Kramas med Binta

I morse när jag kom hem från jobbet, väntade mig en liten överraskning. Binta (21) var hemma på besök. Hon och hennes vän låg och sov och jag kunde bara inte låta bli att väcka henne. När jag ätit frukost med Mabou och skickat honom till skolan, försökte jag övertala henne att komma och sova i min säng, så jag kunde krama lite på henne. Hon är en toppen liten kamin när man känner sig trött och frusen.

Hon försökte i stället övertala mig att krypa ner med henne, men jag ville sova i min egen säng och lyssna på min ljudbok tills jag somnade, så vi fick sova på varsitt håll.

När vi vaknat så hann vi kramas en liten stund innan hon skulle vidare, så jag har hunnit få och ge lite Binta-kärlek i dag i alla fall.♥♥♥

När barnen flyttar hemifrån så blir varje stund man kan tillbringa med dem, väldigt värdefull! Det trodde man inte när man stod mitt uppe i konflikter och bråk och med lätthet hade kunnat bli galen av ilska…! 😉

Ens barn är alltid kärlek, men ibland känns det lite mer inombords!

Missa inte VECKANS DEBATT!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag flippade heeelt…

Isa, Jai, jag och Mabou

I helgen skulle jag vara barnfri. Hela förra veckan höll jag på att förbereda det genom att grundstäda, så det skulle bli lättare att städa inför helgen och så jag skulle hinna. På Torsdag kväll städar jag som ett jäkla jehu (vad nu det är för något?) och planerar att jag ska städa allt, utom mitt sovrum och dammsuga och skura golven. Jag försöker också få igång barnen som är måttligt intresserade. Deras intresse är minst sagt svalt för att hjälpa till. De gör ett och annat tafatt försök, men jag skulle knappast kalla det att städa. Möjligen skulle jag på sin höjd kalla det; låtsas-städa-så-inte-mamma-lackar-ur-och-flippar-helt.

På Torsdag kväll när jag går och lägger mig så ser det ganska bra ut, förutom då golven och mitt sovrum. När jag kommer hem från jobbet på Fredag kväll. Trött, men ändå glad över en barnfri helg och för att jag ska få en efterlängtad gäst. Jag öppnar ytterdörren och konstaterar relativt lugnt att det på ytan åter har blivit ett riktigt bombnedslag!! Diskbänken, vardagsrumsbordet, köksbordet är helt överbelamrade.

Besviken tittar jag mig runt och inser att det handlar om minst ett par timmars effektiv städning. Jag går sedan in i badrummet uppe, som jag bokstavligen har handskurat kvällen innan. Jag tittar in och hittar sminkväskor uttömda på min nya badrumshylla, handdukar slängda på golvet, handfatet i riktigt taskigt skick, skräp på golvet, blöta kläder på golvet, badkaret fyllt av hårrester och tomma schampo- och balsamflaskor omkullvälta.

När jag ser mig omkring ordentligt så ser det rent ut sagt för jäkligt ut!! Jag sätter mig ner och gråter. Gråter av besvikelse och ilska. Ringer upp vart och ett av döttrarna som ”inte gjort någonting…” Sedan ställer jag mig upp igen och städar i ren ilska. Jag har nämnt tidigare att jag städar som allra bäst när jag är riktigt förbannad. Jag for upp och ner, skrek för mig själv i ren och skär ilska. Skrubbade, dammade, plockade, skurade, vek kläder, rensade, putsade och stod i. Det tog flera timmar. Mellan alla städanfall, ringde jag upp var och en av döttrarna och meddelade att på Söndag kväll är det familjemöte och jag förberedde dem även på att det är nya, hårdare regler att vänta.

Jag erkänner; Jag flippade totalt. Hade ni sett mig skulle ni nog ha trott att det slagit över totalt, eftersom jag medan jag städade skrek och rev i saker och förbannade allt som går att förbanna i världen. Eftersom inget av barnen var hemma så passade jag också på att använda varenda svordom och könsord jag kunde komma på. Det kändes riktigt skönt att få utlopp för ilskan, samtidigt som jag kände att jag kunde säga precis vad jag ville, utan att någon lyssnade och sedan skulle kunna använda det emot mig… haha…

När jag äntligen var klar så var mitt hem otroligt välstädat (jag har ju sagt att jag blir riktigt arg, alldeles för sällan!!) Doftljusen spred en härlig doft i hemmet och jag själv tog en lång stund i badrummet, med ett långt, härligt bad.

Igår hade vi familjemöte. Det var många år sedan vi hade ett sådant nu. Det är nya regler som gäller. Både när det gäller kompisar och att hålla ordning på sina egna saker. Barnen höll faktiskt med. De höll med om min kritik och förstod varför jag varit så arg som jag varit.

Nu har vi slutit fred.
Vi har slutit fred och infört nya regler. Jag kanske kommer att berätta om dem en annan dag, för nu hinner jag inte skriva så mycket mer. Men en sak vet jag. Ibland behöver man en riktig utrensning i familjen också. Man behöver få ett litet utbrott ibland, för att sedan försonas och gå vidare. Man måste synliggöra saker som uppenbarligen inte fungerar.

När flickorna var yngre hade vi familjemöte varje vecka. Under dessa möten fick var och en berätta om vad den tyckte funkade dåligt i familjen och man fick säga sin mening utan att bli avbruten. Det funkade bra under en period och jag tror det är dags att vi återupptar dem för en period.

Just nu känns det i alla fall bra. Inte nog med att jag har fått rensa huvudet en del och vi har pratat igenom saker och ting, jag har dessutom fått ett väldigt välstädat hem. Thank ´s to myself och barnen, fast inte på det sätt man önskar att barnen hade bidragit till storstädningen…

Det är jäkligt skönt att få flippa totalt ibland, fast man är vuxen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kameran IGEN!!

Jag har skrivit en del inlägg tidigare som handlar om min kamera. Eller rättare sagt de har handlat om hur mina barn förstör eller lämnar min kamera på olika platser på jorden.

Barnen hemma igen, men kameran kvar…

Min kamera är ÄNTLIGEN tillbaka hos mig!

Det vilar en förbannelse…

Om ni undrar varför det inte är så mycket bilder i mina inlägg längre, i alla fall inga nytagna bilder så handlar det helt och hållet om att min kamera har pajjat. IGEN!! Den här gången skyller jag INTE på Binta, däremot är Jainaba väldigt starkt misstänkt. Nej, jag har inga bevis, men väldigt starka indicier. Jainaba (17) är misstänkt av ungefär samma skäl som hon tidigare varit misstänkt för andra saker här hemma.

Jag fann nämligen min kamera i Jai ´s rum, på hennes byrå, halva kameran var utanför kameraväskan. När jag tog ut den ur kameraväskan, så ramlade en del av linsen ner på golvet och anledningen till att den inte låg helt inne i kameraväskan, var för att hela kameralinsen var ute och därför fick den inte plats i väskan.

När jag tog ut den, och en grej ramlade på golvet så såg jag att hela linsen var helt böjd och vriden. När jag satte igång kameran så talade den bara om att kameran hade ”lins-fel”.

När jag, innan jag hittade kameran, ringde till Binta och frågade om hon hade sett den, så förklarade hon att Jainaba hade haft den dagen innan.

När jag sedan fann kameran på hennes rum, så frågade jag Jai om den men hon hade ingen aaaaaning om vem som pajjat min kamera. Däremot erbjöd hon sig att betala en reparation av den… Bara det känns ju lite misstänkt. Nåja, vi får se hur det blir med kameran…

Det som däremot får mig funderdsam är varför INGEN någonsin rör mina saker, men de ändå försvinner de eller går sönder?

Den där INGEN ställer till en himla massa oreda här hemma hos mig, trots att jag aldrig sett personen i fråga eller ens vet vem det är…

Nu KRÄVER jag att INGEN erkänner allt som INGEN har gjort här hemma!

För övrigt så har även Isatou (15) nu startat en blogg. (Igen) Jag undrar hur länge hon ska skriva denna gång (sist blev hon inte särskilt långvarig). För den som vill läsa hennes blogg kan du klicka HÄR!

Tre av mina fyra barn har nu bloggar, alla utom Mabou (6) och han bönar och ber om att få börja blogga every now and then… Jag tycker dock det skulle vara en viss fördel om han lär sig skriva först…

Bintas blogg (Tonårsdotter) 19 år

Jainabas blogg 17 år

Isatous blogg 15 år

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,