Varför jag kallar mig feminist

feminismJag omger mig av väldigt många starka, kreativa och smarta kvinnor. Kvinnor har varit grunden för min egen uppväxt och utveckling som kvinna och som människa. De flesta människor jag ser upp till är kvinnor och de flesta jag umgås med är kvinnor. Gör det mig till manshatare? Nej, knappast. Jag älskar många män omkring mig också. Jag har tre bröder som jag älskar och ser upp till på olika sätt och av olika skäl. Jag har en bra kontakt med min pappa som har betytt jättemycket för mig i mitt liv. Jag har en son som jag självklart älskar. Jag har också manliga vänner som jag tycker om av olika skäl och även flera som jag ser upp till mycket.

Ändå är det flera av kvinnorna i mitt liv som ger starkast avtryck av någon anledning. Kanske beror det på att många av de kvinnor jag haft omkring mig har kämpat hårt i sina liv? Kanske beror det på min uppväxt eller på att jag själv är kvinna och därför lättare kan spegla mig i andra kvinnor? Jag skulle aldrig välja bort en man i min bekantskap för att han är man och jag skulle aldrig välja att umgås med en kvinna bara för att hon är just kvinna, men jag känner mig oftast mer bekväm i kvinnligt sällskap än i manligt.

Något jag har märkt ibland är att det tycks vara väldigt provocerande för vissa att jag kallar mig feminist. Jag förstår egentligen inte varför? Feminism för mig handlar om att sträva efter jämställdhet mellan könen. Att kvinnor ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter som män. För mig känns det så självklart, men jag har förstått att det inte är det för alla. Så här läser jag på sidan Unga Feminister:

”Vad är feminism?

I Svenska Akademiens ordlista från 2006 står det att feminism är en ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Feminism skulle även kunna beskrivas som en ideologi som erkänner att vi lever i ett ojämställt samhälle, och som genom en feministisk kamp vill nå en ekonomisk, politisk och social jämlikhet mellan könen.”

På wikipedia läser jag följande:

”Är den klassiska politiska rörelsen för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.

Olika inriktningar har olika syn på vad problemen är, vad de beror på och hur det bäst bör lösas. Det som kan ses som gemensamt för många av dessa är att de anser:

  1. att kvinnor generellt sett är underordnade män.
  2. att detta förhållande ska förändras.

(Definition från Lena Gemzöe – Feminism, 2002)”

Min upplevelse är att kvinnor och män idag i princip kan uppnå samma positioner i samhället och att de kan eftersträva och uppnå samma mål, men att kvinnor generellt måste kämpa mer och mot fler hinder för att ta sig upp till vissa mål och i och med att det är så många fler hinder för en kvinna, så upplever jag att färre också tar sig det besväret och det motståndet för att ta sig dit.

Igår var det internationella kvinnodagen. En dag jag kanske inte firar så mycket och så ofta, även om det händer att jag går på intressanta evenemang i samband med den dagen. Jag brukar däremot mana mig själv till eftertanke. Jag tänker på de starka kvinnor som har stått upp och slagits och kämpat för de rättigheter vi ofta tar för givet idag, såsom rösträtten för oss kvinnor. Jag tänker också på de ojämlikheter som idag finns i vårt samhälle såsom att kvinnodominerande yrken ofta har generellt lägre löner och lägre status i vårt samhälle. Jag tänker också på att vi fortfarande aldrig har haft en kvinnlig stadsminister i Sverige. Jag tänker också på att utsatta kvinnor oftare ses på med mer förakt än utsatta män. Jag tänker då på kvinnor i missbruk, i kriminalitet och hemlösa kvinnor för att ta några exempel. Jag tänker på att det lever en massa fler kvinnor under hot om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, än det lever män under samma hot och jag tänker på hur förhållandevis lite satsningar som görs i dessa frågor.

Jag tänker också på alla de kvinnor i världen, där kvinnor är utsatta inom sexhandel, där kvinnor går miste om utbildning bara av den anledningen att de är kvinnor. Jag tänker på alla kvinnor som strider världen över för att få ett anständigt liv där de respekteras som individer och jag tänker på alla de kvinnor som inte vågar eller orkar strida… Jag tänker också på de som stridit men tystats.

Jag tänker på de kvinnor som går hem från krogen en vanlig helgkväll, men som måste ta en taxi hem av rädsla för att bli överfallna, trots att de velat promenera hem. Jag tänker på det kvinnohat som nyligen diskuterades när vi pratade om näthat. Människor som vill tysta de som talar bara för att de är just kvinnor.

Kvinnor som inte ens kan känna sig trygga i sina egna hem.

Det är dessa kvinnor jag tänker på. Kvinnor som har det svårare just för att de är kvinnor. Därför tycker jag att det är viktigt att internationella kvinnodagen finns. Det är viktigt att uppmärksamma dessa frågor. Det är viktigt att lyfta de frågor som rör just kvinnor då varken vårt land eller vår jord är jämställt, även om vi ofta inbillar oss det.

Självklart har en förändring skett. Självklart är det mycket bättre i vår värld nu är för 100 år sedan. Ja, det är till och med bättre än för 50 år sedan, eller till och med för ett par år sedan. Men förbättringarna har inte skett på egen hand eller av sig själv. Vi har kommit där vi är därför att några har gått före de flesta och ställt krav på våra regeringar, på våra medmänniskor och på vårt samhälle. Därför är det viktigt att fortsätta arbeta för ett jämlikare samhälle. Både i stort och i smått. I våra familjer, på politisk nivå, bland våra vänner och släktingar, bland bekanta, arbetskamrater och i mötet med nya människor. I media och på nätet, i organisationer och i vårt dagliga liv.

Kallar du dig själv feminist? Varför gör du det eller varför gör du det inte? Vad är feminism för dig och om du väljer att inte kalla dig feminist, är det för att du tycker vi är jämlika redan eller för att du inte tycker att vi ska ha jämlikhet mellan könen? Eller är det för att du tycker ordet feminism klingar illa?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Binta Långstrump

Binta är hemma på besök. Vi sitter vid köksbordet och jag nynnar på en låt från en gammal Disney-film.

Binta: Men guuud, vilken hemsk text!

Jag: Va?

Binta: Ja, på låten du sjunger. Vad är det där för syn på kvinnor, liksom?

Jag: Funderar en stund. Mmmm… det är sant. Det låter rätt hemskt!

Binta: Asså, det här ska aldrig mina barn få se!! Fatta att det är Disney som lär ut det här!

Det är sången som Djungelflickan sjunger i Djungelboken.

Binta: Vaddå ”tills jag själv en make får” Man får väl ingen make?! Man väljer en!

Jag: Ja, det har du ju rätt i…

Binta: Inte undra på att världen ser ut som den gör när till och med barnfilmerna lär ut sånt här! Det är samma sak med Alladin. Jasmine får inte gifta sig med honom för att han är fattig. Fattig, liksom. De till och med säger det i filmen! Nej du mamma! För min del blir det bara Pippi Långstrump till mina ungar när jag får barn!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vilken kvinna vill du hylla

Bilderna är skärmdumpar från UNT

Snart är det den Internationella Kvinnodagen. Det är en dag som vi fortfarande bör uppmärksamma både på nationell och internationell nivå, tycker jag!

UNT skriver en artikel där man frågar vilken kvinna man vill hylla och så kommer det en röstning på kvinnor som jag bara tappar hakan på att man ens har med. Alternativen i röstningen är:

Kronprinsessan Victoria

Drottning Silvia

Mona Sahlin

Annie Löf

Elsie Johansson

Veronica Maggio

Charlotte Kalla

Inget ont om någon av dessa kvinnor. De har med all säkerhet presterat saker utöver det ”vanliga”. De har med all säkerhet hjärtefrågor som är nog så viktiga här i världen. Men handen på hjärtat, så finns det bara en person som jag på något sätt kan påminna mig ha stöttat någon eller några specifika kvinnofrågor av de ovan nämnda och det är Mona Sahlin. Men jag tycker inte ens att hennes insatser är stora nog för att hylla på just internationella kvinnodagen. Så här är ställningen just nu:

Det finns ju så många kvinnor att hylla som verkligen har gjort skillnad för så många andra kvinnor! Tycker du att UNT kom med bra förslag på kvinnor att hylla på internationella kvinnodagen? Vem skulle du hylla och varför?

 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Julkalender Lucka 1

Det här är Françoise Kayiti. Hon är 45 år och bor i staden Goma i östra Kongo.

1997 gick Françoises man gick bort i AIDS-relaterad sjukdom. Efter hans död ville Françoise bara vara ifred och undvek kontakt med andra människor.

– Jag ville inte tro på att min man hade dött av AIDS. Jag föredrog att tänka att han blivit förgiftad. Flera månader senare berättade en läkare för mig att jag också är sjuk. Jag fick reda på det sent, eftersom jag levt i förnekelse så länge, berättar hon.

Françoise bestämde sig för att kämpa mot ignoransen kring HIV och AIDS. I dag sitter hon i ledningen för tre organisationer. Genom sitt arbete vill hon få människor som lever med HIV och AIDS att träda fram.

En av organisationerna är AIDS Union for life, som får stöd av ActionAid. Organisationen hjälper kvinnor så att de kan bestämma över sitt eget liv. De får möjlighet att arbeta på ett skrädderi, får rådgivning och tillgång till sjukvård. På så sätt kan de försörja sig själva och får råd från vårdpersonal när det behöver.

Françoise anses vara en av de mest aktiva kvinnorna i arbetet mot HIV och AIDS i hela Kongo. Med ActionAids stöd, och tack vare hennes eget mod, har hon skapat hopp och värdighet för tusentals HIV-positiva kvinnor.

Om du vill stödja Action Aid, så kolla in vilka julklappar du kan ge bort HÄR! Om du vill veta mer om Action Aid´s arbete mot AIDS och HIV, så kan du läsa om det HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kvinnor i Sverige och i Världen

Internationella kvinnodagen.

Det är en sådan dag där det finns så oerhört mycket att säga eller skriva om. Dels historiskt tycker jag det är viktigt att uppmärksamma kvinnors kamp i vårt avlånga land. Det är trots allt inte allt för många år sedan kvinnor fick rösträtt. Jag tänker även på den tid då de flesta kvinnor i Sverige fick slita så mycket hårdare än vad vi behöver idag. Förutom hårt arbete på sina gårdar eller andras gårdar, så fick man tvätta för hand, lära upp barnen, städning utan de tekniska hjälpmedel vi har idag, för att inte tala om matlagning då allt var tvunget att göras från grunden. idag kan kvinnors liv i Sverige också vara svåra, dock på helt andra sätt än hur det var tidigare. Det finns dock några som jag särskilt vill uppmärksamma och ge en särskild hyllning:

* Ensamstående mammor. Inte för att man ska ”tycka synd om”, utan för att det kan vara en ganska tröstlös vardagskamp där man sällan får positiv uppmärksamhet för det tunga arbete det är att många gånger vara ensam om beslut, ekonomi, hushållsarbete, yrkesliv, ev. problem runt barnen och mycket annat.

* Kvinnor som utsätts för våld i hemmet.

* Kvinnor som gör stora uppoffringar för andra kvinnor i nöd.

* Kvinnor som slåss mot svåra sjukdomar som försvårar livet för dem.

I Gambia, liksom i de flesta länder är det kvinnor som gör det mesta av hushållsarbetet. De som arbetar har oftast ett lågstatusyrke och även om landet utvecklats mycket, så är det fortfarande relativt sällan man ser kvinnor i yrken med högre status.

En kvinna med ett barn på ryggen som sopar på ett hotell

Man tvättar ännu för hand, precis som man gjorde i Sverige tidigare

En ung tjej som går runt och säljer jordnötter i huvudstaden

Att laga mat på glödande kol är ännu det vanligaste, även om det börjar finnas en hel del hushåll med spis. Jag skulle dock göra en snabb uträkning på att det tillhör ovanligheterna för de allra flesta

Idag uppmärksammas även ojämställdheten som ännu råder för kvinnor. Ute i världen finns det också en massa kvinnor, både som kämpar i det fördolda men också slåss för det de tror på! Jag vill även ge en hyllning till alla dessa kvinnor. Särskilt till kvinnor som:

* Kämpar mot fattigdom.

* Ojämställdhet.

* Kvinnor som kämpar för sin politiska, sexuella eller religiösa övertygelse.

Tracy Chapman har skrivit en hel del låtar på ämnet:

Tracy Chapman – Woman’s Work Lyrics @ LyricsTime.com

Texten till Why

Texten till Behind the Wall

Framstående kvinnor i Sverige och i Världen!

Vilka kvinnor skulle du vilja lyfta fram en sån här dag?

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag är bra och dålig på en massa saker…

Jag är både bra och dålig

Karin Friberg skrev ett blogginlägg om att Kvinnor behöver fler dåliga förebilder. Ett intressant blogginlägg, som Christina spinner vidare på och gör en stafett av. Även Wheelforcemedia gör ett inlägg i debatten. Mymlan känner sig tveksam till att kvinnor ska lyfta fram negativa saker om sig själva, eftersom vi ofta är så bra på att göra det ändå. Jag kände nog först samma tveksamhet som Mymlan, men eftersom hon gjorde en ”fortsättning” på stafetten, så väljer jag att anta båda utmaningarna.

I korthet handlade alltså stafetten om att vi ska kunna se att kvinnliga förebilder inte är några ”perfekta, ouppnåeliga” förebilder, utan att vi alla kan göra gott ifrån oss, även om vi har fel och brister.

Mymlans tilläggsblogg handlar om att lyfta fram våra bra sidor också och visa vad vi faktiskt är duktiga på, eftersom de flesta kvinnor ändå är väldigt duktiga på att söka fel och brister på sig själva. Jag tycker att stafetten är rolig, men jag håller nog med Mymlan om att vi behöver bli bättre på att se våra positiva sidor, för min erfarenhet är också att vi kvinnor är väldigt duktiga på att slå oss själva i huvudet för allt negativt som sker i våra liv.

Sammantaget tycker jag att dessa två utmaningar är toppen och att vi som kvinnor kan se våra för- och nackdelar.

14 saker jag inte är bra på:

  • Jag är väldigt dålig på det här med att laga vardagsmat. Jag saknar total inspiration till vardagsmat och tycker det är riktigt trist att laga då oftast någon är missnöjd med maten, eller när jag lagar mat till 4 personer och när maten är klar ska helt plötsligt ingen äta hemma…
  • Jag är dålig på att ”hålla efter” hemma och det krävs att det blir ett litet bombnedslag innan jag tar tag i städningen ordentligt.
  • Ibland är jag dålig på att säga ifrån till folk som står mig nära.
  • Jag är dålig på att uppdatera mig på modet.
  • Jag är fullständigt inkompetent när det gäller teknik.
  • Jag är riktigt usel på matematik. Efter mellanstadiet har mina barn inte haft minsta hjälp av mig i matematik när de fått läxor…
  • Jag är dålig på att gå ut och leka med mina barn.
  • Jag är dålig på att planera långsiktigt.
  • Jag är dålig på fysisk träning.
  • Jag har dålig karaktär (godis, cola… etc.)
  • Jag är (tro det eller ej) en väldigt blyg person när jag träffar människor första gången/gångerna och kan då vara dålig på att ge en bra respons, även om jag vill det.
  • Jag har väldigt svårt för människor som saknar ödmjukhet och är väldigt dålig på att dölja det, även om jag ibland borde det för mitt eget bästa.
  • Jag är dålig på att tycka att jag duger som jag är.
  • Jag tror jag har ett ganska stort bekräftelsebehov.

14 saker jag är bra på:

  • Att se mina barn som individer och deras olika behov.
  • Jag är bra på att lyssna.
  • Jag är bra på att inte ta livet på för blodigt allvar.
  • Jag är bra på att laga mat till fest och gäster.
  • Jag är bra på att ge av mig själv.
  • Jag är bra på att lyssna på mina barn och ge goda råd, när de behöver.
  • Till skillnad från de flesta kvinnor jag känner så har jag ett extremt bra lokalsinne.
  • Jag är i likhet med de flesta kvinnor jag känner bra på att hålla flera bollar i luften samtidigt.
  • Jag är rätt bra på att stava och skriva och har ingen ”skolning” i det.
  • Jag är bra på att anpassa mig till olika situationer och kan trivas med väldigt olika typer av människor.
  • Jag är bra på att visa när jag bryr mig om andra människor.
  • Jag är duktig på att tvätta kläder.
  • Jag tror jag är en bra partner, då mina ex brukar vilja att vi ska bli tillsammans igen, oavsett vem som brutit relationen… 🙂
  • Jag tror att jag är ganska bra på att blogga (för det mesta i alla fall)

Nu hoppas jag verkligen att alla kvinnor som läser detta skriver en egen lista, för dig själv, i mina kommentarer, eller i din egen blogg! Stafettpinnen är din!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Min kvinnliga logik

På juldagen gick ju min tand av. Av en knäck på jobbet. En endaste, ynka, liten knäck! Den knäcken knäckte hela min tand. Eftersom jag jobbat nästan konstant sedan dess så har jag inte tagit tag i det där med tandläkarbesök än. Natten till idag sov jag knappt alls, eftersom det gjorde så förbaskat ont!! I dag på jobbet kollade jag först så det var okej att springa iväg till en tandläkare och när jag fick det bekräftat så ringde jag och fick en tid på eftermiddagen akut. Jag förklarade vad som hänt och de gav mig en tid.

Hela dagen har tanden ömmat, gjort ont, ilat och gjort ännu ondare. Strax innan 15.00 ilade jag iväg till tandläkar-akuten nära mitt jobb. In, slängde mig ner i tandläkarstolen och lät dem påbörja operation utdragning av tand. Flera bedövningssprutor, in med en massa tänger i munnen. Slita, dra. Den ville inte ut, min ena kindtand. Mer bedövning, dela tanden, då den var för stor för att dra ut direkt. Slita. Dra. Slita. Dra. Slita. Dra. Sy och tråckla, sy och tråckla… Aj, aj, aj…

Efter tjugo minuter gav tanden upp och jag såg att tandläkaren fick ta i allt hon kunde. Ut i kassan och hämta räkningen. E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn!!

Glad att den onda tanden var borta. Glad att slippa ligga sömnlös ännu en natt. Snabbt tillbaka till jobbet. Blodet rinnande i mungipan, tussar neddränkta av blod. Äckligt, äckligt.

Logiskt tänkande alá Fatou:

Om jag nu jobbade julhelgen, blev bjuden på knäck, en knäck som knäcker en tand som måste dras ut. Det kostar E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn att dra ut tanden, så borde en människas filosofi vara att ge sjutton i knäck framöver. Eller i alla fall andras hårda knäck. Men jag har en annan filosofi:

Om jag blev bjuden på en knäck. En knäck som i slutänden inte blev gratis utan kostade mig E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn, trots att jag jobbade hela julhelgen, så måste jag nu jobba en massa jular framöver för att hamna på plus igen. Jag menar jag måste ju se till att jobba en massa jular framåt nu, så jag kan bli bjuden på många fler knäck och på så sätt äta knäck för minst E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn för att gå jämnt upp… Är ni med? Min filosofi handlar alltså om att se till att bli bjuden på samma summa i knäck, som jag nu lagt ut på den knäck som trasade sönder min tand.

Det är min alldeles egna, kvinnliga logik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Boktips: Lotta Thell

Lotta Thell är en kvinna som gett ut sammanlagt fem självbiografiska böcker om sitt liv och och försök att ta sig ur ett gravt heroinmissbruk. Berättelser om människoöden har alltid fascinerat mig. En av de fösta böcker som trollband mig i den kategorin är Såld av Zana Muhsen som jag även läst om under senare år.

Särskilt kvinnliga människoöden har trollbundit mig och väcker alltid ett starkt intresse hos mig. Inte bara de öden som berättas om i böcker, utan också människoöden berättade direkt till mig av folk jag möter. Jag vet att ”kultureliten” inte anser självbiografiska böcker vara ”fina” nog, men det struntar jag i! Mig ger de något och därför fortsätter jag läsa dem. Att försöka förstå sig på andra människors öden, tror jag både väcker empati, kunskap och förståelse för andra människors situation och det tycker jag är väldigt viktiga egenskaper!

Tillbaka till Lotta Thell. Jag har nu läst ut hennes fjärde bok, av de fem självbiografiska böcker hon har gett ut. Den heter Kärleksbarn. Betygsmässigt skulle jag nog bara ge den en 3:a i betyg, mot 5 möjliga, men låt er inte skrämmas bort för det. Jag tycker absolut att man ska läsa hela denna serie. De andra böckerna tyckte jag var mycket, mycket bättre, men det innebär ju inte att denna bok är dålig. Framför allt skulle jag vilja säga att den här delen är en viktig fortsättning på de föregående.

Kvinnliga problem i missbruk intresserar mig, som kanske framgått efter att jag läste Mia Törnlunds: Så dumt! Kanske är det också så att eftersom jag nyligen läst den boken och blev VÄLDIGT betagen av just den boken, så kanske det är därför betyget sjunker för Kärleksbarn. Det är svårt att läsa två böcker kort efter varann på samma ”tema” och ge en efterföljare till en bok man bara älskar, ett rättvist betyg.

Vad som gör böckerna av Lotta Thell läsvärda och speciella är att de skrivs under flera års tid och därför kan man följa med på flera ”resor”. Genom hennes liv som aktiv missbrukare och den ”misär” som det livet faktiskt drar ner henne i. Samtidigt får man följa med hennes kamp att ta sig ur det hela, som verkligen inte är någon ”dans på rosor”. Det inger hopp och sann glädje. Sedan får man också insikt i vilka otroliga uppoffringar det innebär att leva med ett missbruk. Hur man offrar allt värdigt i livet och hur mycket det faktiskt kostar. Då menar jag inte i första hand den ekonomiska aspekten, utan hur det känns att faktiskt mista folk som står en nära. När de bokstavligen förlorar sina liv. När medmänniskor ser ner på en, tappar all respekt…

Så Kärleksbarn får alltså tre Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Men våga läs dem i alla fall, men med fördel, läs den första delen först: Utan en Tanke i en serie på fem böcker varav en även ska komma ut på film nu! Lotta Thell ´s blogg kan du finna HÄR!

Slutligen vill jag bara tillägga att det är en enorm glädje och tro på mänskligheten när kvinnor som Mia och Lotta låter omvärlden få ta del av deras historia och framför allt: att de gjort ett sådant stort jobb med sig själva att de lyckats ta sig ur ett gravt missbruk. DET är stort!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Boktips!!

Jag beklagade mig just härom dagen att jag läser mycket mindre nu och därför skriver jag också om färre böcker som jag rekommenderar. Nu stämde inte det denna gång. Dagen efter jag läste ut den förra, d.v.s. i Tisdags, så fick jag en ny bok i handen av en kollega.

Jag fick nämligen Mia Törnbloms nya bok; Så dumt! .

Inte nog med att jag bara älskar bilden på omslaget, hela boken är helt fantastisk! Mia Törnblom har en förmåga att vara självutlämnande utan att bli någon man ska tycka synd om.

Den handlar om hennes eget missbruk och vägen ur det genom de tolv stegen . Den handlar om att det var fåfänga som ledde henne in i missbruket och om hur lång vägen tillbaka är. Hur det inte bara handlar om att bli drogfri utan även om att förändra sitt sätt att tänka, om att gottgöra alla man skadat i sitt missbruk och att förlåta sig själv. Det handlar också om att släppa känslor av skuld och skam efter att man tagit itu med dem från grunden, för att sedan klara av att leva vidare.

Just när det gäller skuld och skam så tror jag att dessa känslor sitter djupare hos de flesta kvinnor än hos de flesta män. Särskilt för de kvinnor som ”nått botten”. Jag tror att det från samhällets sida finns ett mycket större fördömande mot kvinnor än mot män som har fastnat i missbruk och kriminalitet. Mias bok är naken och hon visar hur sårbar och utlämnad en kvinna i gravt missbruk är. Den visar också på djupaste sorg, samtidigt som den inger hopp och glädje.

Jag ska inte berätta så mycket mer om boken, för det här är en bok som jag önskar att alla skulle läsa. Jag ger boken fem Tonårsmorsor av fem möjliga; med andra ord: LÄS boken!

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,