Vilopuls hemma hos mig är en sällsynt vara

Tonårstjejerna var många här i kväll. Det var ett himla spring på badrummen, i garderoberna, upp och ner för trappan… Sminket var lite runtkastat (fast inte lika mycket som när Binta, 20, är hemma, förstås, där är hon svårslagen).

Jag har äntligen fått Mabou (7) och lilla Kamelen (4) i säng. Jag läste Bamse och till slut, precis innan hela tidningen var slut så började de nicka till. Fast jag läste väääldigt sakta de tre sista sidorna, för jag såg att det var nära, men ville inte att tidningen skulle ta slut innan de somnade.

Nu sitter jag och Kribban (11), väldigt asociala, eftersom vi sitter vid varsin dator i vardagsrummet. Men inte så asociala att vi inte kan prata med varann…

Kribban är inne på DENNA sida. Han skrattar till ibland och eftersom jag är så nyfiken, så måste han berätta för mig vad han läser och skrattar åt.

Sen har vi små konversationer om allt som rör livet i stort.

Det är tyst i hela huset. Förutom tvättmaskinen och diskmaskinen som går för fullt. Mina och Kristophers knackande på tangenterna är det ljud som hörs högst. Det är sällan så här tyst i mitt hem. Rofyllt. Vilopuls. Så här skulle man ha det när man har det som sämst…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mer bilder från besöket…

Mitt besök av brorsan Kribban och Kornelia, lyckades jag även få några bilder av Kribban, killen med den coolaste afron:

kribban1ashx

En fundersam kille…kribban2ashx

Asgarv…kribban3ashx

Lite chockad…

kribban4ashx

En fallande Kribban…

kribban5ashx

Någon blir utskrattad…

kribban6ashx

En allvarlig Kribba…kribbanashx

…och finurlig…

kribbanoante1ashx

Hjälp, brorsan tar stryptag…kribbanoanteashx

…eller, nej, det var nog bara skoj…

Vi har haft några toppen dagar, som jag tror bilderna avslöjar till viss del…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Barnen i mitt liv och vad de lärt mig om Kärlek!

Hur konstigt det här än kan låta, när det kommer från en fyrabarnsmor, så är det faktiskt så att jag inte är en särskilt barnkär person.

Alltså, det finns några barn som jag älskar över allt annat på jorden och det finns barn som är oerhört söta, snälla, glada etc. Jag skulle aldrig heller kunna göra ett barn något ont med flit, för få saker berör mig så mycket som barn som far illa.

Ändå, trots detta, så är jag inte en person som blir särskilt lätt överväldigad av att träffa barn. Visserligen är jag mer barnkär nu än för några år sen, men det är inte så att jag ser ett okänt barn och genast blir helt överväldigad.

Men det finns några barn, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och som jag älskar så högt att det är svårt att sätta ord på de känslorna.

De barnen som fångat mitt hjärta och som jag förundras över den kärlek de får mig att känna är barn som detta inlägg kommer att handlar om. Naturligtvis mina egna fyra barn, men även nedan nämnda barn:

Binta, 20, min äldsta dotter. Henne har jag att tacka för att hon lärt mig vad riktig kärlek är. När hon kom till världen så förstod jag var villkorslös kärlek betyder! Det var inga ritade hjärtan på ett pappersark. Riktig kärlek är inte att dela en glass. Riktig kärlek är den där hettan som brinner i mitt bröst och som gör att håret reser sig på mina armar för att jag får uppleva den!

När Jainaba, 18, föddes så släcktes den där rädslan jag hade att den enorma kärlek jag kände för Binta, bara skulle räcka till en person. När Jai föddes insåg jag att ju mer kärlek man känner, desto mer kärlek kan man ge… Att kärlek är en oändlig källa som aldrig upphör, utan som tilltar i styrka, ju fler man delar den med!

Med Isatou, snart 16, föddes också vetskapen om att kärlek inte bara behöver vara svår. Kärleken till Isatou är så lätt, så lätt och på samma gång är vikten av kärlek omätbar! Den beskyddarinstinkt som tilltog med Jai ´s födelse, blev ännu starkare när Isa kom. Isa och jag knöt starka band under hennes första två år, som fortsatt växer sig oändliga.

När Mabou, 7, kom till världen förstod jag att kärlek inte handlar om kamp eller kön. Det är så enkelt att vara mamma till den första kille som krupit rakt in i mitt hjärta! Mabou lyste upp ett inre mörker. Han har väckt förståelse för kunskapstörst hos mig. Han är min mest uppmärksamma och kunskapstörstande elev.

När brorsan träffade sin sambo, så kom Kribban på köpet. Han är det bästa ”köp” brorsan har gjort! När Kribban kom, så insåg jag att kärlek inte har något med biologi att göra. Den finns eller växer fram med tiden, till fantastiska människor, som går under huden på en. Kribban är en vis liten man, i en ung pojkes kropp! Intelligent och en liten bokmal. Man behöver inte vara med från början, för att känna riktig kärlek, man behöver inte veta en människas historia för att älska!

Sedan kom Kribbans lillasyster ”Kamelen” till världen. På något sätt fick biologin ett värde igen, fast på ett annat sätt. Det var som att se min älskade bror i annan tappning och kärleken bara fanns där, från början. Med förundran, glädje och viss förvåning såg jag på, när hon kastade sig in i mitt hjärta och hon har fortfarande inte hittat ut!

Min namne, lilla Fatou i Gambia. Hon fick mig att förstå att man kan älska även på avstånd. Vi har ju bara träffats en enda gång, ändå ligger hon så nära mitt hjärta! Om jag lärt känna lilla Fatou först, så hade jag nog inte trott att man behöver egna barn, för att få uppleva den där starka kärleken. För det gör man. Också. Jag är så stolt över att den här prinsessan bär mitt namn och att hon lever så nära mig, trots alla mil, hav och gränser som skiljer oss åt!

Till sist kom då lilla Olali. Olali som fick mitt hjärta att stanna när han kom till världen (jag såg inte först att han var vid liv). Olali som fick mig att gråta av glädje innan han själv hann se dagens ljus. Olali som fick mig att inse storheten av en förlossning från ett annat perspektiv än en egen förlossning. Att jag i Lördags blev hans Gudmor är en stolthet som gör mig så rörd och lycklig. Det är en ynnest att jag faktiskt får möjligheten att ta del av ännu ett barns liv!

Varje barn är en gåva i livet. Dessa åtta barn är den största gåvan jag har fått, eftersom jag får ta del av deras liv och uppväxt. Jag är den rikaste kvinnan i världen, som får ta del av dessa barns liv!!

Bakgrunden till detta inlägg är att Kornelia fyller år idag. Kornelia fyller fyra år och jag fylldes här av tankar och kärlek till både henne, hennes bror och ovan nämnda barn. GRATTIS Kornelia och TACK för att du finns!! Livet är verkligen fantastiskt!!

Tillägg: Jag hade inte planerat det, men nu tycker jag nog att mitt inlägg om kärlek till barn, inte nödvändigtvis bara mina egna, passar i Bloggvärldsbloggens veckotema: Mamma!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Helgen i bilder

Vi har haft en toppen helg här hemma. Jag har ju min mamma på besök och hon har skämt bort oss med palt, som vi älskar. Mabou har haft sitt kalas på Nickis. Vi har firat Binta ´s 20-års dag som egentligen är i morgon. Vi har också ätit världens godaste, hemgjorda swartswald-tårta, med riktig nötbotten och ingen fuskig marängbotten.

Dessutom fick vi ett announsment! Min bror Fredrik har friat till sin sambo Frida när de nyligen var på resa i Costa Rica! De var också på besök i helgen och nu ser jag fram emot förlovningsfesten!! MASSOR av GRATTIS till er!!

Min coola brolla med ny stil (han erkände själv att han börjar få en för tidig 40-årskris!)

En annan bror och hans fästmö som alltså har förlovat sig nu!

Min blivande svägerska, vacker som bara den!

Isatou och Kribban (min brors bonusson) busbråkar!

Kamelen ritar (min brorsdotter)

Jag och min andra svägerska Karin (Kribban och Kamelens mamma, som jag presenterat tidigare)

Palt

Mer palt (Det fanns köttfärsbiffar för de som inte äter palt)

Binta tjuvfirar sin 20-års dag!

Sofie som jag fått äran att vara med på hennes kommande förlossning (beräknat om fem dagar)

Världens godaste swartswaldstårta!! Tack mamma!

Hoppas ni själva har haft en trevlig helg!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens i-landsproblem

Kan ni fatta? Jag har bitit av varenda långa, välmanikyrerade nagel jag hade. På båda mina händer…Varenda en. Det var någon vecka sedan och jag har inte hämtat mig än…!

En annan sak, som är superviktig: Idag fyller Kribban, min bonus brorsson år! Kribban, ni vet ”Kamelens” storebror! Skriv gärna ”hurra” i mina kommentarer till honom, så han vet! 😉

Och HALLÃ…Ã…Ã…! Ni glömmer väl inte att rösta på min blogg, en gång om dagen i några dagar till?

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Att inte fastna i skiten…

Ja, nu har jag fått haft några dagar av nedstämdhet och tungsinthet. Jag tror det räcker nu. Jag är lite sån… när jag blir nedstämd så vill jag ”få lov” att vara det för några dagar. Jag tycker inte om när folk säger ”ryck upp dig nu”, däremot så tycker jag att det räcker med några dagars nedstämdhet, om det inte är något mycket allvarligt som hänt, då är det ju lite svårare att styra, men jag menar när det gäller vanliga, vardagliga motgångar och nedstämdhet, sedan tycker jag att det räcker. Jag tror alltid att det finns risk att ”fastna” i egna tankar…

Om man hela tiden tänker negativa och sorgsna tankar eller börjar tycka synd om sig själv, så tror jag det är lätt att bli kvar där i all sorg och bedrövelse.

Lite sorg och bedrövelse, lite tungsinthet och nedstämdhet tror jag är bra för människan att våga känna ibland, livet är ju som bekant ingen dans på rosor, men sedan måste man gå vidare och försöka känna glädje för de små vardagstingen i livet.

Själv ska jag få besök av mina favoritgäster idag. Nämligen brorsbarnen ”Kribban” och ”Kamelen”! Då ska jag bara njuuuta av att se de små ädelstenarna!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,