Who´s right and who´s wrong

Bunny Wailer, Gröna Lund 2009

Bunny Wailer, Uppsala Reggaefestival 2009

Att det i många år har funnits en öppen konflikt mellan Rita Marley (Fru till Bob Marley och även bandmedlem som en av de tre körsångerskorna som tillsammans bildade I-threes) och Bunny Wailer (bandmedlem till Bob Marley & The Wailers och även styvbror till Bob Marley och som även haft ett förhållande med en av de andra sångerskorna i I-threes, nämligen Jody Mowatt) är ingen nyhet.

Första gången jag hörde talas om det var för många år sedan när jag läste boken ”No woman no cry – My life with Bob Marley” av Rita Marley och Hettie Jones. (En bok jag för övrigt rekommenderar varmt!)

Nåja, jag vet inte vad jag ska säga om konflikten mellan Bunny och Rita. Båda är stora förebilder för mig och jag ser dem båda som roots-reggaemusikens verkliga ikoner och rent musikaliskt måste jag säga att Bunny nog varit den som bidragit mest till musikens utveckling av de två, men jag vill inte heller förringa Rita som kvinnlig, svart, Västindisk förebild! Jag tror hon har haft en stor betydelse för många kvinnor i världen och inte minst på Jamaica.

Om man läser hennes bok är det lätt att förstå att det inte varit helt lätt för Rita att kombinera sina roller som turnerande musiker, mamma, styvmamma, egen sångkarriär. Det är också lätt att förstå att Bob Marley inte alltid var en lätt person att leva med och det var säkert inte helt lätt att ”leva med” de andra bandmedlemmarna heller…

Det är förstås trist när två av ens största musikaliska förebilder träter. Jag ska inte gå in så mycket på vad bråket handlar om, men som jag har förstått det hela så handlar det en hel del om musikrättigheter och jag har läst en hel del om att Rita anses som girig. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om. Sedan många år är Rita bosatt i Ghana i Västafrika och jag vet att hon även driver en egen foundation vid namn: The Rita Marley Foundation. En av konflikterna mellan Rita och Bunny sägs dock handla om rättigheter till musik som skapades under Bob Marleys karriär och som än idag säljs och spelas flitigt världen över.

Vem tillhör rättigheterna? Bob Marley´s fru och barn och som även delvis varit med och skapat musiken och den popularitet som Bob Marley har uppnått, eller Bunny, styvbrodern och en av de bandmedlemmar som varit med och skapat mycket av musiken och även den popularitet som bandet uppnått?

Det är lite som när man ser sina barn bråka. Man är helt enkelt inte så intresserad av ”vem som har rätt” eller ”vem som vinner” utan man vill helt enkelt se dem sams och få möjlighet att njuta av att ha ett uppriktigt utbyte och kärlek till båda sina barn!

Jag vet inte om man kan påstå att konflikten mellan Rita och Bunny har trappats upp de senaste veckorna, eller om det helt enkelt handlar om att Bunny Wailer valt att bli lite mer ”outspoking” i sociala medier? Har det blossat upp just nu på grund av den nya dokumentären om Bob Marley som är på gång just nu? Som sagt, jag kan inte svara på det, men jag kan inte låta bli att läsa ilskan mellan raderna på Bunny´s statusuppdateringar på facebook och tweets på twitter:

HÄR är länken som hänvisas till ovan!

Jag vet inte vem som har ”rätt” eller vem som har ”fel”, eller om de någonsin kommer att lösa den här tvisten? Det jag vet är dock följande:

*Det finns få låtar som får mig på så gott humör och som jag har så svårt att sitta stilla till, som Bunny´s: Jump, Jump!

*Det finns få låtar som får mig att nicka så instämmande som när Rita sjunger: Who feels it – knows it!

*Det finns få reggaekonserter som jag uppskattar så mycket som jag uppskattar Bunny Wailers konserter och det finns många skäl att han kallas ”levande legend” inom Roots Reggae.

*Rita är definitivt en kvinna jag ser upp till av flera skäl och som jag ser som en stor förebild för många andra kvinnor.”

DETTA verkar en del av konflikten just nu handla om och den upprör många rastas at this very moment. Vi ser Mutabaruka i början av klippet:

Jag hoppas verkligen att dessa två kan lösa konflikterna oavsett om det handlar om flaggan, musikrättigheter eller annat och om de inte lyckas med det, så hoppas jag ändå att vi som tycker om dem båda för det de bidrar med i musiken, får möjlighet att fortsätta ta del av deras stordåd!

One Love-One Destiny

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Boktips: Morgon i Jenin

Jag har läst boken Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Den här boken är lite dubbel för mig och jag ska förklara varför. Innan jag började läsa denna bok hade jag läst en del böcker med ”fart i”. Början av den här boken var väldigt ”lugn” i takten. Det innebär att den hade ett lugnt tempo och jag hade därför svårt att koncentrera mig i början. Faktum var att jag knappt ville läsa i den, eftersom jag inte kunde koncentrera mig när jag väl läste den. Därför tog jag knappt fram den. Det resulterade i att det tog väldigt väldigt lång tid att läsa första halvan för mig!

Jag tänkte i mitt huvud att jag max skulle kunna ge den här boken 3 av 5 i betyg. Men det var då. Bli nu inte skrämd för att läsa den, det kan mycket väl ha haft att göra med mig och inte med själva boken.

När jag närmade mig hälften av boken så hände dock något. Jag blev så inne i den att jag knappt kunde lägga den ifrån mig. Jag läste och läste och läste… Och faktum är att den andra delen var så oerhört bra att jag skulle kunna ge den 8 av 5 i betyg. Så på det stora hela kommer jag att ge den en klar 5:a sammanfattningsvis och nämna att den är en av de bästa böcker jag läst! Så totalt kan en bok alltså förändras. Eller om det var jag som förändrades och hade svårt att ge den en chans i början?

Till handlingen: Den handlar om konflikten mellan Palestina och Israel. Den handlar om ett av vår tids svåraste konflikter och boken sätter en in så att man verkligen kan KÄNNA den smärta som krigets fasor innebär. Det handlar också om vikten av att tillhöra, om barndomen och hur den påverkar oss. Den handlar om blod, sorg och förtvivlan, om de yttersta konsekvenserna för både barn och vuxna av ett krig som innefattar allt vad ondska kan innebära. Jag gråter mig igenom många sidor och jag har en klump i magen under många sidor. Det väcker både ilska, sorg och en djupaste förtvivlan. Samtidigt finns där en försoning. En försoning som man i stunder av boken inte ens insåg vara möjlig eller kunde tro var möjlig.

Språket i boken är oerhört vackert och beskrivande. Ibland flyter språket på i ren poesi. Jag är överväldigad av det vackra språket!

Historien berättas på så vis att den innehåller många förvecklingar som man inte förväntar sig och därför vill jag inte skriva så mycket om handlingen i boken, för att riskera att förstöra dynamiken i den. Jag väljer därför att bara uppmana alla om att läsa den! Den är verkligen, verkligen värd det!!

Boken får en solklar femma av fem möjliga:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Not on speaking terms

Jag och Jai

Igår kväll när jag kom hem. Sent som bara den. Då satt min mellandotter Jai (19) och väntade på mig. Vi har inte varit på ”speaking terms” på ett tag, så att säga…

Men nu har vi pratat ut. Och jag blev grattad i förskott på morsdag med fina presenter och nu känns allt så mycket, mycket bättre!

Kommunikation är nästan alltid bättre n tystnad! ”Reda ut” är alltid bättre än att ”tiga ihjäl”! Lite lättare blev det i hjärtat! ♥

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Veckans Radiokåseri: Valborg, Tonåringar och ett krossat bord

I helgen var det vuxenfri fest i mitt hem. Jag blev konstant underrättad om hur ”lugnt och städat” det gick och att allt var toppen. När jag kom hem igen fann jag mitt hem allt annat än lugnt och städat. Inte minst så hade mitt marmorbord i vardagsrummet fått en helt ny design. Tyvärr är jag inte så nöjd med den nya designen och är nu på jakt efter ett nytt vardagsrumsbord…

Den här festen har kostat den ohängda dottern många och långa diskussioner dessa dagar och det fortsätter komma upp nya saker… Jag hoppas hon lärt sig en läxa, för det har jag: det blir inga mer ungdomsfester i mitt hem!!

Om just detta handlar även veckans radiokåseri om. För att lyssna, klicka HÄR (direktlänk).

För att lyssna på några av mina tidigare kåserier, klicka HÄR (direktlänkar)!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hon klickade mig i örat…

Nu har hennes hjälte-gloria rasat ner rejält över hela huvudet! Hon klickade mig i örat! Hon klickade telefonen i mitt öra!

När man är 18 år, så klickar man inte sin mamma i örat!

Men… what goes around-comes around! Jag har tiden på min sida…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sveriges yngsta bloggare?

Så här glad är Mabou nu!

Jag har skrivit flera gånger om att Mabou är skitförbannad över att han inte har fått någon blogg. Det är sant. Vi har haft en hel del konflikter om just det här och mitt motargument har konstant varit att man måste kunna skriva och läsa först, för att kunna ha en blogg.

I fredags kom han hem från skolan: Mamma! Nu SKA jag ha en blogg, för nu har jag lärt mig läsa och skriva!

Jag gjorde en lång lista med ord och han ljudade och ljudade och lyckades läsa i stort sett alla ord. Sedan skrev jag ut en massa listor med bilder från datorn, där jag skrev en massa ord och sedan hoppade över några bokstäver som han sedan fick fylla i och tro det eller ej, men han fick alla rätt!

Det stora läs- och skrivtestet

Nu har jag givit upp. Jag har registrerat en blogg till honom. Han har valt hur bloggen ska se ut, han väljer bilder till inläggen och lägger upp dem själv och sedan sitter han och dikterar ordagrant vad som ska stå. Sedan måste jag läsa upp precis vad jag skrivit, så jag inte har skrivit fel på något sätt. Sedan publicerar han inlägget själv.

Så kan det gå när en mamma förlorar en långdragen och envis kamp.

Jag kan inte låta bli att undra om han är Sveriges yngsta bloggare, som själv dikterar sina inlägg och publicerar dem?

Efter att han nu hållit mig sysselsatt med detta sedan 8-tiden i morse, så har jag en liten känsla av att hans blogg mest kommer att handla om djur och hur elak hans mamma är som inte låter honom få en hund…

Vill du läsa om hur taskig Mabou tycker att jag är och om hur mycket han älskar djur, så kan du gå in på hans blogg:

Mabou ´s Blogg

Tillägg: Det är visst inte så att jag hjälper honom med alla inlägg, utan nu lägger han in inlägg själv och frågar bara om stavningen på vissa saker. Så här gäller det nog att jag håller ett öga på vad som faktiskt publiceras på sidan… Hmmm…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Glöm inte bort vem som lagade din favoriträtt…

Nej, jag har inte slitit håret av mig i frustration, även om jag har god lust! Jag gjorde misstaget att igår kväll hjälpa Jai (18) att ta ut hennes löshår. Hon lämnade det på stället. Det vill säga mitt på vardagsrumsgolvet.

Jag har bett henne hela dagen att ta reda på det och städa det hon lovade för två dagar sedan.

Då fick HON nog! HON typ pissade på mig och drog, efter att ha slitit åt sig löshåret och gjort ungefär hälften av den städning hon lovat! Talade om att hon skulle flytta och att hon ändå inte brydde sig, innan hon slängde igen dörren!

TACK!

VAD BRA!!

För om man sticker från morsan så behöver man aldrig mer ta reda på sina saker. Varken plocka upp löshår från golvet, ta undan sina tallrikar med matrester eller över huvudtaget lyfta ett finger.

Jai! Vart sa du att du skulle flytta, förresten? Till containern, eller? Sant! Där slipper man både plocka upp sina saker eller städa. Det är bara att fortsätta bo bland sopor.

Men glöm inte vem som lagade din favoriträtt idag och vem som tvättade dina kläder sedan klockan 7.30 i morse! Medan du låg och sov din skönhetssömn till efter klockan 16.00 (!!) när jag började försöka skaka liv i dig! Glöm inte vem som åkte och handlade, plockade undan en hel del grejer som jag inte ens orkade vänta på att du skulle vakna, innan de blev undanplockade!

Det blir lite svårt att få sin favoriträtt och kläderna tvättade när man bor ensam i en container och sover bort hela dagarna!

(Ã… andra sidan kanske man inte behöver rena kläder i en container?)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Palestina (OBS! Starka bilder)

Jag har skrivit om konflikten Palestina-Israel tidigare. Men nu hittade jag ett inlägg med bilder som berörde mig oerhört. Det är andra gången idag jag länkar till Jinge, det är ingen ny romans jag har, hehe, det är en ren tillfällighet. Men bilderna hos Jinge berörde mig oerhört starkt och även om vi är känsliga, tycker jag nog att vi har en skyldighet att se dessa bilder, för att förstå vad det handlar om.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Tonåringar och ansvar

I början av 2008, typ i Januari, Februari, började jag påtala för min 17-åring Jai att det var dags att börja söka sommarjobb inför sommaren och kanske hon även skulle ha en chans att ha det som extrajobb på kvällar och helger. Eftersom Jai är en jäkel på att spendera pengar, till skillnad från sina systrar, samtidigt som hon visat sig inte allt för angelägen om att jobba ihop dem, så har jag legat på ganska mycket när det gäller henne och sommarjobb.

Hon svarade mig att det var så gott som klart, hon hade redan snackat med ett företag och de var beredda att ge henne ett sommarjobb så snart hon fyllt 17 (vilket hon gjorde i Maj). Jag hörde mig för med jämna mellanrum hela våren om det verkligen var säkert att hon fått jobbet och det var inga som helst problem. Maj passerade och skolorna slutade. Jai sov halva dagarna och umgicks med kompisar tills långt in på kvällarna…

Jag frågade igen om sommarjobbet. Och igen. Och igen. Först fick jag svaret att det skulle vara en bit in på sommaren som hon skulle börja jobbet. Sedan var det snack om att hon inte hade fått det där jobbet. Det var också snack om att hon ju hade sommarlov och minsann inte skulle behöva jobba.

Vi hade ganska många och långa diskussioner om det här. Jag förklarade min ståndpunkt om att jag dels absolut tycker att man ska sommarjobba när man är 17 år och dessutom att hon skulle behöva pengarna eftersom ungdomar i den åldern inte får något studiebidrag under sommaren och att hon skulle behöva pengarna. Då gjorde hon klart att hon minsann inte behövde några pengar under sommaren! FINE!!

…eller inte, eftersom det bara gick några dagar innan tiggandet började: ”Snälla mamma, kan jag få några tjugor, jag ska åka och bada/ jag ska ner på stan/ jag ska gå och käka pizza/ jag ska hyra film” etc. Jag svarade naturligtvis med: ”… nej, men du behöver ju inga pengar i sommar…!” Jag förklarade att jag inte skulle bidra med ett öre i fickpengar förrän hon började söka jobb.

Då kom nästa period när hon ”behövde pengar till bussen för att kunna åka ner på stan och söka jobb”. Det blev några resor. Hur många som verkligen ledde till jobbsökande, förtalde aldrig historien, men till slut fick hon i alla fall komma på intervju. När jag tjatade om att hon skulle fortsätta söka jobb, så hette det: ”men jag vet att jag kommer att få det där jobbet, de skulle höra av sig…”

Efter en vecka till tog jag (för hundra-elfte-gången) upp om de hört av sig. Då, helt plötsligt säger hon: ”men asså, de ringde och sa att jag kunde börja, men jag tackade nej för att jag vill jobba på ett annat ställe i stället…” DÄR. Precis DÃ… var mitt tålamod totalt slut. Sommaren likaså. Hon hade alltså tackat nej till ett jobb, utan att ha fått något annat. Enligt Binta (19) var det för att hennes kompis var för ung och inte fick jobba på samma ställe. Enligt Jai själv hade det ingenting med saken att göra…

Well, till slut så händer något som jag inte tänker gå in på här, men så mycket kan jag säga att det är en direkt följd av att Jai haft otroligt lite pengar att spendera under nästan hela sommaren. Jag går fullständigt i taket, samtidigt som jag tycker det är en bra läropeng att hon får se konsekvenserna av att ”hon har rätt till sommarlov och slippa jobba”. Nu KRÄVER JAG att hon skaffar ett extrajobb. Hon skaffar ett snabbare än snabbast och nu får jag äta upp min egen frustration, eftersom hon hade gjort upp med arbetsgivaren om att jobba minst 16 timmar per vecka (tror jag det var) och hon hade en plan på att jobba tre pass i veckan. Men. Nu råkar det vara så att det är ett provisionsbaserat jobb och hon är skitduktig på jobbet. Vilket i sin tur innebär att hon verkar ha blivit något av en arbetsnarkoman. Hon springer till jobbet varje dag direkt efter skolan och kommer hem sent, hejjar lite kort och springer sedan iväg och pluggar för att sedan sova.

Noll umgänge med familjen. Noll tid till att hjälpa till med hushållsjobb eller passning av lillebror (medan jag jobbar), noll tid till kramstunder eller något annat över huvud taget. Hon kommer alltid hem glad med hela ansiktet, berättar stolt och glatt hur hennes arbetskamrater berömmer hennes insats och hur duktig hon är, glad när hon sitter och räknar ut den kommande lönen.

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det hela? Låta nyhetens behag få sjunka in i henne och låta henne få visa sina framfötter på nya jobbet och låta henne få hållas ett tag? Eller sätta en gräns för att hon inte ska ”over-do” sin insats på nya jobbet?

Så fort jag tar upp ämnet så säger hon (naturligtvis) ”men du har ju gnällt om det här hur länge som helst och nu jobbar jag, dessutom ska jag köpa en vinterjacka för 4000 så jag måste jobba som bara den nu!”

Döööh! EN jacka för F-Y-R-A-T-U-S-E-N-S-P-Ä-N-N-?! Jag har aldrig ens TITTAT åt en jacka för F-Y-R-A-T-U-S-E-N-S-P-Ä-N-N!! Samtidigt ska jag ju erkänna att jag gärna vill uppmuntra henne till att jobba och tjäna sina egna pengar. Inte bara för pengarnas skull, utan för att jag också tror att det är väldigt viktigt för självkänslan att ha en egen inkomst, att känna sig behövd och viktig på en arbetsplats, att få känna att man gör en insats, att man är en del i samhället, att få känna att man är på väg in i vuxenvärlden. Om hon nu anser att det är en jacka för fyratusen (!!) hon vill ha och som hon önskar sig mest av allt, så visst borde jag låta henne tjäna ihop till den.

Jag känner mig väldigt kluven, men i det stora hela är jag faktiskt väldigt GLAD och STOLT över att Jai kämpar på med sitt jobb!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,