Vi minns Lamin

Idag är det fyra år sedan. Fyra år sedan Lamin gick bort. Den man som jag gifte mig med när jag var 18 år. Den man jag delat så många händelser runt de två äldsta barnen med och som jag delat både glädje och konflikter med.

Idag är det svårare att minnas just konflikterna, som var så centrala för mig under flera år. Vi gjorde upp vid hans dödsbädd till slut. Jag kan känna att det var synd att vi inte gjorde upp dem tidigare, samtidigt så vet jag att allt har sin tid och jag är tacksam över att vi hann göra upp dem innan det var för sent. Försonas. Med varandra, vårt förflutna, dåtid och framtid.

Jag känner tacksamhet över att vi pratade om det som var viktigt och att vi kom vidare innan han gick bort.

Det fula med döden är det definitiva. Sorgen, saknaden och smärtan.

Det vackra med döden är det definitiva och beständiga. Minnen som aldrig går att ta bort eller suddas ut.

Jag hoppas och tror att Lamin vilar i frid och jag sänder mina särskilda tankar till Binta och Jai och alla andra som sörjer extra mycket en dag som denna.

Tidigare inlägg i samma ämne:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Två år har gått. Vila i Frid, Lamin!

Vila i Frid, Lamin

Två år har gått. Idag är det precis två år sedan du lämnade oss. Lämnade oss i sorg och saknad. Du förlorade din strid mot den cancer som spridit sig genom din kropp.

Våra liv har gått vidare. Nya saker händer hela tiden. Ändå har vi på sätt och vis försökt gå lite i dina fotspår. Du var huvudskälet till vår senaste resa till ditt forna hemland och till att vi ville komma din familj nära. Din bror som fortfarande sörjde… och gå på de gator du gick på som barn… Dina rötter blev viktiga för oss, för att sluta den där cirkeln. Du ville åka tillbaka igen, men din tid var redan slut… Det fanns ingen tid kvar.

Jag är glad att vi hann prata om sånt man måste prata om. Jag är glad att vi hann säga det vi ville ha sagt. Jag är glad för att du åt med oss, trots att du var så sjuk. Jag är tacksam för att du funnits och att du gav mig något av det finaste jag har.

Jag hoppas att du får vila i frid och att du har det bra nu!

En extra tanke till Jai och Bintasom idag sörjer lite mer än andra dagar!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vaccinationer, presenter och prutningar

Jai

Igår var det så där lagom stressigt. Jag och Jai (18) träffade först min kompis på stan, med världens sötaste gudson O. Sedan träffade jag min ”extradotter” Hareg som var med Mabou och tillsammans med Jai ´s kompis Emma gick vi och köpte lite presenter vi ska ha med oss till Gambia. Framför allt så vill jag ha något fint med mig till min namne (toma) Fatou och det fann jag. Hon har hunnit bli hela sex år och jag ser verkligen fram emot att få träffa henne.

Mabou ´s prutboll/gris

Vi gick in på Ur&Penn, då vi såg att de hade alla örhängen för 25 kronor och tyckte det var ett bra pris. När vi skulle betala, så såg Mabou en slags lila boll som man kunde klämma på.

Mabou (till kassörskan): Vad kostar den här?

Kassörskan: 20 kronor.

Mabou: Om jag betalar en tia, är det okej då?

Kassörskan skrattar, tjejerna jag har med mig håller på att skämmas ihjäl. Men tro det eller ej, Mabou får bollen för en tia.

Kassörskan: Du är ju så himla charmig!

Mabou: Tack!

Jag hade inte ens en aning om att han visste vad pruta var, men han inte bara visste det, han lyckades också med det!!

Därefter skildes vi åt från min väninna och lilla O och i stället tog vi oss till vaccinationsbyrån. Där skulle vi ta reda på vilka av oss som behövde förnya sprutor och Hareg och Emma skulle ta de vaccinationer man måste ha, då de aldrig tidigare varit i Gambia.

Det visade sig att Mabou var tvungen att få en kompletterande spruta, vilket vi inte var riktigt förberedda på. Framför allt var inte Mabou förberedd och började tokskrika med en panisk röst. Han skrek och skrek och det slutade med att jag och sköterskan fick hålla i honom, medan han fick sin vaccination. Medan allt detta skedde så tittade jag på Emma och Hareg som skulle få två sprutor var och deras ögon blev större och större.

När det så var deras tur så trodde jag nästan att de skulle backa ur. De såg livrädda ut och sa att om det gjorde så där ont, så var det här inget roligt. Nåja, de såg inte så illa åtgångna ut när de väl var färdiga.

Därefter skildes vi åt från Jai och Emma, då de skulle gå och jobba. Jag, Mabou och Hareg gick runt en stund på stan, innan jag hade tid för Mabou hos ögondoktorn. Hans ögon verkade ganska bra, men vi skulle komma tillbaka om ett par månader för en ny undersökning.

När jag väl kom hem, så satte jag igång att skriva en massa krönikor som tog halva natten. Idag är jag dock fit-for-fight igen och nu ska vi åka och storhandla. Min dansprinsessa Vendela kommer att plocka upp mig snart för lite storhandling.

Ikväll ska vi ha en liten minnesceremoni, då det idag är ett år sedan Lamin gick bort.

Dessutom har jag hört ryktas om att det ska bli lite spökfest här hemma i morgon…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

R.I.P. Lamin

Jag beklagar verkligen din bortgång igår kväll. Jag är tacksam att jag fick ta farväl. Må du vila i frid, Lamin. Tack för att jag fick känna dig, tack för att du funnits!

Din favoritartist Burning Spear bjuder jag dig på din långa färd:

Jag vädjar nu ÄNNU mer om att fortsätta stödja rosabandet kampanjen som alla ni som läser min sida kan vara med och bidra till. Vi har redan lyckats samla ihop 1100 spänn! En liten eller stor summa, du bestämmer själv! Klicka på den rosa loggan om du vill vara med!


Stöd min insamling på Rosa Bandet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,