Jag förvånas-och förfäras många gånger över beslut som tas i vårt samhälle som är så människofientliga. Beslut som direkt berör människor som inte har det så lätt, av olika skäl. Det kan vara personer som nekas assistans, trots att de har funktionsnedsättningar. Det kan vara cancersjuka personer som nekas sjukersättning, det kan handla om kvinnor som utsätts för våld i nära relation som blir vräkta för att det våld de utsatts för har ”stört grannarna”.
Ibland handlar det om barn som ska utvisas till ett öde som känns helt omänskligt, trots att man känner till de svårigheter som väntar detta/dessa barn. Just nu handlar det om att jag reagerar väldigt starkt på en planerad avvisning av människor som redan lever i en omänsklig misär. Inte löser man problem med fattiga och hemlösa personer genom att avhysa dem från egenhändigt uppbyggda kåkstäder som saknar både el, vatten och alla andra bekvämligheter. Inte löser man problemet med människor som försöker hitta ett sätt att överleva genom att resa till andra länder och försöka finna pengar för att få mat för dagen och en något bättre tillvaro än de fått uppleva, genom att man slår ned dessa kåkstäder och ställer dessa människor i en än värre misär. Sociala problem måste man finna både kortvariga och långvariga lösningar på.
Människor som redan är utestängda från samhällets alla viktiga funktioner såsom arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, barnomsorg, vård, skola och alla andra livsviktiga inrättningar.
Jag tror att vi alla, varje individ, måste stanna upp ibland och fundera över hur vårt samhälle är uppbyggt och vad vi själva, varje individ kan göra för att förbättra det. Kan vi påverka samhället genom att rösta i vårt kommande val? Kan vi påverka genom att arbeta ideellt i organisationer där vi tror på grundtanken? Kan vi hjälpa genom att bidra ekonomiskt till människor som har det sämre än oss och som vi önskar hade det lättare och bättre? Kan vi hjälpa till genom att sträcka ut en hand till människor vi möter i vår vardag? Kanske hjälpa en äldre person över gatan? Kanske bära hem matkassarna till vår granne som har svårt att ta sig hem med sina kassar? Erbjuda en plats i bussen/tunnelbanan till någon som är gravid/äldre /yngre eller av andra skäl behöver en sittplats bättre än du själv? I stället för att kasta den uttjänta vinterjackan kanske du kan lämna in den till en klädinsamling eller till en hemlös? Kanske laga en extra portion mat och lämna till kollegan som brutit benet/grannen som alltid tycks vara ensam/den hemlösa personen som alltid sitter vid din närmaste affär? Kanske erbjuda dig att bära ut soporna till den rullstolsburne grannen? Erbjuda grannen som inte kan så bra svenska än, att försöka förklara innehållet i post från myndigheter?
Det finns så mycket vi kan göra i vår vardag och visst är det så att vår samhälle blivit lite kallare, lite mer beräknande, lite mer egocentriskt. Och visst är det så att våra myndigheter inte alltid agerar som vi önskar, men vi får inte glömma att samhället inte är ”någon annan” utan att samhället är vi. Det är du och jag och alla andra människor och att vi alla kan göra något som faktiskt förändrar ett samhälle i stort och på sikt. Det som förändrar i vår vardag behöver inte bara vara de stora sakerna. De små, små vardagliga tingen är oftast det som faktiskt förändrar oss och gör oss till bättre människor. Både för den som ger och för den som får.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
