Nej, Lilla Hjärtat är ingen mullvad, hon är en Pickaninny

jämlikt samhälleIgår hade Margareta Rönnberg en debatt i radion med Oivvio Polite. Jag lyssnade på debatten och försökte hålla ett öppet sinne, trots att jag vet att hennes åsikter går väldigt mycket isär med mina egna. Efter att ha lyssnat på Margareta och Oivvio en liten stund blev jag ändå så upprörd, då jag anser att det Margareta gör är att försöka förringa andra människors upplevelser och i stället försöka lägga in sin uppfattning om dessa bilder som en sanning i namnet att hon är forskare.

En av de saker som gjorde mig upprörd är att Margareta hävdade i debatten att Lilla Hjärtat inte är en person, utan ett fabeldjur. Det märkliga då är ju att i mina ögon är alla de andra figurerna just figurer, medan Lilla Hjärtat är en flicka. Eller som upphovsmakerskan själv, Stina Wirsén säger:

”Vi ville skapa en stark liten TJEJ.”

Är det här alltså ännu en efterhandskonstruktion, eller anser sig Margareta ha rätt att omtolka det som Stina själv anser vara något annat? Det här blir en märklig debatt. Samma sak när Margareta i debatten hävdar att ”barn inte ser Lilla Hjärtat som en rasistisk nidbild”. Barn ser väl sällan nidbilder och jag tycker att Oivvio Polite hade en mycket bra jämförelse där i debatten, med judiska nidbilder.

Självklart är det inte heller så att barn alltid för stunden uppfattar det man hör och ser som det budskap saker och ting har. Det betyder inte att de inte påverkar oss. Jag lyssnade mycket på politiska sagor som barn, till exempel ”Kåldolmar och Kalsipper”. Jag förstod inte alls då att det var just politiska sagor, men som vuxen har jag suttit och skrattat högt över det politiska budskapet i just dessa sagor.

Margareta vill att vi ska lyssna på barnen och vad de uppfattar, men i sanningens namn så är det vuxna som skriver barnböcker och på så vis tycker jag det är viktigt att vi vuxna görs medvetna om vad innehållet kan betyda och hur det kan påverka våra barn. Som en av mina facebook-vänner ironiskt skrev om debatten:

”Med hennes resonemang ska barnens perspektiv alltså få avgöra saker som exempelvis:
– om de ska lära sig äta grönsaker eller ej
– om de ska ha regnkläder ute när det ösregnar, eller ej
– hur ofta de ska duscha
– hur ofta de ska få äta godis
osv… för om BARNEN inte ser något fel med det, då ÄR det ju inget fel!”

Jag tycker det är en förälders plikt att vägleda, skydda och fostra sina barn, i detta ingår även en social fostran och medvetenhet, samt hänsyn. Det tycker jag att man gör som förälder när man väljer bort en saga med rasistiska nidbilder. Att det sedan finns de som inte ser det som rasistiska nidbilder, får ju stå för dem, men jag tror trots allt att de allra flesta kan se likheterna mellan Lilla Hjärtat och pickaninnyn. Oivvio Polite har gjort en egen undersökning hur man ser på dessa bilder. Den kan du se HÄR!

Självklart vill man även uppfostra sina barn till självständigt, fritt tänkande individer, samtidigt som vi föräldrar naturligtvis påverkar våra barn, troligen mer än vad vi själva inser. Det anser jag att man kan göra genom att debattera och diskutera med sina barn, just den här typen av frågor, när de blir stora nog för det. Förklara vad man själv tycker är fel och rätt och varför man reagerar på ett visst sätt inför vissa saker, samtidigt som man berättar och lyfter fram vad kritikerna anser om samma sak. Det finns många sätt att uppmuntra sina barn till att fatta egna beslut, att gå emot ens egna åsikter och att uppmuntra till att ta ställning i olika frågor.

Utan den här debatten om nidbilder, Lilla Hjärtat och pickaninnyn, är jag inte säker på att jag uppmärksammat likheterna mellan Lilla Hjärtat och Pickaninnyn. Jag är inte säker på att jag tänkt på det. Nu när någon annan påtalat likheterna så kan jag inte förstå hur man INTE kan se dem och se vad de har för historisk påverkan på människor. Vi människor, barn och vuxna behöver samtala, debattera och byta åsikter. Ibland kommer vi till insikt. Ibland håller vi fast vid åsikter som vi tror på, även när andra är av en annan åsikt, men viktigast är att veta var vi står och varför och vem vi är i ett större sammanhang och inför våra barn och fundera på vad vi vill föra vidare till våra barn.

Dessutom tänker jag att det finns ju skäl till att Stina Wirsén och förlaget valt att dra in böckerna med Lilla Hjärtat och även om jag inte är säker på att det är för att de håller med om att det är en rasistisk nidbild, så tycks de i alla fall vara överens om att det var ”bad business” eller så vill de visa hänsyn till alla de föräldrar som tycker att det inte är lämpligt att återväcka en rasistisk nidbild som borde fått stanna i graven!

Debatten i P1, Nya Vågen: Är Lilla Hjärtat en mullvad?

Tidigare bloggat: Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat

Debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat i Liten skär och alla små brokiga har rasat på under ett par månader nu. Åsikterna har varit många och långa.

En del av artiklarna har skrivits av människor som uppenbarligen saknar både kunskap och erfarenhet av ämnet, andra artiklar har varit någon form av hopslafs i sista minuten och en del artiklar har skrivits i princip för att kritisera meningsmotståndare. Det finns förstås debattartiklar som skrivits som varit väl underbyggda också, även om jag inte delar åsikten, men att förlöjliga oss som är kritiska mot Lilla Hjärtat tycks ha varit huvudämnet i denna debatt. Att osynliggöra, förlöjliga och håna oss. Det har handlat om allt från att kalla folk för kvasiforskare, lögnare, kärringar, lättkränkta och jag vet inte allt.

Nu tänker jag gå ned på samma låga nivå själv, för den artikel som måste vara den allra lägsta i det här ämnet, är den som publicerades i förrgår av Margareta Rönnberg på SVT Debatt. Vad Margareta framför allt glömmer bort är att många av oss 40 föräldrar till svarta barn, som skrev under debattartikeln som publicerades härom dagen (och som Margareta med entusiasm kritiserar) själva är uppväxta i Sverige som svarta/mörka med rasistiska nidbilder och av oss som inte är mörka själva, har många växt upp med andra närstående som är svarta/mörka eller som har så vuxna mörka barn att de själva idag kan uttala sig om hur de har upplevt rasistiska nidbilder sedan barnsben. Eller som helt enkelt är tillräckligt lyhörda för vad just andra svarta personer som har växt upp i Sverige eller i något annat land med rasistiska nidbilder och tagit ställning till om man vill bidra med det spridandet eller ej. Frågan är vad Margareta har för erfarenhet av detta?

Jag brukar inte bedöma folk efter utbildning eller yrke. Det visar sällan på en människas intelligens eller känslomässiga utveckling, utan den visar endast på skolningen som jag bedömer det, men om en person uttalar sig i en offentlig debattartikel med titeln: ”barnkulturforskare vid Högskolan i Gävle, docent i filmvetenskap och barnist”, då förväntar jag mig en viss del sakkunskap i alla fall. Att intelligens inte sitter i yrke eller utbildning, bevisar dock Margareta med sin oerhört pinsamma debattartikel.

Om artikeln hade varit välskriven hade jag bemödat mig att motargumentera punkt för punkt, men artikeln är så pinsam att jag inte ens tänker bemöda mig med det. Artikeln får helt enkelt tala för sig själv.

För Margareta och er andra som tror att barn inte påverkas av utseende mellan vita och svarta, så se gärna denna som jag fick nys om genom Oivvio Polite:

”The Doll Test” Hassan Preisler, english version from Riksteatern on Vimeo.

Mitt senaste inlägg i debatten (som också har länkar till alla mina tidigare artiklar rörande Lilla Hjärtat) hittar du här:

Seger för våra barn

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,