Världens bästa kassabiträde

Nov 2012 727I fredags hade vi bjudit min kusin och hennes dotter på middag. De bor egentligen i Norrbotten men var på Stockholmsbesök. Inför middagen var jag och mamma och handlade. Binta hade för en gångs skull en riktig ”rensar-dag” där hon höll på att sortera och gå igenom sina kläder och saker, så det var rätt rörigt när vi gick. Jag sa till Binta, Isa och Mabou att de skulle röja lite här hemma medan vi var borta.

När jag så står i kön på ICA och packar upp mina varor på rullbandet och mamma står längst ned och packar i varorna i påsar, så ringer Isa:

Isa: Mamma! Nu får du snacka med Mabou! Han sitter bara och håller på med annat och hjälper inte till med någon städning eller nåt… Jag orkar inte tjata mer.

Jag (stressad): Säg bara att om han inte städar så kan han glömma att han få gå på sin träning sen.

Jag lägger på luren och fortsätter plocka upp varor på bandet, samtidigt som jag säger till mamma: ”Ja, nu är det typ krig hemma, Mabou vägrar städa, men han kommer göra det nu, för annars får han inte gå på träningen…!”

Den unga, manliga kassören (20+, gissningsvis): Jag lägger två chokladkakor här som ni får, så ni hinner lugna ned er lite innan ni kommer hem till det där kriget…

…och så ler han stort. Det måste vara det som kallas för fokus på kunden och att göra det där lilla extra för sina kunder! 🙂

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Boktips: Morgon i Jenin

Jag har läst boken Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Den här boken är lite dubbel för mig och jag ska förklara varför. Innan jag började läsa denna bok hade jag läst en del böcker med ”fart i”. Början av den här boken var väldigt ”lugn” i takten. Det innebär att den hade ett lugnt tempo och jag hade därför svårt att koncentrera mig i början. Faktum var att jag knappt ville läsa i den, eftersom jag inte kunde koncentrera mig när jag väl läste den. Därför tog jag knappt fram den. Det resulterade i att det tog väldigt väldigt lång tid att läsa första halvan för mig!

Jag tänkte i mitt huvud att jag max skulle kunna ge den här boken 3 av 5 i betyg. Men det var då. Bli nu inte skrämd för att läsa den, det kan mycket väl ha haft att göra med mig och inte med själva boken.

När jag närmade mig hälften av boken så hände dock något. Jag blev så inne i den att jag knappt kunde lägga den ifrån mig. Jag läste och läste och läste… Och faktum är att den andra delen var så oerhört bra att jag skulle kunna ge den 8 av 5 i betyg. Så på det stora hela kommer jag att ge den en klar 5:a sammanfattningsvis och nämna att den är en av de bästa böcker jag läst! Så totalt kan en bok alltså förändras. Eller om det var jag som förändrades och hade svårt att ge den en chans i början?

Till handlingen: Den handlar om konflikten mellan Palestina och Israel. Den handlar om ett av vår tids svåraste konflikter och boken sätter en in så att man verkligen kan KÄNNA den smärta som krigets fasor innebär. Det handlar också om vikten av att tillhöra, om barndomen och hur den påverkar oss. Den handlar om blod, sorg och förtvivlan, om de yttersta konsekvenserna för både barn och vuxna av ett krig som innefattar allt vad ondska kan innebära. Jag gråter mig igenom många sidor och jag har en klump i magen under många sidor. Det väcker både ilska, sorg och en djupaste förtvivlan. Samtidigt finns där en försoning. En försoning som man i stunder av boken inte ens insåg vara möjlig eller kunde tro var möjlig.

Språket i boken är oerhört vackert och beskrivande. Ibland flyter språket på i ren poesi. Jag är överväldigad av det vackra språket!

Historien berättas på så vis att den innehåller många förvecklingar som man inte förväntar sig och därför vill jag inte skriva så mycket om handlingen i boken, för att riskera att förstöra dynamiken i den. Jag väljer därför att bara uppmana alla om att läsa den! Den är verkligen, verkligen värd det!!

Boken får en solklar femma av fem möjliga:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Krigstrauma

Det handlar om vad krig gör med människor. Familjer. Det handlar om uppbrott och återföreningar. Det handlar om människors förflutna. Det handlar om människors nutid. Det handlar om flykt och invandring. Det handlar om ett barns känslor och hur det kommer att påverka oss i vuxenlivet. Det handlar om hur viktigt vårt förflutna blir när vi själva får barn.

Jag rekommenderar verkligen dokumentären Gerillasonen. Du kan se den HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bin Ladin är död. Ska vi vara glada nu?

Under hela dagen idag har det basunerats ut att Usama Bin Ladin är död. Efter 10 års sökande efter en av världens mest eftersökta män, meddelas vi nu att Usama är död. Jag möts av rubriker såsom ”bin Ladin är död, ord som fick USA att jubla”.

Jag tycker inte om Usama. Jag tycker det är fruktansvärt med terrordåd. Jag tycker det är skönt att han är oskadliggjord.

Men jag kan verkligen inte jubla över några människors död.

Jag tror inte heller att terrorismen eller självmordsbombare är död som fenomen, för att Usama Bin Ladin är död heller. Tvärt om tror jag att detta kan stärka de krafter som driver just dessa odemokratiska metoder.

Men jag tycker inte heller att västvärlden kört särskilt ”demokratiska metoder” mot de länder man haft krigföring mot.

Jag tyckte det var fruktansvärt när tvillingtornen blev utsatta för terrordåd och jag tyckte det var osmakligt när jag fick veta att det fanns människor som hyllade det. På samma sätt tycker jag det är osmakligt att människor hyllar det som skett idag.

Det finns i och för sig en väsentlig skillnad och det är att många personer dog med tvillingtornen och att de alla var helt oskyldiga människor. Det som skett idag är ju en attack mot folk som trots allt ”gett sig in i leken” och som dessutom (i alla fall Usama, av det som framgår) är skyldig till vansinnesdåd och som låtit många människor dö. Men därifrån till att jubla över att han en man är död, tycker jag är lite väl magstarkt.

Dessutom har jag en känsla av att risken är större att Usama nu görs till martyr och det gagnar allra minst några demokratiska krafter.

En man med oskyldigas blod på sina händer är död. Dödad av ett land med oskyldigas blod på sina händer.

What goes around-comes around, heter det, men i så fall: när ska dödandet någonsin upphöra?

Onödig observation: Apropå rubriker idag: ”Han Livetwittrade om attacken”, tyckte jag var rolig. Jag undrar hur man gör om man INTE Livetwittrar? 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Om kriget i Afghanistan

Jag tycker inte om krig.

Jag inser förstås att just det uttalandet, just den meningen och de fem orden, är ett oerhört naivt uttalande. Men jag kan just nu inte förmå mig att skriva på ett mer nyanserat eller mer väl uttryckt sätt mina åsikter i frågan.

Jag tycker inte om krig. Men jag tycker om Jinges inlägg i frågan. Läs det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

900 civila döda sedan förra månaden

Det skrivs en hel del om konflikten i mellanöstern och alla de Palestinier som dödats. Helt rätt. Det SKA uppmärksammas. Vilket jag gjorde i ett inlägg nyligen som du kan läsa HÄR!

Det som stör mig är att det känns som om människoliv i Afrika alltid får väldigt lite utrymme i Svensk media. Igår skrev jag om hur Tonton är på väg att utvisas till Kongo-Kinshasa trots att Migrationsverket är medvetna om att han med all sannolikhet kommer att få ett uppehållstillstånd i Sverige då han har en liten dotter här i Sverige och dessutom har han hela sin övriga familj här i Sverige också. Och trots den rådande situationen i landet där han riskerar att dras in i armén.

Idag skriver SvD om hur MINST 100 (etthundra) personer till har dödats i just Kongo-Kinshasa och att därmed stiger dödstalet till 900 civila sedan förra månaden. Konflikten är dessutom Afrikas mest långlivade krig.

N-i-o-h-u-n-d-r-a-m-ä-n-n-i-s-k-o-l-i-v-!-!

Över fem miljoner döda i Kongo-Kinshasa det senaste decenniet.

Jag känner förtvivlan! Men det räcker liksom inte så långt…

Delvis relaterat: Intervju med Andreas om Rwanda

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag förklarar Krig!


Stöd min insamling på Rosa Bandet
Rosa Bandet är nu en känd insamling för de flesta av oss. Det är en kampanj som pågår varje år i Oktober. Jag har tidigare nämnt dessa kampanjer i min blogg.

Skillnaden i år är att jag har två närstående som drabbats av cancer. Därför lägger jag i år upp, inte bara en länk till andra som är med i kampanjen, utan jag ger mig helt enkelt in i den själv också. Jag brukar köpa rosa bandet varje år, däremot är det inte alltid jag har burit det, för jag tycker det känns lite som ”titta vad jag är duktig” Nu har jag omvärderat den åsikten. Nu ser jag det som en liten rosa reklam-rosett. Jag struntar helt enkelt i vilka medel som används, huvudsaken är att kampanjen sprids och att så många som möjligt skänker några kronor till cancerforskningen!

Det sägs att i krig och kärlek är allt tillåtet och jag har förklarat krig mot cancer nu! Om du är med, så klicka gärna på någon av loggorna i detta inlägg och skänk en större eller en mindre summa. Dessutom utmanar jag hela bloggvärlden att följa mitt exempel!


Stöd min insamling på Rosa Bandet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips

Jag har börjat läsa mindre och därför drar det ut mer på tiden mellan att jag tipsar om böcker. Nu har jag i alla fall läst ut boken Leila av Alexandra Cavelius som ges ut av B. Wahlströms. Boken var väldigt lättläst, så den blev ingen direkt utmaning språkmässigt, men i stället gick den snabbt att läsa och krävde inte så mycket koncentration.

Boken Leila handlar om en ung flicka, endast 16 år när kriget i f.d. Jugoslavien bryter ut. Det är en sann berättelse om hur grymt kriget kan vara mot den civila befolkningen. Eftersom jag har relativt dålig kunskap om kriget i f.d. Jugoslavien, så kände jag att jag fick lite bättre koll på den delen, men framför allt så ger boken en bild av vilken förråande effekt kriget har på människor. På hur man helt plötsligt kan ange sina nära och kära, för att rädda sitt eget skinn, även om man inser att det kan få förödande konsekvenser.

Boken ger också en bild på hur helvetet kan se ut. Men den visar också på en fantastisk kärlek mellan mor och dotter. En kärlek som inte ser några gränser. En kärlek som kan överleva ALLT!!

Jag ger boken tre Tonårsmorsor av fem möljliga! Klart läsvärd, med andra ord!

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Lika goda kålsupare!

På denna bild pågår fullt krig mellan mina två äldsta döttrar. Det gjorde det igår också. Sanningen att säga så pågår det ganska ofta!

Igår åkte mina tre döttrar bort för att stanna hos släktingar en hel vecka. Jag lyckades få till detta förra sommaren också, och nu går det alltså i lås en gång till.

Men packningen var INTE att leka med. Binta och Jai är ständigt i krig om kläder. Båda är lika goda kålsupare, eftersom de båda gärna vill låna kläder av den andra, men ingen av dem vill låna ut sina egna kläder.

Nåja, de två ska inte ens tillbringa den kommande veckan tillsammans, så jag antar att det är rätt bra att de också har möjlighet att komma ifrån varann ett tag…

Skönt ska det bli i alla fall. Jag har INGET inplanerat. Jag ska bara njuta…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,