Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn

Grundhistorien i detta fall

Migrationsverket frågas ut

Barnen kommer i kläm när lagarna krockar

 

Igår läste jag en artikel som gjorde mig upprörd. Det handlar om tre vanvårdade barn som tagits ifrån sin mamma och blivit placerade i familjehem för över tre år sedan. De tre barnen var 1 ½, 5 och 8 år gamla när de blev omhändertagna och barnen är nu 5, 8 och 11 år gamla. Den äldsta flickan som är 11 år idag, är svårt funktionshindrad och i behov av hjälp med allt och de for så illa under tiden med sin mamma att trots att nya utredningar och beslut har tagits under dessa tre år, så får mamman fortfarande bara träffa sina barn varannan vecka under övervakning.

Trots detta har nu migrationsverket beslutat att mamman tillsammans med de två äldsta barnen ska utvisas till Serbien. Det yngsta barnet får bo kvar i Sverige, då hon har en svensk pappa och därmed svenskt medborgarskap, även om barnet inte bor med honom, utan även han är omhändertagen av socialtjänsten under LVU (Lagen om Vård av Unga). Då familjen är romer, anses familjens möjligheter till vård för den funktionshindrade dottern och stöd av samhället i övrigt i Serbien, vara mycket svårt att få tillgång till.

Det som slog mig när jag läste artikeln är att den här utvisningen måste strida mot FN´s barnkonvention. Jag letade upp barnkonventionen och tycker att man skulle kunna åberopa flera av dessa punkter för att barnen ska få stanna i Sverige. Inom alla områden som barn hanteras inom myndigheter i Sverige, så talar man om och finns det lagstiftning som stödjer att vi måste se till barnen bästa.

Under punkt tre i barnkonventionen kan vi läsa:

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn

Det finns som sagt många fler punkter i detta fall.

Jag tror att vi alla är överens om att barn måste skyddas så långt det är möjligt och att våra myndigheter måste tillgodose barns behov, där föräldrar brister i omdöme och omvårdnad av sina barn. Vi i samhället och våra myndigheter måste vara den länk som ser till att alla barn blir sedda och att deras behov tillgodoses.

Även om det är så att varje myndighet arbetar efter de lagar och förordningar som finns och ingen egentligen har begått något fel, så finns det ändå ett systemfel när vi ska se till barns bästa men barn i praktiken far illa för att vi inte lyckats leva upp till detta. I så fall är det medborgarnas skyldighet att protestera mot fall som dessa och andra fall där man ser med blotta ögat hur barn far illa och sedan är det upp till våra politiker att lagstifta så att dessa luckor i olika lagar inte ska uppstå och så att barn inte hamnar i kläm mellan lagarna. Fram tills dess måste vi göra vårt bästa för att barn inte ska fara illa för att lagarna inte stämmer med verkligheten.

Om någon har mer information om just detta fall, eller vet om det finns någon namninsamling eller liknande, så meddela gärna mig, för det här vill jag verkligen vara med och stödja!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Mina barn och andras ungar

Jag lyssnar på och läser om det ensamkommande flyktingbarnet Ali som är 15 år och som förlorat sin pappa och som blivit misshandlad av italiensk gränspolis och sedan blivit våldtagen av tre flyktingar i Italien och det är svårt att ta in alltihop. Jag lyssnar och läser också vad gränspolischefen Peter Norén säger:

”Vad känner du personligen för pojkens situation?

– Jag är ju pappa och har barn själv. Sådana känslor får man inte väga in.”

När man arbetar med människor så tror jag att det är precis det man måste göra. Väga in rimlighet och sina känslor för andra människor, annars är det bättre att arbeta med maskiner. Där behöver man inte väga in känslor.

Jag förstår naturligtvis att en enskild tjänsteman inte kan göra egna bedömningar eller bryta ett beslut för att det inte ”känns bra”. Så långt är jag med. Men i det här fallet så finns det alltså en öppning för en ny bedömning. Dessutom behöver man som tjänsteman inte säga att man ”inte får väga in känslor”.

Om denna man hade sagt att de ska se vad det finns för möjligheter till en ny bedömning i detta enskilda fall och att han oavsett beslut tyckte att situationen var mycket beklämmande för denna 15-åriga pojke så hade det räckt långt. Men det gjorde han alltså inte. Han sa i stället att man inte får väga in sådana känslor och så valde han i stället att inte ge den här pojken en chans att få sitt ärende omprövat. Så här skriver Ekot:

”Ali greps förra veckan och fördes till förvaret i Åstorp. Men han var i så dåligt psykisk skick att han återigen blev inlagd på psyk.

Ali har fått avslag i alla rättsliga instanser, men sedan Ekot kontaktat Migrationsverket ansåg en hög tjänsteman där, att fallet var så ömmande att Ali borde få en ny prövning, vilket alltså gränspolisen nu sagt nej till.

Fredrik Beijer är biträdande rättschef på Migrationsverket.

– Vi tog en kontakt då med handläggande polismyndighet. Vår tjänsteman uppfattade det nog som att man var överens om att låta oss titta på ärendet på nytt. Polisen har alltså en möjlighet att lämna över ärendet till oss. Men uppenbarligen så har beslutande polisman gjort en annan bedömning, säger Fredrik Beijer.”

Och jag ser framför mig. En 15-årig pojke på flykt genom Europa, från en helt annan världsdel. Jag ser en ensam, förtvivlad, traumatiserad pojke som blir utsatt för både misshandel och våldtäkt och jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att påverka hela hans liv från nu och framåt. Hur Ali ändå lyckas ta sig från Italien till Sverige och hur hans upplevelser fortsätter att påverka honom så svårt att han hamnar på psyket och hur man ändå tar beslutet att han ska skickas till det land där han utsatts för dessa övergrepp. Skickas runt som ett brev på posten. För att någon eller några inte vill ta ansvar för att Ali ska få en trygghet, en plats att försöka bearbeta sina upplevelser och de övergrepp han har utsatts för.

Jag ser framför mig hur en 15-årig pojke borde gå på bio, spana in en första flickvän, äta en burgare på ett snabbmatsställe med sina kompisar. Hur han borde koncentrera sig på skolan och läxor och inte sitta på psyket med funderingar på hur han ska kunna få vara ifred, med sin hopsydda mun och ta sitt liv utan att bli störd.

Och så ser jag framför mig hur en tjänsteman och pappa säger att man inte får väga in sådana känslor.

Andra bloggare om fallet:

Henry Bronett: Vi behöver bestämma oss

Ung Vänster: Låt Ali stanna i Sverige

Kommunisternas Blogg: Svartskjortorna vid gränspolisen i Malmö

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Hur lång tid tar det för ett barn att rota sig i ett nytt land?

I förrgår utvisades en barnfamilj ur Sverige som bott här i tio år.

Hur länge tar det för ett barn att anpassa sig till ett nytt land? Hur länge tar det att rota sig? Hur länge tar det för ett barn att känna tillhörighet och att känna sig som hemma i ett nytt land? Hur lång tid tar det för ett barn att lära sig språket i ett nytt land? Hur lång tid tar det att få vänner? Att följa med i skolundervisningen?

Binta i Gambia 1992

Jag tänker på det halvår jag bodde i Gambia när mina två äldsta var små. Det var bara ett halvår och barnen var så små när vi åkte. Binta hade inte fyllt tre år och Jai vara bara nio månader.

Vår tillfälliga ”lyx-flytt” kan förstås på inget sätt jämföras med en flykt från ett land i kris eller med en familj i kris, men barnens reaktioner och möjlighet till anpassning till ett nytt land borde gå att jämföra till viss del.

Jag och Jai i Gambia 1992

Jai anpassade sig genast. Hon var så liten och jag tror hon fann trygghet i att vara med mig och sin syster direkt. Binta ville inte alls finna sig till rätta den första tiden. Hon vägrade ta till sig ett enda ord av något annat språk än Svenska. Hon lärde sina nya lekkompisar och deras föräldrar Svenska så de gick runt och sa en massa konstiga saker som de inte visste vad det betydde.

Tills vi fick besök av några släktingar och vänner från Sverige. Där fick hon någon slags återanknytning till Sverige som gjorde att hon släppte allt motstånd mot det som hon vägrat acceptera. Över natten visade det sig att hon inte alls stängt öronen när det gällde att lära sig språk, hon hade nämligen blivit fyra-språkig och talade flytande Svenska, Engelska, Wollof och Mandinka utan att vi hade förstått det. Hon visste dessutom PRECIS vem hon skulle använda vilket språk med. Då hade vi inte varit i Gambia i tre månader ens.

Jag minns hur hon blev hemtam i det område vi bodde och ”alla” kände Binta. Hon var fortfarande lite ”konstig” i många barns ögon, då hon hade en helt annan uppfostran än de barn hon mötte och inte ännu lärt sig de sociala koderna i det nya landet. Jag fick skäll mer än en gång för att hon varit oförskämd mot äldre kvinnor i vårt område. Men samtidigt tydde hon sig till vissa personer där hon kände trygghet, kände samhörighet med andra och började sakta men säkert att bygga upp en tillvaro och ett liv och en vardag på en treårings vis.

Nu kom hemresan tidigare än vi trott då jag och Jai blev allvarligt sjuka och tvingades återvända hem tidigare än vi planerat.

När vi återvände hem så mötte Binta allt det ”gamla” här hemma med en inrotad vana. Hon anpassade sig ”tillbaka” till det ”Svenska” omedelbart och kom ihåg alla släktingar och vänner. Jai däremot hade hunnit bli ett år och tre månader och hon grät i två veckor. Ingen här hemma i Sverige fick hålla i henne, den enda mat hon åt var kokt ris med smör i. (Efter några månader började hon dock äta filmjölk med flingor som ett komplement till riset. 😉 )

Jai hade hunnit glömma allt här hemma, medan Binta fann sig i det genast!

Jag tänker på att här handlade det om ett ynka halvår. Förvisso en lång tid för ett barn, men ändå en kort tid för oss vuxna och på sikt även för ett barn. Men vad händer med ett barn som hunnit rota sig i 10 år i ett nytt land. Lärt sig ett nytt språk, fått nya vänner, intressen, matvanor och allt det innebär om sedan barnet blir utslängt igen till ett land h*n inte längre känner till, minns eller önskar återvända till?

Om man då ändå avvisas så som barnen som nu blivit utvisade. HUR kan man utvisa barn ur Sverige som bott här i 10 år?? Hur är det möjligt? Och VARFÖR skedde det så oplanerat? Barn behöver förbereda sig på omställningar. Barn behöver tid för att anpassa sig. Först i tanken och sedan kommer resten…

Jag tänker på hur jag får känslan av att media och sociala medier översållas med påståenden om flyktingar som ”lurat sig” in i vårt land. Om påståenden hur invandrare stjäl och våldtar, mördar och är allmänt kriminella. Om hur invandrare lever på soc och inte vill göra rätt för sig. Om hur Sverige bara ”öppnar gränserna” för att alla som vill komma in i Sverige ska få möjlighet till det. Om hur ensamkommande flyktingbarn alltid är pojkar med grov skäggväxt och typ två meter långa. Om hur aldrig ”rätt” människor får komma in i vårt land. Om hur vi öppnar gränserna för anhöriginvandring så det är bara att släppa in mostrar, farbröder, kusiners ingifta kusiner etc.

Ibland kommer det upp en tidningsrubrik om till exempel denna familj. Eller om 91-åriga Ganna. Och det verkar som om många tror att i just dessa ärenden handlar det om ”misstag” i beslut från Migrationsverket eller liknande. Faktum är att dessa fall är bara några få extremfall som gått vidare in i media och som får den uppmärksamheten. Alla de barn och gamla som blir utvisade utan att kunna göra sina röster hörda, de kommer vi aldrig att uppmärksamma och minnas. Samtidigt visar det också att när det är någon vi lärt känna, så finns det många i Sverige som är beredda att kämpa och stötta de som blir utvisade, trots att man tycker att de borde få stanna. Tyvärr räcker inte ens det ibland, som det tycks bli i fallet med Ganna, när vår lagstiftning skiljer sig från gemene mans åsikter.

Men det är lättare att ropa på ”hårdare tag” när det gäller flyktingar eller invandrare man inte känner personligen…

När det handlar om barn så tycker jag att max ett år i landet innan utvisning, annars bör man få stanna för barnens skull. När det gäller vuxna utan barn, så kanske två år kunde vara en rimlig gräns. Vi är säkert många med olika åsikter där, men jag tror att de flesta av oss är överens om att 10 år är många år för länge?!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bamse och Asyldebatten

Det har ju varit het debatt om hur seriefiguren Bamse ´s roll i Migrationsverket ´s information till flyktingbarn. Jag tycker om Arbetaren Zenit ´s version: Bumse och asylturismen.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Avvisningen tillfälligt stoppad!

För fyra dagar sedan skrev jag om en 5-barns mamma som blivit mördad av sin man och att nu hade Migrationsverket beslutat sig för att avvisa morbrodern, som ansågs bäst lämpad att ta hand om sin mördade systers fem barn. Detta trots att socialtjänsten anser att han är bäst lämpad och trots att barnen uttryckt sin önskan att få bo med morbrodern. Man hade även startat en namninsamling för att stoppa avvisningen. Insamlingen har i skrivandets stund 5755 underskrifter!

Nu läser jag att rättschef Mikael Ribbenvik på Migrationsverket har kollat upp fallet närmare och beslutat att tillfälligt stoppa avvisningen. Nu vet jag inte om det handlar om namninsamlingen i detta fall, men ibland känns det så skönt att känna att man gör något, även om det är en så liten sak som att skriva under en namninsamling. Något som kan göra skillnad! Det är ju just detta som är demokrati. Att man har rätt att ha en annan åsikt och att man har rätt att uttrycka den. En annan åsikt har också någon annan som startat en insamling för att skynda på avvisningen av morbrodern. Den insamlingen har dock i skrivandets stund 36 underskrifter, jämfört med de nästan 6000 underskrifter som vill stoppa avvisningen. I den insamlingen vill man heller inte berätta varför man vill stoppa avvisningen av morbrodern, utan anför skäl som:

”Ahmad Sharafi kommer från ett land vars medborgare tyvärr är överrepresenterade i allt dåligt och underrepresenterade i allt bra.

Påskyndas inte utvisningen är vi kollektivt ansvariga för personens aventuella kriminalitet i riket.”

Jag hoppas mest av allt att dessa fem barn som förlorat sin mamma på ett så brutalt sätt, kan få möjlighet till en trygg framtid. Med hänsyn till barnperspektivet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mamma mördades, nu ska morbrodern utvisas

Södermanlands Nyheter skriver idag om en fembarnsmamma som mördades av sin make. De fem barnen har uttryckt sin vilja att bo med morbrodern, då han är den släkting de står närmast i Sverige. Migrationsverket har nu beslutat att han ska utvisas. Fem barn har förlorat sin mamma nyligen och på sätt och vis kan man nog kalla dem föräldralösa. Det har därför startats en namninsamling för att få invandrarverket att ompröva sitt beslut.

  • Om du vill skriva på namninsamlingen så klicka HÄR!
  • Om du vill läsa mer om detta, klicka HÄR!
  • Tips om att uppmärksamma detta fick jag på Hertabloggen, som du kan finna HÄR!
  • Migrationsverkets beslut kan du läsa HÄR! (Pdf-fil)

Jag tycker det är viktigt att sträcka sig ganska långt ur ett barnperspektiv!

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Migrationsverket bryter mot FN´s Barnkonvention

Jag började skriva en blogg igår, men efter fem rader så gick det inte mer… Jag är sjuk. Jag har kräkts, jag har feber och mår riktigt risigt.

Jo, ni fick läsa ett par inlägg igår ändå, men det berodde helt enkelt på att de var förskrivna, så det var bara att lägga ut! 🙂

Nu ska jag försöka mig på ett inlägg i alla fall, även om jag fortfarande har feber och är hängig, men jag tar det i etapper, så länge jag orkar sitta uppe.

Det finns en sak som stör mig väldigt mycket när det gäller Svensk invandrarpolitik. Egentligen är det många saker, men det jag specifikt har i åtanke just nu är att jag tycker att man är dålig på att ta hänsyn till barn. Det pratas väldigt mycket om ”för barnens bästa”, ändå visar det sig att man ofta frångår detta när det gäller beslut i invandrarärenden.

I Expressen idag skriver man om 17-åriga Lollo som är född i Sverige och har bott här i större delen av sitt liv, men ändå nu ska utvisas till Kroatien med sin pappa som misshandlat henne, trots att hon inte ens förstår språket. I artikeln framkommer också att Röda Korsets granskning är kritisk mot denna typ av fall. Varför Lollo nu ska utvisas tillsammans med sin pappa handlar om att hon har levt i Sverige illegalt. Men om man är 17 år och har växt upp i ett land, så kan man knappast ställas till svars för hur man hamnat här, varför man bott illegalt i landet eller att måste resa tillbaka.

Enligt FN´s barnkonvention så anser jag dessutom att man bryter mot följande artiklar:

  • Artikel 3
  • Artikel 19
  • Artikel 22

Vidare skriver UNT idag om Tonton och hans sambo och dotter. Tonton är idag vuxen, men har en ettårig dotter som han nu är tvungen att skiljas från för att söka uppehållstillstånd från det krigshärjade hemlandet Kongo-Kinshasa. Tonton växte delvis upp i Sverige och blev sedan kvar i Kongo i flera år. Nu har han återvänt sedan fyra år men efter att ha förlorat sina identitetshandlingar i det forna hemlandet, så måste han nu ansöka om nytt uppehållstillstånd och det måste av ske från hemlandet, trots att han har en liten dotter här i Sverige, på bara ett år och trots att han sannorlikt kommer att dras in i armén när han återvänder till hemlandet och därmed kanske får svårt att återvända.

Det som inte framkommer i artikeln, men som jag ändå känner till är att Tonton dessutom har hela sin familj här i Sverige. Hans mamma var den som ”tomtade” för mina barn på julafton som jag skrev om HÄR och hans ena lillasyster är med i samma dansgrupp (Zumbas) som min äldsta dotter Binta. Binta och lillasystern har växt upp tillsammans, gått gymnasiet tillsammans och varit vänner i många år, precis som resten av min familj varit med deras familj, efter att vi bodde grannar när barnen var små.

På Migrationsverket erkänner man att detta är en krånglig teknikalitet och att man håller på att se över systemet för fall när det är barn inblandade, men detta är inte på något sätt ett nytt fenomen. Så här har det varit i alla år och jag vet många, många fall, där en trygg och bra relation till sambo/maka/make och barn har förstörts till slut av långa tider i skilda länder. Ibland av ekonomiska skäl och ibland av att förhållanden utsatts för allt för stor press under den åtskilda tiden. Den psykiska pressen blir helt enkelt för stor. Att utvisa Tonton av teknikaliteter, trots att man är medveten om att han så småningom med all sannolikhet kommer att få ett permanent uppehållstillstånd i Sverige och att han nu tvingas lämna både sitt barn och resten av sin familj (mamma, pappa och flera syskon) till ett land som media samtidigt lämnar DESSA rapporter om landets tillstånd känsn fullständigt orimligt!

I Tontons fall skulle jag vilja peka på att jag anser att man bryter mot följande artiklar i FN´s barnkonvention:

  • Artikel 3
  • Artikel 9
  • Artikel 18
  • Artikel 22

Hela FN´s Barnkonvention kan du läsa HÄR och där hittar jag fler delar som jag anser att man bryter mot både i Lollo´s fall och Tonton´s.

Om man utger sig för att följa FN´s Barnkonvention och om man talar för att man måste se till barnen bästa, så blir det helt obegripligt för mig hur man sedan kan utvisa barn och barnafäder endast på grund av teknikaliteter. Det är dags att börja leva som vi lär.

Och du, om du fortfarande vill rösta på mig eller någon annan, i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress
längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post
under en veckas tid.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Migrationsverket bryter mot FN ´s Barnkonvention

Jag började skriva en blogg igår, men efter fem rader så gick det inte mer… Jag är sjuk. Jag har kräkts, jag har feber och mår riktigt risigt.

Jo, ni fick läsa ett par inlägg igår ändå, men det berodde helt enkelt på att de var förskrivna, så det var bara att lägga ut! 🙂

Nu ska jag försöka mig på ett inlägg i alla fall, även om jag fortfarande har feber och är hängig, men jag tar det i etapper, så länge jag orkar sitta uppe.

Det finns en sak som stör mig väldigt mycket när det gäller Svensk invandrarpolitik. Egentligen är det många saker, men det jag specifikt har i åtanke just nu är att jag tycker att man är dålig på att ta hänsyn till barn. Det pratas väldigt mycket om ”för barnens bästa”, ändå visar det sig att man ofta frångår detta när det gäller beslut i invandrarärenden.

I Expressen idag skriver man om 17-åriga Lollo som är född i Sverige och har bott här i större delen av sitt liv, men ändå nu ska utvisas till Kroatien med sin pappa som misshandlat henne, trots att hon inte ens förstår språket. I artikeln framkommer också att Röda Korsets granskning är kritisk mot denna typ av fall. Varför Lollo nu ska utvisas tillsammans med sin pappa handlar om att hon har levt i Sverige illegalt. Men om man är 17 år och har växt upp i ett land, så kan man knappast ställas till svars för hur man hamnat här, varför man bott illegalt i landet eller att måste resa tillbaka.

Enligt FN ´s barnkonvention så anser jag dessutom att man bryter mot följande artiklar:

  • Artikel 3
  • Artikel 19
  • Artikel 22

Vidare skriver UNT idag om Tonton och hans sambo och dotter. Tonton är idag vuxen, men har en ettårig dotter som han nu är tvungen att skiljas från för att söka uppehållstillstånd från det krigshärjade hemlandet Kongo-Kinshasa. Tonton växte delvis upp i Sverige och blev sedan kvar i Kongo i flera år. Nu har han återvänt sedan fyra år men efter att ha förlorat sina identitetshandlingar i det forna hemlandet, så måste han nu ansöka om nytt uppehållstillstånd och det måste av ske från hemlandet, trots att han har en liten dotter här i Sverige, på bara ett år och trots att han sannorlikt kommer att dras in i armén när han återvänder till hemlandet och därmed kanske får svårt att återvända.

Det som inte framkommer i artikeln, men som jag ändå känner till är att Tonton dessutom har hela sin familj här i Sverige. Hans mamma var den som ”tomtade” för mina barn på julafton som jag skrev om HÄR och hans ena lillasyster är med i samma dansgrupp (Zumbas) som min äldsta dotter Binta. Binta och lillasystern har växt upp tillsammans, gått gymnasiet tillsammans och varit vänner i många år, precis som resten av min familj varit med deras familj, efter att vi bodde grannar när barnen var små.

På Migrationsverket erkänner man att detta är en krånglig teknikalitet och att man håller på att se över systemet för fall när det är barn inblandade, men detta är inte på något sätt ett nytt fenomen. Så här har det varit i alla år och jag vet många, många fall, där en trygg och bra relation till sambo/maka/make och barn har förstörts till slut av långa tider i skilda länder. Ibland av ekonomiska skäl och ibland av att förhållanden utsatts för allt för stor press under den åtskilda tiden. Den psykiska pressen blir helt enkelt för stor. Att utvisa Tonton av teknikaliteter, trots att man är medveten om att han så småningom med all sannolikhet kommer att få ett permanent uppehållstillstånd i Sverige och att han nu tvingas lämna både sitt barn och resten av sin familj (mamma, pappa och flera syskon) till ett land som media samtidigt lämnar DESSA rapporter om landets tillstånd känsn fullständigt orimligt!

I Tontons fall skulle jag vilja peka på att jag anser att man bryter mot följande artiklar i FN ´s barnkonvention:

  • Artikel 3
  • Artikel 9
  • Artikel 18
  • Artikel 22

Hela FN ´s Barnkonvention kan du läsa HÄR och där hittar jag fler delar som jag anser att man bryter mot både i Lollo ´s fall och Tonton ´s.

Om man utger sig för att följa FN ´s Barnkonvention och om man talar för att man måste se till barnen bästa, så blir det helt obegripligt för mig hur man sedan kan utvisa barn och barnafäder endast på grund av teknikaliteter. Det är dags att börja leva som vi lär.

Och du, om du fortfarande vill rösta på mig eller någon annan, i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress
längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post
under en veckas tid.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,