Av hela mitt hjärta

Jag fann av en slump ett gammalt blogginlägg som Binta (22) skrev i sin dåvarande blogg. Inlägget blir i år fyra år gammalt. Hon skrev det några dagar efter hon tog studenten och även några dagar innan hon vann sin första DancehallQueen-tävling. Så här skrev hon till mig och om sitt liv:

”Åh vad jag älskar mitt liv.
Det är så fruktansvärt roligt att bara vara jag just nu.
Jag mår så bra, så mycket kärlek att det svämmar över,
från familj, släkt, pojkvän & vänner.
Förtjänar jag detta……ehh Aaa som fan att jag gör.

Min mamma är så underbar & söt, det finns ingen bättre än min mamma.
Som klarat och gått igenom så mycket på egen hand. jag har tur som har dig.
Som klarat allt, mot ALLA odds. Jag har tur som har dig som mamma, som alltid kämpat för rättvisan och sina barn.
Ååh vad jag älskar min mamma, ni vet…kärrigen mot strömmen!!”

Till sina småsyskon skrev hon:

”syskonen: Ni är det bästa jag har. vem skulle ta mina kläder utan lov om inte jai fanns??
Vem skulle ge mina öron sår om inte Mabou fanns??
Vem skulle kunna laga mat & baka hemmaa om inte Isa fanns??
vem skulle jag älska så som jag älskar er om ni inte fanns?<3 – jag döööör för er. jag har tur!”

Binta och Isa på Jamaica

I går och i förrgår pratade jag i telefonen med Isatou (18) på Jamaica (Binta skrek lite och tjoade i bakgrunden i går) och som nästan alltid så skrattade hon och var glad. Det lät så härligt med hennes bubblande röst i telefonen. I förrgår var hon sjuk. Feber och förkylning men hon berättade också att de simmat med delfiner för några dagar sen och trots förkylning och feber lät det inte som det gick någon större nöd på henne.

Jag: Men har du det bra då? Har ni roligt?

Isatou: Roligt? Jag vill ALDRIG komma hem igen…!

Och så skrattade hon sådär högt och hjärtligt som hon bara gör när hon har det bra!

Fast nu tar vi det lilla lugna, flyget hem går snart och det är tid för min lilla prinsessa att komma hem igen om inte så länge. Den äldsta prinsessan får jag nog vänta på ett tag till, men den som väntar på något gott…

Sa jag förresten att jag saknar min yngsta och äldsta prinsessa? Sa jag att jag vill krama de två bortresta prinsessorna? Sa jag förresten att jag är orolig men också unnar dem denna resa av hela mitt hjärta? Sa jag förresten att jag älskar och avgudar alla mina fyra barn, men bara känner mig helt lugn när jag har dem alla fyra omkring mig?

Förresten: Sa jag att jag saknar Binta och Isatou av hela mitt ♥?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Love is all we need…

Det spelar liksom ingen roll hur stora de är, eller vilka jobb, partner eller liv de väljer att skaffa, vilka misstag de begår, vilka mål de uppnår, eller misslyckas med, men den där enorma, superstarka, villkorslösa och förbehållslösa kärleken till sina barn går liksom aldrig över.

På ett sätt blir den starkare med åren, ju mer man går igenom tillsammans, desto mer svetsar det en också samman.

Den minskar aldrig. Och den försvinner aldrig. I stället utvecklas den och slingrar sig in i barnen på de mest outgrundliga vägar. Likt en slingerväxt som inte slutar växa, men som väver sig in där den sätter upp sitt mål.

Jag är så tacksam för mina barn att det inte finns några gränser! Tack för att ni finns och tack för att ni är precis de personer de är! Var och en med sin egen personlighet, sina egna styrkor och svagheter! Tack för att ni förgyller varje dag i mitt liv och tack för att jag får vara en del av era liv!

Jag vill också passa på att tacka de andra barnen i mitt liv för att ni finns och LEVER! Ni gör mig till världens rikaste kvinna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,