#välkommen

#välkommen är Aftonbladet´s reportageresa genom Sverige. Den handlar om invandrare, svenskar, åsikter, integration, drömmar och behov. Kort och gott, den handlar om dig och om mig som bor här tillsammans.

Mitt #välkommen riktar sig till alla invandrare som lever med oss i vårt land. Det handlar om släktingar, vänner, grannar, kioskägare, advokater, SL-spärrvakter. Det handlar om gatsopare, vår drottning, vetenskapsmän, författare, politiker, journalister, arbetslösa, studerande. Språkbegåvningar, kockar, ensamstående mammor, åldringar, små barn, katoliker, muslimer, ateister, homosexuella, musiker, elitidrottare, eldsjälar, personal på fritidsgårdar. Cancersjuka, halta, modeller, fotografer.

Jag vill önska dig #välkommen hit till vårt land Sverige. Här kommer vi leva tillsammans och lära oss av varandra. Här kommer vi att ses i tvättstugan, på parkeringsplatsen, på badhuset, pizzerian, konserten, tivolit eller teatern.

Jag vill berätta för dig om våra vanor och traditioner och jag vill väldigt gärna ta del av dina. Jag vill bjuda in dig till en måltid och jag äter gärna den mat som du har lagat. Säkerligen kommer jag inte komma överens med er alla, på samma vis som ni alla inte kommer att komma överens med mig, på samma sätt som jag och andra som är födda i samma land som mig, inte alltid kommer överens, men jag hoppas att de flesta av oss kan respektera varandra och jag vet helt säkert att vissa av er har blivit och andra av er kommer att bli mina vänner för livet.

Jag vet förstås att vi inte tycker lika om allt, men jag vet också att de allra flesta av oss har samma grundläggande behov som människor. Jag vet också att de allra flesta av oss söker en trygg plats att bo på, en möjlighet att försörja oss och vi som har barn delar nästan alltid den högsta önskan om att våra barn blir trygga, ansvarsfulla, kärleksfulla och lyckliga individer. Det är sånt de flesta av oss delar och jag ska hoppas att vi i vår strävan att nå dit också vågar närma oss varandra och vågar leva tillsammans. #välkommen

Vårt mål är hela tiden integration

Vi pratar nog för lite med varandra

Hur ser din stad ut om fem år?

Batulas dröm: öppna butik

Forskning: Sverige näst sämst på integration

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

När jag blev Rasist #hängutmigmed

Jag har följt hashtaggen på Twitter, som heter #hängutmigmed

Om du inte vet vad det handlar om så kan du finna länkar längst ner i detta inlägg, men kortfattat handlar det om en våldtäkt på en ung tjej, nationalister som använde denna våldtäkt i ett tal i Bollnäs och antirasister som tyckte att det var fel att använda den här tragiska händelsen mot den generella invandringen. Tre unga tjejer valde att dra igång en antirasistisk motdemonstration och nationalister valde att hänga ut dem för detta. Stämningen blev så hotfull att arrangörerna valde tillsammans med polis att flytta demonstrationen av säkerhetsskäl. Då drog en annan antirasist igång kampanjen #hängutmigmed på Twitter för att visa sitt stöd för de uthängda tjejerna. Många nationalister och rasister har försökt ta över taggen genom att skriva rasistiska saker i stället och på den vägen är det.

Jag har följt #hängutmigmed till och från de senaste dagarna. Jag läser och kan verkligen inte förstå. Jag kan inte förstå var allt hat kommer ifrån och jag kan verkligen inte förstå varför. Till slut blir jag hungrig och trött i huvudet och bestämmer mig för att käka en lunch i centrumet.

Jag kommer ner till centrumet och väljer en Chinarestaurang där. Barnen är borta ett par dagar. Sonen är på kryssning och yngsta dottern i Uppsala för att träffa vänner. Jag är ensam. Jag har inget emot ensamhet. Tvärt om kan det kännas väldigt skönt när man som mig har en ganska stor familj.

När jag sitter där på restaurangen och äter min mat, så kommer jag att tänka på allt som skrivits på #hängutmigmed Jag försöker se mig omkring med en rasists ögon. Kritiskt. På de människor jag har omkring mig. Bakom mig sitter en till synes svensk familj med en man, en kvinna och två tonårsbarn. Framför mig sitter en man ensam med en öl och skriver så hans penna glöder. Kanske kan han vara från mellanöstern, gissar jag. Lite längre fram i restaurangen sitter en till synes svensk, äldre kvinna med kanske sina barnbarn? Det är två pojkar som kan vara i 10-12 års åldern. Ja, jag vet förstås inte vad alla har för ursprung eller relation till varandra. Jag sitter och gissar friskt och dömer verkligen efter vad jag ser och inte efter vad jag vet.

Jag vet dessutom att utseendet kan ljuga mycket. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Men jag gissar vidare ändå.

På andra sidan i lokalen sitter en till synes svensk man i 30-årsåldern, med kanske sin fru i ungefär samma ålder som kan vara adopterad från Indien eller däromkring. De har två ganska små barn med sig, kanske 2-4 år gamla. Barnen är mörkare än mannen men om kvinnan och mannen är barnens föräldrar, så har de nog ärvt sin far mer än sin mor i nyansen på hudfärgen.

Vid bordet bredvid det jag tror är en barnfamilj sitter en ensam till synes svensk man i min egen ålder. Medan jag sitter där och äter kommer ett större sällskap in. Det är tre män, tre kvinnor, en pojke på kanske åtta år och ett mindre barn i barnvagn. De är alltså sammanlagt sex vuxna och två barn. De sätter sig vid långbordet i mitten av restaurangen. När de kommer in så talar de spanska med varandra.

Det här är alltså en helt vanlig torsdagseftermiddag, i en vanlig förort till Stockholm, i Juli 2012 och med solen som glimtar fram ibland och på en helt vanlig kvarterskrog med helt vanlig Chinamat. Ni vet buffé med ris och friterat, sötsur sås och biff med bambu. Inte att förglömma den friterade bananen till dessert. Det luktar Chinarestaurang. Ni vet en sån god doft av mat, som man känner när man är hungrig, blandad med lite unken doft från en fritös. 

Jag sätter på mig vad jag tror är de där rasistiska ögonen och försöker verkligen att döma ut de i restaurangen som inte ser ut som ”blonda och blåögda svenskar”. Hur tänker en rasist? Ja, jag vet faktiskt inte. Så jag gissar även här. Med alla kommentarer på Twitter i färskt minne. Det lyckas inte så bra för jag är inte så bra på det här med att döma ut folk jag inte känner. Jag tar upp min mobil och går in på Twitter och kollar vad som skrivs där och så har jag dessa ord ännu färskare i mitt minne.

Jag tittar på det stora sällskapet och tänker förmodade rasisttankar: ”Jaha, de har säkert bott här i 20 år och ännu inte lärt sig svenska…” Jag sitter och funderar en lång stund på vad man kan hitta på att kritisera mannen som ser ut att komma från mellanöstern för? Jag vet! ”Han är säkert anhängare av Al-Qaida! Nu sitter han och skriver ner sina bombarplaner!” I och för sig inser jag snabbt att en öldrickande Al-Qaida-medlem inte känns så trovärdig som självmordsbombare. Men jag kommer inte på något mer att ”anklaga” honom för så jag väljer att gå vidare.

Medan jag sitter där och försöker vara rasist i mina tankar, så byter helt plötsligt det stora sällskapet som inte lärt sig svenska fast de bott här i 20 år, språk. Och börjar tala svenska. Ingen stapplande svenska som man har svårt att förstå, utan helt flytande svenska utan antydning till brytning. De fortsätter sedan prata svenska hela tiden jag är kvar i restaurangen, med undantag för några få ord på spanska lite då och då som de inflikar till varandra under samtalens gång.

Mannen som jag nästan utsåg till Al-Qaida-medlem ber om notan. På svenska, men med viss brytning som stärker mina misstankar om att han har ursprung från mellanöstern, då jag lyssnar på brytningen. Alla mina försök till fördomar har spolierats på ett ögonblick. Men jag är inte den som ger upp i första taget, jag har ju mamman som ser ut att komma från Indien kvar. Faktum är att hon säkert inte alls är adopterad. Faktum är säkert att hon levt som prostituerad i sitt hemland och att hennes man åkt dit och ”köpt” henne. Vilken fähund! Fast när jag tänker efter så verkar de rasister jag läst inlägg, kommentarer och annat av, inte tycka att prostitution är hela världen från mannens sida, utan då är det kvinnan som är en ”jävla hora” som man ska se ned på. Det där med taskig kvinnosyn och rasism verkar väldigt ofta gå hand i hand. Så jag försöker hålla mig till det. Det lyckas sådär. Jag är långt ifrån övertygad och inte bara det, jag tror inte på mig själv ett enda dugg! Jag får snart bekräftat att kvinnan med det Indiska utseendet inte alls är invandrad de senaste åren, då hon helt utan brytning förmanar ett av barnen som håller i en lång, röd ros, troligen har de firat någon av familjemedlemmarnas födelsedag på restaurangen. Kanske är hon adopterad som jag först trodde, eller så har hon växt upp i Sverige med sina Indiska föräldrar och kanske är hon även född här? Mina planer har i alla fall spolierats.

Jag mår dåligt av mina egna tankar och känner mig som en negativ och dålig människa. Det här känns, även om allt bara varit en tankelek som jag inte ens hade en tanke på att blogga om, när jag satt där, men det känns nu ändå som jag är en dömande och väldigt rasistisk person. Vem är jag? Vad har jag för rätt att döma någon annan?

Inte nog med det! Jag har gjort mig själv på väldigt dåligt humör. Jag vill inte vara en dömande människa. Jag vill inte leta fel och brister, försöka bekräfta fördomar eller tro illa om människor från olika länder.

I själ och hjärta älskar jag synen av kontraster. Jag älskar att sitta på en restaurang med människor från jordens alla hörn. Jag älskar att kunna äta mat på en restaurang som ägs av asiater och där maten lagas av asiater. Jag älskar att gå över torget och höra språk från jordens alla hörn. Jag älskar att se barn med olika hudfärg som leker med varandra. Det är grundläggande inneboende i mig.

Det betyder inte att jag älskar alla invandrare. Jag avskyr flera av dem. Jag avskyr flera svenskar också. För att jag tycker att de är elaka eller egoistiska eller för att de på något sätt har sårat mig / varit elak mot någon jag bryr mig om etc.

Jag tycker det är fruktansvärt att det finns människor som våldtar! Jag tycker det är värt en egen kamp och tro mig, det är en egen kamp som jag verkligen har tagit!! Men jag tycker inte det är värre när en invandrare från långt-bort-i-stan begår en våldtäkt än när en svensk gör det. Jag tycker inte heller det är värre när en svensk gör det. Det är lika illa. Åt båda håll. Alltid. Hela tiden.

Det är oftast män som våldtar men jag tycker inte vi ska kasta ut alla män för det. Eller sätta dem i fängelse rent förebyggande. Jag vill leva i en värld med män och kvinnor. Med folk från jordens alla hörn.

Jag börjar gå hemåt, eller rättare sagt till min cykel som jag parkerat bakom centrumet. Jag funderar på att mitt tankeexperiment inte bara var väldigt misslyckat, utan även märkligt. Det fick mig att känna stark olust för mig själv! Men så slår det mig plötsligt! Vad hände med mig själv under experimentet? Jag blev negativ, irriterad, kände mig nedslagen för en stund. Är det det som sker när man avskyr någon? När man går ut från sitt hem, avskyr invandrare och vill att alla ska flytta från vårt land och att inga nya ska komma hit? Och så möter man araber, afrikaner, japaner och amerikaner och man har redan bestämt sig för att de här människorna är sämre än dig eller de ska i alla fall inte bo i det land som du tycker är ”ditt”.

Även om jag inte förstår hur man kan avsky människor man inte känner, så kan jag liksom förstå att det måste vara väldigt jobbigt att ta en promenad, eller gå till jobbet eller ner till kvarterskrogen eller var-du-vill om du hela tiden möter människor som du vägrar lära känna och som du redan bestämt dig för att avsky eller som du redan har bestämt dig för att de är självmordsbombare/våldtäktsmän/snor svenskarnas jobb/ lever på bidrag eller vad-du-vill!

Plötsligt känner jag mig verkligen glad och rik! Ja, du läste rätt! Jag känner mig stenrik! Jag har min familj som jag älskar och som förgyller varje dag i mitt liv. Mina barn med ursprung från mig som är svensk och på samma gång från Afrika. Mina och barnens släktingar och vänner från Iran, Kurdistan, Eritrea, England, Palestina, Gambia, Kenya, Norge, USA, Jamaica, Ghana, Sydafrika, Ecuador, Somalia och ja från alla möjliga länder.
Jag tänker på vilken tur vi har som kan glädjas åt att äta injera med händerna, avgöra om en djembetrummare är duktig eller nybörjare. Jag tänker på hur härligt det är att känna igen tyget kente och veta varifrån det har sitt ursprung. Jag tänker på vad härligt det är att veta vad ”gå på tur” betyder och vad fint det är att ha hört berättas på kvällarna i mitt radhus jag bodde i tidigare om historier från Iran. Vad glad jag blir när jag tänker på att jag vet så mycket om ANC´s historia och vad mycket jag lärt mig om dancehallkulturen. Jag tänker också på vad som lagt grunden till min dotters idag professionella dans i dancehall och som gör att hon idag reser jorden runt med den: den svenska folkdansen som min mamma tog med henne till som litet barn. Det var där, som fyraåring, med polka och schottis som allt började. Nu är hon en välkänd och firad dansare världen över. Jag tänker också på mitt norrländska ursprung och tänker att de många historier som min mamma berättat om vår släkt och vårt samiska påbrå på något sätt knyter samman mina kunskaper med världens alla hörn.

Jag cyklar hem. Det börjar bli kväll nu. Jag kikar in på Facebook när jag kommit hem och ser uppdateringar på min ”wall”. En vän har lagt upp ett videoklipp på sabar-dansare i Frankrike. Det kommer också uppdateringar om nyheter från Gambia, jag kan läsa Ramadanhälsningar och så ser jag många, vackra bilder från vårt svenska landskap av vänner som åker runt i Sverige på semester. Jag ser forsar från Ångermanland, Ringmuren på Gotland och jag ser en massa andra bilder på vårt vackra Sverige. Det kommer uppdateringar om att Sumfest, en av Jamaicas största festivaler pågår just nu och jag vet att min dotter är där och har the time of her life! Hon som på Jamaica är känd som en av de SVENSKA dansarna! Så svensk som hon är utomlands kommer hon tyvärr aldrig att känna sig här i Sverige. Trots att hon åker jorden runt och representerar just Sverige. Trots att hon är född och uppvuxen här. Trots att hennes mamma är svensk, mormor och morfar, mormormor och morfarsfar och ja, så långt tillbaka vi känner till…

Jag slår en signal till min andra dotter som bor med sin blonda, svenska pojkvän hon har haft i hur många år som helst. Dottern som bara äter svensk mat, sällan reser, men har vänner med alla möjliga ursprung. Men som lika fullt är svenska. Lika svensk som hon är.

Jag är så oerhört trött, trött, trött på all rasism! Jag känner in till benmärgen i hela min kropp hur den skadar mig och gör ont. Hur den svider och bränner, hur den drabbar mig personligen. Hur jag känner ett tvång att ständigt bemöta den. Att aldrig, aldrig vara tyst! Att aldrig, aldrig, aldrig sluta kämpa emot den! Kämpa emot det som gör ont i mig, i mina barn och ont i så många andra som sökt sig till Sverige för att få skydd. Eller för att börja ett liv i ett nytt land. Den drabbar min familj hela tiden.

Jag går motvilligt in på Twitter och läser under hashtaggen #hängutmigmed och genast känner jag mig ledsen, nedstämd och en motvilja växer inom mig. Illamående. Jag loggar ut. Jag vet var jag hör hemma. Jag vet vad som får mig att må bra. Jag vet att det är en åsikt som inte skadar min omgivning. Jag vet var jag hör hemma!! Jag vet vem jag är!

Länkar i ämnet #hängutmigmed :

P3

Aftonbladet, ledarbloggen

Deepedition: Uppringd av Nationalister pga #hängutmigmed

SVT

Alex Bengtsson

Kaj Raving

Daniel Sundström

Hela Hälsningland

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Sluta dalta med rasismen

Det finns de som tror att rasismen nästan är utdöd från vårt samhälle. Jag önskar så att de hade rätt. I vissa falanger tycks den dock frodas mer än någonsin. Jag bär en (naiv?) förhoppning om att vi alla människor ska kunna leva tillsammans i någon slags ömsesidig respekt. Jag menar inte att alla måste älska varandra eller ens stå ut med varandra, men att vi ska klara av att leva tillsammans på jorden i en slags ömsesidig respekt.

Låta det okränkbara människovärdet stå i fokus. Oavsett ursprung, utseende, kultur, religion, sexualitet eller politiska uppfattning.

Det är en förhoppning jag ibland lyckas intala mig själv att vi kan vara på väg till. I andra tillfällen så tappar jag nästan hoppet helt. Men jag tycker nog att jag lever i ett samhälle, i en värld där jag ser en större tolerans och acceptans mot människors olikheter. En öppnare värld där fler kan se att människovärdet inte har att göra med ursprung eller vilken hudfärg människor har.

När jag läser artiklar som dessa. Då känner jag en avgrundsdjup förtvivlan. Inte bara för den person som vägrade låta sig betjänas av en mörkhyad person, utan en än djupare förtvivlan över att vårt s.k. rättssamhälle i och med den friande domen, understöder dessa farliga och människoskadliga beteenden. Jag är övertygad om att varje enskild individ i de rättssalar där detta togs upp, skulle ha känt sig oerhört förolämpade och diskriminerade över en sådan behandling. Ändå väljer man att inte tolka det som förolämpande.

Det är verkligen dags att sluta dalta med rasister och även med rasismen mer generellt!! Alla människor måste kunna förvänta sig att bemötas med respekt. Idag finns det flera extrema grupper och jag anser att de understöds av att vi inte sätter ner foten ordentligt för den rasism vi möter i vardagen och som kränker och förolämpar en massa människor i samhället.

De flesta av oss chockades av Anders Breivik´s vansinnesdåd i Norge i Juli. I dag vill i princip inte några ställa sig bakom honom. Inte ens högerextremistiska organisationer. Man pratar nu om att Anders Breivik anses som psykiskt sjuk, samtidigt som jag på många sätt anser att Anders Breivik praktiserat den politik som många av dessa högerextrema grupper talat om i teori.

Bloggaren Svarten, som även gjort detta klipp, har skrivit bra HÄR om Ali Esbati´s kommetarer och årskrönika.

Samtidigt rapporteras även om hur hatet i den antimuslimska världen sprids och hur fler högerextrema grupper går från ord till handling när det gäller att ta till våld och till och med noga planlägga mord i större omfattning, mot personer som dessa grupper inte anser ”passa in” i vårt samhälle.

Vi matas ofta med skrämselpropaganda mot islamska extremgrupper och det är bra att det riktas uppmärksamhet mot dessa, som med alla extremgrupper. Men när det gäller det verkliga hotet mot ”vanliga människor på gatan” så ser, med facit i handen, efter de senaste årens handlingar, onekligen ut som att högerextrema grupper och personer de vi har större anledning att känna oro för våra liv för.

Det är dags att detta visar sig även i mindre skalor, i våra rättssalar att det inte är okej att diskriminera människor för hudfärg, religion eller av andra skäl, utan vi måste sätta ner foten för kränkande behandling av våra medmänniskor som bor och lever och verkar för att få leva med mänsklig respekt! Vi måste kräva även av rasister och högerextrema människor att de behandlar övrig befolkning med respekt. Om de gillar det eller ej! Svarta, bruna, homosexuella, muslimer, katoliker, asiater, kristna, bisexuella är här för att stanna! Vi är alla en del av vårt samhälle och det finns inga vi och dom! Det finns bara oss!

Sluta dalta med rasisterna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Gambia-så mycket mer än sexturism

Jag har blivit ganska trött på den ensidiga bilden i media på Gambia som ett sexturism-land. Ett land dit medelålders kvinnor åker för att ragga unga killar. Jag ska inte förneka att problematiken finns, för det gör den. Jag förnekar inte heller att det finns en problematik i ”äldre, kärlekstörstande kvinna från Europeiskt land” mot ”fattig afrikansk kille som söker ett liv med bättre ekonomiska möjligheter”. Självklart är det en problematik.

Å andra sidan tror jag inte problematiken är märkbart mindre när äldre, emigrerade Gambiska män reser tillbaka till hemlandet och ”hämtar” sig en ung fru. Däremot är det inte lika uppenbart, när man ser dem tillsammans. Ja, faktum är att det även finns äldre Gambiska kvinnor som hämtar sig en ung, Gambisk man, även om de inte är så väldigt många. Det finns också många äldre, Svenska män som reser till Gambia och har ”kärleksaffärer” eller gifter sig med unga, Gambiska kvinnor.

Min erfarenhet är dock att de allra flesta som lever i ett ”blandäktenskap”, d.v.s. i detta fall en relation mellan en Svensk och Gambier, är i ungefär samma åldrar. Lustigt nog så bland de äktenskap där åldersskillnaden är stor, så handlar det om par som träffats i Sverige och där personerna från Gambia har haft permanent uppehållstillstånd. Det är nämligen det kritikerna ofta gör gällande, att dessa kvinnor utnyttjar dessa unga killar för att ha sex och att dessa unga killar utnyttjar dessa äldre kvinnor för att få ett uppehållstillstånd.

Självklart finns det med all säkerhet dessa exempel också. Men det lustiga är att saker inte alltid är vad de ser ut att vara…

På min förr-förra resa till Gambia, på den jag reste med alla mina barn, så såg jag bara ett enda par, där jag själv var snabb med att dra mina egna slutsatser. Det vill säga det var en ung, Gambisk kille och en äldre, Europeisk kvinna. Mina egna fördomar fick fritt spelutrymme direkt, det erkänner jag…

Efter ett tag började jag dock prata med paret lite, då de satte sig bredvid oss och det visade sig att de båda bodde i Holland och varit gifta i 10 år… Bye-bye, kära fördom…

Den senaste resan jag gjorde, var tillsammans med min pappa. Den här gången höll vi till lite mer vid ”turiststråken” och jag såg företeelsen flera gånger. Ung Gambisk kille-Europeisk äldre kvinna.

Å andra sidan. När jag funderade en stund, så insåg jag att de flesta i Gambia som vi inte kände kallade mig och min pappa Mr & Mrs. Många trodde alltså att vi var ett gift par. Och i stort sett alla turister i Gambia får en ”guide” sina första dagar, vanligen en ung Gambisk kille som tar dem runt på sevärdheter och liknande. När man såg ett Europeiskt par som gick med en ung kille, så tänkte man inte så mycket på att det skulle vara annat än vad det troligen var, d.v.s. ett par turister som hade en guide med sig.

Men när det var ensamma kvinnor som gick med en ung man, så började fantasin genast flöda… trots att många av dem säkert också hade sin guide med sig, eller varför inte en ingift släkting?

Att det är ganska vanligt både i Sverige och Gambia med ”blandäktenskap” (ogillar uttrycket, men använder det för att lättare beskriva) är ett faktum. Själv har jag ju också blivit vad många skulle kalla ”medelålders” (även om jag har svårt att själv se mig så 😉 ) och jag tänker på vad folk säkert tror när jag springer omkring i Gambia med mina barns unga släktingar. Det är säkert en hel del som får fantasier av det också!

Kulturerna är så uppblandade idag att det inte alls är ovanligt att en äldre man kan gå och hålla sitt bonusbarnbarn i handen, utan att han för den sakens skull är sexturist. Inte heller är det konstigt om jag sitter på restaurang och käkar med en 20-årig kille. Men det folk ser när de tittar på oss, är säkert något helt annat, precis som jag tänkte när jag såg den unga killen och äldre kvinnan som varit gifta i 10 år.

Så… finns det någon sexturism i Gambia då? Finns det på allvar äldre kvinnor som reser ner för att ha sex med yngre killar? Ja, med all säkerhet så finns det det. Jag minns en gång när min mamma och min bror var i Gambia och de fick ett gäng strandraggare efter sig. De var uppenbarligen på jakt efter min mamma. Till slut skulle de lite ”respektfullt” fråga min bror om ”lov” att få ragga på mamma. Då säger min bror: ”Det är helt okej att du raggar på min mamma, så kan du visa mig var du bor, så åker jag hem till dig och raggar på din mamma! Deal?” Behöver jag säga att mamma fick vara ifred sedan? 😉

Ja, med all säkerhet finns det sexturism i Gambia. Men när jag har frågat runt bland väninnor, Gambier och andra jag känner som rest till Gambia många gånger, om de personligen sett någon som uppenbart har åkt till Gambia för att ”ragga” unga killar, så blir det diffusare. ”Jo, man har ju sett…” Eller som en väninna sa: ”Jag satt på planet till Gambia en gång och det satt två medelålderskvinnor vid mitt säte. Efter halva resan tog de av sina vigselringar och blinkade menande till varandra… Å andra sidan skulle det antagligen ha kunnat hända på vilket charterplan som helst, kanske till Spanien, till exempel…”

Sedan är det det där med ”utnyttja”. Är det så att dessa kvinnor utnyttjar dessa män? Eller är det helt enkelt så att de är så kärlekstörstande att de faller för en intensiv uppvaktning, utan att se helheten eller några konsekvenser? Eller är det i stället dessa unga killar som utnyttjar de äldre kvinnorna i förhoppning om att få ett bättre liv med hopp om ekonomisk stabilitet genom ett uppehållstillstånd, som kanske kan vara till godo inte bara för dem själva, men för hela deras familj? Eller är det helt enkelt så att dessa två grupper är lika goda kålsupare som ”utnyttjar” varandra?

Jag inser förstås utsattheten som dessa killar har i och med den fattigdom som är ett faktum i Gambia. Jag har sett reportage och jag har läst artiklar som handlar om detta fenomen och jag tycker det känns väldigt ”krasst” att se, särskilt ett program som visades 2008 (hittar ej klippet längre) där det fanns i alla fall en kvinna som verkligen uttryckte att hon var i Gambia för att ha unga sexpartners. Det mesta hon sa är sånt jag tar starkt avstånd från. Kanske i synnerhet det förakt hon visade det Gambiska folket och hur hon uppenbart tycktes se ner på sina unga sexpartners.

Men jag tror faktiskt att kvinnor som hon är få. Det som gör mig mest ledsen i den här debatten är att det finns människor som faktiskt avstår från att resa till Gambia, antingen för att de är rädda för att bli tagen för en sexturist eller i andra fall, för att de tror att hela landet genomsyras av detta fenomen efter att ha följt denna debatt år ut och år in här i Sverige.

Jag hävdar med bestämdhet att de flesta som reser till Gambia gör det för att ha semester, för att upptäcka en ny kultur eller för att de vill se något nytt. De flesta som reser till Gambia kommer inte heller att beröras av ”sexturismen” över huvudtaget. De flesta kommer att bli bemötta med en oerhörd respekt och gästvänlighet. På samma sätt som de flesta turister eller män inte åker till Thailand för att ha sex, så gör inte heller de flesta kvinnor det när de reser till Gambia.

Att vara vit i en Gambisk familj är idag inget unikt på något sätt.


För övrigt är det inte längre ovanligt att se vita även utanför turiststråken i Gambia idag. Det är ett så oerhört litet land och det finns så många Europeér och andra som valt att semestra eller flytta dit. Det är faktiskt inte ens exotiskt att vara vit i Gambia idag. Det går inte ens att jämföra med när jag gjorde min första resa till Gambia som 15-åring. Då var det exotiskt att komma ut på landsbygden som vit, men så är det inte alls idag.

För de Gambier som senare väljer att flytta till Sverige av olika anledningar, så är det vanligare än i många andra invandrargrupper att man redan har etablerade kontakter med Svenskar och andra Europeér. Turismen har varit så inflytelserik i Gambia, på både gott och ont, då landet och befolkningen är så liten att de flesta Gambier i städerna etablerat nära kontakter med ”vita”.

Jag tror att den långvariga turismen i Gambia har varit en bidragande orsak till att jag aldrig hört talas om Gambier som haft några större integrationsproblem i det Svenska samhället.

Sammanfattningsvis så tycker jag man kan säga att om en kvinna (eller man, för jag skulle gissa att det är ganska 50/50 när det gäller könen som reser ner till Gambia som s.k. sexturister, även om det är kvinnorna som fått all uppmärksamhet i frågan) reser till Gambia som turist, för att ha sex och utnyttja unga tjejer och killar som har en förhoppning om ett annat, bättre liv, så tycker jag det säger en hel del om deras människosyn och är väldigt cyniskt.

Men, som sagt, det finns helt andra aspekter på varför det är helt fantastiskt att semestra i Gambia. Det är bra att problematik av den här sorten lyfts fram i ljuset och granskas och debatteras, men i just detta fall så kan jag känna att det har fått för stora proportioner. Gambia ger en bra mycket större upplevelse än sexturismen, även om det sällan lyfts fram i våra medier!

Papir Loving

Jag har tidigare bloggat om Sexturismen i Gambia

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

SD som bromskloss för vår mänskliga utveckling Del: 2

Scouterna

Del 1 kan du läsa här: Mellan dammråttor och politik Del: 1

Även om jag kan känna mig kluven till att ett så pass litet parti som Sverigedemokraterna, får så enormt mycket uppmärksamhet i media, bloggar och även i folkmun, så väljer jag ändå att skriva lite om mina tankar runt just Sverigedemokraterna och även hur mina tankar går runt den röst jag tänker ge.

Min starkaste kritik ligger förstås i Sverigedemokraternas invandrarfientliga politik.

Tidigare artiklar om SD:s bakgrund som jag tycker det är viktigt att komma ihåg:

SD:s mörka historia

SD:s hemliga etniska plan

Sverigedemokraternas 33 punkter

En sak som ofta slår mig när jag läser SD:ares olika ideér och åsikter på nätet. Både i deras partiprogram, men också olika artiklar och allmänna åsikter från personer som säger sig planera att rösta på SD i valet, är att när de talar om invandrare, flyktingar, mångkultur, så talar de ofta om personer som jag inte känner igen, trots att jag lever i en mångkulturell familj och trots att jag sedan barnsben levt med och bredvid invandrare. Jag har träffat en massa invandrare som varit idioter. Precis som jag träffat en massa Svenskar som varit idioter.

Frågan om vem som är svensk har jag redan skrivit om nyligen i DETTA inlägg. I Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program skriver de: ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.” Att man dessutom kritiserar att invandrare inte vill anpassa sig till Sverige, samtidigt som man vägrar acceptera att en person som ser sig som svensk, kan svenska, är ”anpassad” till det svenska samhället på alla vis, är svensk för att den inte ”ser svensk ut” gör med all säkerhet utanförskapet större och viljan att ta till sig från den svenska kulturen mindre.

Men jag har aldrig träffat de där invandrarna som ”inte vill” bli en del av det svenska samhället. Jag har träffat invandrare som lärt sig Svenska på nolltid och så har jag träffat de som det tagit lång tid och mycket kämpande för att lära sig språket. Men jag har faktiskt ALDRIG träffat en endaste invandrare som INTE VILL lära sig det svenska språket.

Jag har mött invandrare som haft svårt att få arbete. Jag har träffat de som till och med har gett upp under långa perioder, för att de tappat hoppet om att någonsin få ett jobb. (Precis som jag träffat Svenskar i de situationerna) Men jag har ALDRIG träffat en invandrare som inte VILL ha jobb, eller som rent av tackat nej till ett jobb för att de hellre vill leva på bidrag.

De finns säkert. Det finns uppenbarligen en massa människor som är väldigt oliktänkande och ”udda”. Men dessa personer finns naturligtvis inom alla kulturer, länder och religioner.

Det rimmar lika illa som den omtalade, av TV4 stoppade reklamfilmen om SD. När jag såg filmen första gången, så kunde jag inte låta bli, trots den allvarliga undertonen, att gapskratta. Man har i filmen som du kan se HÄR framställt det som om ett gäng burkaklädda kvinnor med barnvagnar som vapen, jagar en   Svensk pensionär med rollator, för att sedan visa att de springer mot att rösta för invandring, samtidigt som pensionären röstar för just pensionärerna.

Inte nog med att bilden man först gör, är väldigt osannolik. Jag har då aldrig hört talas om burkaklädda kvinnor med barnvagnar och i grupp, jaga svenska pensionärer med rollator. Tvärt om tycker jag personligen att burkaklädda kvinnor utstrålar ”låt mig vara i fred” och inte som några blodtörstiga pensionärshatare. Jag tror de flesta av oss som kommit i kontakt med många invandrare, tvärt om kan vittna om att många utomeuropeiska kulturer snarare är mer måna om och tar väldigt väl hand om äldre människor.

Opinionsbloggen om SD:s reklamfilm.

Dessutom har jag alltid ogillat när man i politiska debatter eller rent allmänt också, för den delen, ställer olika ”svaga” grupper eller bara grupper av människor mot varandra. Om detta skrev jag redan 2006 och jag tycker det är lika aktuellt idag, om inte än mer aktuellt. Just detta gör SD. Man väljer att ställa olika grupper mot varandra. I detta fall pensionärer mot invandrare. Det är så låg nivå att jag blir spyfärdig!

Informationstavla om Uppsalahögarna i Gamla Uppsala

En annan sak som jag ofta reagerar på, i debatter med just Sverigedemokrater, eller om man vill göra det enkelt och konkret, om man läser deras invandringspolitiska program så skriver man att man är emot mångkultur:

Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.

Man skriver också att man deras alternativ bland annat är:

Ett stärkande av den svenska kulturen

I andra diskussioner och artiklar läser jag ofta om Sverigedemokrater som anser att de inte har rätt att utöva Svensk kultur, men jag ser aldrig några konkreta exempel på vad de inte kan utöva och varför de inte kan det. Eller som i en kommentar i min blogg nyligen (som i detta fall inte utgav sig för att vara SD:are, men ändå hade liknande uppfattning om den svenska kulturen):

Vill inte vara en minoritet, vill ha mitt eget land, eget folk, egna kultur och religion.

Jag ställde några simpla frågor till den här personen, men har ännu inte fått något svar. Nu vänder jag mig till alla som någon gång uttalat liknande innebörd:

Exakt vilken Svensk kultur är det du syftar på, som du anser att du inte kan utöva?

Exakt vem eller vilka förhindrar dig att utöva den?

Samtidigt som jag undrar om du verkligen på allvar tror att “Svensken” är i minoritet i Sverige?

Jag skulle verkligen vilja ha ett uppriktigt svar på dessa frågor.

Ett bröllop i Uppsala förra året med folkdräkter. Vackert. Svensk kultur. Men handen på hjärtat: hur många Svenskar gifter sig i dag i Svenska folkdräkter? Jag har aldrig sett en Sverigedemokrat i Svensk folkdräkt, dessutom är även folkdans en blandning av influenser från olika länder…

Ett annat problem med personer och SD:are som skriver ut i svarta rubriker om att:

”Muslimer är terrorister och passar inte in i vår kultur”

”Invandrare vägrar assimilera sig”

”Utomeuropeiska invandrare vill inte bli en del av det Svenska samhället”

”Invandrare vill inte lära sig Svenska eller blanda sig med svenskar” etc.

Ett stort problem jag ser med dessa uttalanden är att man dels förstärker ”vi och dom-känslan”, men framför allt, med denna skrämselpropaganda, som ovan nämnda reklamfilm är ett ypperligt exempel på, som oftast kommer sig av personer som sällan själva umgås med eller i många fall inte ens kommer i kontakt med några invandrare. Dessa uttalanden kommer sällan från personer som lever i invandrartäta områden eller har barn som går i dess skolor, vilket gör att de VERKLIGA problem som finns då kulturer möts, eller helt enkelt för att det är avskärmade, segregerade områden, försvinner i ramaskriet från personer som faktiskt har extremt lite med verkligheten i invandrartäta områden att göra!! (Själv anser jag att de största problemen med dessa områden är en klassfråga och inte vilket ursprung invånarna har, då liknande problematik alltid funnits i dessa områden, långt innan vi hade så många invandrare i Sverige som vi har idag. Om det har jag skrivit tidigare: Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar!)

Manifestation för Pela och Fadime i Stockholm för några år sedan

Det gör mig förbannad! Låt de personer som bor i de invandrartäta områdena komma till tals om den problematik som faktiskt finns där, med språkbrister i både skolan och bostadsområdet, problem med unga tjejers rättigheter att bestämma över sina liv. Låt dem komma till tals och också komma med ideér om hur problemen skulle kunna lösas i stället för att smutskasta och försöka vinna politiska populistiska poäng med denna skrämselpolitik, som inte kommer att ta oss framåt, utan som kommer att ligga som en bromskloss för vår mänskliga utveckling!

En runsten i den Uppländska naturen

Vore det inte rimligare, bättre och mer logiskt att försöka finna en väg där vi alla KAN leva tillsammans? De flesta av oss klarar ju faktiskt det alldeles utmärkt och känner dessutom att mångkulturen berikar våra liv, i stället för att förstöra!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Välkomna nästan allihopa… I have a Dream…

För lite mindre än ett år sedan hade UR sin serie mot rasism. Den kördes både i TV och på radio och tv-serien hette Välkomna nästan allihopa. Radions serie hette Rasismens Historia.

Jag medverkade själv med en krönika på hemsidan: Främlingsfientlighet med krönikan: Ett Sverige för oss alla och hade möjligheten att förhandstitta på hela tv-serien. Jag tyckte oerhört mycket om denna serie. Det förstod nog alla som läste min blogg då, eftersom jag verkligen skrev mig varm om den. Jag tyckte om att man dels gick in på flera olika problemområden runt både främlingsfientlighet och invandring, om mångkultur, fakta, historia och mycket runt ungdomskultur.

Min vän Vivi medverkade också i den här satsningen HÄR!

För er som missade serien, så går den fortfarande att se HÄR! (Rekommenderas varmt)

Varför jag tar upp den här tv-serien igen, är dels för att ge chansen till er som missade den, att se den nu, men också för att nu finns det möjlighet att rösta på just den här serien i Kristallen (Det Svenska TEVE-priset 2010). Och även på en av de två programledarna, min vän Doreen Månsson. Tyvärr går det inte att rösta på den manliga programledaren Musse Hasselvall. Tyvärr säger jag då jag tycker att dessa båda programledare gjorde ett oerhört bra jobb som har lämnat spår i mig, i den här programserien!!

Om du vill rösta på Doreen eller serien Välkomna nästan allihopa, så kan du göra det HÄR! (Det finns förstås andra att rösta på också 😉 )

Ibland tänker jag, angående debatten om rasism och främlingsfientlighet att man kan släppa den, för att det trots allt är år 2010 och att folk är mer upplysta och besitter större kunskaper idag. Men så dyker det upp debatter som den jag nyligen hade på min blogg: Sverige-debatt på Youtube och jag inser att den här debatten är viktigare än någonsin. Att våga ta den. Att våga belysa problematiken. Att våga ta den ett steg längre! (I youtube-debatten kom vi också att debattera just ”när blir man svensk?”, vilket ett av programmen i SVT ´s serie just handlade om: När blir man Svensk?)

Debatten i min blogg om mångkultur och antirasism leder nästan alltid till att jag nedlusas med rasistiska kommentarer (som jag oftast inte kan släppa på), den leder nästan alltid till personangrepp mot mig. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag vill inte låta bli. Det är som ett behov som finns inom mig. Jag vill att mina vänner, mina barn och andras barn, ja, alla människor på jorden bedöms efter hur de är, inte efter hur de ser ut.

För att citera Martin Luther King:

”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”

Mitt eget bloggande om serien, det upphörde för att jag reste till Gambia då, annars hade jag säkert bloggat ännu mer om den. Här är det jag hann blogga innan min resa:

Rasismens Historia

Ett Sverige för oss alla

Varför funkar inte högerextremismen i Sverige?

UR ´s kampanj mot rasism fortsätter…

Min kloka vän säger kloka saker i TV

UR ´s kampanj fortsätter…

Tillägg: Läs gärna Svarten ´s inlägg och framför allt se videoklippet hos honom i samma ämne: Främlingsfientlighet, rasism och Slaveri

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

UR´s Kampanj fortsätter…

UR´s antirasism-kampanj fortsätter och jag vill fortsätta slå ett slag för den. I Onsdags sändes det femte avsnittet av sju och det heter: Svenska Barn Leka Bäst och du kan se den delen eller något av de tidigare fyra avsnitten HÄR! Den senaste delen handlar om Svenskar som ”andra klassens medborgare”. Jag vill verkligen slå ett slag för den här kampanjen då den känns välgjord och nödvändig.

Varför jag är väldigt förtjust i serien Välkomna nästan allihopa, är att jag tycker att man tar upp flera olika aspekter av rasism, från väldigt olika synvinklar. Det är viktiga delar som förtjänar uppmärksamhet och många diskussioner. Världen är inte så svart/vit som man kan tro, mänskligheten är full av nyanser och gråzoner. Det ska vi nog vara tacksamma för. Samtidigt så gör det ju problematiken runt rasism och främlingsfientlighet något mer komplicerad, då lösningen inte är så enkel och självklar. På samma sätt som ”invandrare” inte är en homogen grupp som är på ett visst sätt, så är inte heller rasister och främlingsfientliga det.

Jigartala har skrivit ett väldigt bra blogginlägg om Mångkultur och att förlora sin kultur, som jag tycker om. Läs det! Överlägsen Kultur, heter det!

Jag vill även slå ett slag för TV-serien Rasismens Historia. HÄR kan du se de tre avsnitt som har gått! Det senaste heter Ta vad man vill ha. Att se båda dessa serier är ett väldigt bra komplement och inte bara intressant, utan även bildande.

Mer om UR´s kampanj har jag skrivit HÄR och HÄR! På hemsidan kan du hitta både frågor, svar, tester, programmen, länktips, insändare, intervjuer, chattar och radioprogram.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Svar på en kommentar om rasism och mångkultur

I mitt inlägg Uppmaning mot Rasism, hamnar vi lite ur spår. Det som var skrivet som en uppmaning, blev även en diskussion om främlingsfientlighet och rasism. En av kommentarerna var på gränsen att ens komma med, men det kom en annan kommentar, som jag i stället väljer att lyfta fram i ett inlägg för att besvara, då kommentaren är viktig, saklig och intressant. Det är SolGuru som skriver:

Det man ibland tycks glömma är att det inte BARA är så att vi hemska rasister grundar våra åsikter på ideologi – det är faktiskt så att invandringsförespråkare och teoretiker förefaller vara emot svenskar som sådana – antingen finns vi inte (vem är egentligen svensk?) eller så är vi, trots att vi inte finns, rasister. De av oss som vuxit upp med den attityden – kampdagar mot icke-existerande svensk rasism samtidigt som araberna och afrikanerna levde rövare och tjejer måste färga håret svart för att inte bli fysiskt antastade – har som inget val. Vi kan inte köpa den barnsliga föreställningen att alla tredje världens folk är offer, att vi är skurkar och ska skämmas, och att alla människor har någon sorts gudagiven rätt att bosätta sig här och uppföra sig som de vill.

Vi har ledsnat på att bli svartmålade och bespottade (för att nu inte tala om misshandlade och rånade), och den ideologi som ligger till grund för mångkulturen är tydligt fientlig mot allt vad svensk kultur heter, och för exakt vad som helst som på något sätt underminerar den. Skulle jag sitta och säga att det inte finns kurder eller ingen kan säga vem som är somalier och inte skulle folk tycka att jag vore idiot eller rasist – säger jag detsamma om svenskar tycker folk att jag är imponerande. Det är ohållbart och idiotiskt.

Frågan är inte om invandrare gör saker eller inte -kollektiv skuldbeläggning är förstås för jävla dumt (och exakt det vi vänder oss emot). Frågan är vad utomeuropeisk invandring gör med Sverige, och för de av oss som inte har turen, eller råd, att kunna flytta ifrån problemen och sedan låtsas som om det regnar brinner det i knutarna. Bokstavligt talat.

Mitt svar till SolGuru blir detta:

Först och främst vill jag tacka för en saklig kommentar, vilket tyvärr tycks vara en bristvara när man diskuterar rasism och främlingsfientlighet.

Först och främst håller jag med dig om att rasism och främlingsfientlighet finns även bland invandrare. Senast för ett par dagar sedan pågick den diskussionen på en av mina döttrars bloggar, då hon, för att göra en lång historia kort, inte ansågs vara ”tillräckligt svart” för att få dansa dancehall och reggaeton, trots att hon vann SM förra helgen. Så visst vet jag att det finns. Som jag skrev i en kommentar inne hos henne: ”Rasism luktar lika illa oavsett varifrån den kommer!”

Samtidigt. Här i Sverige så behöver inte ett barn med ursprung från både Sverige och Afrika känna sig ”utstött” för att d*n är för ljus, utan risken är större att h*n känner sig utstött för att h*n är ”för mörk”. Men det är en annan grej… Som jag skrev så anser jag att ALL typ av främlingsfientlighet ska bemötas och jag önskar helt enkelt att den inte fanns.

Du skriver: ”Vi har ledsnat på att bli svartmålade och bespottade (för att nu inte tala om misshandlade och rånade), och den ideologi som ligger till grund för mångkulturen är tydligt fientlig mot allt vad svensk kultur heter” Där håller jag inte alls med dig. Jag bemöter mångkultur med stor glädje och entusiasm, samtidigt som jag tycker att vi har en massa Svenska traditioner som jag hyllar och håller fast vid, samt introducerar bland mina invandrade vänner/släktingar. Jag tror det största problemet som finns är när både Svenskar och invandrare delar upp oss i ”vi” och ”dom”.

När man ser samhället på det viset så kommer främlingsfientlighet och rasism att öka och det kommer av naturliga skäl att bli motsättningar. Det blir helt enkelt en ”tävling” i vem som har det bästa synsättet/kulturen/religionen etc.

Det fantastiska i mångkultur är inte att slopa svenska traditioner, utan det är helt enkelt att utöka våra traditioner, vårt sätt att tänka och bli mer vidsynta generellt.

Vi är ju inte bara en massa olika folkslag, utan vi är alla människor som delar jorden.

I min värld är det så att det mest fantastiska vi har i Sverige är vår valmöjlighet. Vi har faktiskt möjlighet att välja hur vi vill leva våra liv. I alla kulturer på jorden finns det positiva och negativa delar. I Sverige är en av de delar jag tycker är väldigt positiv att vi har ett socialt skyddsnät. Jag tycker det är viktigt att vi bevarar det och fortsätter kämpa för att kunna behålla det. Jag tycker också att det är en väldigt fin tradition att de flesta svenskar runt jul, träffar och firar jul med sina släktingar, som man kanske inte träffar så ofta p.g.a. geografiska skillnader eller av andra skäl.

Nästan varje jul brukar jag bjuda in vänner från olika håll i världen som aldrig tidigare har firat jul på det vis vi firar. Jag vet också att det finns de som tycker det är lite tråkigt. De är vana att träffa sina släktingar ändå och är vara att fira jul med fest och dans och annat. De tycker inte våran jul är så mycket att hurra för, även om alla är tacksamma för att de fått vara med och fira en ”svensk jul”. Sedan finns det en del som jag vet faktiskt har skapat egna, nya jultraditioner, delvis byggt på de jular de firat hos mig. De vill ha julgran och Kalle Anka och knäck och julmust. En del av dessa personer är muslimer och tycker att det är härligt att kunna fira på sitt eget sätt, utan det kristna, men med vissa svenska traditioner, då de menar att ”hela sverige stannar över julhelgen i alla fall” och då är det trevligt att ha skapat egna traditioner. De har gjort dessa traditioner till sina egna, blandat med svenska traditioner.

Sedan finns det saker i den svenska kulturen som jag tycker mindre om. En sådan sak är att jag anser att många ungdomar är väldigt respektlösa mot sina föräldrar i Sverige. Att man till och med kan stå och skrika könsord och svordomar.   Det tycker jag är helt oacceptabelt. Det tycker nog ganska många vuxna i Sverige, ändå sker det ganska ofta. I en del kulturer uppfostrar man barn så att de har sådan stor respekt för sina föräldrar att de inte ens vågar säga sin mening om de är av annan uppfattning. Där har jag försökt att finna ett mellanläge.

Jag vill att mina barn ska växa upp som individer som vågar säga vad de tycker och kunna ”tänka själva”. Samtidigt så vill jag att de ska visa mig som mamma en viss respekt.

Det här är alltså ett försök till att tydliggöra konkreta exempel på hur man kan använda sig av mångkultur i vardagen.

Mina erfarenheter av främlingsfientlighet handlar ofta om okunskap och rädsla. Man är rädd för det man inte förstår eller känner till.

Naturligtvis finns det en stor problematik runt både invandring och mångkultur, det är viktigt att inte sätta på skygglappar. Men samtidigt så tror jag aldrig att vi kommer till rätta med problemen om vi bara bygger upp barriärer och hat ”mot varandra”. Jag tror att en stor del av samförstånd handlar om att ”bjuda in” och att själv vara öppen och mottaglig för sin omgivning.

Jag tror i slutänden att vi är mer lika varandra än vi tror och i de saker vi inte förstår olikheterna, så finns det en förklaring om man frågar. Precis som jag tror att många svenskar som är främlingsfientliga är rädda för det som är okänt och det man inte förstår, så tror jag att även många invandrare är det.

Ett problem till exempel är ju att det finns många invandrare som inte kan språket och inte visar något större intresse för att lära sig det. I det ligger också rädsla. Många äldre som flyttat hit i vuxen ålder, vågar sig inte på, dels för att man är rädd för att det blir ”pinsamt” inför barn/barnbarn att säga fel, att bli utskrattade, men också för att många har svårt för att lära sig språk och helt enkelt inte tror att de kommer att klara det. Inte blir det heller bättre av att det finns de som är analfabeter och vår undervisning här i Sverige för vuxna, bygger oftast på läsförmåga och skrivförmåga. Man förstår inte språket och man är rädd för det man inte förstår och känner till.

På samma sätt som det finns många Svenskar som bor utomlands i många år, utan att lära sig språket. Inte minst Svenska pensionärer på Spanska solkusten.

Det här ställer krav. Det ställer krav på både oss Svenskar och de invandrare som kommer till vårt land. Men vi kommer aldrig att komma tillrätta med dessa problem så länge man sätter in oss i fack som ”vi” och ”dom”.

Du skriver ”tjejer måste färga håret svart för att inte bli fysiskt antastade”

Trots att jag bott i och rört mig mycket i invandrartäta områden såsom Bredsand, Stenhagen, Gottsunda, Rinkeby, Tensta, Alby etc. så har jag varken sett det eller hört talas om detta. Då är jag ändå blond. Om så skett är det naturligtvis inte acceptabelt. Det är ju olagligt att antasta tjejer, oavsett hårfärg och det enda vapen jag ser mot detta är naturligtvis att anmäla dessa personer, som jag gissar måste vara relativt få.

Avslutningsvis skriver du:

Frågan är inte om invandrare gör saker eller inte -kollektiv skuldbeläggning är förstås för jävla dumt (och exakt det vi vänder oss emot). Frågan är vad utomeuropeisk invandring gör med Sverige, och för de av oss som inte har turen, eller råd, att kunna flytta ifrån problemen och sedan låtsas som om det regnar brinner det i knutarna. Bokstavligt talat.”

När det gäller det som sker i invandrartäta områden, så är min uppfattning om att det här är ett problem som inte handlar om invandrare i sig, utan om en helt annan problematik, såsom just att det dels är en generationsfråga (eller har du hört talas om någon 30-årig invandrare som är inblandad i dessa stenkastningar?), men även en fråga om just ett förortsproblem. Jag har skrivit mer om min uppfattning om detta i ett annat inlägg: Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar och även i ett annat inlägg: Dans, stenkastning och polisvåld.

Det är min uppfattning. Alla har naturligtvis rätt till sin, men jag tror inte vi kommer någon vart med några problem över huvudtaget om man bara ställer sig som fienden till varandra i ett land som trots allt räcker till för oss alla och som även borde ha möjligheten att låta många människor, svenskar som invandrare, ta del av det positiva Sverige besitter. Men för att komma dit krävs naturligtvis en massa god vilja!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet stoppar SD´s valannonser

Aftonbladets Jan Helin och Lena Mellin går ut med att de inte kommer att tillåta annonser från SD.

Själv ställer jag mig mycket dubbel till detta kungörande.

Å ena sidan anser jag att SD´s politik är direkt kränkande mot många människor och det ställer jag inte upp på. Dessutom tycker jag att AB´s motivering är rimlig. Det skrämmer mig att dessa främlingfientliga partier verkar få fotfäste runt om i Europa, med som det verkar, framför allt sin främlingsfientliga politik.

Aftonbladet skriver:

De känslor Sverigedemokraterna vädjar till är inte harmlösa. Det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi inte vill vara avsändare till.

En underström i Sverigedemokraternas Bullerby som säger att om du röstar på dem kan Sverige bli som förr. Utan en massa gapiga invandrargäng som stjäl dina ungars mobiltelefoner och våldtar.

Kärnan är alltid att definiera det främmande som ett hot, det invandrade som ett problem. Antingen är de ett problem för att de tar våra jobb, eller så är de ett problem för att de inte tar några jobb. Men det har naturligtvis aldrig handlat om vilka invandrare som jobbar och inte i Sverigedemokraternas värld. Vi ska i stället fås att förstå att det främmande är hotfullt. Samma tankegods som den nationella rörelsen har haft sedan 1920-talet.

Jag kan bara hålla med. Samtidigt. Jag är för yttrandefrihet. Även om jag anser åsikterna vara fullständigt galna, så tycker jag ändå att demokrati och yttrandefrihet handlar om att alla har rätt att uttrycka åsikter. Inom lagens ramar. Och var går dem?

På SD´s sida läser jag:

”Den mångkulturella samhällsordningen är i dag ett allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen.”

Jag håller verkligen inte med! Tvärt om. Jag menar att om man öppnar sina ögon för mångkultur så kan det berika våra liv markant och vi kan dessutom hitta nya vägar att förhålla oss till andra människor (även Svenskar) som inte lever ”inom ramarna” för vad vi ofta kallar ”normalt”.Jag tycker också att det är ganska kränkande mot oss som faktiskt har bra liv i våra mångkulturella familjer. Skulle vi vara ett hot mot ”den solidariska svenska välfärdsmodellen”? Jag anser i så fall att SD är ett större hot mot just det, då jag inte finner någon solidaritet över huvud taget i deras politik!

För mig är SD ett parti fyllda av väldigt mycket hat och missnöje. Man lägger skulden för problemen i samhället på specifika grupper och jag tror inte någonstans att det är vissa grupper som är problemet. Det vore en allt för enkel förklaring på problemen. Jag menar att problemen ligger djupare än så och svaret är inte SD´s politik.

Det som jag mest ställer mig tveksam till i Aftonbladets beslut, är det som AB själva skriver:

Partier som Sverigedemokraterna hämtar sin livsluft i martyrskap. De får livsluft i en konspiration som säger att de vet något om Sverige som inte får sägas. Mediernas tystnad kring rörelser som Sverigedemokraterna i annat än tendentiösa granskningar blir det perfekta bränslet för denna konspiration.

Vi tror inte på det. Vi tror på det öppna demokratiska samtalet. Vi tror att Sverigedemokraternas argument ska bemötas med argument. Vi tror också att det är mycket viktigare att lyssna på Sverige­demokraternas väljare än på partiet. Att aktivt osynliggöra dem vore den bästa present Sverigedemokraterna kan få av svensk media.

Jag kan inte avgöra om Aftonbladet har tagit rätt beslut eller ej. Däremot uppskattar jag deras klara ställningstagande i frågan om just SD´s politik. Jag anser att det är ett stort och starkt beslut av Aftonbladet, men sedan, om det är rätt väg att gå, det kan bara tiden utvisa…

Jag kan till och med tänka mig att beslutet skulle kunna få motsatt effekt och det tycker jag vore oerhört tragiskt!

Aftonbladet avslutar sin artikel med:

Aftonbladet kommer inte att bidra till att bära de känslorna ut i det offentliga rummet via betalda annonser från Sverigedemokraterna. Det är inte att vara objektiv eller neutral. Det är heller inte att sätta sig på en publicistiskt hög häst. Det är ett ställningstagande.

Jag kan bara hoppas att de har rätt.

Tillägg: Jan Helin skriver även om detta i sin blogg. Aftonbladet meddelar även följande: ” Kl. 14.00 – 14.30 kommer Jan Helin att chatta med läsarna på aftonbladet.se. Den som vill ställa frågor direkt till honom om beslutet kring annonsering och bevakning av Sverigedemokraterna.” Jan Helin skriver också om den kommande chatten. SD besvarar AB´s beslut.

Tidigare inlägg i debatten om just mångkultur:

Mångkulturen har berikat mitt liv

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Ku Klux Klan och mina egna fördomar

(Bild från Aftonbladet)

Som förespråkare för mångkultur, berör det mig mycket illa att läsa att Ku Klux Klan och andra högerextrema grupper rider på framgångsvågor under USA ´s president Barack Obama.

Jag är inte själv befriad från fördomar. Jag besitter dem i allra högsta grad när det gäller just Ku Klux Klan-anhängare, det har jag tidigare vittnat om i min blogg.

Mina fördomar handlar alltså om att dessa personer inte är ”den skarpaste kniven i lådan”, om man säger så… Å andra sidan så bygger jag dessa fördomar framför allt på ett fåtal intervjuer och dokumentärer som jag sett om just Ku Klux Klan. Jag kan ju omöjligt veta hur vinklad dessa program har varit.

Fast med den kunskap jag har om just denna typ av extrema grupper så har jag verkligen svårt att tro att man är särskilt smart när man går med i grupper som i mina ögon handlar om att hata. Å andra sidan tänker jag att det är väldigt korkat av mig att undervärdera den här typen av grupper. De har trots allt en förmåga att kunna organisera sig.

Jag undrar vidare om det är en känsla av utanförskap som driver människor till den här typen av vansinne, för vansinne menar jag verkligen att det är. Vansinne att tro att man är mer värd för att man har en viss hudfärg. Det är galenskap för mig. Men jag tror inte riktigt att alla dessa människor som är med i dessa grupperingar är galna.

Men kanske fattas det något hos dem? Den där känslan av empati? Eller blir man helt enkelt ”hjärntvättade” när man går med? Som man kan bli i vissa religiösa sekter?

Eller tror man verkligen, på fullaste allvar, att det finns en hudfärg som gör dig mer värdefull? Är det så illa?

Ja, jag har så väldigt många frågor just nu, men väldigt få svar…

Vad tror du?

Den här sista kunde jag bara inte låta bli att lägga in. Jag vet att det diskuterats att dessa talkshows är uppgjorda och fejkade och om den är sann, så är den bara tragisk. Jag vet också att den är diskutabel på många sätt, just för hur man bygger upp dessa talkshows, men jag lägger upp den ändå, för att hinta om var min egen fördom runt människor som söker sig till Ku Klux Klan ligger…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,