Sällan känner jag…
…sådan längtan…
…saknad…
…efter solen…
…värmen…
…gemenskapen…
…maten…
…omsorgen…
…och livsglädjen i Gambia, som när vintern kommer med snö, kyla och isolering här i Sverige.
Jag är tacksam över mina minnen, drömmar och längtan…
Läs även andra bloggares åsikter om gambia, saknad, längtan, drömmar, värme, vinter, kyla, tankar,
Jai, (20) min mellandotter har nyligen kommit hem från semester i Thailand med sin sambo och hans familj. De har haft semester och varit på bröllop. När hon kom hem var jag i Stockholm, så när vi träffades idag hade vi inte setts på 3 ½ veckor. Det kändes.
Det var härligt att få krama om henne, att få se henne och att få vara nära henne igen!
Jai är den mörkaste av mina barn i huden och Thailand ´s sol i kombination med den Svenska sommaren har gjort henne riktigt, riktigt mörk. Hon är så fin att jag får lust att käka upp henne ibland! Thailand ´s semestern har gjort henne gott och det glädjer mig enormt!
Att jag fick fina semesterpresenter gjorde knappast mötet mindre nice! Mama love presents! Inte mindre än tre fina presenter fick jag och syskonen fick en del de också! Att köpa presenter till sina syskon är nog bättre för en förälder än när man själv får presenter! Det blir på något sätt dubbel glädje!
Jag är så glad över att mina barn kommer så bra överens med varann, trots att de är så enormt olika till sättet. De kompletterar varandra perfekt, så är det bara. Och trots att de flyttar hemifrån och skapar sig egna liv, så är barnen alltid ens närmsta familj, det går inte att ändra på!
Läs även andra bloggares åsikter om jai, semester, saknad, presenter, längtan, kärlek, dubbel glädje, familj,
Ett kokosnötsskal från Sanyang Beach i Gambia, röd sand från en gata i Kololi, snäckor från olika stränder i Gambia
Idag är det exakt tre år sedan som jag skrev ett inlägg om min längtan till Gambia. På något sätt blir stark längtan lite lättare att hantera om man har något fysiskt att hålla fast vid. Det gick jag och tänkte på ibland, nu när jag nyligen var i Gambia.
Vad skulle kunna få mig lite bättre till mods när jag sitter där i hela vardagssmeten i Sverige, cyklar mellan jobb och affären och springer mellan tvätthögarna och dammsugaren där hemma?
Till slut kom jag på det! Jag måste ha med mig den där röda sanden hem. Den där sanden som fick tårarna att rinna när jag såg den från flygplansfönstret inför landningen.
En dag när vi för en gångs skull var och promenerade i området vi bodde i, vi tog en promenad till Easy Time, så fyllde jag en vattenflaska med den där röda sanden.
De andra skrattade lite åt mig och tyckte det var lite knäppt. Men jag visste precis vad jag gjorde!
Jag plockade med mig fler naturminnen hem. När vi en dag var i Sanyang Beach och åt kokosnötter, så tog jag tillvara på det ena kokosskalet. En släkting sa att de kunde slipa upp skalet och göra det fint, men jag valde att ta med det natural.
Ofta när vi var på just Sanyang Beach eller andra stränder, så gick jag och plockade snäckor. När jag kom hem hade jag en hel påse med mig.
Nu har min saknad och längtan inte växt sig så stark ännu att det gör ont. Jag bär fortfarande varma, glada och lyckliga minnen av vår resa. Men jag vet att när tiden går så kommer det än en gång att komma tillfällen när jag längtar så det gör fysiskt ont i mig.
Nu har jag gjort min lilla ”minnesgrej” eller ”sakna-grej” från Gambia.
Jag har fyllt kokosnöten med den röda sanden och dekorerat sanden med några av de vackraste snäckorna jag plockade. Så nu står den där i mitt sovrum. Varje gång min blick landar på kokosskalet, kan jag inte låta bli att le…
Läs även andra bloggares åsikter om kokosnöt, röda sanden, afrika, längtan, saknad, gambia,