Reseberättelse Del 9

Ja, reseberättelsen är inte alls slut på ett tag ännu, jag tog bara en liten paus för att fira nyår och kurera mig lite från min förkylning. Jag är glad att jag fått så mycket positiv respons på min reseberättelse. Tack för alla mail och vad roligt att så många lever sig in i min reseberättelse. Jag fortsätter med del 9 här. Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Reseberättelse Del 6

Reseberättelse Del 7

Reseberättelse Del 8

Följande dag hade vi bestämt att vi skulle besöka en skola. Egentligen hade vi från början pratat om att gå till en skola, men när F ´s äldsta son (Maas 4 år) en dag kom hem från skolan och sa till sin mamma att det varit turister och fotat på hans skola och undrat om inte Fatou och barnen också skulle komma och ta kort i hans skola, så fann det sig naturligt att det var dit vi skulle gå.

Vi gick så till Maas skola. I skolan fanns det tre klassrum. Ett litet, ett mindre och ett pyttelitet. Det rum som låg längst in var inte större än ett pyttelitet rum som det är tveksamt om det ens skulle få kallas för rum i Sverige, än mindre en skolsal.

Här är vi på väg till skolan. Som ni hör är min röst heeelt kaputt, men här hade jag börjat kunna tala igen, efter att helt ha varit utan röst i tre dagar:

Och ja, jag pustar, det är inte helt lätt att gå i sand…

Bild 996

Jai och Maas 4 år i sin skoluniform. Han var väldigt glad och stolt över att vi besökte hans skola

Bild 982

Sammanlagt var det 70 barn i skolan den här dagen.

Bild 989

All undervisning sker på Engelska, då Engelska är det officiella språket i Gambia. Den manliga läraren berättade vilka mål han satte upp för barnen och visade vad de kunde för något. Han berättade att hans mål var att varje barn skulle kunna 200 ord på Engelska, när de går vidare från hans skola, till nästa.

Bild 991

Mabou med de yngsta skolbarnen i det största rummet

Bild 993

De lite större barnen i det mindre rummet

Bild 995

De äldsta barnen i det minsta klassrummet

Bild 1003

Innan vi lämnade skolan, så gick vi iväg till Fansu och Jai ´s affär och köpte ballonger, pennor och lite godsaker till barnen och lärarna

Bild 1011

Binta och Hareg delade ut, så att alla barnen skulle få någonting. Den manliga läraren står i förgrunden och den ena kvinnliga i bakgrunden.

Bild 1017

När vi lämnade skolan, var den slut för dagen, så Maas fick följa med oss hem. På bilden Jai och Maas

Om någon spontant känner att de vill stödja skolan ekonomiskt eller materiellt, så kan ni maila mig, då jag kan förmedla kontakten till skolan: tonarsmorsa@gmail.com

Därefter gick vi hem till ”stora” Jai och Fansu. Jai var precis på väg hem till en släkting, som precis fått barn.

Bild 1021

”Stora” Jai. på väg att besöka sin nyförlösta släkting. Alltid lika vacker.

Bild 1024

Jai och Jai

Bild 1033

Maas i djupa funderingar?

Bild 1036

Därefter åkte vi hem till Mabou ´s toma/namne, men han var inte hemma. Vi satt och väntade en stund och pustade ut, sedan drog vi vidare…

Bild 1037

Sedan var vi ruggigt hungriga och åkte till Amsterdam Dolphins och käkade. Binta är nog den enda som åker till Afrika och beställer varm choklad med vispgrädde…

Här var våra tre favoriträtter, alla beställde oftast någon av dessa på Amsterdam Dolphins:

Bild 1039

Fish and Chips

Bild 1040

Chicken and Chips

Bild 1042

Steaksandwish var min egen favorit, men det fanns andra restauranger som gjorde den mycket godare

Nåja, nog om mat. När vi blivit mätta och lite gladare, åkte vi in till Serekunda för att träffa fler släktingar:

Bild 1051

Aunti Saffi och tjejerna

Bild 1058

Familypicture

Vi kom hem först på kvällen och då hade Demba lagat mat till oss; Domoda. Därefter skulle tjejerna tvätta upp lite kläder, men det gick inte så bra, så det slutade med att F tvättade det mesta.

Bild 144

På morgonen klev jag upp och tvättade det mesta av mina och Mabou ´s kläder. Det var en rolig ”flashback” från min resa 1992 då jag lärde mig tvätta för hand.

Sent på kvällen gick några av tjejerna ut, men de flesta av oss stannade hemma.

Ur min privata resedagbok:

”Tiden går allt för fort, vi hinner inte alls med allt vi borde hinna med. Det är så många att hälsa på, så många att hinna besöka, så många olika viljor då vi är många personer. Jag försöker dela upp tiden så alla ska bli nöjda, men inser att det är helt omöjligt.

Fortsätter njuta av det som är kvar.”

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,