
I natt kom det där samtalet som ingen mamma vill ha. Binta ringde (äntligen!!) från Jamaica:
Binta: Hej mamma, vi har det skitbra! Om samtalet bryts så är det för att mina krediter är slut, då ringer jag upp dig igen.
Jag: Hur har ni det?
Binta: Jättebra, fast om det händer något så älskar jag dig mest och du är bäst i världen!!
Jag: Vaddå händer något? Jag älskar dig ännu mer!
Binta: Ja, men alltså det är en orkan på väg och alla är skiträdda och allt är stängt och folk vågar inte gå ut, för sist det kom en orkan till Jamaica så sa det att det inte var någon fara, men det blev värsta kaos och flera människor dog och grejer. Så nu är alla affärer och allt stängda och folk går inte ut.
Jag: Men kontakta flygbolaget och kolla om ni kan komma hem tidigare då?
Binta: Hem? Nej, vi vill inte hem, alltså vi har haft det skitbra och dansar jättemycket varje dag.
Jag: Men det är ju inte värt att riskera livet, Binta!!
Binta: Men alltså, det går inte ens att åka hem, de har ställt in alla flyg och allt… det är ju en orkan på väg.
Jag: Men jag älskar dig!
Binta: Ja, jag dig också, men säg till… (här drar hon en massa dansjobb grejer som gäller här i Sverige…)
Sedan säger vi hej då för hon ska ringa Isa och dra massa jobbgrejer de har i Sverige som måste styras upp…
Den var min nattsömn, typ…

Läs även andra bloggares åsikter om oro, mamma, binta, jamaica, orkan, orolig,