Jag vill skratta när jag gråter och gråta när jag skrattar

skanna0010 (2)Jag och Mabou på hans dopceremoni, en vecka gammal, 2002.

Hämtade sonen vid bussen från kollot idag. 11 år gammal har han för första gången varit borta så länge utan någon annan familjemedlem. Jag minns den där osäkerheten han visade innan han åkte. Frågorna på om jag ”var säker på att han skulle ha roligt”? Det är klart man inte kan svara tvärsäkert på det. Så jag svarade att jag inte visste säkert, men att han skulle få komma hem om det inte var roligt alls. Att alla hans tre storasystrar varit på kollo och att de älskade det!!

Idag vid bussen. Hur han böjde undan från den där kramen jag försökte ta, samtidigt som han väste: ”Sluta vara pinsam”, fast med glimten i ögat. Hur han blivit två veckor äldre och med helt nya erfarenheter. Hur han tog farväl av alla sina nya vänner, tjejer och killar i hans egen ålder, med långa kramar. Några yngre och några äldre. Hur en tjej och en kille i ungefär samma ålder som sonen ställde sig precis framför mig och min mamma som också var med och mötte upp Mabou, och dessa två ställde sig och grovkysste varandra mitt framför ögonen på oss… Hur skrattet bubblade upp i min hals och jag såg sonen (som tack och lov hade skött sina tungkyssar till avsked på bussen, innan de klev av) med andra ögon. Hur jag såg sonen med en 11-årings ögon och förstod att något hänt på det här kollot, som han aldrig förr varit med om. Ett första steg ut ur en barnvärld, där vuxenvärlden fortfarande är långt, långt framför honom.

Jag förstår att han funnit en värld där varken mamma, pappa, mormor eller någon storasyster kommer att få vara en del av. En egen värld där vi inte ens får vara åskådare. Förtjusningen och sorgen bubblar inom mig, med skratt och tårar på samma gång. Förtjusningen över att min son tagit sina första steg in i en värld utanför familjen, med en stark gemenskap till andra än familjemedlemmar, samtidigt… sorgen över att det här är första steget bort från familjen. Ett steg där vi inte är inbjudna eller ens önskade. Tårar och skratt som blandas i mitt ansikte, i mitt hjärta.

Efteråt, när vi går iväg för att äta gott och prata. Hur han bubblande berättar om kollot. Om alla kompisar, om alla spökhistorier som helt plötsligt, berättade av en 11-åring i fullt dagsljus kanske inte längre känns så läskiga som de gjorde när han fick de berättade för sig i mörkret på kollot, utan en mammas hand att hålla i, när det blev för spännande.

Ljuset och glittret i hans ögon när han med allvarlig min säger att det här var det bästa han någonsin varit med om och att han inte ska prova ett nytt kollo nästa år, utan ska åka tillbaka till just detta kollo!! Och jag vill skratta när jag gråter och jag vill gråta när jag skrattar, för att hans starka känslor smittar av på mig och gör att jag kan se hur viktiga dessa två veckor på kollo varit för min son. På ett sätt han inte insåg när han reste, med en erfarenhet han aldrig kunnat gissa att han skulle få under dessa två veckor.

Det är fortfarande sommar, det har regnat idag och solen har gassat en massa andra dagar. Min son är hemma igen, i alla fall för en kort stund innan ett läger startar nästa vecka. Han har fått något med sig den här sommaren som gör att inget någonsin kommer att bli riktigt som förut igen…

IMG_8854-1024x768bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stockholm Street Star 2013

2013-02-28 22.18.49Förra veckan var det Stockholm Street Star. Då Mabou var med och tävlade ville vi självklart vara där och kolla. På Torsdagen började tävlingen och på Lördagen var det final. Alla tävlande var grupper på tre personer, vilket innebar att Mabou som är med i Reswag delade upp sig i två grupper och den ena var då de lite äldre som var i Reswag och de tre yngsta, där Mabou ingår var i gruppen Baby Swag. 2013-02-28 22.22.02Bintas elever Rebound gick vidare till Semifinalen på Lördagen 2013-02-28 22.29.54MVI En specialsammansatt grupp inför denna tävling. Den innehöll Melpo som nyligen vann ”Årets Dans” på King Size galan, Vendela från Blackout och Imenella som är Sveriges senaste nationella Dancehall Queen i Sverige. Kanske inte helt otippat blev det också denna trio som vann. 2013-02-28 22.31.03Baby Swag, Binta´s yngsta elever där Mabou ingår2013-02-28 22.07.00Domaren Syrin från Brooklyn, New York, USA2013-02-28 23.26.39MVI battlar 2013-02-28 23.54.36Baby Swag när de uppträdde på Torsdagen:

Den irriterande Vuvuzelan är det Binta som blåser i för att lyfta fram sina elever. Frågan är om det inte snarare skrämde bort folk…? 😉

Den slutgiltiga finalen vann alltså MVI och här är deras vinnarbattle på Lördagen som filmades av SVT:

Fler klipp från slutfinalen och från hela Streetstar kan du se HÄR!
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Ny musikvideo med Konshens och Blackout Twinz

blackoutdancecrew (2)Som vanligt när Blackout varit på Jamaica har de hunnit med att spela in flera musikvideos med diverse artister. Nu är en av dessa videon släppt, nämligen Konshens, en av jamaicas just nu största artister, med hans senaste: Couple Up och den kan du se här:

I kväll kommer Mabou och flera av de från Blackout Family att tävla i Stockholm Street Star och tydligen ska SVT Play filma det. Det är inte utan att även jag blir lite nervös… maboucool

Konshens hemsida

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Mabou fyller 11 år

juli-2007-056-768x1024Det här var liksom så nyss och ändå så väldigt länge sen…

2013-02-22 20.18.44 1Som sagt var, nu har vi födelsedagar som avlöser varandra hos oss. Idag fyller Mabou 11 år, men vi firade honom redan igår, då han både firade med sina kompisar först och sedan med hela släkten. Därefter åkte han till Uppsala med morfar och min ena bror och hans familj, för att spendera några dagar där. Mabou har varit ganska krasslig de senaste dagarna, men jag hoppas han får chans att vila upp sig några dagar nu.
2013-02-22 20.25.31 1Binta med ena lilla kusinen i knä. Tårta, det är grejer det för en liten kille.fam picFamiljebild

brittaNy frisyr på lilla mamsen
carinaCarina var också med och firade, förstås
isatouMammas lilla tjej

sötnosenBrorsans lilla kille
2013-02-22 22.05.342013-02-22 22.32.56Testar min nya kamera som jag precis har köpt, på allt möjligt, typ! 😉2013-02-22 22.04.52 2013-02-22 20.18.562013-02-22 22.04.15

Grattis till min stora, fina prins!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dagens Mabou

IMG_0313Mabou har fått en ny mobil i julklapp. Problemet var att det saknades ett kort i mobilen när han fick det och att den var låst till en specifik operatör (Telenor). När Mabou kämpat i tre dagar och åkt runt halva Stockholm och köpt sammanlagt tre olika kort som inte passade, så fick han till slut tag på ett kort som passade.

Detta kort ville han ladda på, så jag gjorde det via min internetbank. När jag laddat på hans kort med 150 kronor, så fick jag en bekräftelse på att vi gjort beställningen, samt att det skulle ta 3-5 arbetsdagar innan det skulle laddas på. Mycket kan man beskylla Mabou för, men inte att han har något tålamod i alla fall. Han gick heeelt i taket. Ännu en kväll var förstörd…

Igår hade Mabou fått nog och ringde till operatören och talade om att han inte hade en aning om att det skulle ta så lång tid för pengarna att komma in på kortet. Personen han pratade med lovade då att han skulle ladda på kortet med 30 kronor direkt, så hade han något att ringa med tills påladdningen skulle komma in på mobilen.

Trots att Mabou bara är 10 år så är han mycket verbal och har lätt att prata för sig. Han är också helt orädd och tar gärna saken i egna händer, när saker inte blir som han vill. Idag ringde han upp till operatören igen och då fick han prata med en rätt otrevlig person. Mabou förklarade hela sitt ärende igen. De frågade efter hans nummer och han uppgav det. Då hävdade personen att inga pengar laddats på. Han förklarade då att vi fått ett bekräftelsemail och så läste han upp orderbekräftelsenumret. Personen hävdade då att inte kunde söka på det utan måste ha ett track-id. Inget track-id fanns uppgivet och jag gick även in på internetbanken, men där kunde man bara se att betalningen var gjord på 150 kronor och att betalningen gått till Telenor, men inget om något track-id. Då förklarade personen att vi måste kontakta vår bank för att få ett track-id. Här tog jag ifrån Mabou telefonen och förklarade att jag inte tänkte kontakta min bank alls, utan att de var tvungna att söka på orderbekräftelsenumret. Personen hävdade att man inte kunde det och då ifrågasatte jag varför man över huvudtaget skickar ut ett bekräftelsemail med tillhörande bekräftelsenummer? Samtidigt upplyste jag om att det är tur att vi kan byta operatör om drygt en vecka, då Telenor´s system för kontantkort var under all kritik och så avslutade jag samtalet.

Mabou däremot var fortfarande inte nöjd. Han ringde upp igen och fick en ny person på tråden. Trött på att förklara sitt läge för typ hundraelfte gången lät samtalet i stället så här nu:

Mabou: ”Hej! Kan jag få prata med din chef? Jo, för att jag får fel svar av en anställd hos er… ” 😀

Här var det svårt att hålla sig för garv. En utförlig beskrivning på ett problem hade reducerats till korthuggna, rätt otrevliga meningar. Sa jag att Mabou inte är känd för sitt fantastiska tålamod? 😉

Nåja, den nya personen Mabou pratade med hade lite mer tålamod än den tidigare och var dessutom väldigt trevlig, enligt Mabou som viskade hoppfullt till oss andra, medan han höll för telefonen: ”Den här är jättetrevlig…”

Telefonsamtalet gick väldigt fort, på någon minut var de klara och Mabou fick beskedet att telefonen nu skulle laddas med 150 kronor. Så snart Mabou lagt på luren, var telefonen påfylld med 150 kronor.

Lite märkligt kan jag tycka att det är att en anställd kan lösa ett problem på ett par minuter, som en annan inte kunde lösa under ett lååångt samtal och flera diskussioner…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Dagens Mabou: Ny frisyr

Mabou före och efter besöket hos frisören

Mabou (10) gillar att byta frisyr. Tyvärr har vi inte alltid samma frisyrsmak jag och min son. Hans favoritfrisyr är nämligen tuppkam och det är inte min favorit…

Nu har han tjatat länge om att få skaffa dreads. Då jag vet vad mycket jobb det är med dreads för att hålla dem både snygga och rena (både jag, Binta och Jai har haft dreads en gång i tiden) så har jag inte låtsas lyssna så mycket på det örat. Jag vet att min son är väldigt lik sin pappa utseendemässigt, men det finns ett annat drag han ärvt av sin far också och det är bristen på tålamod. Jag kan inte tänka mig en mer tålamodskrävande frisyr än just dreads.

Han har inte bara dåligt tålamod, utan han är väldigt företagsam också. När han inte får gehör, ser han till att ordna saker själv. På sitt sätt. Helst försöker han också få med sig någon annan vuxen för att liksom sanktionera sina beslut. När det gäller tuppkammen så brukar han involvera min bror som av någon obegriplig anledning också gillar tuppkam, eller så hjälper han till bara för att reta mig…

Nåja, den här gången var det mormor han lyckades engagera i sitt projekt. Han försökte med sin pappa först:

Mabou: ”Pappa! Jag vill skaffa dreads!”

Mabou´s pappa: ”Men jag kan ta dig till frisören och klippa dig i stället…”

Mabou: ”Nej, men jag vill ha dreads uppe på huvudet och rakat på sidorna. Jag vill inte gå till frisören!”

Mabou´s pappa: ”Men jag tycker inte om dreads och det kan vara svårt att få jobb om man har dreads.”

Mabou: ”Men pappa!! Det är gaaaanska länge kvar tills jag behöver söka jobb…”

Nåja, det gick inte med pappa, men han lyckades alltså med mormor. Han åkte och köpte de produkter som behövs och åkte till mormor för att hon skulle fixa håret på honom. När han var klar var han inte helt nöjd. Håret var inte särskilt dreads-likt. Jag förklarade att dreads kan vara en lång process. Först måste han sitta och snurra på dem typ hela tiden och så måste man tvinna och tupera och lägga i dreads-vax och allt flera gånger. Jag förklarade att det nog skulle ta extra lång tid för honom eftersom han har så rakt hår och det därför inte blir dreads naturligt. På det svarade han att jag bara är löjlig för till och med ”svenskar med svenskt hår” kan ha dreads. Jo, det är sant och du kan säkert också få det, men det kommer att ta längre tid och vara mycket mer jobb eftersom du har så rakt hår.

Han förklarade att han kunde ge det en vecka. Max. Under den veckan skulle han inte gå utanför dörren, då han inte tyckte håret var fint som det var. Han frågade om jag inte kunde ge honom utegångsförbud en vecka, så slapp han förklara för alla varför han inte kunde gå någonstans. Jag svarade att det kunde jag inte, men det var väl bara att han stannade hemma.

Han spann vidare på idén och funderade på om han kunde hitta på något hyss i stället, så kunde han ju få det där utegångsförbudet. Jag tog snabbt död på den idén med att han kanske inte skulle få utegångsförbud ändå, utan indragen månadspeng i stället, i hopp om att han inte skulle hitta på något hyss.

Redan andra dagen, när han fick Sofie att hjälpa honom med att försöka skynda på med dreads-skapandet, så höll han på att gnälla ihjäl sig. Och oss. Redan där någon gång insåg jag att det nog inte skulle bli några dreads…

Sa jag att tålamod inte är hans starkaste sida? Sa jag att han är väldigt försigkommen?

Dreadsen gjordes alltså i Lördags. På Söndag höll han på att tjata ihjäl oss här hemma om hur lååång tid det skulle ta. På måndag skulle han till stan och träffa en kompis. Han tog en keps på huvudet och gick ut, muttrandes att han skulle ge dreadsen MAX en vecka, alltså…! MAX!!

Det gick någon timme så ringde han: ”Hej mamma! Jag är på hårsalongen dit jag brukar gå med pappa. Jag skulle bara gå in och fråga hur mycket det kostar att klippa sig, men nu säger han att han kan göra upp betalningen med pappa sen och att jag bara kan sätta mig… Ska jag göra det?”

Jag: ”Du får göra som du vill med ditt hår, men det är bäst du gör upp med pappa först.”

Jag hinner knappt lägga på luren så ringer Mabou´s pappa mig: ”Mabou är på hårsalongen och vill klippa sig. Jag är så glad att han släpper det där med dreadsen så det är väl okej för dig?”

Jag: ”Ja, Mabou´s frisörbehov brukar ju du sköta, så gör upp om det där ni, men det är väl lika bra, för han kommer inte ha något tålamod för dreads i alla fall…!”

När han kommer hem igen är han glad men lite fundersam: ”Tycker du verkligen att det blev fint, mamma?”

Jag: ”Ja, det är jättefint!”

Mabou: ”Mmmm… men jag hoppas inte mormor och Sofie blir ledsna nu. De hade ju fixat så mycket med håret…”

Jag: ”Ja, de hade lagt ner en massa tid, men de tycker nog att det är viktigast att du är nöjd själv.”

Mabou: ”Ja och förresten är det inte ens säkert att det hade blivit dreads, för jag har ju så rakt hår i alla fall…!”

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mabou är hemma igen

När Mabou vinkades av på Arlanda och lämnades över till flygbolagspersonalen så var det en modig, stolt och förväntansfull kille som reste.

Han blev väl mottagen i Gambia av sin pappa med familj, även om flygresan både blev försenad och han råkade ut för en liten trist incidens av en överförfriskad man på planet. Jag hann ringa många gånger till Gambia innan jag kunde slappna av över att han kommit fram.

Av fotona att döma så verkar han ha haft en härlig semester…

En massa nya kompisar verkar han också ha hunnit få. Här är en av dem.

Det här är en av Mabou´s favoritsysselsättningar i Gambia. Att få rida på stranden, pratade han mycket om redan innan avresan! Visst ser han nöjd ut?

Samma dag som jag och min mamma hälsade på Carina och KA och hade så trevligt med deras två papegojor, så ringde jag till Mabou lite senare och då visade det sig att Mabou just då själv hade sällskap av en papegoja, så han blev inte ens avundsjuk på vårat trevliga fågelsällskap…

Jag älskar att Mannfred drack påskmust direkt ur mitt glas!

Mabou kom hem i går natt. Han hade haft det riktigt, riktigt bra i Gambia. Fått träffa farmor, sin pappa, sina småsyskon, kusiner, faster och en massa andra människor! Själv har jag tack vara hämtningen på flygplatsen, helt och hållet vänt på dygnet, så nu sitter jag här, mitt i natten och funderar på varför jag inte känner mig trött…

Jag är så glad att Mabou fick den här möjligheten att resa till Gambia igen. Jag är så glad att mina barn får möjligheten att ta del av den Gambiska kulturen, språken, maten, levnadssätten och allt. Den Svenska kulturen och allt vad det innebär kommer ju gratis då vi bor här. Den är så självklar i våra liv. Jag önskar den Gambiska kunde vara ett lika självklart inslag.

Glädjen över mina barns möjligheter att resa är lika stor som om jag själv fått möjligheten. Jag önskar vi kunde resa oftare och framför allt stanna längre när vi väl reser. Men vem vet vad framtiden bär med sig för överraskningar?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mabou i solen

Nu är han där. Hos sin pappa i solen i Gambia. Pratar lite med sin farmor, min namne Fatou som också är Mabou´s kusin och sina syskon. Jag är säker på att han njuter av solen, vaknar till tupparnas galande och njuter i största allmänhet. Eller vad tror ni?
Och jag är inte alls avundsjuk. Inte alls, inte alls… Jag trivs bättre här… eller inte! Hoppas han får en kanon resa i alla fall! Han är så modig och duktig som åker helt ensam och klarar sig själv, med lite assistans av flygvärdinnorna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mabou på resande fot igen

Det var fyra år sedan Mabou var i Gambia för första gången. Även den gången med sin pappa och även med Binta som var där samtidigt! Då var han mest orolig för att det inte finns någon Bollibompa i Gambia. Sedan dess har jag gjort en resa med honom och nu är det alltså dags igen för Mabou att resa med sin pappa. Jag är förstås glad för hans skull och han ser fram emot resan väldigt mycket! Så här tandlös och liten var han under sin första resa:

Från att ha suttit i Sverige år efter år utan möjlighet att resa alls, känns det nu som om någon i familjen konstant är på resande fot. Det är en mycket härligare känsla, måste jag erkänna, även om det innebär en viss oro när barnen är ute och far…! Men det är sånt man får lära sig leva med! 🙂

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Barnkalas för hela slanten (Bilder)

Igår var det så äntligen dags för Mabou´s 10-årskalas! Som han hade längtat! Och väntat. Och oroat sig. Och sett fram emot dagen!

Vi började ju dagen med en frukostöverraskning som jag skrev om igår. Sedan gick vi och började pynta lokalen, duka och baka tårtor. Det blev fyra jordgubbstårtor som Mabou hade bestämt. De blev verkligen supergoda.

Först var det danskalas för hela Mabou´s klass och några barn till. Vi lekte lekar, åt meatpie (köttfärspiroger), åt tårta, chips, popcorn och annat snacks. Sedan var det dans, därefter presentöppning och Mabou fick så många fina presenter att han blev helt uppfylld. Bonusdottern Hareg var med och hjälpte mig att hålla lite ordning och roa barnen.

Massa hjälp av finaste Hareg

Så småningom kom även den äldsta och yngsta dottern. De hade gjort pirogerna.

Isatou hade gjort en specialpirog till lillebror på hans födelsedag. Ett stort hjärta med ett M av smördeg

Några av alla fina presenter som Mabou fick. Det var spel, tröjor, keps, två klockor, böcker, en massa pengar, biokort, en massa fina födelsedagskort och annat

Melina, Binta och Isatou smaskar lite på maten

Efter maten hade Melina och Binta dansklass med alla barnen från Mabou´s klass. Det verkade vara riktigt uppskattat och de fick lära sig flera danssteg. Barnen var verkligen duktiga och hängde med. Mest imponerande var den pojke som var en klasskompis lillebror som fick vara med. Trots att han var mycket yngre och mindre än de andra barnen, hängde han på och var verkligen jätteduktig. Det var som om han varit född till att dansa!

Kalaset för Mabou´s klass avslutades med att Blackout dansade för dem. De körde vanliga steg, men lite mer ”barnvänlig” variant. Inte så mycket rumpskak och aggressiva steg, utan lite mjukare och med mer skratt och humor inlagt och det verkade också bli väldigt uppskattat.

Här är en del av showen med Blackout från kalaset

Där kalaset/discot slutade, tog släktfesten vid. Vi hade bestämt att bjuda in släkt och familjens vänner direkt efter själva kalaset, så de började droppa in allt eftersom.

Förutom mormor, morfar, morbröder och kusiner, kom även en hel del andra och förgyllde kalaset. Min ena brors flickvän hade med sig fina presenter, inte bara till Mabou, utan även till mig och flickorna!

Fia, med sin underbart söta Estelle. Vi kunde inte låta bli att prata om den nyfödda prinsessan som även hon fått namnet Estelle. ”Våran” lilla Estelle-prinsessa är döpt för att hon skulle ha ett originellt och ovanligt namn, då endast 400 personer i Sverige har det namnet som tilltalsnamn och många av dem är ganska gamla. Nu lär det bli några fler som får det namnet, gissar jag och hennes mamma är inte helt nöjd med det! 🙂

Sofie med min gudson Olali. Förutom att han pratar nästan lika mycket som Mabou nu för tiden, så tror jag att han är Mabou´s största fan. Och Mabou verkar inte ha något alls emot att Olali ser upp till allt Mabou säger och gör! 😉 Skönt för någon som nästan alltid får vara lillebror och den som ser upp till alla andra, att ha en egen liten beundrare! Söt som socker är han dock fortfarande! 

Sist av alla kom Jai så vi hann njuta en liten stund även av hennes närvaro

Binta leker häst med Vendela och hennes hår

Tack till ALLA som kom och förgyllde Mabou´s stora dag med sin närvaro! One Love ♥

Idag har pengarna bränt i Mabou´s fickor, så han har redan hunnit med en liten shoppingtur på förmiddagen där han bland annat införskaffade sig ett partrådlösa hörlurar till sin mobil.

En nöjd Mabou

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,