Kom och ät upp mig, samvete!

Jag är redo att ge upp nu. Inte ge upp som i ”jag lägger mig ner på gatan och dör”, utan ge upp som i ”jag pallar inte kämpa emot längre!”

Alltid detta dåliga samvete. Min mamma brukar säga att ”om man vill ha dåligt samvete så ska man skaffa barn.” Det ligger något i det.

Om jag jobbar för att tjäna ihop pengar för att kunna försörja mina barn, så får jag dåligt samvete för att jag spenderar för lite tid med barnen, när jag spenderar tid med barnen så får jag dåligt samvete för att jag inte spenderar kvalitetstid med dem. Om jag spenderar kvalitetstid med dem, så får jag dåligt samvete för att jag inte gör det oftare… Eller så får jag dåligt samvete för att jag inte städar i stället, så de får växa upp i ett välstädat hem och om jag städar så har jag dåligt samvete för att jag inte använder min knappa tid till att hitta på något trevligt med barnen, i stället för att städa… Så där håller det på och ibland tror jag att detta förbaskade samvete ska käka upp mig!!

Idag tog jag ut en timmes komptid för att hinna hämta Mabou (6) på fritids, vilket jag väldigt sällan hinner eftersom jag slutar jobba efter att fritids stängt. Naturligtvis hade jag dåligt samvete över att jag gick tidigare från jobbet (trots att jag ”betalar” med tid som min arbetsgivare är ”skyldig mig”) sedan kändes det så toppen att få hämta honom på fritids att det liksom pirrade och spritte i kroppen på mig. När Mabou förklarade vad kul det var att jag hämtade honom från fritids, så var det som om det dåliga samvetet vred runt en kniv i bröstet på mig. Vi kom hem och städade kylskåpet tillsammans, sedan spelade vi Yatzy (till Mabou ´s stora förtret vann jag).

På fredag är jag ledig från jobbet och jag har lovat Mabou en överraskning. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad det blir, men det lutar åt ett besök på Fyrishov eller bio. Jag ser i alla fall fram emot det väldigt mycket.

Det där med samvete är inte roligt för en förälder, för det bygger liksom bo i en från samma dag som man får barn, sedan bosätter det sig i bröstet på en och jag har ännu inte upptäckt den dag det slutar gnaga…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,