Etikettarkiv: Kränkande

Autism, Islam, Pride, rasism, jämställdhet, det är samma grundprinciper

Publicerat av
Svara

IMG_10711-1024x768Mänskliga rättigheter, pratar vi ofta om, samtidigt som vi inte alltid är beredda att låta alla människor i vårt samhälle leva med mänskliga rättigheter. Alla människor har samma värde, säger vi också, samtidigt som vi är beredda att göra vissa undantag från vissa människor vars levnadssätt inte riktigt passar in i vår egen världsbild.

Vi talar gärna med fina ord och omtänksamhet till våra medmänniskor, men när det handlar om att det kommer till oss själva, vår egen vardag, vår eget liv, Nimby (Not In My Back Yard) då låter det på annat sätt.

Romer som är en starkt utsatt grupp både här i Sverige och i övriga Europa, är ett tydligt exempel. Om man pratar om att alla människor är lika mycket värda och att alla har rätt att leva med mänskliga rättigheter, så vill alla skriva under på det. I de mänskliga rättigheterna ingår bland annat att ha rätt till ett drägligt boende, men när romska familjer ska bli våra grannar, då är det många som är beredda att tumma på detta med lika värde och mänskliga rättigheter.

Vi ömmar gärna för autistiska barn eller barn med andra funktionsnedsättningar, men vi vill inte ha dem som grannar… Vad är det för människovärde dessa som protesterar har? Det är nästan på gränsen till att deras föräldraskap borde utredas, eller i alla fall tycker jag synd om de barn som växer upp med föräldrar som har dessa värderingar och denna människosyn!

När vi talat om rasistiska strukturer, håller i princip alla med om att det är något vi bör försöka komma tillrätta med, men när någon anklagas för att skapa och sprida dessa strukturer, då är vi beredda på att göra avbön, för att personen i fråga ”inte menade något illa, egentligen”, oavsett om människor blir drabbade av denna spridning eller hur de mottagit budskapet.

När vi talar om jämställdhet så är alla med på alla människors lika värde, att kvinnor har samma värde som män, men lik förbaskat håller vi andan när en kvinna hävdar sina rättigheter, blir upprörd över att hon blir illa behandlad eller kräver att få säga sin mening och många försöker helt enkelt att tysta henne eller ”lugna ner henne”, eller i värsta fall förminskar henne och hennes reaktion.

Vi går gärna och tittar på Pride-paraden, men när våra barn ”kommer ut”, då hoppas vi att ”det ska växa bort”…

Vi är stolta över vår religionsfrihet, men när kvinnor väljer att frivilligt bära burka, tycker vi att vi har rätt att förlöjliga henne eller till och med öppet kritisera och ifrågasätta hennes val.

vgo_hand

Ja, världen är full av fördomar på olika nivåer och i olika grader. Vi är alla fulla av diverse fördomar och även om vi gör vårt bästa för att behandla våra medmänniskor med respekt och med samma människovärde som vi själva vill bli bemötta och behandlade, så blir det uppenbarligen väldigt fel ibland. Det är ofrånkomligt, men jag tror det är viktigt att ibland rannsaka sig själv, sina egna ideér och hur man uppfattar andras ideér. Det gör att man omvärderar och ofta kommer fram till helt nya insikter. Det här inlägget kan tyckas ganska deprimerande och negativt, men det finns enormt många ljuspunkter också. Eldsjälar som verkligen kämpar mot alla odds, människor som står upp för det de tror på, människor som varje dag kämpar för mänskliga rättigheter, sina egna och andras.

Trots allt finns det en massa ljusglimtar. När jag ser kurdiska män klä sig i kvinnokläder för att protestera mot förminskning av kvinnors rättigheter, blir jag varm inombords

När jag får tackmail och privata facebookmeddelanden som antingen bara tackar för mitt försök att ge min syn på saken i Lilla Hjärtat-debatten, en syn som de kanske själva delar, eller för att någon helt enkelt fått en ”aha-upplevelse” om vad debatten faktiskt handlar om. (Nämligen att komma till rätta med rasistiska strukturer och hur vi alla kan göra något för att förbättra vår värld i det avseendet.)

När människor ställer sig upp och säger ifrån och tar ställning även när det är obekvämt, så glädjes jag och blir styrkt av dessa människor. Dessutom är jag övertygad om att världen faktiskt blir bättre och bättre. Jag är övertygad om att människan generellt blir allt mer vidsynt och förstående över att världen är en plats där vi alla får plats.

stockholm pride

Jag vill varmt rekommendera DENNA artikel!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Näthat och Nätkärlek Del 5

Publicerat av
1

Det näthat jag själv blivit utsatt för har varierat väldigt mycket. Det har varit allt från personangrepp i debatter till direkta hot och allt däremellan. De har kommit i mail, kommentarsfält och på olika sajter på nätet. Min personliga definition av ordet näthat är rent konkret: inte kritik, utan min gräns går vid personangrepp som är ovidkommande för det ämne man debatterar. Exempel:

Det är INTE näthat för mig att skriva:

”Jag håller inte med dig, jag fattar inte att du kan resonera så, jag tycker det är uppenbart att Reinfeldt förbättrat vårt land.”

Det ÄR näthat för mig att skriva:

”Jag håller inte med dig, din jävla hora, jag fattar inte att du inte kan tycka det, men det är väl typiskt för feminist-fittor som dig att inte fatta vad som är bäst för vårt land.”

Det är INTE hot att skriva någon av ovanstående kommentarer, men däremot att skriva:

”Jag ska knulla dig, din jävla slyna! Det fattar du väl att den här regeringen är bättre än någon annan och om du inte fattar det så ska jag döda dig!”

Däri ligger skillnaden för mig och jag tycker att den är mycket tydlig.

Det näthat som har riktats mot mig, har i första hand riktats mot mig när jag skrivit om antirasism. Det är ett av de ämnen som tydligen triggar många av dessa näthatare. Det är aldrig roligt att få dessa kommentarer och de värsta är ändå de som riktats mot barnen. I perioder har de varit ganska tunga att få, särskilt när jag har märkt att det kommit många under en kortare period och kanske framför allt när man fått hatkommentarer och inte många andra läsare har kommenterat och ”backat upp”. Då är det lätt att få känslan av att man är ensam mot många. Däremot är yttrandefriheten så viktig för mig så jag har svårt att se att jag skulle sluta skriva på grund av allt hat. Här är några exempel på hat jag tagit emot genom åren (Alla bilder är klickbara för att kunna läsa texten):

Kommentar 1Kommentar 2Kommentar 3Kommentar 4Kommentar 5Kommentar 7Kommentar 8Kommentar 9Kommentar 10Kommentar 11Kommentar 12Kommentar 13Kommentar 14

De fem nedersta inläggen har jag tidigare skrivit om HÄR, men de ligger alltså kvar på nätet fortfarande! Några av kommentarerna publicerade jag på den tid det begav sig, idag publicerar jag aldrig denna typ av hatkommentarer!

De allra grövsta av de jag har kvar väljer jag att inte lägga upp, med hänsyn till mina fullt läskunniga barn.

Vad händer när en människa möts av denna typ av kommentarer när man loggar in på sin mail eller blogg, eller på annat ställe? Jag gissar att de flesta av oss reagerar olika. Jag själv har reagerat olika vid olika tillfällen. Ibland har jag sådan distans till det som skrivs att jag kan skratta åt kommentarerna och de sorgliga människor som skrivit dem, men ibland har jag haft perioder, när kommentarerna duggat väldigt tätt, när jag inte vågat läsa kommentarerna direkt jag loggar in, utan ibland väntat i flera timmar med att våga läsa dem. Det har även hänt att vissa hot har skrämt mig. Av de jag har polisanmält (vilket aldrig fått någon konsekvens) har ibland skrämt mig. Ni vet när man försöker att inte bli påverkad, men ändå får ett utbrott på barnen för att de inte låst ytterdörren, trots att man inte gjort det tidigare. Eller när man ser sig över axeln när man går till affären eller tvättstugan. När man börjar syna för dig okända människor som vistas i samma rum som dig (hissar, bio, restauranger etc) och man börjar bli allt för medveten om att alla människor omkring dig inte vill dig något gott…

Jag är förstås medveten om att det finns många, många som blivit och blir värre utsatta och drabbade än jag själv, men jag tror det hjälper föga. Det är som att säga till en som blivit utsatt för rån, våldtäkt eller andra personbrott, att säga: ”det finns de som blivit värre utsatta”.

Är detta ett hot mot yttrandefriheten? Ja, jag är säker på att det är det. Det finns många som slutat blogga eller bytt yrke om de är yrkesjournalister och jag märker själv att även om jag inte slutar skriva, så i många perioder undviker jag att skriva om vissa ämnen som jag tror kommer att bidra med hatiska kommentarer, för att jag just då inte orkar läsa dem eller mötas av allt har som väller upp.

Att ta bort kommentarsfunktionen skulle nog inte vara aktuellt dock. Det är så viktigt för mig att få en kontakt med mina läsare och att mina läsare får kommentera plus att säkert 99 % av alla kommentarer och mail jag får är positiva. Att ta bort kommentarsfunktionen skulle troligen innebära att jag slutade blogga i stället! Kärleken är trots allt så mycket större och starkare än hatet!!

I nästa och sista delen i denna serie kommer jag ta upp förslag på att motverka näthatet och en massa nätkärlek! Missa inte den!!

Näthat och Nätkärlek Del 1

Näthat och Nätkärlek Del 2

Näthat och Nätkärlek Del 3

Näthat och Nätkärlek Del 4

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Jag vet inte vilken sten de krälat fram under

Publicerat av
49

Det började som en skakning på nedre däck, höll jag på att skriva, men det började med en diskussion inne hos Mymlan där jag lovordade hennes inlägg som jag tycker höll väldigt bra nivå och dessutom skrev hon ungefär det jag tänkte. Men sedan började jag att följa en del av länkarna till de som kommenterat och upptäckte en värld av grov rasism och dylikt och bestämde mig för att avsluta diskussionen, då den kändes lönlös.

Ganska snart så fann jag ett annat inlägg där man bestämt sig för att såga min blogg. Det har man ju rätt att göra, eftersom alla har rätt att tycka det de vill. Jag skulle kunna bemöta hela inlägget och kanske ge dem en och annan poäng, men ser det som lönlöst då det snarare skulle framstå som om jag försöker ursäkta mig själv och det har jag varken lust till eller känner att jag behöver göra. Alla får tycka vad de vill och alla kan ju inte gilla alla bloggar, så är det bara. Andra detaljer kan man ju jobba på om man har tid, lust eller känner för det.

Det intressanta här med att då vissa bloggar upptäcker att man sågat min blogg ”officiellt” är att då kryper dessa rasistiska små kräk fram ur sina vrår och ser sin chans att få kasta sig på en morsa som bloggar och råkar vara en person som lovordar mångkulturen. Man diskuterar dock varken bloggdesign eller huruvida bilderna har ramar eller ej, inte heller diskuterar man mina åsikter sakligt, utan man bestämmer sig för att överösa min blogg med hatord och rasistiska angrepp mot både mig och barnen.

Min blogg må ha många skönhetsfel och vara allt för svårnavigerad, men det som faktiskt följde den felsökarkritik man gjorde på The Critics, var att osmakliga kommentarer öste in och försöka sänka mig och barnen. Det är möjligt att The Critics i sig inte hade något med saken att göra, men jag kan inte låta bli att undra vilka deras besökare är, när mina kommentarer helt plötsligt nerlusas av dessa personer efter artikelns publicerande, särskilt som man hänvisade till att det var just The Critics man läst.

Jag har bloggat i flera år nu och jag har fått min beskärda del av rasistiska kommentarer, kritik i bloggar och bland kommentarer, mail, även om jag sällan ger dem något större utrymme i bloggen.   Jag har lärt mig handskas med bloggvärldens alla troll och liknande. Men liksom de flesta föräldrar blir jag en tigerhona när man kastar skit på mina barn.

Hur som helst, efter The Critics artikel går en bloggare, som varit med i diskussionen på Mymlans blogg i taket av lycka. Han skyndar sig att skriva ett inlägg om mig. I en kommentar skriver han:

”Någon som vet vem som satt i juryn och om de fick sex eller pengar för att låta henne vinna?”

Vilket är ganska typiskt att attackera en kvinna med, som uppnått något. Ett riktigt lågvattenmärke, för jag har aldrig sett den typen av kommentar om en man. Och hade ens tävlingen gått till på det viset, så hade jag först behövt knulla med de som ansågs vara bloggvärldens ”viktigaste” bloggar på 100 personer och sedan skulle jag ha behövt knulla Aftonbladets alla läsare. Ursäkta, men en som arbetar 150 % och har fyra barn har kanske inte riktigt tid med all denna sexaktivitet inför en bloggtävling. Det var fantastiskt roligt att vinna Stora Bloggpriset, det betyder dock inte att jag skulle tyckt det var värt att knulla tusentals personer för att vinna det. Att jag vann stora bloggpriset må sticka i ögonen på folk som inte gillar min blogg, men det är trots allt inget som jag själv kunnat påverka utgången av.

När inlägget som Rum 237 skrivit om mig, visar sig hamna som toppost i hans blogg (det mest lästa inlägget i hans blogg) fick han antagligen en orgasm av glädje och skyndade sig skriva ett till inlägg om mig. Den orgasmen bjuder jag på!

Men, jag skriver mest detta inlägg för att visa vilka ynkliga människor det finns, som tror att deras kränkningar ska hindra mig från att skriva. En sak skedde: de väckte tigerhonan i mig!

Här är några av de mest ”rumsrena” kommentarerna jag har fått, de som kränker barnen värst, tänker jag inte ens lägga ut:

237 tyckte:
11 april 2009 kl 14:23 auml;ndra

Detta var nog den vidrigaste bloggen jag ramlat in på, på alla tänkbara sätt och några till.

Helmer Pulling
|

Jag såg att The Critics hade sågat detta vämjeliga försök till blogg jämns med fotknölarna. Med all rätt, vill jag säga. Något vidrigare än detta exempel på Internetnedsmutsning får man fan leta efter. Gå och göm dig i en garderob! Ta inte med dig datorn….

http://www.thecritics.se/2009/04/tonarsmorsa-hedersmedlem-i-lankarna/

Nicklas Dudziak
|

Fyfan, vilket äkta white-trash du är.

whitepride
http://gayallah.blogspot.com |

death to neggers! white power!!

whiteprides senaste inlägg..allah is imagination gay thing!

Tillägg: 20/4-09. Eller snarare ett fråndrag: Jag har efter påpekande tagit bort e-postadresserna på de kommentarer jag lagt in i inlägget, men har dem naturligtvis kvar själv!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

N-ordet!

Publicerat av
22

I media i dag rapporteras åter användandet av ordet N-ordet (klickbar länk till Expressens artikel). Debatten gäller denna gång en glass som heter N-ordet-kyss. (Klickbar länk till Aftonbladets artikel.)

Jag vill klargöra min syn på detta ord. Jag tycker att ordet n-ordet över huvudtaget inte hör hemma i Sverige år 2006. Att ordet funnits i Svenska läroböcker känner jag väl till, att ordet sägs härstamma från ordet Negro (som har betydelsen svart) känner jag också till. Men det finns en väldigt enkel förklaring till att jag tycker det är förvånande att ordet ens används fortfarande i vanligt språkbruk och det är ju att det finns en massa människor som tar illa vid sig.

N-ordet har en sådan negativ klang idag att det är skit samma vad ordet betydde från början. Ordet ”Bonnläpp” BEHÖVER heller inte vara negativt, men eftersom det finns jordbrukare som skulle ta illa vid sig av ordet, så finns det ju ingen anledning att kalla dem för det.

När det gäller n-ordet, så är det inte så att det är en liten klick ”extrema svarta” som tar illa vid sig, utan en massa människor, faktiskt både vita och svarta, som tycker att det låter väldigt nedvärderande.

Jag tycker att det är så himla enkelt. När en svart ska beskriva en vit så säger de ”vit”, de säger inte ”Arier” eller ger oss andra s.k. ”rasbenämningar” som kan uppfattas som negativt, varför ska det vara så förbaskat svårt för oss att göra det samma?

På samma sätt kan man ju också säga att ”m-ordet” HAR en väldigt negativ betydelse. (Sägs komma från ordet Mula, d.v.s. korsning mellan häst och åsna.) Däremot har m-ordet (vad jag vet) aldrig använts som skällsord. Men skulle det komma att göra det, så är jag beredd att ändra mitt språkbruk när det gäller det ordet. (Fotnot: Se längst ned i detta inlägg.) 

Ibland är det inte själva ordets betydelse, utan hur ordet faktiskt uppfattas som är huvud saken. Det spelar egentligen ingen som helst roll om DU inte tycker att n-ordet är rasistiskt, det handlar om att svarta nu i årtionden bett om att slippa bli kallad för ”n-ordet”. Ska det vara så svårt?

Med tanke på Röstningen man kan göra på Expressen så förstår jag att de flesta som röstat inte håller med mig och det känns helt absurt att folk fortsätter hävda sin ”rätt att säga n-ordet” efter att svarta gång på gång talar om att de känner sig kränkta av ordet! Vart tog respekt för människor vägen? Eller ska den inte gälla svarta? Då tycker jag att man kan stå för att man är rasist också, för då anser man sig ju ha rätt att kränka andra människor och att man rent ut sagt skiter i om svarta känner sig kränkta av ens ordval!

De gånger mina barn har kallats för n-ordet så har det DEFINITIVT varit av negativ karaktär! Utan undantag!

Han med glasskiosken som det gäller denna gång ämnet debatteras sa att han skulle gå in på internet idag för att kolla. Det har jag också gjort. Här följer ett antal länkar för och emot användandet av n-ordet:

Susning

Den fria encyklopedin

Debatt DN

Aftonbladet Debatt; Nyamko Sabuni

Såfta

Att ordet finns i gammal litteratur, går ju knappast inte att göra så mycket åt. Om man inte heller känner till att ordet kränker en massa människor så kan det ju vara svårt att byta ut ordet, men i samma stund som man förstår att n-ordet kränker människor, så förstår jag inte om man fortsätter! Att säga att ”men jag har alltid sagt n-ordet” håller inte riktigt, för vi har förändrat världen på många sätt, kvinnor har rösträtt, kvinnor har idag samma arvsrätt som män, det är olagligt att aga barn…

Om man ska fortsätta leva som ”vi alltid har gjort” så kan man ju börja återgå till hur det var ”förr” på andra fronter också… Eller?

PS. Det fanns en tid när Afrikaner kallades ”Hottentotter” också. Var det lika svårt att byta ut det ordet, tro? Oavsett så har jag svårt att tro att någon skulle kalla dem för det idag med samma självklarhet! Tiderna förändras (tack och lov!) D.S.

Tillägg 2012: *) Fotnot: Jag har förstått att även ordet ”m-ordet” anses kränkande av många personer och därför ställer jag mig nu bakom ett upphörande av att använda även detta ord, precis på samma sätt som ordet ”n-ordet” och av samma grundskäl.

Tillägg 2014: Fotnot: Sedan ett par år så använder jag aldrig ”n-ordet” utskrivet, inte ens för att förklara dess negativa innebörd, då både jag själv och väldigt många andra tar illa vid sig av det ordet.

Tillägg 2015: Fotnot: Jag har nu skrivit om mina gamla blogginlägg med n-ordet och m-ordet utskrivna i de inlägg jag funnit. Jag beklagar om du hittar ”rester” av dem i min blogg och blir glad om du påtalar detta, så jag kan ändra dem då jag inte vill bidra till att ytterligare fortsätta sprida eller okeja dessa uttryck.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,