Skolfoton, föräldrafika och höstpromenad

Igår var en soft dag. Jag var på Mabou ´s skola på föräldrafika. Alltid lika trevligt, dessutom var det supergott fika till en så liten kostnad som 20 spänn / familj.

Idag har jag skickat iväg honom till skolan med matsäck, då de ska besöka kortfilmsfestivalen. Ännu ett billigt sätt för barnen att få göra saker?

Ja, det tycker jag absolut! Min kritik i frågan handlar inte om att jag inte har råd att skicka en matsäck med mina barn eller att vi inte har råd att betala en tjuga för fika. Jag tror de flesta har förstått det, som läst mina inlägg, även om en hel del inte vill förstå.

Jag tycker det är ett toppen tillfälle för föräldrar att få träffa både varandra och att få besöka barnen på skolan! Dessutom är det ett väldigt billigt sätt de allra flesta gånger. Jag är dessutom inte dummare än att jag inser att det ligger mycket organisation och jobb runt att ordna en föräldrafika. Till exempel i de fall när det står föräldrar och bakar till detta. Jobbet har naturligtvis också ett värde!

Jag tycker också att man kommer ”billigt undan” med att endast skicka med en matsäck, när barnen får gå på kortfilmsfestival, vilket naturligtvis också fyller ett större syfte.

Att ha barn kostar (believe me!!) och ska man vara uppriktig så finns det knappast något man hellre spenderar pengar på, än sina barn. Så känner jag i alla fall. Jag handlar hellre kläder till Mabou, än till mig själv. Det får mig att känna en större tillfredsställelse. Jag går aldrig ut på krogen och dricker inte heller alkohol. Det är i och för sig ingen direkt uppoffring, men precis som de allra flesta föräldrar är det klart att jag uppoffrar en massa saker för mina barn och precis som de flesta föräldrar är det man själv som har ansvaret för sina barn!

Det jag vill är att väcka debatt i frågan då jag dels anser att det faktiskt strider mot lagen att ta ut en massa extra utgifter, sedan ska jag inte sticka under stolen med att när mina döttrar var små så var det väldigt tufft, särskilt med de lite mer kostsamma grejerna, såsom friluftsdagar där de skulle åka skidor, skridskor eller till jul- och sommaravslutningar.

Men jag tycker det är viktigt att debatten förs och även om jag själv inte har några problem idag att få fram en matsäck för en femtilapp, eller en föräldrafika för en tjuga, så vet jag, av egen erfarenhet och för att jag har varit i kontakt med många, många föräldrar som det här faktiskt är ett problem för!

Jag är helt övertygad om att de allra flesta lärare och rektorer sliter med att få ekvationen att gå ihop, att de verkligen försöker hålla kostnaderna nere. Jag är också helt övertygad om att klassföräldrar gör sitt allra bästa för att också tänka på detsamma.

Men jag har även hört skräckexempel. Särskilt svårt har jag förstått att det är i sådana skolor och områden där det bor många högavlönade i stora, vräkiga villor och så finns det mitt i detta ett par höghus med låginkomsttagare, arbetslösa och ensamstående. I dessa klasser har jag förstått att det är som allra värst. Kraven på olika summor är horribla och barnen förväntas ha råd (läs föräldrarna) till många och dyra aktiviteter!

Den här debatten har även varit rätt livlig på min Facebook under dessa dagar och en sådan där frustrerande utgift som en del har skrivit om där är skolfotona. Jag kan bara hålla med. Barnen vill så oerhört gärna ha foton som tagits på just dom och jag tror vi är många föräldrar som vackert betalat, trots att vi kanske inte behöver proffsiga fotografbilder i alla storlekar varje år. Kanske skulle det räcka med en fotografering för varje stadie? En gång i lågstadiet, en gång i mellanstadiet och en gång i högstadiet?

Jag har också lite svårt att se hur dessa skolfoton är en tillgång för undervisningen? Kanske skulle det het enkelt räcka med klassfoto en gång i varje stadie? Om man vill ta individuella foton så kan man ju själv välja att ta sitt barn till en fotograf. Då kan man i tillägg ta på alla sina barn tillsammans, om man har flera barn.

Ja, visst är det ”frivilligt”, men alla som levt med barn vet hur stort grupptrycket kan vara och det kan vara svårt att förklara varför alla andra barn får byta småfoton, utom ditt barn, när de redan tagit fotona och allt…

Dessutom ska jag säga att jag inte brukar höra några ”hurra-rop” ens från de föräldrar som kanske inte är ensamstående och som har rätt skaplig, eller riktigt god ekonomi, om just dessa skolfoton!

Men, som jag skrivit tidigare och som Binta nämnde i artikeln, så tror jag det skulle underlätta för många familjer om man fick lite framförhållning på utgifterna. Helt enkelt ett schema för terminen, där man skriver när man beräknar att man ska åka skridskor, ha matsäck etc.

Många har hållit med mig i debatten och en del har absolut inte gjort det. Det är bra. Det är väldigt bra att lyfta fram, inte bara olika åsikter, utan också att lyfta fram olika perspektiv. Världen är sällan svart eller vit, som jag brukar säga, den innehåller massor av gråa nyanser och det är jag oerhört tacksam för!

Jag och Mabou avslutade gårdagskvällen med en promenad i höstkylan. Skönt att rensa tankarna och skönt att få en pratstund med Mabou ´s om alla hans viktiga tankar, åsikter och funderingar! Han berikar mitt liv på ett fantastiskt sätt varje dag! Vilken ynnest det är att få vara förälder!!

En löv-älg, kanske?

En löv-klubba? Smakar lite beskt, kanske?

Får man ingen mat hemma, så kan man ju alltid käka löv…   haha…

Det vackra höstträdet utanför vår dörr

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det handlar inte om några mackor för en tia, Malin Wollin

Jag fick en kommentar idag, (kommentar nummer fem) som jag valt att svara på i ett helt inlägg.

Det kan vara jäkligt jobbigt att lyssna på folk som alltid beklagar sig över sin dåliga ekonomi. Men det kan vara jäkligt provocerande när folk som man kan gissa har en skaplig ekonomi uttalar sig i media om hur lätt det är att ha råd med vissa saker. Malin Wollin skriver idag om hur en matsäck till barnen kan kosta under en tia. Jag vet. Krönikörer ”ska gärna” provocera med sina krönikor. Uttalandet kommer sig av debatten om huruvida barnen ska ha med sig matsäck eller ej till skolan. Om huruvida det är okej att föräldrar ska betala en massa småsummor hit och dit i skolan eller ej. Jag har för några år sedan skrivit om just detta ämne, när yngsta dottern skulle på klassresa och vi föräldrar ombads att sätta in 700 spänn på ett konto. (Klickbart och om texten är svår att läsa mot min nya bakgrund, så kan du markera den så blir det enklare)

Så här skriver Aftonbladet att lagen ser ut:

Så säger lagen

Skollagen, fjärde kapitlet, fjärde paragrafen: ”Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna”.

I femte kapitlet, 21 paragrafen, finns en liknande formulering för gymnasieskolan.

Rädda barnen kräver att skolan ska vara avgiftsfri. Annars bryter man mot barnkonventionen och skollagen. Man menar att passagen ”obetydlig kostnad” i skollagen ger skolor utrymme att diskriminera barn från ekonomiskt utsatta hem.

I rapporten ”Medtag matsäck och busspengar” finns exempel på kommuner som tar ut 1 000 kronor per elev för studieresor. Nästan var femte förälder som betalar avgifter uppger i rapporten att skolan ber om mer än 400 kronor per år.

Själv tycker jag att det är viktigt i denna debatt att poängtera att det sällan handlar om en matsäck för under 10 kronor. För det första så krävs det mer än ett par mackor, lite måltidsdryck och ett äpple. Dessutom tycker jag inte ens att debatten handlar om bara matsäck. Det finns mycket ”extra-grejer” som behövs för att kunna delta i skolans alla aktiviteter.

Alla dessa aktiviteter är antagligen en fis i rymden, för att använda ett slitet uttryck för alla föräldrar med två stadiga inkomster. Men det är nu inte alla föräldrar som har det på det viset. I dagens Sverige är jag knappast den enda ensamstående föräldern (nej, jag säger det inte för att beklaga mig på något sätt, utan det är ett rent konstaterande!) som har EN inkomst att leva på.

Sedan finns det även familjer med två föräldrar, varav den ena kanske har blivit uppsagd i arbetslöshetens Sverige 2009. Det innebär att man i värsta fall bara har en inkomst att leva av i alla fall. Vi är många som har yrken som inte är superbra betalt. Det finns också, tro det eller ej, de som har det mycket värre än vad vi har det, med en ensamstående förälder som dessutom är arbetslös/sjukskriven eller av andra skäl har en mycket låg eller obefintlig inkomst.

När mina tre döttrar var små så var det inte alls ovanligt att det kom hem en lapp där det stod: ”På måndag är det äntligen dags för skridskor! Alla barnen ska ta med sig skridskor, en hjälm och matsäck, då vi inte kommer att äta någon lunch i skolan!”

Jag började leta i förrådet och fick med lite god vilja (och två par raggsockar) två par skridskor att passa. Jag hittade två hjälmar, varav den ena var för liten för alla tre. Kontentan av det hela var att innan måndagen (naturligtvis var det oftast måndagen innan lön, av någon obegriplig anledning) var jag tvungen att inhandla ett par skridskor, två hjälmar och tre matsäckar.

För att inte nämna den fasansfulla månaden Juni. Juni är alla lågavlönade, ensamstående flerbarnsföräldrars skräckmånad. Först ska examenskläder inhandlas. Sedan är det en massa ”picknick-fester” i både skolan och dagis. Sedan är det insamlingar i alla barnens klasser till lärarna (jag missunnar inte lärarna detta och jag ger gärna lärarna något fint som tack för det fantastiska jobb de flesta lärare gör med våra barn), sedan är det någon trevlig liten skolresa barnen ska göra som utflyktsavslutning inför sommarlovet. Med matsäck, busspengar och annat som de ska iväg på.

Nu snackar vi inte ”under en tia”, Malin, vi snackar tusenlappar. Tusenlappar som en del vänder ut och in å sig själva för att skaka fram eftersom du vill ge dina barn det allra bästa, precis som de allra flesta föräldrar har önskemål om att kunna göra.

Vi vill inte stå där med våra barn på skolavslutningen och önska dem ett trevligt sommarlov, medan några av klasskamraterna har nya, fina kläder och ditt barn har ett par halvslitna jeans som de haft på sig en gång i veckan under senaste terminen. Vi vill inte heller stå där på skolavslutningen med den samlade presenten till lärarna och vårt barns namn inte står med på kortet, eftersom pengarna inte räckte till insamlingen.

Nej, de flesta har det inte så himla knapert. Men jag är säker på att det i genomsnitt finns några barn i varje klass som faktiskt har det så knapert. Trots att föräldrana de jobbar och sliter i sin vardag.

Det handlar om att man kanske ett år har prioriterat att köpa en ny cykel till barnen och så visar det sig sedan att pengarna inte räcker till andra typer av aktiviteter.

Sedan skriver Malin Wollin att:

”Om vi leker med tanken att man köper en limpa som kostar 20 kronor (bakar man själv blir tjugan mindre än en tia).

Av den skär man upp tre skivor som vi antar kostar 1,70 styck. Och så ett äpple som vi tänker går loss på två kronor.

På detta en petflaska blandad måltidsdryck som kostar 1,50. Och så tre skivor ost för en krona.

Då har vi en svennebananmatsäck för under en tia.”

Jag vill återigen påpeka att den där matsäcken på under en tia blir ingen unge mätt på och dessutom handlar det inte om en matsäck till barnen eller ej, utan frågan är bra mycket större än så och det gäller bra mycket mer pengar än så.

Jag skulle också vilja se den heltidsarbetande, ensamstående föräldern som orkar stå och baka till varenda skolutflykt barnen ska iväg på.

Trollhare har en annan men lika väl så god vinkling på debatten. Den kan du läsa HÄR!!

En del uttalanden blir lite som ett hån mot de föräldrar som för en kamp mot utgifter varje enskild dag. Och ja, jag tycker att barnen ska komma iväg på utflykter och göra roliga saker, men jag tycker också att en större hänsyn borde tas till familjer med sämre ekonomi och jag tycker INTE det är okej att man ska lägga tusentals kronor under en termin på saker som är skolrelaterade. Ibland kanske det till och med kan räcka med att man blir meddelad om planerade aktiviteter i tid. Till exempel att man kan få ett preliminärt schema i början av terminen där det står:

Preliminär planering för vårterminen 2009:

3 skridskoåkningar med matsäck i Februari-Mars

2 cykelutflykter i slutet av Maj med matsäck

1 picknick vid skolan för klassen i April

1 museibesök med pengar till lunch i stan och två bussbiljetter

1 knytkalas för klassen och föräldrarna inför skolavslutningen

Ibland tror jag faktiskt att den enkla förhandsinformationen skulle räcka. Då vet jag. Det blir inga nya skidor till ungarna i julklapp, det blir skridskor i stället. Och nej, det blir ingen simskola i år, för det behövs en begagnad cykel till cykelutflykterna som måste prioriteras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,