlas en massa böcker jag velat läsa jättelänge, men jag klarade liksom inte av att fokusera på dem. Nu, sedan några månader tillbaka tycks det ha släppt. Jag har trevat mig fram lite. Inte riktigt vågat tro att det verkligen har släppt. Att jag kan läsa igen. Att jag vill läsa igen. Att jag förmår läsa igen.

Nu har jag plöjt kanske åtta, nio böcker sedan dess.

Igår läste jag ut boken Analfabeten som kunde räkna och den tyckte jag jättemycket om. Ibland när jag läser ut en bra bok, eller en bok som gjort starkt intryck på mig (vilket den här boken gjorde) så kan jag känna mig jätteledsen när jag läst ut den. Det känns som att förlora en gammal kär vän. Ibland när jag ser att någon annan köper en bok som jag läst och tycker väldigt mycket om, då kan jag nästan känna mig lite avundsjuk för att personen i fråga har en så fin upplevelse framför sig.

Samtidigt som jag nu läst den boken, har jag också läst Ison Glasgows bok: När jag inte hade nåt, (damn, här var den bra mycket billigare än den jag köpte i en bokhandel ;-) ) tillsammans med 12-åriga sonen. Den annars inte så lässugna 21-åriga dottern har inte ens kunnat vänta på att vi ska läsa ut den, så hon fotar sidorna och sitter och läser den på väg till och från jobbet.

Boken berör mig så mycket att jag blir helt matt varje gång jag lägger den ifrån mig. Det är så hjärtskärande att det finns barn som lever på gatan i Sverige. Som kämpar för dagen för mat och uppehälle, på ett sätt som man nog inte kan föreställa sig när man inte själv har varit där. Det gör så ont i hjärtat att jag blir helt utpumpad när jag läser boken.

Jag önskar man kunde säga att Ison var ett undantag, men jag vet att det inte är sant. Ison berättar i boken om hur han ibland ser barn i samma eller liknande situationer. Jag minns hur Ken Ring berättat i ett nyhetsprogram som 13-åring (har jag för mig) hur han satt och åkte tunnelbana fram och tillbaka för att ha tak över huvudet. Jag är säker på att det idag finns en massa barn, som borde sova mätta och belåtna i sina sängar, som i stället sover på parkbänkar, på tunnelbanan, i trappuppgångar, för att vila sin kropp under kalla och mörka nätter.

Jag vill inte att vi ska ha ett samhälle där våra barn ligger hungriga i trappuppgångar. Jag vill inte att vi ska ha ett samhälle där barn lever i misär.

Och apropå Ken Ring. Han har också släppt en bok i dagarna. Livet. Den vill jag också läsa. Jag kommer köpa den när jag läst ut den här boken. Sen har jag också hört ryktas om att Dogge Doggelito är på väg att släppa en bok och den kommer jag också förhoppningsvis läsa framöver.

En annan lite rolig sak är att sonen var med i Ison & Filles senaste video: Langa fram. Man ser honom bakom en bandana precis i början av videon:

Jag just nu har jag bara tre saker i mitt huvud, känns det som: Böcker, Böcker och Böcker.

Och trasighet. Det finns så många trasiga människor runt omkring oss. Det finns så många människor omkring oss som vi inte ser. Som vi borde se. Som vi borde sträcka ut handen åt. Torka bort en tår. Le mot. Bjuda på en middag. Visa lite medmänsklighet mot. Varje människa som lever i misär, ser jag som ett misslyckande från samhället. Ett svek från vuxenvärlden. Svek av föräldrar, lärare, grannar, kompisars föräldrar, alla vuxna som står bredvid och tittat på. Ibland förmår inte föräldrarna att tillgodose ett barns behov. Hur mycket man än vill. Hur mycket man än försöker. Hur mycket man än älskar sitt barn. Det är då andra vuxna måste kliva in och ge barn det stöd de behöver för att känna mättnad, trygghet, kärlek och omsorg. 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Ken Ring och hans Samvete

Ken Ring har en programserie i Sveriges Radio just nu. Jag älskar den verkligen!

Hittills har två avsnitt sänts. I det första är Gudrun Schyman hans samvete när de diskuterar porrbranschen och det kan du lyssna på HÄR! I det andra avsnittet är Thomas Bodström Ken ´s samvete när de diskuterar kriminalitet. Det kan du lyssna på HÄR!

Jag gillar dessutom Ken Ring. Jag tycker han är en riktigt trevlig snubbe, med många viktiga poänger!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Läs- och Lyssna och Titta-tips!

Om du missade Mia Skäringer ´s: Dyngkåt och hur helig som helst, på TV i helgen, så har du fortfarande chansen HÄR!

Om du sörjer nine-eleven-attacken, men tycker det fått för stora proportioner, så läs det HÄR!

Om du vill höra Ken Ring och Gudrun Schyman diskutera porrindustrin, så kan du lyssna HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Story of Blackout DanceCrew Del: 3

For English, Click HERE!!

Om du missat tidigare delar, så kan du läsa dem först:

Story of Blackout DanceCrew Del: 1

Story of Blackout DanceCrew Del: 2

Blackout bokades åter in på Festivalen Ung 08 2010:

Strax därefter åkte Binta och Mathilde på en miniturné som dansare till artisten El Medico.

Tjejerna gjorde också ett par konserter med Ken Ring


Under en inspelning av låten Kalabaliken med On-Ree feat. Stockholmssyndromet & Chapee fick Binta anledning att bekanta sig med en liten orm. Eller okej, en stor orm då…!

Något jag tyckte var riktigt roligt var när tjejerna var med i rockgruppen LaPuma ´s video: Hotter. Dels tyckte jag det var coolt att de dansade sin dans till helt annan musik än de är vana vid. Sen tyckte jag det var grymt häftigt av LaPuma att ha en hel rockvideo med en dancehallgrupp!

La Puma – Teaser (Behind the scenes)

La Puma – Hotter

Jag tror att mycket av Blackout ´s framgångar handlar om att de vågat testa nya saker och att de vågar misslyckas. Självklart gör de sitt bästa i tävlingar, men jorden går inte under om de inte vinner och de vågar vara med och testa helt nya grejer både inom sin genre i dansen, men också inom nya, helt annorlunda grenar.

En annan del av deras framgång tror jag också handlar om deras kärleksbudskap. Det finns en enorm konkurrens och avundsjuk attityd inom dancehallen, men tjejerna i Blackout gör verkligen sitt bästa för att inte falla in i de delar som skriver ner andra dansare på nätet och de brukar även offentligt berömma dansare som gör en bra show/tävling etc. även när det är dansare som försökt prata eller skriva ner Blackout eller mer personligt mot någon av medlemmarna i Blackout. Det tror jag de kommit väldigt långt på.

Det är klart det finns avundsjuka inblandat. Det gör det nästan alltid när någon når framgång. Sen kan man välja att spä på den eller att försöka avstyra den. Ett par av de tydligaste exemplen är att innan tjejerna reste första gången till Jamaica så fanns det dansare som hävdade att de inte kunde RIKTIG dancehall, då de aldrig varit på Jamaica, som är ursprungslandet till dancehall. När de senare reste till Jamaica, så hette det: ”Tror de att de är nåt bara för att de varit på Jamaica?”

Ett annat tydligt exempel var när de gjorde en show som Blackout Family tillsammans med sina elever för att tydliggöra sitt kärleksbudskap, så säger de under dansen: ”Det är vi mot världen”. Detta valde vissa dansgrupper inom dancehallen att tolka som ”Det är Blackout family mot världen/andra dansare”, trots att budskapet var ”Det är Dancehall-dansarna mot världen”. Detta tydliggjorde man dock i videon som man la upp från showen:

Men. Det är inte bara konkurrens. Det finns vänskap och respekt mellan grupper också. I Finland upplever   Blackout-tjejerna att det är en bättre stämning och att Dancehall-dansare stöttar varandra för att sprida Dancehallen och att det inte är samma avund och backstabbing som de upplever att det är i Dancehallkulturen i Sverige. De talar ofta om Finland som ett bra föredöme för det de själva vill sprida!

Lite fakta om Blackout Family:

Blackout DanceCrew är alltså den dansgrupp som min äldsta dotter Binta och Vendela grundade och som även Mathilde ingår i.

De är i sin tur danstränare på olika dansskolor och sedan har Binta och Vendela en varsin specialgrupp som inte bara vill träna dans som vanligt och som fritidsintresse eller motion, utan som vill komma längre än så med dansen och satsa mer på den. När grupperna sätts ihop varje år, så får eleverna göra auditions för att kvala in.

Vendela ´s grupp heter RevolutionCrew och Binta ´s grupp heter ReboundCrew. De har dessutom en gemensam grupp för de allra minsta, som också vill satsa lite mer på dans och de heter ReswagCrew.

Trots att de är olika grupper och att de har olika huvudtränare, så kör de rätt mycket shower, läger, tävlingar etc. tillsammans och det är då de benämns som Blackout-Family.

Ibland får även någon av tjejerna från träningsgrupperna hoppa in när Blackout har shower och någon av tjejerna inte kan vara med p.g.a. skada, dubbelbokningar eller andra skäl.

I slutet av 2010 var det dags att utse National Dancehall Queen för 2011. Endast Vendela fick pallplacering, men hon vann silver och det innebär att hon nu har ett guld och två silver i National DancehallQueen SM.

Strax därpå utsågs Europe ´s best DancehallQueen Crew och där vann Blackout:

Binta vann också en DancehallQueen Video LinkUp 2011

Sedan var det då dags för Grotesco att köra igång med en ny säsong av humor i SVT och första programmet ut blev ett program där Blackout och några av deras elever togs in som dansare.

Till tjejernas stora förvåning väckte programmet och framför allt videon ramaskri på nätet. Binta och Vendela befann sig i Jamaica när programmet sändes och de som uppfattat videon som en parodi på både Dancehall och Rasism, blev förvånade över den stora uppmärksamheten.

Missa inte att Uppsala Reggaefestival har Dans som specialtema i år och Blackout kommer förstås att vara där!!

Fortsättning följer…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Husbyfestivalen Del 2 av 2 (Massor av bilder)

Som jag skrev i det första inlägget, så var alltså mitt huvudsyfte, som mamma till en av tjejerna i Blackout (Binta) och som manager för gruppen, med Husbyresan att få se tjejernas show på den här festivalen. Helt oväntat dök då även sonen upp på scenen och gjorde succe. Faktum är att han fick mer jubel än tjejerna! ;-)

Showen med Blackout fortsätter här:

Vendela, Binta och Mathilde doing their thing

Även Blackout ska ha en eloge för att ha lyckats genomföra sitt dansnummer på denna lilla scen. Det var inte många danssteg det fanns plats för…

Mathilde shakar loss…

Just den här showen är inte filmad, men ungefär samma show filmades för någon vecka sedan på festivalen Ung 08. Den kan du se här:

Showen som Blackout gjorde en vecka innan dess, på Uppsala Reggaefestival:

Shake what ya mama gave ya ´!

Binta efter showen i Lördags

Både Binta och Vendela var sjuka under showen, men de lyckades ändå genomföra den med bravur, även om jag inte tycker en så liten scen gör tjejernas dans rättvisa. Men man tager vad man haver… :-D

Jai med Mathilde efter showen

Min vackra, fina dotter Jai. Faktiskt den bästa Jai jag vet! :-)

Ken i bakgrunden, Jai i mitten och en bit av Isa i förgrunden

Lite andra artister som också gjorde sin grej

Som sagt, som mamma och manager till Blackout så var de mitt huvudsyfte med festivalen, men många ungdomar som var där hade Ken Ring som sitt huvuduppträdande. Ingen som var där kunde låta bli att charmas av hans yngsta son Knaster, som också gjorde sin scendebut den här kvällen:

Knaster fullkomligt älskade scenen och när någon försökte ta ner honom så grät han upprivet och förtvivlat…

Knasters scendebut:

Med pappa på scenen…

Blackout och Rebound var uppe och bakgrundsdansade lite kort med Ken och hans barn

Ken ´s dotter Rebecca med Mabou och Jai. Rebecca blev min nya idol igår och jag blev nog lite kär där. Hon var uppe och dansade nästan hela showen med sin pappa och hon gjorde det mycket bra. Kanske en blivande Blackoutare? ;-)

Rebecca-kvällens scendrottning och min nya idol. Passa dig Ken, snart har Rebecca tagit över din scen! ;-)

Vid pappas sida…

Sedan var det dags att åka hem. Det kändes som om klockan var mycket mer än den var, men så hade dagen varit väldigt lång också… Binta och de andra tjejerna och Mabou sov kvar i Stockholm, medan jag och Jai valde att åka hem till Uppsala igen. Det är alltid skönt att vakna upp hemma i sin egen säng, trots allt.

Jai, lite sliten efter en heldag i Stockholm

Binta tyckte tydligen att jag skulle åka hem och dansträna, för hon hade stoppat ner sin danskjol i min väska, upptäckte jag. Eller så var det bara det vanliga: ”Äh-morsan-är-ändå-bara-en-gammal-packåsna-så-jag-slänger-ner-det-jag-själv-inte-orkar-släpa-runt-på…!” ;-)

TACK till alla artister som var med och stod för underhållningen den här dagen i Husby och ett stort TACK till arrangörerna, som gjorde den här dagen till vad det blev: Fantastisk för både barn, ungdomar och kärringar som mig!! ;-)

Något annat som Husby hade gott om denna kväll var myggor. Jag tror jag klarat hela denna sommar med några få myggbett, men den här kvällen blev jag så myggbiten att inte ett ställe på kroppen kom undan. Kliar och kliar på fötter, ben, händer, fingrar, hals, ja, på alla ställen där jag inte hade tyg på kroppen!

Första delen av detta inlägg kan du läsa HÄR!

UPPDATERING: Binta har bloggat om Husby Festivalen HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det positiva Afrika i fokus

For English, click HERE!

Alla som jag känner som har en närmare kontakt med Afrika av olika skäl, brukar säga exakt samma sak:

Varför framställer alltid media Afrika negativt?

Det kan vara personer som rest i Afrika, som själva är afrikaner, som lever med en afrikansk partner, folk som har barn med afrikanska rötter, folk som har vänner från Afrika, folk som arbetar i Afrika, eller som helt enkelt är intresserad av olika kulturer i Afrika. Men alla är eniga om att den ensidiga bild som kommer fram i media, stämmer rätt dåligt överens med den helhetsbild vi själva har om kontinenten.

En av grejerna är just detta med KONTINENTEN Afrika, som många verkar ha missförstått helt och hållet och i stället tar Afrika för att vara ett och samma land. Precis som det finns olikheter mellan europeiska länder, så finns det naturligtvis stora skillnader också. På samma sätt är det (helt logiskt) även i Afrika. Att säga att ”i Afrika pratar de sånt där klick-språk” (=Xhosa från Sydafrika) eller ”i Afrika finns det Massajer.” Det kan jämföras med att säga: ”I Europa tjurfäktas man inför publik” eller ”I Europa använder de lusekoftor”.

En av de vackraste sånger jag vet är Nkosi Sikeleli Africa (God Bless Africa) som jag tidigare skrivit om HÄR!

Med andra ord är det inte ett falskt påstående, men det är så väldigt generellt att det blir lite skrattretande. Vi skulle till exempel aldrig uttrycka oss på det sättet om det gäller Europa, utan i stället skulle vi säga att ”I Spanien tjurfäktas man inför publik” eller ”I Norge använder man lusekoftor”. Det handlar förstås om okunskap och det är klart att man inte kan ha koll på alla länder i hela världen, deras sedvänjor, kulturer och språk. Det kan man ju inte begära.

Men okunskapen om Afrika som kontinent, är generellt uppseendeväckande dålig av personer som inte har ett specifikt intresse för Afrika eller något/några Afrikanska länder.

Sedan finns det förstås en massa likheter mellan de flesta länder i Afrika, på samma sätt som det finns en massa likheter mellan europeiska länder.

Så vilken bild har Svenskar utan specialintresse för Afrika om just denna kontinent? Svaret blir ofta: svält, torka, dåliga eller obefintliga utbildningsmöjligheter, korrupta ledare, HIV, malaria etc. Mycket positivt har folk sällan att säga om Afrika. Ibland kan man höra någon tala om Afrika ´s fantastiska djurliv, eller möjligen lite om någon afrikansk musiker, till exempel Miriam Makeba.

Annars är det rätt skralt. Men om du talar med en person som varit i Afrika så får du ofta helt andra svar om du frågar dem hur de generellt ser på Afrika eller vad de relaterar till när de hör ordet Afrika. Det är inte helt ovanligt att svaret blir: enkelhet, glädje, dans, värme, hårt arbete, den röda sanden, samhörighet, samarbete, familjekänsla, nyfikna barn, gästvänlighet, vänlighet, hjälpsamhet etc.

En tygaffär i Banjul

Det betyder naturligtvis inte att det där negativa inte finns. Självklart finns det!! Men det är faktiskt inte det som slår en störst när man åker till något land i Afrika. Tvärt om, faktiskt. Det finns där och man är medveten om det, men det är inte det som upptar mest tid av dygnets timmar.

Serekunda, Gambia

Den här diskussionen är alltså inte något främmande för mig, utan tvärt om diskuterar jag det rätt ofta med mina vänner som också har ett gemensamt intresse för Afrika. Om just den sneda bild som oftast ges av denna fantastiska och mångfaldiga kontinent.

Ken Ring som den senaste tiden befunnit sig mycket i sin mammas hemland Kenya försöker ofta i sin blogg att ge en mer nyanserad bild av det Afrika han möter. På samma sätt var det en av mina huvudsyften när jag skrev min reseberättelse om Gambia i vintras. (Länkar till den finner du längre ner i detta inlägg)

Vad tänker du på när du hör ordet Afrika?

Författaren Henning Mankell och rapparen Ken Ring medverkar nu i en dokumentär av Nathanel Goldman om just folks sneda bild om Afrika:

För dig som inte läst min personliga reseberättelse i ord och bilder, vill jag verkligen lyfta fram den, då den fick väldigt mycket positiv respons och förhoppningsvis kan bredda folks bild av Afrika, för de som aldrig har besökt kontinenten. För er som besökt något land i Afrika kan säkert få en stunds härlig nostalgikick:

Mer jag skrivit om Afrika kan du finna HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Friad från misstankar

Ken Ring är friad från misstankar. Ken skriver själv om det på sin blogg; HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ken Ring svarar

I mitt förra inlägg skrev jag om vad media rapporterar om misstanken mot Ken Ring. Ken svarar nu själv på anklagelsen. Mycket mer än så går inte att utröna i nuläget. Ken uppger också i sin blogg att han nu försvinner från rampljuset. Han poängterar också att han INTE varit eller är misstänkt för våldtäkt, utan för sexuellt tvång. Läs gärna alla länkar för att skapa dig en egen uppfattning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ken Ring gripen och släppt

Enligt GD och Flashback och SvD (den sistnämnda har dock valt att inte gå ut med namnet) greps bl.a. Ken Ring igår för våldtäkt och sexuellt tvång igår i Gävle. Enligt de nyheter som finns att tillgå, ska Ken Ring också ha blivit släppt redan i natt, men att misstanke kvarstår. Ken Ring själv tycks inte vilja kommentera det hela ännu.

Vi får se se vad som händer, men jag vet en som kommer att bli väldigt besviken, oavsett om han är skyldig till anklagelsen eller inte. Det är min dotter Isatou (15), som är väldigt förtjust i hans musik och som till och med lyckats smitta mig med vissa låtar. Hon har ännu inte vaknat, men dagen idag blir nog ingen rolig dag för henne och en massa andra små tjejer och killar som har Ken som idol.

Tidigare inlägg om Ken Ring: Ken Ring – igår och idag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

7 visitors online now
7 guests, 0 members
Max visitors today: 23 at 05:33 am UTC
This month: 30 at 10-01-2014 10:01 am UTC
This year: 92 at 01-21-2014 08:41 pm UTC
All time: 118 at 11-06-2012 10:20 pm UTC