Jag har nyligen läst ut boken Maskrosungen av Sandra Gustafsson.
Boken bygger på Sandras barndom med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.
Boken är väldigt öppen och berörande. Det är få saker som berör mig så illa som just barn som far illa och det är ett ämne jag har tagit upp många gånger i min blogg, genom åren.
Det som blir väldigt sorgligt för mig som läsare är att Sandras uppväxt gör att hon far så extremt illa att det inte finns någon som helst ”återvändo”. Jag menar att det inte finns någon chans till försoning i slutänden, då Sandra blivit allt för illa utsatt av sina föräldrar. Det tycker jag är sorgligt. Särskilt som pappan hade haft möjlighet till detta, men inte tycktes ha tillräckligt med självinsikt för att kunna tillstå att han utsatt Sandra för så mycket som hon farit illa av.
Kanske beror det på brist på självinsikt eller så kanske det beror på att skammen är för stor för ett erkännande?
Något som gör att man inser hur viktigt det är för vuxna omkring ett barn att närma sig barn som inte har det bra, är relationen som Sandra har till sin farmor. Efter att ha läst ut boken, så gör det mig ont att se att Sandra just nu, i sin blogg, delar med sig av det hon går igenom i skrivande stund, då hon väntas förlora sin kära farmor när som helst. Den typen av väntan är fruktansvärd.
Det finns två starka ord som talar om hur jag uppfattar Sandra i boken: Styrka, mod!
Jag ska inte avslöja mer om boken, men vill du läsa recensioner på den, så finns de bland annat HÄR!
Sandras blogg kan du läsa HÄR!
Maskrosungen får fem Tonårsmorsor av fem:
Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa
Läs även andra bloggares åsikter om sandra gustafsson, maskrosungen, boktips, psykiskt sjuk, alkoholism, barn som far illa, styrka, mod,