Apropå invandringen i Sverige…

Bild 123…eller egentligen apropå alla som möter en annan medmänniska, oavsett var i världen:

”När du möter en människa och har en kritisk inställning till denna, så kommer du alltid att finna något du kan kritisera. När du bemöter en människa med öppenhet och glädje, så kommer du nästan alltid att göra en vinst och ibland till och med en vän för livet.”

-Fatou 2013

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Självinsikt

Jag har funderat på en sak i några dagar. Jag har upptäckt att jag i vissa situationer när jag känner mig i underläge eller oro för min ställning i olika frågor eller rädsla för att inte bli tagen på allvar, har tendenser att bli dominant. Jag är inte alls en dominant person i andra sammanhang och jag har absolut ingen strävan efter dominans, så den här nya självinsikten är inte så positiv för mig!

Det är förstås bra, viktigt och riktigt att göra sin röst hörd och att säga ifrån när man upplever att man inte blir lyssnad på, eller känner sig överkörd i en specifik fråga eller sammanhang, men just det här dominanta när jag känner oro är ingen angenäm egenskap. Självinsikt och självkritik är alltid viktig, tycker jag. Det är lätt att peka på andra, men det viktigaste är egentligen att man trivs med sig själv och om man inte gör det, så tror jag det är omöjligt att trivas med någon annan människa över huvudtaget.

Ingen människa är perfekt och jag brukar vara ganska snabb med att påpeka mina egna tillkortakommanden. I slutänden kan man ju inte ändra någon annan människa, utom sig själv och för mig är det viktigt att fortsätta utveckla mig själv och faktiskt bli en bättre medmänniska. Inte en perfekt, men en bättre människa. Jag tror inte på perfekta människor och jag strävar absolut inte efter att bli en perfekt människa! 

Jag blir lätt trött på människor som alltid vill framhäva sig själva och som inte har någon som helst självkritik. Jag tror att de människor som anser sig själv vara bättre än andra ofta är de med störst problematik och som har svårast att se och arbeta med sina egna brister och tillkortakommanden.

Lite förvånad blev jag ändå när jag kom till insikt om denna egenskap, då jag inte reagerat på den tidigare och egentligen inte ens vet om det är en ny egenskap eller om jag haft den hela tiden, men utan att utsättas för liknande situationer, eller om jag haft denna egenskap men helt enkelt inte kommit till självinsikt om att jag besitter den!

Upptäcker du också egenskaper och tillkortakommanden hos dig själv, som du inte tänkt på tidigare? I så fall: gör du något för att försöka förändra dig själv till det bättre?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det kom ett mail…

Jag skrev härom dagen att jag inte tror att jag har möjlighet att ta mig till Alter Ego ´s begravning av olika skäl…

Så fick jag ett mail av en bloggläsare som erbjöd sig att komma till Uppsala (från Eskilstuna!!) och hämta mig och barnen och köra oss till Norrköping och tillbaka.

Jag tror inte det är sant!! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men eftersom jag är en väldigt lättrörd person så började jag naturligtvis att stortjuta…

Well, jag har fortfarande inte fått besked om semester, men om jag får det, vilket jag hoppas få besked om i morgon, så har chanserna verkligen ökat att jag och några av barnen (alla får ju inte plats) kan komma iväg till Helenes begravning.

Det känns väldigt viktigt för mig att komma iväg på Helenes begravning och göra ett avslut. Särskilt som jag bär på känslor av tacksamhetsskuld och att jag hade så mycket osagt till Helene. Ja, det skulle ha känts verkligt skönt att få göra ett riktigt avslut med henne på ett värdigt sätt. Samtidigt vet jag att även om det inte blir så, även om jag inte kan vara med så är jag säker på att Helene vet hur mycket jag älskar och saknar henne ändå. Hon känner och vet säkert att min saknad efter henne är enorm. HÄR skrev Alter Ego ett inlägg om vår vänskap. Hennes skäll på mig, framgår tydligt i inlägget, samtidigt som jag läser massor av kärlek och en stark vänskap mellan raderna…

Men vad som faktiskt känns större för mig i just den här stunden, är att bloggläsaren som erbjöd mig och barnen skjuts, faktiskt gjorde det!!

Det ger mig hopp om mänskligheten, det gör mig glad att få leva och delta i den här världen och till sist men inte minst så gör det mig väldigt stolt över en medmänniska!!

Oavsett om jag kan anta erbjudandet eller ej: TACK till dig underbara människa! Tusen röda rosor till dig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,