Inspirerande

Vi har varit i Stockholm i helgen. Det har varit en härlig helg. När vi skulle åka hem, var det bara jag och Mabou så vi bestämde oss för att gå runt och kika lite i stan och gå och fika på mitt favoritcafé: Kafferepet. På väg dig var det några Indianer som uppträdde och vi blev så inspirerade och underhållna att vi stannade en bra stund innan vi gick vidare…

Jag kan inte så mycket om Indianer, men vill gärna lära mig mer, då jag är intresserad och fascinerad av kulturen och tycker att musiken är så fantastiskt vacker. Både rofylld och stark på samma gång.

Kan du berätta mer om denna kultur? Kan du förklara mer om bakgrund, kultur, musik, ursprung etc?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lågmält och kulturellt

Igår ville Mabou gärna att vi skulle hitta på något. Det där ”hitta på något” med barn är sånt där som gör att all min fantasi alltid försvinner helt. Jag har jättesvårt att ”hitta på något” sådär från ingenstans. Men precis när jag funderade på vad vi skulle ”hitta på” så hittade jag info om att Fyrisbiografen i Uppsala hade en Indisk filmfestival. Jag är lite svag för Indiska filmer, men tänkte att det kanske skulle bli svårt för Mabou att hänga med i en Indisk film, men han tyckte i alla fall att vi skulle gå.

Fyrisbiografen är inte som andra biografer, utan av en lite äldre modell. I år fyller den 100 år och utmärker sig så att det är Uppsala ´s äldsta biograf.

Filmen hette The Japanese Wife och var helt fantastisk!!

Även om det var Engelsk text, så hängde Mabou med jättebra och filmen var så lågmäld, vacker och annorlunda att vi fortsatte prata om den hela vägen hem och även hemma under kvällen.

Jag tror jag fått en mycket kulturell son. Fyrisbiografen har Indisk filmfestival hela helgen och det som är bäst av allt: det är helt gratisoch man kan se så många filmer man hinner med. Även idag (Söndag) kan man gå. Vi har inte bestämt oss än, men det är inte omöjligt att det blir en film till idag! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: Lotta Thell

Lotta Thell är en kvinna som gett ut sammanlagt fem självbiografiska böcker om sitt liv och och försök att ta sig ur ett gravt heroinmissbruk. Berättelser om människoöden har alltid fascinerat mig. En av de fösta böcker som trollband mig i den kategorin är Såld av Zana Muhsen som jag även läst om under senare år.

Särskilt kvinnliga människoöden har trollbundit mig och väcker alltid ett starkt intresse hos mig. Inte bara de öden som berättas om i böcker, utan också människoöden berättade direkt till mig av folk jag möter. Jag vet att ”kultureliten” inte anser självbiografiska böcker vara ”fina” nog, men det struntar jag i! Mig ger de något och därför fortsätter jag läsa dem. Att försöka förstå sig på andra människors öden, tror jag både väcker empati, kunskap och förståelse för andra människors situation och det tycker jag är väldigt viktiga egenskaper!

Tillbaka till Lotta Thell. Jag har nu läst ut hennes fjärde bok, av de fem självbiografiska böcker hon har gett ut. Den heter Kärleksbarn. Betygsmässigt skulle jag nog bara ge den en 3:a i betyg, mot 5 möjliga, men låt er inte skrämmas bort för det. Jag tycker absolut att man ska läsa hela denna serie. De andra böckerna tyckte jag var mycket, mycket bättre, men det innebär ju inte att denna bok är dålig. Framför allt skulle jag vilja säga att den här delen är en viktig fortsättning på de föregående.

Kvinnliga problem i missbruk intresserar mig, som kanske framgått efter att jag läste Mia Törnlunds: Så dumt! Kanske är det också så att eftersom jag nyligen läst den boken och blev VÄLDIGT betagen av just den boken, så kanske det är därför betyget sjunker för Kärleksbarn. Det är svårt att läsa två böcker kort efter varann på samma ”tema” och ge en efterföljare till en bok man bara älskar, ett rättvist betyg.

Vad som gör böckerna av Lotta Thell läsvärda och speciella är att de skrivs under flera års tid och därför kan man följa med på flera ”resor”. Genom hennes liv som aktiv missbrukare och den ”misär” som det livet faktiskt drar ner henne i. Samtidigt får man följa med hennes kamp att ta sig ur det hela, som verkligen inte är någon ”dans på rosor”. Det inger hopp och sann glädje. Sedan får man också insikt i vilka otroliga uppoffringar det innebär att leva med ett missbruk. Hur man offrar allt värdigt i livet och hur mycket det faktiskt kostar. Då menar jag inte i första hand den ekonomiska aspekten, utan hur det känns att faktiskt mista folk som står en nära. När de bokstavligen förlorar sina liv. När medmänniskor ser ner på en, tappar all respekt…

Så Kärleksbarn får alltså tre Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Men våga läs dem i alla fall, men med fördel, läs den första delen först: Utan en Tanke i en serie på fem böcker varav en även ska komma ut på film nu! Lotta Thell ´s blogg kan du finna HÄR!

Slutligen vill jag bara tillägga att det är en enorm glädje och tro på mänskligheten när kvinnor som Mia och Lotta låter omvärlden få ta del av deras historia och framför allt: att de gjort ett sådant stort jobb med sig själva att de lyckats ta sig ur ett gravt missbruk. DET är stort!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,