En kvinnas kropp.

När man är en ung tjej så pekar alla kroppsdelar utåt. Det är liksom så en ”normal kropp” ser ut -tror man!

Ibland så tittar man på medelålders kvinnor och undrar hur de kan se ut som de gör. Att deras kroppsdelar faktiskt varit fasta och hårda, faller en likom inte in.

Att man själv kommer att se likadan ut, finns inte alls i ens värld…

Sen händer det då, väldigt plötsligt, väldigt oförberett…

Allt börjar ”dra sig neråt”. Tuttarna likson pekar ut vägen åt vilket håll man är på väg… Neråt, neråt… Rumpan ramlar neråt, neråt… Skinnet under hakan drar sig neråt, neråt… Magen börjar hasa åt samma håll…

Förhoppningsvis sker det när man fött ett antal barn, börjar inse att utsidan inte är lika viktig som insidan…

När man kanske tycker att det är viktigare att få ta en sked sås extra till en god måltid, än att kroppen ser ut som en vältränad atlet…

Jag vet inte riktigt vad som hände där emellan, men jag gråter mig inte heller till sömns över att det blev som det blev…

Känner mig mest som en mycket förvånad åskådare…

Och jag skulle vilja säga till alla unga tjejer som ser på en med förundran och undrar hur man kan se ut;

Det ÄR helt ok. Faktiskt!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,