Idag börjar rättegången…

…mot Fritzl i Amstetten. Jag har ingen aning om vad resultatet blir och jag vet inte hur mycket skillnad det gör. Jo, det är klart att det gör skillnad för dottern och hennes barn. Men ändå… jag kan inte låta bli att reflektera över att inget straff som kan utdömas i Amstetten, känns som straff nog.

När den makabra historien uppdagades följde jag nyhetsrapporteringen näst intill ordagrant. Jag slutade egentligen inte förrän när det inte fanns något konkret och relevant mer att skriva och man började intervjua kassörskor, grannars mostrar och fan själv…

Men fortfarande kunde jag inte ta in den här makabra historien. Det fanns liksom inget början och inget slut på den, för allt känns så fyllt av ondska.

Fortfarande, trots att ganska lång tid har gått för oss utomstående, sedan den hemska sanningen uppdagades, så inser jag att detta är så pass grovt att det är helt omöjligt att ta in händelsen på djupet, på allvar.

Jag sluter mina ögon och ägnar dottern och hennes barn en varm och stöttande tanke. Det finns inte mycket man kan göra. Det som skett har skett. Jag önskar bara att dottern och hennes barn nu kan komma i närheten av ett normalt liv…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

En makaber lunch

Ett gäng båtflyktingar blev skeppsbrutna. En efter en dog på båten och till slut insåg de kvarvarande att de var tvungna att äta upp nästa kamrat som dog. För att överleva. Hela historien finns i Aftonbladet. Men det är inte utan att jag osökt kommer att tänka på den verklighetsbaserade filmen Alive. Den fascinerar mig.

Det får mig också att tänka på vilken överlevnadsinstinkt vi människor faktiskt har. Även om jag ryser av äckel över att äta bitar av sina kompisar för att överleva, så kan jag ändå känna beundran över att man faktiskt är beredd att göra det för sin egen överlevnad.

I fallet med de skeppsbrutna så får det mig också att tänka på vilken hopplös livssituation dessa människor måste ha som tar en sådan risk för sitt eget liv i förhoppning om att få ett bättre liv någon annanstans.

Jag undrar om vi alla skulle göra det i en extrem situation, när döden och att äta från andra människor är de enda alternativen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,