Hemmahelg och trevliga besökare

Hemmahelg

Influensan börjar sakta men säkert ge med sig. Det är mest den här hostan som inte verkar vilja ge upp, men annars så känner jag mig som om jag börjar friskna till, äntligen. Mabou är också mycket piggare. Eller pigg är ju han, även när han är sjuk, men hostan och snorigheten börjar ge med sig i alla fall.

Men fyyy så trist att skriva om sjukdomar. Nåja. lite trevligt har jag ändå haft i helgen. Jag har haft trevligt sällskap, som säkert hjälpt till att göra mig piggare…

Ett annat trevligt sällskap dök också upp idag på kvällskvisten, nämligen min lilla, älskade brorsdotter Kornelia (3). Hon är söt som socker och rolig är hon också. Hon bara bestämde sig för att komma idag och vem kan säga nej till ett så pass trevligt sällskap? Inte jag i alla fall. Hennes mamma ligger hemma med min gamla polare; Lumbago (klickbar länk) Inget trevligt sällskap, så det är bara att hoppas på att hon också slipper den polaren, så småningom.

Nåja, helgen har varit lagom lugn och jag känner att jag håller på att bli återställd, även om det tar längre och längre tid att bli frisk, ju äldre man blir. (Och med det vill jag INTE ha sagt att jag håller på att bli gammal!!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ris och Ros

Idag har jag varit hos två läkare p.g.a. min rygg. Två på samma dag! Hur är det möjligt? Jo. Den första läkaren ingav noll i förtroende. Han hade inte förmågan att:

  • Lyssna
  • Ta in det jag förklarade
  • Känna empati

Däremot lyckades han med att:

  • Diskutera ovidkommande saker
  • Felmedicinera mig (upptäcktes på apoteket när jag skulle hämta ut min medicin)
  • Ha färdiga svar som inte riktigt stämde överens med mina frågor

Ringde sjukvårdsupplysningen när jag kom hem. Fick tala med en helt fantastisk sköterska som knappt trodde sina öron när jag berättade om hur mitt läkarbesök gick till. Tack du underbara människa!!

Läkare nummer två lyssnade knappt, men förstod mitt dilemma och hjälpte till med det lilla han kunde och informerade om hur jag ska medicinera mig. Jag är inte nöjd, men jag accepterar.

Är det så att enda sättet att få kompetenta läkare är att besöka sjukhuset? Eller hade jag bara tur förra veckan när jag fick mitt ryggskott?

OBS! Klart det finns MASSOR av kompetenta och bra läkare, så synd bara att jag inte sprang på en sådan idag! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Smärta skapar ilska?

Jag har känt mig förbannad i flera dagar. Kritisk till en massa saker runt omkring mig, som normalt kan göra mig irriterad men inte riktigt upprörd.

Jag känner hur det liksom kryper innanför skinnet på mig… Jag undrar om det är min ryggsmärta som gör mig aggressiv och arg? Som gör att jag känner mig lättretlig? Hur som helst, tur att jag inte har kroniska smärtor i så fall, för jag skulle bli galen. Jag avskyr verkligen att känna mig arg, utan anledning.

Nu är jag verkligen trött på Lumbago. *Viftar irriterat omkring mig och får ännu mer ont i ryggen*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,