Jag, förra veckan på Sveriges Radio. Det är fortfarande väldigt roligt att kåsera i radion.
Helgen är slut och jag har visst haft bloggpaus hela helgen. Det var inget planerat, men rätt skönt när det föll sig så. Nu har jag pausat nog, men det som är lite pinsamt är att jag missade min egen chattstund i Lördags. Nåja, jag lovar att kompensera det senare i veckan. Troligen blir det på Onsdag eller Torsdag. Ã…terkommer med mer info om det.
En del saker har passerat de senaste dagarna:
Den 12/2 var det precis två år sedan mitt första Radiokåseri sändes tillsammans med en presentationsintervju. Det har blivit några till sedan dess, jag har tappat räkningen på hur många och alla finns inte bevarade, men en hel del gör det. Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att kåsera i radion och en utmaning varje gång. Nya ämnen kan dock vara lite klurigt ibland, så om du har förslag, så ös bara på!
Vinter-OS kom igång i helgen. (Vilket jag är otroligt ointresserad av)
Melodifestivalen körde sitt andra avsnitt för i år och enligt Mabou så gick rätt låt vidare. Han har nynnat på den hela helgen.
Alla ♥-ans dag har passerat. Jag hoppas alla blev uppmärksammade på det av sin partner, sina barn eller en vän.
Jag ska medge att jag är måttligt intresserad av Melodifestivalen. Jag vet, det är väldigt dumt att säga det eftersom man SKA gilla den. Man SKA sitta med chipsskålen i knät och njuta av Melodifestivalen med familjen. Särskilt när man har barn.
I år har jag också kikat. Min äldsta dotter Binta och hennes danskompis Vendela var nämligen med i en paus och dansade. Det blev inte så mycket och jag vet inte om det kommer fler klipp i kommande program, men jag kan inte låta bli att vara riktigt stolt över att min dotter medverkade i Melodifestivalen, hur liten glimt det nu än blev!
Andra året i rad jag spanar in Melodifestivalen. Vad är det som hänt? Håller jag på att bli en schlagermorsa? Haha… 😉
Från sorg till glädje. Det är lite så jag känner det!
Jag har sörjt min vän Helené sedan hon gick bort den 10:e december och jag har fortfarande lite svårt att ta det till mig att hon är helt borta! Det har inte gått en dag utan att jag sörjt och tänkt på min vän.
Helené var en mycket speciell person, det tror jag att vi alla som känner henne kan vara överens om.
Jag tänker i alla fall både se Melodifestivalen i kväll och för första gången också rösta och det är Next 3 som kommer att få min röst! Till Helenés ära och minne!
HÄR är Jimmy på besök hos oss i Uppsala (Helené gjorde ett gästboksinlägg i min blogg!)
Bild av bloggaren Margareth Osju som även hon kände Helene privat, sedan ungdomsåren, till minne av Helene.
Idag, Måndag den 12/1-09 klockan 14.15 kommer en av mina allra bästa och närmsta vänner att begravas. Jag skrev härom dagen, när jag fortfarande trodde att jag inte skulle få möjlighet att vara med vid Helene ´s begravning, att jag skulle hålla en minnesstund för Helene här på min blogg. Tack vara att jag fick semester och att en UNDERBAR MÄNNISKA hörde av sig, så ska jag nu tillsammans med några av barnen ändå åka till begravningen.
Jag vill ändå hålla en minnesstund för Helene här på min blogg. Dels för alla bloggare som inte har möjlighet att komma på begravningen, men också som en påminnelse till Helenes fyra barn om att vi var många som Helene betydde något för, men också som en möjlighet att få ta ett avsked för Helene på min blogg, eftersom det trots allt var genom den som vi lärde känna varandra, innan vi fick en personlig relation.
För att hedra Helene sätter jag in en text som är väldigt populär och som jag första gången fick av min mamma. Jag skrev ner den i min blogg redan 2005, när jag precis börjat blogga. Den är nog min absoluta favorittext, eftersom jag tycker att den inger tröst och förhoppning även i djup sorg. Helene tyckte också mycket om denna text, dessutom så tycker jag den passar utmärkt till den illustration som Margareth Osju gjort på bilden ovan, som också handlar om fotspår, om än i snön i stället för sanden:
En natt drömde jag att jag gick på stranden tillsammans med vår Herre. Det passerade bilder ur mitt liv. För varje scen ur mitt liv såg jag två par fotspår i sanden; ett par var mina och den andres var vår Herre ´s.
Då de sista bilderna ur mitt liv passerade såg jag tillbaka på fotspåren. Jag lade då märke till att flera gånger under livets lopp var det bara ett par fotspår. Det var i de perioder då livet varit som hårdast och svårast mot mig.
Det plågade mig verkligen och jag frågade Herren;â€Herre, du lovade att om jag bestämde mig för att följa dig, då skulle du gå med mig hela vägen. Men jag har lagt märke till att under livets svåraste perioder, så ser jag bara spåren av ett par fötter. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag behövde dig som mest.â€
Herren svarade; “Mitt barn, jag älskar dig och jag har aldrig och ska aldrig överge dig. Då du led och hade det som svårast, när du bara ser avtrycken av ett par fötter, det var under de tider då jag bar dig.†Tack Herre.
Texten är naturligtvis religiös, men jag tror att även personer som inte är religiösa kan göra sina egna tolkningar av den och finna tröst i texten ändå…
Helene hade tydligt sagt ifrån att hon inte ville ha massa blommor, därför har jag och andra bloggare och bloggläsare som önskat, i stället skänkt pengar till Cancerfonden, enligt Helenes önskan. Om du vill göra det, så har jag en tydlig beskrivning om hur du ska gå tillväga HÄR! Men jag kommer ändå att lämna en enkel ros vid begravningen från oss alla i Bloggvärlden.
Ett särskilt stort tack till alla er bloggare som hedrat Helenes minne med några skrivna rader i er blogg, jag vet att Helene är glad och tacksam för att ni minns henne och sprider hennes minne vidare.
En särskild tanke till Helenes fyra barn och barnbarn. Särskilt den yngsta sonen Jimmy som fortfarande är minderårig och bodde kvar hemma med Helene. Jimmy som för övrigt ska vara med i Melodifestivalen, så nu bloggare och bloggläsare hoppas jag att ni röstar på Next 3 (Jimmy är killen i mitten) i Melodifestivalen. Helene bloggade sällan om sitt privatliv, men HÄR bloggade hon om Jimmy ´s framgångar. Helenes högsta önskan var att leva så hon fick se sin son uppträda i Melodifestivalen. Tyvärr så ville ödet annorlunda…
Jag har skrivit tidigare om min väninna och tillika bloggvän Alter Ego. Vi har varit bloggvänner sedan jag började blogga för tre och ett halvt år sedan och så småningom blev vi även vänner IRL. Vi har åkt på besök till varandra och vi har framför allt hållit kontakt via telefon flera gånger i veckan de senaste åren. det är förövrigt hon som har skapat hela min bloggsida och domän och är min tekniska support.
Jag nämnde för ett tag sedan att hon nu har cancer. Det gör mig ont att se henne lida så av denna djävulska sjukdom. Inte blir det lättare av att det nu är klart att hennes yngsta son ska delta i melodifestivalen. I början av veckan skulle de hålla presskonferens i Stockholm. Alter Ego såg oerhört mycket fram emot att få delta i denna presskonferens.
Hon blev utskriven från sjukhuset kvällen innan och planen var att hon och sonen skulle åka till Stockholm nästa morgon. Tyvärr blev det inte så. Sonen fick resa själv, då Alter Ego fick åka ambulans in till sjukhuset natten innan. När hon ringde mig för att meddela detta, grät hon.
Jag har gått in på hennes sida åtskilliga gånger de senaste dagarna. Jag har läst de två senaste inläggen och försökt kommentera dem. Jag har fortfarande inte lyckats lämna en enda kommentar…
Det är svårt att se någon förändras så enormt till det yttre…
Det är svårt att se någon må så dåligt. Det är svårt att se någon förändras så mycket. Det är svårt att veta att en människa mitt i livet, lida av en sådan sjukdom som cancer. Med barn och det lilla barnbarnet omkring sig…
0 visitors online now 0 guests, 0 members Max visitors today: 11 at 01:19 pm UTC This month: 25 at 03-09-2023 03:59 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
