Glöm inte hålla dig uppdaterad

024Ni glömmer väl inte att ibland, lite då och då gå in och kolla in de artiklar jag skriver på thegambia.nu? Igår skrev jag en artikel om de kamerunska gästarbetarna som har tagits upp på både Uppdrag Granskning, Debatt och andra program. Den artikeln kan du läsa HÄR!

Idag har jag också skrivit om ett restips när man åker till Gambia och det kan du läsa HÄR!

Eftersom webbtidningen uppdateras relativt sällan, så kan man alltid följa oss på Facebook HÄR eller prenumerera på, genom att fylla i din epostadress på sidan, så sänds ett meddelande till din epost när en uppdatering publiceras.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Mikael Wiehe på Grönan

I förrgår var det konsert på Gröna Lund igen. Jag har hunnit med några stycken den här sommaren, men det var min första svenska artist jag såg i år! Mikael Wiehe är lite av en ungdomsfavorit. Min mamma lyssnade mycket på honom när jag var ung. Egentligen gillade jag Björn Afzelius bättre själv men även deras gemensamma grupp Hoola Bandoola Band.

Det spelades och sjöngs mycket av dessa artister under min uppväxt och jag kan många av deras låtar utan och innan i både vaket och sovande tillstånd. Jag såg både Björn och Mikael live vid flera tillfällen som ung.

Konserten i förrgår var bra, men det var inte i närheten av Jimmy Cliff´s Grönan-gig härom månaden. Mikael hade med en del bra låtar och han spelade och sjöng dem som man förväntar sig. En del nostalgi blev det förstås och det kan vara skönt en sensommarkväll på Grönan. Men taket lyfte inte, vilket man i och för sig inte kan förvänta sig när man spelar på en utomhusscen, men även om det funnits ett tak, så hade det inte lyft, det vågar jag lova.

Det blev en trevlig kväll, men ingen konsert utöver det vanliga. Han gav och vi tog och sedan var det ”tack och hej” för en trevlig kväll, typ! Men något som faktiskt var utöver det vanliga var mellansnacket. Mikael Wiehe har humor, självdistans, självironi och är underhållande när han ska berätta något mellan varven. Bara det gör att jag gärna ser honom live igen. Men när det gäller musiken kan jag lika gärna sätta på en gammal platta hemma och lyssna och njuta av nostalgin från den!

Däremot skulle jag önska att fler i de yngre generationerna kunde sätta sig ned i lugn och ro och lyssna på både Mikaels och Björns alla texter de skrivit genom åren. Det är något utöver det vanliga med ett budskap som är svårt att förmedla på annat sätt än just genom deras texter. Det handlar om politik. Det handlar om vårt samhälle. Det handlar om vår historia och vår framtid. Det handlar om dig och mig och den värld vi vill att våra barn ska växa upp i.

Konserten får tre Afrika av fem möjliga och två av de tre får han egentligen mest för mellansnacket!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liten skär och svart Golliwog

Jag skrev en debattartikel idag om debatten runt den nya barnfilmen: Liten Skär och alla små brokiga där Stellan Skarsgård är berättarrösten.

Kritiken handlar om hur man valt att karaktärisera den svarta figuren i filmen. Jämförelser har gjorts med Gollywog. (Stavas ibland Golliwog) Jag kan inte annat än instämma i att karaktären definitivt har likheter med en Gollywog. Blackface har också nämns i kritiken. Om Blackface kan du läsa mer HÄR och HÄR!

Debattartikeln kan du läsa här: Barnfilm med rasistisk nidbild av svarta

Min största förvåning kommer i hur filmmakarna och de andra inblandade väljer att bemöta kritiken. Om det kan du läsa HÄR! Först väljer man att svara på något som debatten inte ens handlar om, om deras egen inställning till rasism och sedan väljer man att blunda helt för vad kritiken faktiskt handlar om: att avbilda en av karaktärerna till en Golliwog som man därmed även återupplivar, trots att det är en gammal rasistisk karaktär som i princip ”utrotats” i vår tid. Man använder argument som: ”Vi älskar Lilla Hjärtat” och ”Vi är ledsna över att ni upplever att vi förstärker en rasistisk bild. Allt vi arbetar och står för är det motsatta.”

Kritiken handlar alltså inte om att någon hävdar att filmmakarna är rasister. Kritiken handlar om att man har valt att avbilda en figur enligt en rasistisk stereotyp och att man sedan väljer att försvara det i debatten med att ”Vi älskar Lilla Hjärtat”. Då har man ju inte på allvar ens lyssnat på vad kritiken handlar om och väljer också att fortsätta sprida denna nidbild med gott mod. Jag tycker också det är anmärkningsvärt och ganska trist att Rädda Barnen valt att vara med och marknadsföra denna film.

Jag tror att de flesta av oss föräldrar är rätt trötta på att våra barn får sagor, filmer och teatrar som handlar om figurer som förstärker negativa bilder av flyktingar, kvinnor, homofobi, svarta som avtecknas som en Golliwog som inte längre används. Nog måste det finnas ett bättre sätt att avbilda en svart figur än denna?

Vi ska inte glömma att barn påverkas av allt i vår omgivning, men i synnerhet av det som vänder sig direkt till dem.

Tycker du att Golliwog är en okej avbildning i en barnbok?

Tillägg: Debatten har även blossat upp på P3. Du kan lyssna på det HÄR!

Bilden: Skärmdump från filmen


bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Mabou är hemma igen

När Mabou vinkades av på Arlanda och lämnades över till flygbolagspersonalen så var det en modig, stolt och förväntansfull kille som reste.

Han blev väl mottagen i Gambia av sin pappa med familj, även om flygresan både blev försenad och han råkade ut för en liten trist incidens av en överförfriskad man på planet. Jag hann ringa många gånger till Gambia innan jag kunde slappna av över att han kommit fram.

Av fotona att döma så verkar han ha haft en härlig semester…

En massa nya kompisar verkar han också ha hunnit få. Här är en av dem.

Det här är en av Mabou´s favoritsysselsättningar i Gambia. Att få rida på stranden, pratade han mycket om redan innan avresan! Visst ser han nöjd ut?

Samma dag som jag och min mamma hälsade på Carina och KA och hade så trevligt med deras två papegojor, så ringde jag till Mabou lite senare och då visade det sig att Mabou just då själv hade sällskap av en papegoja, så han blev inte ens avundsjuk på vårat trevliga fågelsällskap…

Jag älskar att Mannfred drack påskmust direkt ur mitt glas!

Mabou kom hem i går natt. Han hade haft det riktigt, riktigt bra i Gambia. Fått träffa farmor, sin pappa, sina småsyskon, kusiner, faster och en massa andra människor! Själv har jag tack vara hämtningen på flygplatsen, helt och hållet vänt på dygnet, så nu sitter jag här, mitt i natten och funderar på varför jag inte känner mig trött…

Jag är så glad att Mabou fick den här möjligheten att resa till Gambia igen. Jag är så glad att mina barn får möjligheten att ta del av den Gambiska kulturen, språken, maten, levnadssätten och allt. Den Svenska kulturen och allt vad det innebär kommer ju gratis då vi bor här. Den är så självklar i våra liv. Jag önskar den Gambiska kunde vara ett lika självklart inslag.

Glädjen över mina barns möjligheter att resa är lika stor som om jag själv fått möjligheten. Jag önskar vi kunde resa oftare och framför allt stanna längre när vi väl reser. Men vem vet vad framtiden bär med sig för överraskningar?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Inspirerande

Vi har varit i Stockholm i helgen. Det har varit en härlig helg. När vi skulle åka hem, var det bara jag och Mabou så vi bestämde oss för att gå runt och kika lite i stan och gå och fika på mitt favoritcafé: Kafferepet. På väg dig var det några Indianer som uppträdde och vi blev så inspirerade och underhållna att vi stannade en bra stund innan vi gick vidare…

Jag kan inte så mycket om Indianer, men vill gärna lära mig mer, då jag är intresserad och fascinerad av kulturen och tycker att musiken är så fantastiskt vacker. Både rofylld och stark på samma gång.

Kan du berätta mer om denna kultur? Kan du förklara mer om bakgrund, kultur, musik, ursprung etc?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lågmält och kulturellt

Igår ville Mabou gärna att vi skulle hitta på något. Det där ”hitta på något” med barn är sånt där som gör att all min fantasi alltid försvinner helt. Jag har jättesvårt att ”hitta på något” sådär från ingenstans. Men precis när jag funderade på vad vi skulle ”hitta på” så hittade jag info om att Fyrisbiografen i Uppsala hade en Indisk filmfestival. Jag är lite svag för Indiska filmer, men tänkte att det kanske skulle bli svårt för Mabou att hänga med i en Indisk film, men han tyckte i alla fall att vi skulle gå.

Fyrisbiografen är inte som andra biografer, utan av en lite äldre modell. I år fyller den 100 år och utmärker sig så att det är Uppsala ´s äldsta biograf.

Filmen hette The Japanese Wife och var helt fantastisk!!

Även om det var Engelsk text, så hängde Mabou med jättebra och filmen var så lågmäld, vacker och annorlunda att vi fortsatte prata om den hela vägen hem och även hemma under kvällen.

Jag tror jag fått en mycket kulturell son. Fyrisbiografen har Indisk filmfestival hela helgen och det som är bäst av allt: det är helt gratisoch man kan se så många filmer man hinner med. Även idag (Söndag) kan man gå. Vi har inte bestämt oss än, men det är inte omöjligt att det blir en film till idag! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kulturnatten (bilder)

Idag är det Kulturnatten i Uppsala. En härlig tillställning som väcker hela stan! Vi kunde inte låta bli att kolla in läget lite grann under dagen:

Mycket gott, både mat och godsaker fanns det på våra gator och torg

Brorsonens första kulturnatt. Han tyckte det var kanon!!

En hel del kultur, musik, utställningar, teatrar, dans, uppvisningar, försäljning och så vidare bjöds det på under dagen.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Back to Reality

Jag är hemma igen efter två veckor i Gambia med min pappa. Jag slås alltid av de där två världarna som är så olika, när jag kommer till Gambia och samma sak när jag kommer till Sverige igen. Två olika världar som skiljer sig åt som natt och dag.

Inser vi hur lyckligt lottade vi är? Som slår på en platta på spisen när vi ska laga mat, i stället för att elda kol eller samla träpinnar på golvnivå för att kunna laga mat till vår familj. Som kan köpa en färdigslaktad och färdigplockad kyckling innan vi ska laga maten.

Hur fantastiskt det är med rinnande vatten och det faktum att vi i Sverige själva väljer temperaturen på vattnet vi duschar i…

Som turist i ett u-land är man naturligtvis privilegierad på en massa sätt och vis, ändå blir det så uppenbart i alla vardagliga situationer hur bra vi faktiskt har det i Sverige. Våra handikappade barn slipper driva vind för våg och hoppas på förbarmande av någon förbipasserande för att få sina behov tillgodosedda. Kanske i form av en liten slant till mat, eller bara en godsak eller kanske helt enkelt för att få en pratstund då vi i vår krassa värld ser ett handikappat barn som en börda för de närmaste.

Vem ska man bli arg på? En familj som förvisso älskar sitt barn såsom vi alla föräldrar gör, men som har vetskapen om att de aldrig kommer att kunna tillgodose sitt barn med särskilda behov dess EGENTLIGA behov. De kommer aldrig att kunna inskaffa de hjälpmedel som ett barn med särskilda behov har behov av, då de med svårighet kanske kan tillgodose ett barns viktigaste behov, som INTE har särskild behov. Hur ska man kunna bli arg på en familj som upplever ett barn som en börda för att den inte kommer att kunna bidra till familjeförsörjningen, då just allas bidrag till familjeförsörjningen är en förutsättning för familjens överlevnad? Man kan bli arg på ett system som inte fungerar, eller kanske den sneda fördelningen av tillgångar mellan världens länder eller kanske mellan enskilda individer?

Det är så lätt, så lätt att vara i Afrika när man har pengar på fickan, men så oändligt svårt när man inte har det och när man inte kommer från en välbeställd familj. Det är sanningen.

Känslan av frustration och en maktlöshet som är oändlig infinner sig alltid på mina resor till Gambia.

På samma vis slår det mig alltid på mina resor att vi inte bara har det bra på många sätt jämförelsevis då vi lever i ett samhälle som är uppbyggt med sociala skyddsnät och för att utveckla en välfärd som vi alla har växt upp med på olika nivåer.

Vi är ändå fullständigt outvecklade på våra sociala punkter. Vi lever i emotionell fattigdom när det gäller att se utanför vårt eget lilla synfält. När det gäller vår fartblindhet på vad som är verkligt viktigt i livet, i vår iver i detta konsumtionssamhälle som vi lever i.

Vi lever också i egoismens tid. Me, Myself & I och därefter kanske, kanske man tänker på sin nästa. Det märks så tydligt att fokuset är totalt annorlunda när man reser till länder som Gambia, där man gärna sätter sina föräldrar, vänner, farbröder och mostrar i första rum och därefter sig själv.

Tänk om man bara fick plocka alla saker man tycker är bra ur varje land, kultur och tradition och göra ett eget hop-plock och sätta samman. What a wonderful world!

Mycket tankar och känslor kommer alltid efter en resa i en annan värld, som ändå är samma värld!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Stora Kulturbloggpriset 2010

Fram till den 15:e Oktober kan du nominera bloggar i Stora Kulturbloggpriset 2010.

De fyra kategorierna:
Musikbloggar
Bokbloggar
Filmbloggar
Övriga

Du kan ge förslag på vilka bloggar du tycker ska nomineras antingen genom att lämna en kommentar i DETTA inlägg (alltså inte det här inlägget på min blogg) eller genom att maila till:
nominera (snabel-a) storakulturbloggpriset.se

Mer om Stora Kulturbloggpriset kan du läsa HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

SD som bromskloss för vår mänskliga utveckling Del: 2

Scouterna

Del 1 kan du läsa här: Mellan dammråttor och politik Del: 1

Även om jag kan känna mig kluven till att ett så pass litet parti som Sverigedemokraterna, får så enormt mycket uppmärksamhet i media, bloggar och även i folkmun, så väljer jag ändå att skriva lite om mina tankar runt just Sverigedemokraterna och även hur mina tankar går runt den röst jag tänker ge.

Min starkaste kritik ligger förstås i Sverigedemokraternas invandrarfientliga politik.

Tidigare artiklar om SD:s bakgrund som jag tycker det är viktigt att komma ihåg:

SD:s mörka historia

SD:s hemliga etniska plan

Sverigedemokraternas 33 punkter

En sak som ofta slår mig när jag läser SD:ares olika ideér och åsikter på nätet. Både i deras partiprogram, men också olika artiklar och allmänna åsikter från personer som säger sig planera att rösta på SD i valet, är att när de talar om invandrare, flyktingar, mångkultur, så talar de ofta om personer som jag inte känner igen, trots att jag lever i en mångkulturell familj och trots att jag sedan barnsben levt med och bredvid invandrare. Jag har träffat en massa invandrare som varit idioter. Precis som jag träffat en massa Svenskar som varit idioter.

Frågan om vem som är svensk har jag redan skrivit om nyligen i DETTA inlägg. I Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program skriver de: ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.” Att man dessutom kritiserar att invandrare inte vill anpassa sig till Sverige, samtidigt som man vägrar acceptera att en person som ser sig som svensk, kan svenska, är ”anpassad” till det svenska samhället på alla vis, är svensk för att den inte ”ser svensk ut” gör med all säkerhet utanförskapet större och viljan att ta till sig från den svenska kulturen mindre.

Men jag har aldrig träffat de där invandrarna som ”inte vill” bli en del av det svenska samhället. Jag har träffat invandrare som lärt sig Svenska på nolltid och så har jag träffat de som det tagit lång tid och mycket kämpande för att lära sig språket. Men jag har faktiskt ALDRIG träffat en endaste invandrare som INTE VILL lära sig det svenska språket.

Jag har mött invandrare som haft svårt att få arbete. Jag har träffat de som till och med har gett upp under långa perioder, för att de tappat hoppet om att någonsin få ett jobb. (Precis som jag träffat Svenskar i de situationerna) Men jag har ALDRIG träffat en invandrare som inte VILL ha jobb, eller som rent av tackat nej till ett jobb för att de hellre vill leva på bidrag.

De finns säkert. Det finns uppenbarligen en massa människor som är väldigt oliktänkande och ”udda”. Men dessa personer finns naturligtvis inom alla kulturer, länder och religioner.

Det rimmar lika illa som den omtalade, av TV4 stoppade reklamfilmen om SD. När jag såg filmen första gången, så kunde jag inte låta bli, trots den allvarliga undertonen, att gapskratta. Man har i filmen som du kan se HÄR framställt det som om ett gäng burkaklädda kvinnor med barnvagnar som vapen, jagar en   Svensk pensionär med rollator, för att sedan visa att de springer mot att rösta för invandring, samtidigt som pensionären röstar för just pensionärerna.

Inte nog med att bilden man först gör, är väldigt osannolik. Jag har då aldrig hört talas om burkaklädda kvinnor med barnvagnar och i grupp, jaga svenska pensionärer med rollator. Tvärt om tycker jag personligen att burkaklädda kvinnor utstrålar ”låt mig vara i fred” och inte som några blodtörstiga pensionärshatare. Jag tror de flesta av oss som kommit i kontakt med många invandrare, tvärt om kan vittna om att många utomeuropeiska kulturer snarare är mer måna om och tar väldigt väl hand om äldre människor.

Opinionsbloggen om SD:s reklamfilm.

Dessutom har jag alltid ogillat när man i politiska debatter eller rent allmänt också, för den delen, ställer olika ”svaga” grupper eller bara grupper av människor mot varandra. Om detta skrev jag redan 2006 och jag tycker det är lika aktuellt idag, om inte än mer aktuellt. Just detta gör SD. Man väljer att ställa olika grupper mot varandra. I detta fall pensionärer mot invandrare. Det är så låg nivå att jag blir spyfärdig!

Informationstavla om Uppsalahögarna i Gamla Uppsala

En annan sak som jag ofta reagerar på, i debatter med just Sverigedemokrater, eller om man vill göra det enkelt och konkret, om man läser deras invandringspolitiska program så skriver man att man är emot mångkultur:

Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.

Man skriver också att man deras alternativ bland annat är:

Ett stärkande av den svenska kulturen

I andra diskussioner och artiklar läser jag ofta om Sverigedemokrater som anser att de inte har rätt att utöva Svensk kultur, men jag ser aldrig några konkreta exempel på vad de inte kan utöva och varför de inte kan det. Eller som i en kommentar i min blogg nyligen (som i detta fall inte utgav sig för att vara SD:are, men ändå hade liknande uppfattning om den svenska kulturen):

Vill inte vara en minoritet, vill ha mitt eget land, eget folk, egna kultur och religion.

Jag ställde några simpla frågor till den här personen, men har ännu inte fått något svar. Nu vänder jag mig till alla som någon gång uttalat liknande innebörd:

Exakt vilken Svensk kultur är det du syftar på, som du anser att du inte kan utöva?

Exakt vem eller vilka förhindrar dig att utöva den?

Samtidigt som jag undrar om du verkligen på allvar tror att “Svensken” är i minoritet i Sverige?

Jag skulle verkligen vilja ha ett uppriktigt svar på dessa frågor.

Ett bröllop i Uppsala förra året med folkdräkter. Vackert. Svensk kultur. Men handen på hjärtat: hur många Svenskar gifter sig i dag i Svenska folkdräkter? Jag har aldrig sett en Sverigedemokrat i Svensk folkdräkt, dessutom är även folkdans en blandning av influenser från olika länder…

Ett annat problem med personer och SD:are som skriver ut i svarta rubriker om att:

”Muslimer är terrorister och passar inte in i vår kultur”

”Invandrare vägrar assimilera sig”

”Utomeuropeiska invandrare vill inte bli en del av det Svenska samhället”

”Invandrare vill inte lära sig Svenska eller blanda sig med svenskar” etc.

Ett stort problem jag ser med dessa uttalanden är att man dels förstärker ”vi och dom-känslan”, men framför allt, med denna skrämselpropaganda, som ovan nämnda reklamfilm är ett ypperligt exempel på, som oftast kommer sig av personer som sällan själva umgås med eller i många fall inte ens kommer i kontakt med några invandrare. Dessa uttalanden kommer sällan från personer som lever i invandrartäta områden eller har barn som går i dess skolor, vilket gör att de VERKLIGA problem som finns då kulturer möts, eller helt enkelt för att det är avskärmade, segregerade områden, försvinner i ramaskriet från personer som faktiskt har extremt lite med verkligheten i invandrartäta områden att göra!! (Själv anser jag att de största problemen med dessa områden är en klassfråga och inte vilket ursprung invånarna har, då liknande problematik alltid funnits i dessa områden, långt innan vi hade så många invandrare i Sverige som vi har idag. Om det har jag skrivit tidigare: Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar!)

Manifestation för Pela och Fadime i Stockholm för några år sedan

Det gör mig förbannad! Låt de personer som bor i de invandrartäta områdena komma till tals om den problematik som faktiskt finns där, med språkbrister i både skolan och bostadsområdet, problem med unga tjejers rättigheter att bestämma över sina liv. Låt dem komma till tals och också komma med ideér om hur problemen skulle kunna lösas i stället för att smutskasta och försöka vinna politiska populistiska poäng med denna skrämselpolitik, som inte kommer att ta oss framåt, utan som kommer att ligga som en bromskloss för vår mänskliga utveckling!

En runsten i den Uppländska naturen

Vore det inte rimligare, bättre och mer logiskt att försöka finna en väg där vi alla KAN leva tillsammans? De flesta av oss klarar ju faktiskt det alldeles utmärkt och känner dessutom att mångkulturen berikar våra liv, i stället för att förstöra!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,