Boktips: I samma båt (Lättläst)

Boken I samma Båt av Sara Wadell är ännu en i raden av LättLästa böcker som jag har läst.

Boken handlar om kulturkrockar, om att känna förakt för våra medmänniskor. Men den handlar också om kärlek till just våra medmänniskor och om hur lika vi kan vara, även personer vi inte tror vi har något gemensamt med. Det handlar om att få ett berikat liv om man lyckas med konststycket att se förbi våra egna fördomar och försöka finna förståelse för våra medmänniskors personligheter och livssituation.

De handlar om tvåbarnspappan Hassan som flytt från Iran. Hans fru Noor som lyckats finna ett jobb, en sysselsättning, en mening med livet. Hassan som är en erfaren båtbyggare från Iran, lyckas sämre.

Det handlar om hans känsla av att inte vara behövd, viktig och kunna försörja sin familj. Noor ställer till slut krav på Hassan. Han får helt enkelt söka volontärjobb bland hemlösa, tills han skaffar en inkomstbringande anställning. Kanske kan volontärjobbet leda till just det?

Hassan bär på många fördomar och här får han chans att göra upp med dem. Frågan är hur han lyckas?

Man får även snudda vid Hassan ´s försök att ”bli Svensk”, att passa in, att vara en del av. Hans framgångar och misslyckanden i just de försöken.

Hur funkar de hemlösa ihop med Hassan, som kommer till jobbet med kostym? Möt även fördomar från ”andra hållet”.

Det fanns dock en lite ”schablonartad” bild av just de hemlösa i boken, som jag inte är helt överens med. De framställs gärna som ”missbrukande, illaluktande, orena” etc. på ett sätt som naturligtvis är en del, men långt ifrån bilden av alla hemlösa. (Eller ska det ses endast ur Hassan ´s synvinkel, tro?)

Jag tycker ändå om boken och kan varmt rekommendera den!

Jag ger boken fyra tonårsmorsor av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

För mer tips om LättLäst!

För andra boktips, gå in på Boktipset!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Svar på frågor om Gambia

Jag har de senaste dagarna fått en del frågor som handlar om Gambia, som jag vill svara på i det här inlägget! Jag vill dock poängtera att jag svarar utifrån MINA erfarenheter och MINA tankar i dessa ämnen och jag är säker på att om du frågar någon annan så har de helt andra svar. Jag vill också poängtera att jag själv inte är någon ”expert” på Gambia på något vis, eller befolkningen där, utan jag svarar åter efter mina egna erfarenheter och min kunskap, sedan tycker jag att det viktigaste är att skapa sig en egen uppfattning, som kanske inte alls stämmer överens med min.

Jag har dock levt med och umgåtts med folk från Gambia sedan barnsben, ca: 11-12 års ålder, rest till landet sedan 15 års ålder, bott i Gambia under en kortare period och försökt att inhämta så mycket fakta om kulturen som möjligt, då jag är intresserad av Gambia i sin helhet.

Den första frågan är ett privat gästboksinlägg. Jag kan inte gå in på exakt vad det handlar om, då personen vill vara anonym, men frågeställningarna är ungefär som följer:

Det är en ung tjej som blivit intresserad av en kille från Gambia, som har bott här i några år. Hon gillar killen men folk omkring henne säger att hon måste passa sig för muslimer. Tjejen skriver: hon säger att jag ska passa mig för muslimer dom är jätte bra till en början men allt är bara ett spel. dom är jätte elaka sen.”

I min värld är det här så tragiska fördomar och jag förstår att en ung tjej som kanske inte haft så mycket kontakt med andra kulturer drar öronen åt sig. Först och främst så tror jag inte att vi ska dra några grupperingar över en kam. Jag vet att fördomar finns i alla länder, men jag vet också att man kan säga saker generellt, utan att det behöver betyda ett enda dugg för varje individ. I Sverige idag har muslimer ett dåligt rykte, särskilt när det gäller parrelationer. Personligen tror jag det handlar väldigt mycket om att ett fåtal individer har fått oproportionerlig plats i vår media. Personer som har väldigt extrema åsikter och religiösa inriktningar. Jag kan inte tala för Islam i hela världen, men jag kan säga så pass mycket att jag är övertygad om att Islam utövas väldigt olika på olika ställen i världen.

Det Islam jag känner, genom utövandet man generellt har i Gambia, är väldigt långt ifrån det Islam jag läser om i Svensk media och faktiskt också ganska långt ifrån det Islam jag ibland får höra om från Muslimska vänner från andra håll i världen.

I Gambia är Islam en religion som 90% av befolkningen tror på. Däremot så anser jag att man har en ganska ”avslappnad” syn på sin religion. Inte så att man tror mindre för det, men till exempel så har man lite olika tolkningar ibland och eftersom Islam är ganska tillåtande till kulturella skillnader, så blir kulturen ibland övervägande utövandet av religionen.

Jag skulle vilja påstå att fanatism i Gambia är mycket ovanlig och i många fall så kanske inte de flesta ungdomar direkt prioriterar sin religion, även om det finns de som gör det, naturligtvis! I Gambia så ber man, fastar, äter inte gris och så vidare. Däremot är språkkunskaperna i Arabiska relativt dåliga hos många ungdomar, då man prioriterar internationella språk för att kunna kommunicera med turister och kanske har en förhoppning om att en dag kunna flytta utomlands, då det är svårt att få ett arbete eller kunna studera i Gambia.

Däremot så skulle jag vilja säga att de som kommer till Sverige från Gambia, ganska snart underlåter sina ”religiösa plikter”. Många anammar Svenska vanor och precis som de flesta kristna svenskar inte går i kyrkan varje söndag eller ber bordsbön varje dag, så tror jag att de flesta Gambianer i Sverige inte heller ber fem gånger om dagen.

Min uppfattning är dessutom att de flesta Gambier har ett större överseende med sina Svenska vänner/pojkvänner/flickvänner än de som är landsmän. Gambia har varit ett turistland i oerhört många år och därför har man också ganska stora kunskaper om att det skiljer sig en hel del mellan länderna. Jag har heller inte den erfarenheten att man ska ”tvinga på” sin kultur eller religion på Svenskar, utan man är i stället inställd på att själv försöka anpassa sig och det tror jag gäller i synnerhet yngre personer.

Oj, det här är inte så lätt att skriva, då jag känner att jag generaliserar hela tiden, trots att jag försöker låta bli. När du läser denna text så kom ihåg att varje människa är en individ och kanske är det mina egna fördomar som får mig att generalisera. Om inte annat så är det mina egna erfarenheter och ingen annans.

Min uppfattning är också att Gambier i större utsträckning än andra Afrikaner och många andra invandrargrupper, ”blandar sig” med Svenskar. Jag har inga siffror på detta, så det kanske återigen är en fördom jag har, men om en undersökning gjordes så skulle jag gissa att procentuellt är det fler Gambier som är gifta/sambo med Svenskar, än många andra invandrargrupper från utomeuropeiska länder. Men det är som sagt en gissning och uppskattning.

I Gambia ser du generellt inte heller beslöjade kvinnor. Kvinnor som bär sjal över håret ser du och framför allt när de ber. Däremot så är det mycket sällsynt att se en kvinna från Gambia som är beslöjade på samma sätt som man ser i många andra muslimska länder. Man har gjort en annan tolkning än vissa andra länder.

Nu kan det låta som jag menar att Islam i Gambia är ”mjuk och positiv” medan Islam i andra länder är ”hård och negativ”. Det menar jag absolut inte. Jag menar i stället att jag inte kan uttala mig om hur Islam utövas i andra länder och att den Islam som målas upp negativt i våra medier har väldigt lite att göra med den Islam jag känner, genom utövandet i första hand i Gambia.

Jag kan förstås inte svara den unga tjejen hur hon ska agera med den kille som hon dejtar. Jag har ingen aning om det är en riktig gentleman eller en riktig skitstövel. Så här svarade jag dock tjejen i min gästbok:
Jag kan inte säga om den här killen är en ”bra” eller ”dålig” kille, lika lite som jag skulle ha kunnat säga det om det varit en svensk kille, däremot vill jag råda dig att fortsätta träffa honom om du vill det och inte låta fördomar hindra dig. Fortsätt träffa honom med ett ”öppet sinne” och bilda dig en egen uppfattning om honom!

Mitt eget samröre med människor från olika länder och i synnerhet från Gambia är det som allra mest har berikat mitt liv och jag hoppas att fler vågar lyfta sitt sinne och sin blick på samma sätt för de positiva erfarenheter jag har är så långt, långt mycket fler och större än de negativa!

Det är mina tankar kortfattat rörande Islam och Gambia.

En annan fråga jag fått, är i en kommentar av Mariebrima. Här kommer frågan:

mariebrima tyckte:

Hej Fatou.
Jag planerar en resa till Gambia med min son inom en ospecificerad framtid (- enbart för att min son ska få möjlighet att träffa sin farmor och andra släktingar) och är lite orolig för en sak:
Med all respekt mot Gambia.
Jag skulle bli fullständigt RASANDE om någon skulle tro att jag var en sliskig sexturist och försökte hooka up mig.
(Jag vill inte gärna hamna i bråk eller tjafs när jag är där.)
Är jag onödigt fördomsfull mot Gambia? Vad tycker du?
Kram på dig (- länge sen!)
/Mari


Hej Mariebrima! (Kul att ”se” dig igen!)

Din fråga är svårare att besvara, än man kan tro. För det första: Ja, det finns som bekant sexturism i Gambia. Jag menar dock att den inte är så utbredd som man kan tro. Den finns och vi ska inte blunda för den. Däremot så kommer du garanterat att bli utsatt för ”hook up-försök”. Dock inte för att du i första hand ser ut som eller kommer att tas för en sexturist. Utan för att du som vit och med Europeiska kläder kommer att tas för given att du har mycket pengar. Mycket pengar i Gambia betyder att du haft pengar att köpa biljett och åka på semester till andra sidan jorden. Eller bara helt enkelt för att du bor i Europa.

Det är dock inte bara vi som är vita som blir utsatta för att folk ”förföljer” oss på stränder, gator och torg. Det är precis samma sak för Gambier själva som kommer hem på besök från Europa. Sexturist kommer du att bli tagen för om du helt enkelt frågar efter prostituerade. Eller om du raggar järnet på nya killar varje dag, så det behöver du inte oroa dig för… 🙂

Däremot så kommer du absolut att bli ”förföljd”, särskilt på turiststråken. Det handlar dock inte särskilt mycket om sex för Gambier, utan i första hand om pengar. De kommer att hoppas att du ska erbjuda dig att bli ”fadder”, betala någons skolgång, erbjuda sina tjänster som guide/taxichaufför/massör/allt-i-allo. Det finns också de som inte har så många tjänster att erbjuda och därför kommer hoppas på att du ska bli kär i den personen…

Det låter så cyniskt att sitta och skriva så här, men det är ett faktum.

Med all sannolikhet kommer du också att behöva en del av dessa tjänster. Nu ska du ju besöka din sons familj på pappans sida, så chansen är stor att du kommer till 90% att slippa allt detta, men en del av dessa tjänster kommer du kanske att behöva, i alla fall om du behöver göra saker på egen hand. Det gör dig inte till en sexturist, men hur mycket du än försöker ”smälta in” så kommer du att vara en från Europa så länge du är där. Och hur du än får sitta och vända på dina slantar här i Sverige, så kommer du att ses som ”en rik person” så länge du är i Gambia.

Det är ett fattigt land, även om folket i just Gambia har mat för dagen och tak över huvudet, generellt. Det finns inte gatubarn, men det finns heller nästan ingen utbildning eller jobb.Det finns inte heller någon försäkringskassa för de svårt sjuka eller gamla, inga pensioner att tala om. Ingen socialtjänst och helt enkelt inget skyddsnät på det sätt vi är vara vid.

Det du spenderar med din son på en restaurang en dag, kan vara en hel månadslön för ett heltidarbetande hembiträde. Därför kommer du att ses som en rik person. Och därför kommer du att träffa en del människor som är så desperata för att trygga sin försörjning att de kan komma att erbjuda dig i stort sett vad som helst för några ynka kronor.

Räkna också med att du kommer att vilja ge bort saker. Själv ger jag aldrig pengar till barn, då jag inte vill att pengarna ska locka dem från skolan. Men jag ger en viss summa varje dag, till handikappade som ofta står utanför supermarkets o.s.v. Jag brukar köpa bröd att dela ut till moskén, eller kläder, där de i sin tur brukar dela ut till de som har det sämst.

Jag brukar ta med mig kläder och små presenter, då man alltid hittar folk som man vill ge bort till.

Nu ska du veta att alla verkligen INTE tigger. Det finns även de som tar direkt illa upp om du vill ge dem något, trots att du inte känner dem. Många barn tigger som ”en chansning”. Sedan finns de s.k. ”bomsers”. Bomsers livnär sig på att hänga vid hotellen, stränderna och andra turiststråk. De ”hänger på” ett gäng turister och guidar runt dem på sevärdheter och hoppas på att få sig en slant för det. Många av dem lär sig skandinaviska språk såsom Svenska, Norska, Danska, för att kunna kommunicera lättare.

”Bomsers” levebröd är turisterna och förhoppningen är många gånger att finna en kvinna som ska bli kära i dem och ta med dem till hemlandet. ”Bomsers” hoppas också att en familj som de följt under semestern ska lämna över saker och pengar de inte längre behöver, när de reser hem.

Om du inte behöver denna ”guidning” eller blir störd av sällskapet så är tipset att säga att du är gift med en man från Gambia, då är chansen större att du får vara ifred utan att bli ovänner med någon.

Nu låter det här som värsta skrämselpropagandan. Gambia har dessa delar. Också. Men de har delar som är betydligt trevligare och som faktiskt överväger dessa saker. Du ska ju däremot besöka familj där nere och därför kommer du med största sannolikhet inte att besväras nämnvärt av detta!! De kommer troligen att skicka med dig en familjemedlem när du går ut, så du slipper allt detta. Det är alltså inte för att ”kontrollera vad du gör” utan helt enkelt av omtanke för att du inte ska råka ut för något. Du är helt enkelöt din sons pappas ansvar så länge ni är i Gambia om du inte uttryckligen ber att få avstå från detta. (Mitt tips är att du tackar och tar emot). Någon som hittar, kan språket och kan vara dig behjälplig. Gambier är ett OTROLIGT gästvänligt folk!! Däremot bör du då tänka på att om du till exempel käkar ute, så bör du också bjuda den som är med dig, då priserna på vanliga restauranger inte stämmer överens med lönerna i Gambia.

Jag tycker inte alls att du ska oroa dig, utan försök att ta emot landet och folket med ett så öppet sinne som möjligt. Det du inte förstår eller är ovan vid; FRÃ…GA!! Jag är övertygad om att du kommer att ha en fantastisk upplevelse tillsammans med din son. Dock är det ganska troligt att du och din son kommer att uppleva något av en ”kulturchock” första veckan. Jag hoppas därför att du planerar att stanna länge än en vecka. Mitt tips är tre veckor, om du har möjlighet. Sedan vill jag förstås veta när du ska åka? (Eftersom jag också planerar att resa snart) Du får gärna maila mig. Hoppas du fått svar på dina funderingar och hoppas jag inte skrämt dig nu?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intervju med Ndey om att invandra till Sverige

Ndey* är en kvinna som har invandrat till Sverige från Gambia. Hon kom till Sverige på 70-talet och har alltså bott väldigt länge här. När Ndey kom till Sverige var hon en ung kvinna som egentligen inte valt att komma, utan halkade mer med sin make som flyttade hit först. På så sätt var hon ganska oförberedd på vad det innebar att komma som invandrare till ett Nordeuropeiskt land.

Hur länge har du varit i Sverige och hur kom det sig att du kom just till Sverige?

Jag kom hit på 70-talet. Det var min man som kom först och sökte uppehållstillstånd och sedan kom jag efter honom.

Vad var ditt första intryck av Sverige och hur var din första tid här?

Jag kom till Sverige i slutet av April. Det var inte så kallt då, men jag tyckte att det var jättekallt. Allt är väldigt annorlunda när man kommer från ett varmt land. När jag först kom hit tänkte jag att jag aldrig skulle klara av att bo här i Sverige. Jag längtade bara tillbaka hem till mitt hemland. Jag började vänja mig och gå ut efter några månader. När jag började läsa Svenska började det kännas lite bättre och jag vantrivdes inte längre.

När jag lärt mig Svenska började jag att arbeta som sjukvårdsbiträde. Jag hade jobbat som undersköterska i Gambia tidigare.

Vad saknar du mest från ditt hemland?

Klimatet och mina föräldrar och andra familjemedlemmar. En del maträtter som inte går att göra i Sverige på samma vis, saknar jag också.

Vad gillar du bäst med Sverige?

Att det finns bra sjukvård i Sverige. Väldigt bra. Jag tycker mycket om Sverige på sommaren. Man kan klä sig fint och slipper alla vinterkläder. jag tycker om att bära Afrikanska kläder och det blir lättare på sommaren. Det blir lättare att träffa andra människor och umgås också.

Jag tycker också det är bra att man respekterar barn här i Sverige på ett annat sätt än i Gambia.

När jag var i Gambia senast så hade jag med mig mitt barnbarn för vi skulle besöka Gambia för en stor fest som skulle hållas där. Mitt barnbarn hade med sig några kompisar som hon umgicks med där nere, till festen. Så när de började servera mat, så hoppade de över mitt barnbarn och hennes kompisar och jag blev arg och frågade varför. De som serverade förklarade att de blivit tillsagda att inte servera barnen och jag blev väldigt upprörd. Här hade jag tagit med mitt barnbarn ända från Sverige för att komma på festen och sedan skulle hon och hennes kompisar inte ens bli serverade mat. Jag kände sedan att jag tänker väldigt ”svenskt” med att barnen alltid ska gå först.

Vad var svårast att anpassa sig till när du kom till Sverige?

När jag kom till Sverige kände jag mig som om jag satt i ett fängelse. Alla dörrar är stängda och så har vi inte i Gambia. Jag tyckte det var konstigt att om jag skulle besöka någon så måste jag ringa först. Det var en riktig kulturkrock och jag ville bara återvända till Gambia. Det värsta var språket. Jag tänkte att jag aldrig skulle klara av att lära mig det. Jag kände mig handikappad för jag kunde inte kommunicera med folk.

När jag lärt mig Svenska och kom in på arbetsmarknaden och träffade arbetskamrater, då blev det mycket lättare och jag började trivas i Sverige.

När du besöker Gambia, känner du då att du har tagit till dig mycket av Svenska tankesätt eller känner du dig lika mycket Gambian som de som bor kvar i Gambia?

Det spelar inte någon roll hur länge man bor här, så kommer jag nog aldrig att känna mig Svensk. Men när jag kommer till Gambia så blir det också kulturkrockar.  Jag känner mig som en Gambian, men många i Gambia påpekar att jag har försvenskats när jag är där på besök. Så jag har nog tagit till mer av Sverige än jag märker själv.

Vad tror du är skillnaden att komma till Sverige som invandrare i dag, jämfört med när du kom hit på 70-talet? Tror du det är lättare eller svårare nu?

Det är både och. På 70-talet var det lättare att komma in i det Svenska samhället, idag är det nog ganska svårt. Sverige har tagit emot så många invandrare att det är svårt att låta alla bli en del av samhället.

Det som är lättare nu, är att man kanske träffar andra landsmän i Sverige som man kan prata sitt språk med och få goda råd av. Så jag tror att det är lättare nu, precis när man kommer till Sverige, men att det är svårare att anpassa sig till det nya landet.

När du träffar landsmän som kommer till Sverige idag och vill ge råd till dem, vilka råd brukar du ge dom?

Om de har familj så brukar jag råda dem att barnen ska komma först, man ska tänka på barnen. Man måste också försöka tänka på att det är här man bor och att man måste acceptera vissa lagar och regler där man bor, som man kanske inte är van vid. Det är viktigt att sitta ner och prata med sin familj, med barnen och barnbarnen. Jag brukar råda att folk ska gå i skolan och använda hjärnan så man inte hamnar i problem eller gör dumma grejer. Sånt man inte hann göra i Gambia, ska man passa på för att kunna anpassa sig till det här samhället också.

Är det något särskilt som du vill tillägga som har med de här frågorna att göra?

Som invandrare i Sverige, så tycker jag att det är viktigt att gå i skolan, lära sig språket och förstå kulturen i det land man planerar att bo i. Mest för sin egen skull och för barnens skull.

Tack så mycket för att jag fick intervjua dig och hoppas du får många, trevliga år i Sverige!

Ndey* heter egentligen något annat.

Tidigare intervjuer i denna intervjuserie:

Till er som bloggar och tycker att denna intervju-serie är viktig, påminner jag om blogg-världens privilegium att länka de intervjuer du tycker är viktiga, i din egen blogg!

Follow Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,