(Klickbar bild)
Idag har jag haft ett mycket kärt besök. Jag känner mig glad och nöjd över det mesta just nu. Nystädat, Jai (17) är hemma (vilket jag inte är så bortskämd med). Allt är (fortfarande ) nystädat och jag ser ut genom fönstret på den kyliga hösten som har anfallit oss alla.
Igår när jag skulle lämna Mabou (6) på fritids, så bad jag om en kram, som vi brukar ge varandra när jag lämnar honom. Men han såg lite förlägen ut och sa ”nej”. Jag fattar vad det handlar om. Det kan vara VÄLDIGT känsligt för en liten kille att ge mamma en kram offentligt, framför alla kompisar. Även om jag visste att det skulle komma, så hoppades jag på att det inte skulle göra det. Nu har det i alla fall skett. Han börjar bli stor. Jag vet att det bara är att köpa läget, men en liten tagg i hjärtat sticker ändå till…
Jag ska njuta den här dagen, kanske hela helgen. Njuta av nystädat, sörja den gångna sommaren lite, levande ljus, både de som doftar och de som inte gör det, njuta av värmen i hemmet, när det blåser kalla vindar utanför.
Nu ska jag därför lägga mig ner i soffan med både honom och Jai och jag ska passa på att krama honom blå nu när jag har chansen och han är på kramhumör, för nu är det inga kompisar som tittar på…
Läs även andra bloggares åsikter om Kramar, Känslig Ã…lder, Barn, Höst, Goshumör, Förlägen,